Wikipedia:Översättningsrekommendationer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Många artiklar på svenskspråkiga Wikipedia bygger på översättningar från den engelskspråkiga versionen. Den här essän handlar huvudsakligen om problem som kan uppstå när man försöker överföra en Wikipedia-artikel från engelska till svenska, men bitar av den kan förstås tillämpas på andra käll- och målspråk.

Inledning[redigera | redigera wikitext]

Att översätta engelskspråkiga texter är svårt. Det är inte bara en fråga om att ha tillräckliga kunskaper i engelska, vilket de flesta svenska språkbrukare har (även om de flesta svenskars kunskaper i engelska är mycket sämre än vad de flesta svenskar själva tror[1]). Svåra ord kan man som bekant slå upp i en ordbok, men det kan vara knepigare att överföra begrepp och uttryck, samt framförallt att få till en svenska som inte låter som engelska fast med svenska ord. Det är mycket viktigare att vara bra på det språk man översätter till än att vara en hejare på det språk man översätter från.

Det borde egentligen inte behöva sägas, men de verktyg för maskinöversättning som finns på Internet kan bara användas för att få ett hum om vad en text handlar om. De ska absolut inte användas för riktiga översättningar, inte ens som bas för en manuell översättning.

En möjlighet man som översättare av en artikel från engelskspråkiga Wikipedia ofta glömmer bort, är att det finns andra språkversioner än bara svenska och "superspråket" engelska (tro det eller ej). Det är kanske sant att många svenska språkbrukare har något överdrivna föreställningar om sina egna språkkunskaper på engelska, men det är i så fall lika sant att svenska språkbrukare också tenderar att undervärdera sina egna kunskaper i andra främmande språk, till exempel andra skandinaviska språk eller den tyska som man läste på gymnasiet. Om man tycker att en artikel på engelskspråkiga Wikipedia svämmar över alla bräddar eller saknar lättfattlig struktur, kan det vara mödan värt att istället använda till exempel dansk- eller norskspråkiga artiklar som utgångspunkt. Som ett tips, alltså.

Använd ditt sunda förnuft[redigera | redigera wikitext]

C.G Ljungman har skrivit att en översättares viktigaste egenskap är att "förstå när man inte har förstått", det vill säga att ha en mental larmklocka som pinglar när man inte förstår vad det är man skriver. Även om man förstår varje enskilt ord i den engelska texten måste man begripa innebörden i det som sägs, och sedan överföra denna till svenska. Har man inte begripit innebörden (eller åtminstone anat den i tillräckligt hög grad för att kunna gissa sig till en svensk översättning) måste man göra efterforskningar, eller i extrema fall vända sig till den som skrivit originaltexten.

När det gäller Wikipedia måste man också tänka på att den engelskspråkiga wikin visserligen må vara omfångsrik, men att det inte betyder att den inte lider av samma problem som den svenska – till exempel att det har varit väldigt många kockar inblandade eller att det finns användare med andra motiv än att skriva en neutral och verifierbar encyklopedi. Den som översätter en engelsk wikisida har ett gyllene tillfälle att klippa bort oväsentligheter, spekulationer, åsikter och annat krafs. Många artiklar på engelskspråkiga Wikipedia är alldeles för långa och innehåller alldeles för mycket information för att vara riktigt effektiva som encyklopediska texter, och den som har redaktörstalanger kan uträtta stordåd genom att redigera ned och strukturera om.

Ibland är orsaken till att man inte förstår något på engelska att textstället faktiskt är ologiskt och obegripligt även på engelska. I sådana fall kan det vara till hjälp att använda artikelhistoriken. Obegripligheterna kan ha smugit sig in när texten redigerades, exempelvis genom att något lagts till eller tagits bort mitt i ett sammanhang. Versionen före denna redigering är då ofta mycket begripligare, och kan användas för översättningen.

