XY-systemet
XY-systemet är det könsbestämningssystem som används för att klassificera individers kön hos de flesta däggdjur, inklusive människor, vissa insekter (Drosophila), några ormar, vissa fiskar (guppies) och vissa växter (ginkgoträd). Systemet bygger på genetiska faktorer, där kön avgörs av ett kromosompar som är olika mellan de två könen, kallade könskromosomer. I XY-systemet har honor två av samma sorts könskromosomer (XX), och kallas det homogametiska könet. Hanar har två olika sorters könskromosomer (XY), och kallas det heterogametiska könet.[1] Hos hanarna har hälften av sädescellerna en Y-kromosom och den andra hälften, i likhet med samtliga obefruktade äggceller, innehåller en X-kromosom. Hos de flesta arter vars kön bestäms enligt XY-systemet behöver en organism minst en X-kromosom för att kunna leva.[2][3]
XY-systemet skiljer sig på flera sätt mot ZW-systemet som finns hos fåglar, vissa insekter, många reptiler och olika andra djur. I ZW-systemet är det heterogametiska (olik-kromosomiga) könet kvinnligt.
Däggdjur
[redigera | redigera wikitext]Hos de flesta däggdjur är det närvaro av Y-kromosom som avgör kön. Detta gör individer med karyotyperna XXY och XYY till hanar, och individer med X och XXX till honor.[1]
På 1930-talet fastställde Alfred Jost att närvaron av testosteron krävdes för de Wolffska gångarnas utveckling i kaninhanens könsorgan.[4]
Den gen på Y-kromosomen som leder till manligt kön hos däggdjur i taxonet Theria, vari ryms högre däggdjur och pungdjur, heter SRY.[5] Det är inte alltid som alla han-specifika gener finns på Y-kromosomen. Näbbdjuret, en monotrem, använder fem par av olika XY-kromosomer med sex grupper av manligt länkade gener, där genen för AMH är huvudbrytaren.[6]
Människor
[redigera | redigera wikitext]
En enda gen (SRY) som finns på Y-kromosomen fungerar som en signal för att starta utvecklingen till manligt kön.[7] Kvinnor har två X-kromosomer i varje cell men en av de två X-kromosomerna inaktiveras. Den inaktiverade X-kromosomen finns kvar i form av en Barrkropp.
Det finns individer som har avvikande uppsättning könskromosomer. Klinefelters syndrom är män med kromosomuppsättning XXY och Turners syndrom är kvinnor med en ensam X-kromosom. de la Chapelles syndrom ger män med kromosomuppsättning XX och Swyers syndrom ger kvinnor med kromosomuppsättning XY. Dessa undantag är sällsynta och räknas in bland störningar i könsutvecklingen (DSD).[2][3]
Andra djur
[redigera | redigera wikitext]Vissa arter av sköldpaddor har konvergent utvecklat XY-könsbestämningssystem, särskilt de i Chelidae och Staurotypinae.[8]
Man hade länge trott att hos alla ormar bestämdes kön enligt ZW-systemet, men det hade gjorts observationer av oväntade effekter i genetiken hos arter i familjerna Boidae och Pythonidae. Exempelvis producerade partenogen reproduktion endast honor snarare än hanar, vilket är motsatsen till vad som kan förväntas i ZW-systemet. Under de första åren av 2000-talet föranledde sådana observationer forskning som visade att alla pytonormar och boor som hittills undersökts definitivt har XY-systemet för könsbestämning.[9][10]
Andra djurarter, inklusive de flesta arter av Drosophila-flugor, använder närvaron av två X-kromosomer för att bestämma kvinnligt kön. Hos dessa ger en enda X-kromosom förmodad manlighet[förtydliga], men för normal manlig utveckling krävs närvaro av Y-kromosomens gener. Hos bananflugan är individer med XY hanar och individer med XX honor. Dock kan individer med XXY eller XXX också vara honor och individer med X kan vara hanar.[11]
Växter
[redigera | redigera wikitext]
De allra flesta växter är hermafroditer och har därför inga könsvarianter mellan individer.[12] Av de som är tvåbyggande blomväxter, alltså växter som har han- och honplantor, har mycket få just XY-könsbestämning.[13] Undantag är exempelvis vitblära[14] och ginkgo[15]. Hos dessa arter liknar könsbestämningen däggdjurens, där hanen är XY och honan är XX.[12]
Andra system
[redigera | redigera wikitext]Medan XY-könsbestämning är den mest välbekanta, eftersom det är systemet som används hos människan finns det en rad alternativa system i naturen. Det omvända XY-systemet (kallas ZW för att särskilja det) används hos fåglar och många insekter, där det är honorna som är heterogametiska (ZW), medan hanarna är homogametiska (ZZ).[16]
Många insekter av ordningen Hymenoptera har istället ett haplo-diploidsystem, där honorna är fulldiploida (med alla kromosomer som visas i par) men hanarna är haploida (har bara en kopia av alla kromosomer). Vissa andra insekter har könsbestämningssystemet X0, där bara den könsbestämmande kromosomen varierar i ploiditet (XX hos honor men X hos hanar), medan alla andra kromosomer uppträder i par hos båda könen.[17]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, XY sex-determination system, 26 februari 2024.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Hake, Laura; O'Connor, Clare (2008). ”Genetic Mechanisms of Sex Determination | Learn Science at Scitable” (på engelska). Nature. https://www.nature.com/scitable/topicpage/genetic-mechanisms-of-sex-determination-314/.
