Wozzeck

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alban Berg. Teckning av Emil Stumpp.

Wozzeck är en operatyska i tre akter med text och musik av den österrikiske tonsättaren Alban Berg. Librettot bygger på Georg Büchners drama Woyzeck från 1836.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Den 27 augusti 1824 avrättades den 44-årige frisören Johann Christian Woyzeck offentligt i Leipzig. Tre år tidigare hade han dödat sin livskamrat. Men det rådde tvivel om huruvida han verkligen var tillräknelig. I vetenskapliga kretsar ledde detta till en lidelsefull och intensiv debatt som kom att vara i flera år. Woyzeck var död sedan länge när den unge läkaren och författaren Georg Büchner uppmärksammade det bakomliggande händelseförloppet. Han påbörjade ett drama om "den oskyldige mördaren" men dog under arbetets gång av tyfus, endast 24 år gammal.

Woyzeck och Wozzeck[redigera | redigera wikitext]

Omkring fyra årtionden efter Büchners död sammanställde författaren och litteraturforskaren Karl Emil Franzos en spelbar version av Büchners dramautkast. Han misstydde Büchners handskrivna "y" som "z", och därmed inleddes dramats bana som Wozzeck istället för Woyzeck. Först när Alban Berg var klar med operan fick han reda på den ursprungliga titeln och försökte korrigera misstaget, men gav snart upp det hopplösa arbetet. Wozzeck klingar hårdare än Woyzeck och motsvarar därför bättre soldatmiljön. Såväl dramat som operan uppstod i kristid. Efter Napoleonkrigen saknade tusentals soldater möjligheten att förtjäna sitt levebröd. En liknande kris uppstod efter första världskriget

Premiär[redigera | redigera wikitext]

Operan uruppfördes på Staatsoper i Berlin 14 december 1925 med Erich Kleiber som dirigent. I Sverige framfördes några kortare partier under Ernest Ansermets ledning i Stockholms Konsertförening 1935. Hela operan översattes av Styrbjörn Lindedal och uppfördes på Kungliga Teatern i Stockholm den 4 april 1957[1] med Sixten Ehrling som dirigent. Rollen som Wozzeck alternerades av Anders Näslund och Erik Saedén. Den sattes upp på Göteborgsoperan 1999 med David Radok som regissör och Lars-Åke Thessman som scenograf.[2] Den sattes upp på Norrlandsoperan med premiär den 1 oktober 2011.[3]

Exempel på tolvtonsmusik i Wozzeck akt I, scen 4.

Magiska tal[redigera | redigera wikitext]

Att fråga sig hur många takter en scen eller en hel opera innehåller verkar vara fullständigt onödigt. Men inte för Alban Berg. Han var en lidelsefull anhängare av siffermystik. Wozzeck är ett bra exempel på detta. Hela verket består av 1927 takter. Om man räknar bort de sex generalpauserna (dessa återfinns i slutet av andra och i början av tredje akten) får man summan 1921. År 1921 hade Berg blivit klar med particellen (utkastet till partituret). Talet 21 har också en viktig roll i de enskilda scenerna. Den sista scenen består av 21 takter och i doktorsscenen följer 21 variationer på varandra. Längden på många av dessa är bara en enda takt, med de är noterade i 7/4-delstakt. Siffran 7 hörde också till Bergs magiska tal. Operan Wozzeck bär opustalet 7. Ett annat exempel är att Wozzeck dör i operans 14:e scen och Jesu väg till Golgata innefattade 14 stationer.

Om operan[redigera | redigera wikitext]

Enligt Büchner skall Marie vara 16 till 18 år gammal och påfallande vacker. Hon har en motsägelsefull personlighet. Hon har tonsättarens odelade sympatier. I operan finns det endast två längre ställen med entydigt tonal och "romantisk" musik: sorgmarschen i d-moll efter Wozzecks död och en del av akt III, scen 1. När Marie här börjar berätta en saga för barnet, spelar ett horn en sångbar, varm melodi i f-moll. Även Maries vaggsång präglas av en romantisk och melodisk innerlighet. Doktorn förkroppsligar den torra, omänskliga vetenskapen. Berg byggde upp hans tema av den kromatisk skalans samtliga toner. Tessituran för doktorns parti kan kallas extrem, eftersom man på vissa ställen tvingas sjunga särskilt låga toner.

Roller[redigera | redigera wikitext]

  • Wozzeck, menig soldat (baryton och talroll)
  • Tamburmajoren (tenor)
  • Andres, Wozzecks kamrat (tenor och talroll)
  • Kaptenen (tenor)
  • Doktorn (basstämma)
  • Förste gesällen (baryton och talroll)
  • Andre gesällen (baryton)
  • Idioten (tenor)
  • Marie, Wozzecks fästmö (sopran)
  • Margret, en grannkvinna (alt)
  • Maries son (sångröst)
  • Hantverkare och soldater, däribland en soldat (tenor)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelar sig i en tysk landsortsstad i början av 1800-talet.