Översätt aldrig ord för ord[redigera | redigera wikitext]

Det absolut vanligaste felet vid översättningar är att man översätter varje ord för sig, vilket ger ett fullständigt undermåligt resultat:

(engelska): ”Though primarily a comic figure, Falstaff still embodies a kind of depth common to Shakespeare's tricky comedy
(svenska): ”Trots en primärt komisk figur, förkroppsligar fortfarande Falstaff ett slags djup som är vanligt i Shakespeares problematiska komedi”

När man sitter med en text på ett annat språk framför sig är det mycket lätt hänt att källspråket "smittar" av sig på det man själv skriver, vilket till exempel kan yttra sig i att man trillar dit på särskrivningar eller felaktiga idiomatiska uttryck. Problemet löser man enklast genom att inte snegla på originalspråkets ordval och meningsbyggnad, utan skriva om texten helt från början (naturligtvis med en innebörd som ligger så nära originalet som möjligt). Översättningar som görs ord-för-ord låter ofta väldigt konstiga på svenska, med en meningsbyggnad och ordval som är främmande för svenskan. Om det är svårt att formulera en ny mening på svenska kan man läsa det man har skrivit högt för sig själv; då hör man oftast hur det ”borde låta”.

Meningsbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Om man följer rekommendationen i föregående avsnitt råkar man sällan ut för det här problemet, men man bör i alla fall vara medveten om att man på engelska gärna bakar ihop meningar med tämligen komplicerad meningsbyggnad, där, trots att budskapet i sig kan vara nog så enkelt, olika undantag och förbehåll, eller andra utsvävningar, instick och bisatser, längre eller kortare, knökas in medelst kommatecken. På svenska blir det väldigt svårläst om man gör så. Det är oftast bättre att bryta upp långa och komplicerade meningar i flera enklare meningar på svenska, istället för att pussla med bisatser och kommatecken. I exemplet med Falstaff ovan lider den svenska översättningen just av detta fel – det hade funkat mycket bättre med rakare ordföljd.

Kommatering kräver särskild uppmärksamhet, eftersom man på engelska använder satsvis kommatering, jämfört med svenskan där kommatecken infogas "där det behövs" för tydlighetens skull. Dessutom måste man komma ihåg att det på svenska inte ska vara kommatecken efter det näst sista alternativet i en uppräkning:

One, two, three, and four
Ett, två, tre och fyra

Falska vänner, inkompatibiliteter och disharmonier[redigera | redigera wikitext]

Ett inte helt ovanligt problem vid översättning är att man luras av s.k. "falska vänner", det vill säga ord som ser likadana ut på käll- och målspråket, men som skiljer sig åt i fråga om betydelse. Många av dessa falska kompisar får man upp ögonen för om man bara tänker efter lite extra och funderar på sammanhanget, till exempel skillnaden mellan engelskans fabric (=tyg) och svenskans "fabrik" (=stort hus med skorsten och folk i blåställ), eller mellan svenskans "gymnasium" (=läroverk) och motsvarande ord på engelska (=sporthall).

Vad som kan vara riktigt knepigt är en form av falska vänner där orden på engelska och svenska är i princip identiska, men där ordens innebörd skiljer sig åt, alltså när ett engelskt ord visserligen har en nära svensk motsvarighet, men där den företeelse som ordet refererar till fungerar annorlunda i Sverige jämfört med i USA eller Storbritannien. Ett exempel är engelskans captain (den militära graden, men även inom polis- och brandkårsväsendet) som man lätt frestas att översätta med svenskans "kapten". Tyvärr finns det ännu ingen ISO-standard för militära befattningar, vilket innebär att det finns vissa intrikata skillnader mellan de ansvarsområden som tillfaller en "kapten" jämfört med en captain. Därför kan det vara lika bra att i just det här fallet behålla engelskans captain (beroende på vad texten handlar om, förstås).

