Wikipedia:Rekommendationer vid översättning från engelska

Många artiklar på svenskspråkiga Wikipedia bygger på översättningar från den engelskspråkiga versionen. Den här essän handlar huvudsakligen om problem som kan uppstå när man försöker överföra en Wikipedia-artikel från engelska till svenska, men delar av den kan även tillämpas för andra käll- och målspråk.

Se även Wikipedia:Översättningsrekommendationer och Wikipedia:Återgivning av främmande språk.

Inledning

En möjlighet man som översättare av en artikel från engelskspråkiga Wikipedia ofta glömmer bort, är att det finns andra språkversioner än bara svenska och "superspråket" engelska (tro det eller ej). Vi svenskpråkiga må ofta ha överdrivna föreställningar om nivån på vår egen engelska, men att vi tenderar att undervärdera vår förmåga att förstå i andra främmande språk, exempelvis andra skandinaviska språk eller den tyska som man läste på gymnasiet, är lika sant. Om man tycker att en artikel på engelskspråkiga Wikipedia svämmar över alla bräddar eller saknar lättfattlig struktur, kan det vara minst lika bra att istället använda till exempel dansk- eller norskspråkiga artiklar som utgångspunkt.

Tonerna H och B

Vad gäller artiklar om musik är särskilt två toner knepiga. Traditionellt har det som heter B flat på engelska motsvarats av "B" eller "B♭" på svenska, med uttalet be. Det som på svenska och i Nordeuropa tidigare alltid kallades "H" heter "B" på engelska. På svenska har alltså Frédéric Chopins Scherzo nr II opus 31 alltid spelats i tonarten i b-moll. På engelska framförs samma stycke i B flat minor. Bachs h-mollmässa har i Sverige haft just den beteckningen, men kallas i den engelska språkvärlden Mass in B Minor.

Under 1990-talet började svenska musikförlag och musikutbildningar överge den traditionella konventionen till förmån för den anglosaxiska. En redogörelse för hur Wikipediagemenskapen ser på problemen finns i riktlinjerna Att skriva om musik och Namngivning.

Typografiskt

Engelskan har en del skrivregler som inte gäller på svenska. Som bekant använder man på engelska till exempel olika "krullfnuttar" till höger och vänster (typografiska citattecken som ser ut som 66 respektive 99); på svenska använder man endast 99-citatecken (”) och aldrig 66-citattecken (“). En annan skillnad är att man på engelska skriver ut punkten före citattecknet i slutet av en mening. På svenska gör man detta om citatet utgör hela meningen. Semikolon används i svenskan inte alls i samma utsträckning som på engelska, utan används relativt sparsamt som avgränsare mellan huvudsatser där "punkt är för starkt och komma är för svagt". Ibland kan det också förekomma som avgränsare i uppräkningar. På engelska använder man sig vidare av breda tankstreck (ett så kallad m-dash, lika brett som ett "m": —), men på svenska använder man sig enbart av vanliga tankstreck (eller n-dash, lika brett som ett "n": –).

Engelskan använder ofta "of" för att markera genitiv (the master of the house, the value of the parameter). Detta pusslas med fördel om till svenskans genitiv-s (husets herre, parameterns värde), eller en sammansättning (parametervärdet).

Versaler och gemener ("stora och små bokstäver")

På svenska används versal ("stor bokstav") i huvudsak på två ställen: i början av meningar och vid egennamn (Kalle, Volvo, Borås). I svenskan räknas färre namn som egennamn än i engelskan. Detta gäller exempelvis namn på månader och veckodagar, språk och historiska händelser. Det finns många andra ord som ska skrivas med versal på engelska, men med gemen ("liten bokstav") på svenska, till exempel "andra världskriget" som på engelska heter "World War II". Titlar som "baron" och "sir" skrivs med gemen på svenska. Man skriver inte heller versal efter kolon som bara binder ihop meningen med nästa mening: det gör man bara om det som kommer efter kolonet har karaktären av citat.

Svenskan sätter versal på egennamn som "Sverige" och "Norge" men inte på språk, nationalitetsbeteckningar och liknande som "holländska" och "bosnienserb". Det är ganska ofta som översatta Wikipediaartiklar fått versal på ord som "svensk" eller "norsk".