Akt I

Scen 1 I kaptenens rum. Morgon. Kaptenen rakas av Wozzeck, en fattig soldat. Kaptenen vill småprata med honom. Han filosoferar och talar om vädret. Men förgäves. Wozzeck svarar endast med "Javisst, kapten". Men när kaptenen börjar prata om moral och om Wozzecks barn, som är fött utom äktenskapet, upphör soldatens fåordighet och han svarar att de fattiga inte har någon möjlighet att handla moraliskt. Kaptenen är förvånad.

Scen 2 På de öppna fälten utanför staden. Wozzeck och hans kamrat Andres samlar ved. Wozzeck ser olycksbådande syner.

Scen 3 I Maries lilla rum. Kväll. Militärorkestern marscherar förbi på gatan. Marie vinkar åt tamburmajoren, något som hånfullt kommenteras av grannfrun. Wozzeck söker snart upp Marie och deras gemensamma barn, men talar inte om kärlek, utan bara om sina dystra föraningar.

Scen 4 I doktorns arbetsrum. Wozzeck har för att tjäna några få groschen ställt sig till doktorns förfogande för medicinska experiment. I flera månader har han enbart ätit bönor. Han talar om sina syner. Därmed är det för doktorn bevisat att den ensidiga kosten har framkallat en sinnesrubbning. Genom detta rön hoppas doktorn bli ryktbar och odödlig.

Scen 5 Gatan utanför Maries lägenhet. Kväll. Marie ger efter. Hon kan inte längre motstå den ståtlige tamburmajoren.


Akt II

Scen 1 Marie rum. Morgon. Marie gläds åt sin ungdom och skönhet och speglar sig. Tamburmajoren har gett henen ett par örhängen. Wozzeck överraskar henne och anar sanningen, men lägger band på sig. Han ger Marie pengar och skyndar därifrån.

Scen 2 På gatan. Ljusan dag. Kaptenen plågar doktorn med sin filosofi. Denne hämnas genom att förutsäga att kaptenen kommer att drabbas av ett slaganfall. När de möter Wozzeck låter båda sina aggressioner gå ut över honom. De anspelar på kärleksaffären mellan Marie och tamburmajoren. Wozzeck blir djupt sårad och förtvivlad.

Scen 3 Utanför Maries rum. Dag. Wozzeck ställer Marie till svars. Hon förnekar allt.

Scen 4 Trädgården utanför ett värdshus. Kväll. Soldater, hantverkare, kvinnor och flickor roar sig med dans. Bland dem befinner sig Marie och tamburmajoren. Wozzeck ser det dansande paret. En idiot förutspår ett blodbad.

Scen 5 Kasernen. Natt. Wozzeck kan inte sova. Han ber om att inte inledas i frestelse. Den hemvändande tamburmajorne skryter om sin nya erövring. Wozzeck angriper tamburmajoren, men förlorar kampen.


Akt III

Scen 1 Åter i Maries rum. Natt. Marie ångrar sig djupt. Hon söker tröst i Bibeln.

Scen 2 En skogsstig vid en damm. Natt. Wozzeck och Marie är på väg till staden. Wozzeck sticker ner sin älskade med en kniv.

Scen 3 På värdshuset. Natt. Wozzeck försöker glömma mordet, dansar och roar sig med Margret. Hon ser blodfläckarna på hans kläder. Wozzeck förklaringar är inte övertygande - han flyr.

Scen 4 En skogsstig vid en damm. Wozzeck vill göra sig av med kniven på djupt vatten. Han vadad allt längre ut i vattnet och drunknar. Doktorn och kaptenen promenerar förbi och hör underliga ljud, men gör inget. Doktorn konstaterar bara att någon håller på att drunkna.

Scen 5 Utanför Maries dörr. Morgon. Barn som leker. Man har funnit den döda Marie. Alla springer därifrån för att beskåda liket. Kvar blir Marie och Wozzecks barn, som nu är föräldralöst, men som ännu inte förstår något utan glatt rider på sin käpphäst.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Berg, Alban; Büchner, Georg; Lindedal, Styrbjörn (1984). Wozzeck : opera i 3 akter (15 scener). Operans textböcker, 0282-0420 ; 3 ([Ny uppl.]). Stockholm: Operan. Libris 7756353. ISBN 91-86260-04-9 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sällström, Åke (1977). Opera på Stockholmsoperan. Stockholm: Norstedt. Sid. 187. Libris 7152595. ISBN 91-1-773051-1 
  2. ^ ”Wozzeck, 1999 :: föreställning”. Carlotta. Göteborgs Stadsmuseum. http://62.88.129.39/carlotta/web/object/783938. Läst 7 januari 2014. 
  3. ^ Norrlandsoperan
  • Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : ett lexikon över kompositörer, roller och innehåll i våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. Sid. 20-22. Libris 7236411. ISBN 91-29-59233-X 
  • Opera - Kompositörer, Verk, Uttolkare. Köln: Könneman. 2000. ISBN 3-8290-5509-9 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Nordström, Sixten (1995). Världens bästa operor : 29 operor som förtrollat världen : innehåll, historik, illustrationer från kända uppsättningar. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. [263]-274. Libris 7282227. ISBN 91-46-16778-1