Etter värre är det om ett begrepps klang eller valör skiljer sig åt. Den som har svenska som förstaspråk kan för det mesta skilja mellan klangen hos ett ord som "mentor" och det besläktade "handledare", men det kan för en svenskspråkig person vara svårt att känna av hur engelskans instructor skiljer sig från det närliggande tutor. Vissa ord som har samma betydelse på svenska och engelska kan skilja sig åt ifråga om valör, till exempel klingar engelskans politician annorlunda än svenskans "politiker" när ordet ska användas för att tala illa om någon. Någon som på amerikanska beskylls för att vara en politician beskylls för att vara en smart kille med mycket pengar och fin bakgrund som intrigerar för att komma sig fram. En person som däremot kallas "politiker" på svenska beskylls för att vara paragrafryttare med bristande förståelse för hur vanligt folk har det. Nära, men ingen hare/cigarr.

Tonerna strax ovanför A[redigera | redigera wikitext]

Den som översätter sidor med musikaliskt innehåll måste tänka på att hålla tungan rätt i mun när det gäller namnet på de två toner som ligger strax ovanför A (eller under C, beroende på hur man ser på saken). Traditionellt har det som heter B flat på engelska motsvarats av "B" eller "B" på svenska, med uttalet be. Det som på svenska och i Nordeuropa tidigare kallades "H" heter "B" på engelska. På svenska har alltså Frédéric Chopins Scherzo nr II opus 31 alltid spelats i tonarten i b-moll. På engelska framförs samma stycke i B flat minor. Bachs h-mollmässa har i Sverige haft just den beteckningen, men kallas i den engelska språkvärlden Mass in B Minor.

Under 1990-talet började svenska musikförlag och musikutbildningar överge den traditionella konventionen till förmån för den anglosaxiska. Detta har inneburit en serie intrikata problem, inte minst för den som på Wikipedia skriver artiklar där namnen på de här tonerna ingår. En redogörelse för hur Wikipediagemenskapen ser på problemen finns i riktlinjerna Att skriva om musik och Namngivning.

Använd svenskans möjligheter[redigera | redigera wikitext]

En vanlig orsak till att översätta texter inte känns riktigt svenska är att översättaren inte har använt de språkliga mekanismer som är tillgängliga i svenskan, till exempel svenskans fenomenala möjligheter till sammansättningar av ord som normalt inte är sammansatta ord. Det går alldeles utmärkt att hitta på ett ord som "fylleblogga" eller "fulöversätta" – även om man aldrig har hört orden förut förstår man omedelbart vad de betyder (om sammanhanget är någorlunda etablerat).

Ordföljden i svenska är relativt fri, och detta är något som man absolut ska utnyttja. På engelska radar de gärna upp bisatser på varandra med kommatecken emellan. Ofta går det att göra om det till flera meningar på svenska, utan kommatecken men med lite innovativ ordföljd (och eventuella subjunktioner). Sitter man med en lång och krånglig mening på svenska kan det vara bra att baka om den (gör en annan satsdel till subjekt och se vad som händer).

Exempel:

  • I det svenska språket är ordföljden relativt fri, vilket bör utnyttjas.
  • Att ordföljden i det svenska språket är relativt fri bör utnyttjas.
  • Något som bör utnyttjas är att ordföljden i det svenska språket är relativt fri.
  • Ordföljden är relativt fri i det svenska språket, och detta bör utnyttjas.

En annan sak som man lätt glömmer bort är att vi på svenska har en väldig massa ord som faktiskt saknas på engelska, till exempel "skare", "eftermäle" och "bollsinne". Om man stirrar sig blind på formuleringarna och de latinska lånorden i den engelska förlagan blir det lätt att man trasslar in sig i nåt om "den hårda skorpan på snön krasade under fötterna" eller att man i en artikel om terrorism skriver "attacker" när man egentligen skulle behöva skriva "attentat".

Se upp för småord[redigera | redigera wikitext]

Prepositioner är bland det absolut svåraste att lära sig i ett språk, och det finns vissa som menar att det är omöjligt att få riktig kläm på dem om man inte har språket som modersmål – även om man har bott länge i landet ifråga. (Säger man till exempel "varianter på köttbullar" eller "varianter av köttbullar" när man ska laga frikadeller? I bioannonser står det ofta "regissören av Blabla" eller "regissören till Blabla" eller rentav "regissören bakom Blabla". Vilket är rätt? Inte helt enkelt, även om man har svenska som modersmål.) Oftast, men absolut inte alltid, ska ett engelskt "to" eller "on" inte alls översättas med ett "till" respektive "på", även om det står så i ordboken. Läs meningen högt för dig själv så hör du förhoppningsvis vilket alternativ du ska använda.