- 1 2 Sherwood, Susan. ”Can a Zygote Survive Without an X Sex Chromosome?”. Education - Seattle PI. Arkiverad från originalet den 2023-05-05. https://web.archive.org/web/20230505125640/https://education.seattlepi.com/can-zygote-survive-x-sex-chromosome-4599.html. Läst 2 mars 2024.
- 1 2 Sherwood, Susan (April 25, 2017). ”What Occurs When the Zygote Has One Fewer Chromosome than Usual?” (på engelska). Sciencing. https://sciencing.com/occurs-zygote-one-fewer-chromosome-usual-17818.html.
- ↑ Jost, A.; Price, D.; Edwards, R. G. (1970). ”Hormonal Factors in the Sex Differentiation of the Mammalian Foetus [and Discussion]”. Philosophical Transactions of the Royal Society B: Biological Sciences 259 (828): sid. 119–31. doi:. PMID 4399057. Bibcode: 1970RSPTB.259..119J.
- ↑ ”Sex determination in mammals - Before and after the evolution of SRY”. Cell. Mol. Life Sci. 65 (20): sid. 3182–95. June 2008. doi:. PMID 18581056.
- ↑ Cortez, Diego; Marin, Ray; Toledo-Flores, Deborah; Froidevaux, Laure; Liechti, Angélica; Waters, Paul D.; Grützner, Frank; Kaessmann, Henrik (24 April 2014). ”Origins and functional evolution of Y chromosomes across mammals”. Nature 508 (7497): sid. 488–493. doi:. PMID 24759410. Bibcode: 2014Natur.508..488C. https://odin.mdacc.tmc.edu/~ryu/materials/papers/nature2014April_EvolutionYChrom.pdf.
- ↑ Fauci, Anthony S.; Braunwald, Eugene; Kasper, Dennis L.; Hauser, Stephen L.; Longo, Dan L.; Jameson, J. Larry; Loscalzo, Joseph (2008). Harrison's Principles of Internal Medicine (17th). McGraw-Hill Medical. Sid. 2339–2346. ISBN 978-0-07-147693-5. https://archive.org/details/harrisonsprincip00asfa.
- ↑ Badenhorst, Daleen; Stanyon, Roscoe; Engstrom, Tag; Valenzuela, Nicole (2013-04-01). ”A ZZ/ZW microchromosome system in the spiny softshell turtle, Apalone spinifera, reveals an intriguing sex chromosome conservation in Trionychidae” (på engelska). Chromosome Research 21 (2): sid. 137–147. doi:. ISSN 1573-6849. PMID 23512312. https://doi.org/10.1007/s10577-013-9343-2.
- ↑ Gamble, Tony; Castoe, Todd A.; Nielsen, Stuart V.; Banks, Jaison L.; Card, Daren C.; Schield, Drew R.; Schuett, Gordon W.; Booth, Warren (2017). ”The Discovery of XY Sex Chromosomes in a Boa and Python”. Current Biology 27 (14): sid. 2148–2153.e4. doi:. PMID 28690112. Bibcode: 2017CBio...27E2148G. https://epublications.marquette.edu/context/bio_fac/article/1608/viewcontent/gamble_11555.pdf.
- ↑ Olena, Abby (July 6, 2017). ”Snake Sex Determination Dogma Overturned”. The Scientist. Arkiverad från originalet den augusti 4, 2020. https://web.archive.org/web/20200804050913/https://www.the-scientist.com/news-opinion/snake-sex-determination-dogma-overturned-31282. Läst mars 2, 2024.
- ↑ The Biology of Reproduction. Cambridge University Press. 2019-10-10. Sid. 306–308. ISBN 978-1-108-49985-9. https://books.google.com/books?id=AKGsDwAAQBAJ.
- 1 2 Hakeem, Khalid Rehman; Tombuloğlu, Hüseyin; Tombuloğlu, Güzin (2016-08-23) (på engelska). Plant Omics: Trends and Applications. Springer. Sid. 365. ISBN 978-3-319-31703-8. https://books.google.com/books?id=l5TlDAAAQBAJ&pg=PA364.
- ↑ Gradstein, Stephan Robbert; Klatt, Simone; Normann, Felix; Wilson, Rosemary; Weigelt, Patrick; Willmann, Rainer (2008) (på engelska). Systematics 2008 Göttingen, Programme and Abstracts. Universitätsverlag Göttingen. Sid. 278. ISBN 978-3-940344-23-6. https://books.google.com/books?id=d1bwTEz4ISgC&pg=PA278.
- ↑ Monéger, Françoise (2007). ”Sex Determination in Plants”. Plant Signaling & Behavior 2 (3): sid. 178–179. doi:. ISSN 1559-2316. PMID 19704689. Bibcode: 2007PlSiB...2..178M.
- ↑ Gong, Wei; Filatov, Dmitry A. (2022-05-09). ”Evolution of the sex-determining region in Ginkgo biloba”. Philosophical Transactions of the Royal Society of London. Series B, Biological Sciences 377 (1850): sid. 20210229. doi:. ISSN 1471-2970. PMID 35306884. PMC: 8935300. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/35306884. Läst 27 september 2025.
- ↑ Smith, Craig A.; Sinclair, Andrew H. (February 2004). ”Sex determination: insights from the chicken”. BioEssays 26 (2): sid. 120–132. doi:. ISSN 0265-9247. PMID 14745830.
- ↑ ”5 Types of Sex Determination in Animals”. genetics.knoji.com. https://genetics.knoji.com/5-types-of-sex-determination-in-animals/.
| ||||||||||||||||||