Siffror

På svenska använder man blanksteg (helst ett "hårt",  ) för att gruppera siffror, och kommatecken för att skilja mellan heltal och decimaler: 123 456,78. På engelska används kommatecken för att gruppera siffror, och punkt för att skilja mellan heltal och decimaler: 123,456.78. Det finns vissa undantag där även svenskan grupperar siffror med punkt, exempelvis banksaldon och utbetalningsavier: 123.456,78. Anledningen till detta ska enligt hörsägen vara att det blir svårare att förfalska beloppen i efterhand om det inte finns några blanksteg mellan siffrorna.

En möjlighet är att använda det magiska ordet formatnum. Exempelvis ger {{formatnum:123456.78}} resultatet 123 456,78 på just svenskspråkiga Wikipedia. I princip ska samma uttryck kunna användas i vilken språkversion som helst, och ge rätt resultat för just den versionen. Används formatnum i den engelska artikeln behöver man därför bara kopiera uttrycket rakt av.

Klockslag på engelska skrivs med kolon mellan timme och minut (4:45 PM). Kolon som avgränsare mellan timmar och minuter är också det format som stipuleras av ISO 8601 (en standard för tid- och datumvärden). Detta ska man enligt Språkrådet inte göra på svenska. Det rekommenderade sättet att skriva klockslag är att använda punkt: 16.45. Ska man ange antalet sekunder, till exempel vad det officiella världsrekordet i maraton är, så ska man skriva 2.04.26 och ingenting annat. Krävs det ännu större precision, till exempel när det handlar om världsrekordet på 200 meter frisim, så ska man skriva 1.42,96. Men eftersom ett sådant skrivsätt kan vara svårt att förstå innebörden av är det i löptext oftast bättre att skriva ut "1 minut och 42,96 sekunder".

Skrivkonventioner

Om man inte vet om ett visst föremål ska stå i plural eller inte, brukar man på engelska använda ett 's' inom parentes: "Attach the file(s) to the new e-mail". På svenska gör man inte så. Antingen skriver man ut båda alternativen: "Bifoga filen eller filerna i det nya e-brevet", eller så använder man plural: "Bifoga filerna i det nya e-brevet" (det senare eftersom det rent statistiskt är större chans att det rör sig om flera filer än bara en). Konstruktioner som "Bifoga file(-n/-rna) i det nya e-brevet" gör bara texten otymplig och svårbegriplig.

Konverteringar mellan imperial- och metersystem

På engelska (åtminstone i USA) envisas de med att skriva måttenheter i inches, yards, miles, pounds och gallons. När man konverterar måttuppgifter till metersystemet ska man tänka på att inte öka antalet signifikanta siffror, som det ofta kan bli om man till exempel använder (den i övrigt eminenta) webbplatsen konvertera.nu eller andra räkneverktyg. Alltså, om det på engelskan står 15 miles ska man inte översätta det till 24 140 meter, utan snarare till 2,5 mil eller kanske 24 kilometer. Om det är av yttersta vikt att en längd är exakt 15 miles, till exempel om det funnes en gren inom friidrotten där man sprang exakt 15 miles, är det bättre att låta miles stå kvar oöversatt, och sedan skriva "(drygt 24 kilometer)" eller "(24 140 meter)" efter. Den som är road av komplicerad wikikod kan också använda konverteringsmallar som automatiskt översätter exempelvis fot och tum till meter. En fälla är då det där med exaktheten, enligt ovan.

Se även

• WP:Skrivregler
• WP:Wikipedia som källa på Wikipedia

Externa länkar

Det finns ordlistor och rekommendationer för specifika fackområden.

• Storheter och enheter: Swedish Standards Institute (SIS) ger ut böckerna SI-Guide och Storheter och enheter – SI måttenheter. Där finns rekommendationer om storheter och enheter inom SI, omräkningsfaktorer för äldre enheter, andra liknande standarder samt skrivsätt (exempelvis stora eller små bokstäver samt rak eller kursiv stil).
• Teknisk terminologi och fackspråk: Terminologicentrum (TNC) utger Skrivregler för svenska och engelska sedan 1941, nu i femte upplagan.
• Stefan B. Lindström Matematisk ordbok för högskolan engelsk–svensk, svensk–engelsk