Passiv bildas i engelskan och i våra nordiska grannspråk annorlunda än på svenska. Om det på ett annat språk står att något "blivit dokumenterat" (was documented) skriver man på svenska att det "dokumenterats".

Tänk också på att man på engelska använder "of" för att markera genitiv (the master of the house, the value of the parameter), vilket man med fördel ska pussla om till svenskans genitiv-s (husets herre, parameterns värde).

Andra språk på engelska[redigera | redigera wikitext]

En översättningsmiss som är vanlig på exempelvis wiki-sidor är att man inte använder svenska transkriberingar av orts- och personnamn på exempelvis ryska, utan kopierar de engelska transkriberingarna rakt av. Den berömde ryske kompositören heter som bekant inte alls Tchaikovsky på svenska, utan Tjajkovskij. Regionen i norra Frankrike där de gör god calvados heter inte heller Normandy, utan Normandie på svenska; Bayern heter just så och inte Bavaria, och så vidare. Andra saker som man ska vara uppmärksam på är namn på kungar – ju äldre de är desto större är chansen att de har ett alldeles eget namn på svenska (till exempel heter ju Charlemagne inget annat än Karl den store på svenska, medeltida engelska kungar med namnet Richard heter för det mesta Rikard på svenska).

Det finns en hel del att säga om återgivning av främmande språk, och mycket av det har sagts på Wikipediadiskussion:Återgivning av främmande språk

Typografiskt[redigera | redigera wikitext]

Engelskan har en del skrivregler som inte gäller på svenska. Som bekant använder man på engelska till exempel olika "krullfnuttar" till höger och vänster (typografiska citattecken som ser ut som 66 respektive 99); på svenska använder man endast 99-citatecken (”) och aldrig 66-citattecken (“). En annan skillnad är att man på engelska skriver ut punkten före citattecknet i slutet av en mening; det gör man på svenska endast om hela meningen består av citatet. Semikolon används i svenskan inte alls i samma utsträckning som på engelska, utan förekommer relativt sparsamt som avgränsare mellan huvudsatser där "punkt är för starkt och komma är för svagt", eller som avgränsare i uppräkningar. På engelska använder man sig vidare av breda tankstreck (ett så kallad m-dash, lika brett som ett "m": —), men på svenska använder man sig enbart av vanliga tankstreck (eller n-dash, lika brett som ett "n": –).

På flera språk använder man gåsögon som pekar ut från citatet. I svenskan skall dessa peka inåt, eller båda åt höger.

Stora och små bokstäver[redigera | redigera wikitext]

På svenska används stor bokstav i huvudsak på två ställen: i början av meningar och vid egennamn (Kalle, Volvo, Borås). Stor bokstav används på svenska inte för namn på månader eller veckodagar. Det finns många andra ord som ska skrivas med stor bokstav på engelska, men med liten på svenska, till exempel "andra världskriget" som ju på engelska heter "World War II". Titlar som "baron" och "sir" skrivs med liten bokstav på svenska. Man skriver inte heller stor bokstav efter kolon som bara binder ihop meningen med nästa mening: det gör man bara om det som kommer efter kolonet har karaktären av citat.

En sak som ofta blir fel i svenskspråkiga Wikipedia-artiklar som översatts från engelska är att det blir stor bokstav på ord som svensk eller norsk (det vill säga på ord som bildats av nationalitetsbeteckningar med avledningsändelse). På svenska är det i princip bara stor bokstav på egennamn som Sverige och Norge, men inte på språk, nationalitetsbeteckningar och liknande (t.ex. holländska och bosnienserb).

Siffror[redigera | redigera wikitext]

Sättet att skriva siffror på svenska skiljer sig från det engelska. På svenska använder man blanksteg (helst ett "hårt",  ) för att gruppera siffror, och kommatecken för att skilja mellan heltal och decimaler: 123 456,78. På engelska används kommatecken för att gruppera siffror, och punkt för att skilja mellan heltal och decimaler: 123,456.78. Observera att punkt på svenska används i vissa mycket specifika sammanhang för att gruppera siffrorna, till exempel på banksaldon och utbetalningsavier: 123.456,78. Anledningen till detta ska enligt hörsägen vara att det blir svårare att förfalska beloppen i efterhand om det inte finns några blanksteg mellan siffrorna.

En möjlighet är att man använder det magiska ordet formatnum. Exempelvis ger {{formatnum:123456.78}} resultatet 123 456,78 på just svenskspråkiga Wikipedia. I princip ska samma uttryck kunna användas i vilken språkversion som helst, och ge rätt resultat för just den versionen. Används formatnum i den engelska artikeln behöver man därför bara kopiera uttrycket rakt av. Tyvärr är detta oftast inte fallet (ännu).

Klockslag på engelska skrivs med kolon mellan timme och minut (4:45 PM). Kolon som avgränsare mellan timmar och minuter är också det format som stipuleras av ISO 8601 (en standard för tid- och datumvärden). Detta ska man enligt Språkrådet inte göra på svenska[2]. Det rekommenderade sättet att skriva klockslag är att använda punkt: 16.45. Ska man ange antalet sekunder, till exempel vad det officiella världsrekordet i maraton är, så ska man skriva 2.04.26 och ingenting annat. Krävs det ännu större precision, till exempel när det handlar om världsrekordet på 200 meter frisim, så ska man skriva 1.42,96. Men eftersom ett sådant skrivsätt kan vara svårt att förstå innebörden av är det i löptext oftast bättre att skriva ut "1 minut och 42,96 sekunder".

Skrivkonventioner[redigera | redigera wikitext]

Engelskan har också ett antal konventioner som inte används på svenska. Om man till exempel inte vet om ett visst föremål ska stå i plural eller inte, brukar man på engelska använda ett 's' inom parentes: "Attach the file(s) to the new e-mail". På svenska gör man inte så. Antingen skriver man ut båda alternativen: "Bifoga filen eller filerna i det nya e-brevet", eller så använder man plural: "Bifoga filerna i det nya e-brevet" (det senare eftersom det rent statistiskt är större chans att det rör sig om flera filer än bara en). Konstruktioner som "Bifoga file(-n/-rna) i det nya e-brevet" gör bara texten obegriplig.

Konverteringar mellan imperial- och metersystem[redigera | redigera wikitext]

På engelska (åtminstone i USA) envisas de ju med att skriva måttenheter i inches, yards och miles. När man konverterar måttuppgifter till metersystemet ska man tänka på att inte öka antalet signifikanta siffror, som det ofta kan bli om man till exempel använder (den i övrigt eminenta) webbplatsen konvertera.nu eller andra räkneverktyg. Alltså, om det på engelskan står 15 miles ska man inte översätta det till 24 140 meter, utan snarare till 2,5 mil eller kanske 24 kilometer. Om det är av yttersta vikt att en längd är exakt 15 miles, till exempel om det funnes en gren inom friidrotten där man sprang exakt 15 miles, är det bättre att låta miles stå kvar oöversatt, och sedan skriva "(drygt 24 kilometer)" eller "(24 140 meter)" efter. Den som känner sig trygg med komplicerad wikikod kan också använda konverteringsmallar som automatiskt översätter t.ex. fot och tum till meter.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Josephson, Olle (2005). Ju: ifrågasatta självklarheter om svenskan, engelskan och alla andra språk i Sverige. Skrifter utgivna av Svenska språknämnden, 0346-7724 ; 91Svenska humanistiska förbundets skriftserie, 0346-6027 ; 117 (2. uppl.). Stockholm: Norstedts akademiska förlag. sid. 132. Libris 9967901. ISBN 91-7227-446-8 
  2. ^ Veckans språkråd 2007