Zaha Hadid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Zaha Hadid
Zaha Hadid 2015.jpg
Zaha Hadid 2015
Personfakta
Nationalitet Irakisk/brittisk
Född 31 oktober 1950
Födelseplats Bagdad, Irak
Död 31 mars 2016 (65 år)
Dödsplats Miami, Florida, USA
Alma mater American University of Beirut
Arbeten
Betydande byggnader Bergiselschanze
Phaeno Science Centre
Utmärkelser och priser Pritzkerpriset (2004)

Dame Zaha Mohammad Hadid (زها حديد, Zahā Ḥadīd), född 31 oktober 1950 i Bagdad,[1] död 31 mars 2016[2] i Miami, var en irakisk-brittisk arkitekt. Hon uppmärksammades för sina vågade experiment i rummet och sågs som en visionär. Hadid sågs under stora delar av sin levnad som en av de mest framstående samtida arkitekterna. Hennes byggnader kännetecknades ofta av kurvor och våglinjer, och hon gavs smeknamnet "Kurvans drottning" (Queen of the curve).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Zaha Hadid föddes 1950 i Iraks huvudstad Bagdad. Hon växte upp i en välutbildad islamsk familj med västerländsk orientering. Faderna var en chefstjänsteman och en tid ledare för ett liberalt irakiskt politiskt parti. Den unga Zahas talang för att teckna säger hon kom från modern, och intresset för arkitektur från en många familjeutflykter till de sumeriska ruinstäderna i södra Irak.[1]

Hon studerade vid en katolsk skola, där franska var undervisningsspråk och nunnor fungerade som lärare. Skolan var dock multikulturell. Därefter studerade hon matematik vid det amerikanska universitetet i libanesiska Beirut, och familjen förväntade sig att hon skulle bli yrkeskvinna av något slag. Familjen lämnade Irak när Saddam Hussein kom till makten och konflikten med grannlandet Iran, men även senare höll hon fast vid kontakter i både Irak och Libanon.[1]

Efter universitetsexamen i Beirut flyttade till hon London för att läsa vid Architectural Association School of Architecture. Efter examen 1977 blev Zaha Hadid partner vid Office for Metropolitan Architecture i London;[3] hon kom därmed att arbeta tillsammans med sin lärare från arkitektskolan, Rem Koolhaas.

År 1980[3] grundade hon ett eget arkitektkontor i London. Hon vann 1983 den prestigefyllda arkitekttävlingen om att få utforma fritidscentrumet Hong Kong Peak Club.[3]

Zaha Hadid lät sig framför allt under sina tidiga år bli inspirerad av målningar och teckningar.[3]

Utställningar och undervisning[redigera | redigera wikitext]

Hadid syntes under sin levnad flitigt på olika arkitektutställningar i olika länder, ända sedan hennes retrospektiva utställning i London 1983.[3]

Efter sin arkitektexamen var Zaha Hadid gästprofessor vid ett antal olika arkitektskolor runtom. Dessa inkluderade Harvard University, Chicago School of Architecture, Columbia University och Yale University samt högskolor och universitet i Tyskland och Österrike.[3]

År 1988 arrangerade Philip Johnson en utställning på Museum of Modern Art i New York som hette ”Deconstructivist Architecture” och presenterade här Zaha Hadid, Frank Gehry, Peter Eisenman, Rem Koolhaas, Daniel Libeskind och Bernard Tschumi som framtida dekonstruktivister. Samtliga har blivit berömda arkitekter, men deras olika stilar har glidit långt ifrån varandra.

Större produktioner[redigera | redigera wikitext]

Det kom att dröja ganska länge innan Zaha Hadid fick någon större byggnad uppförd, trots att hon redan var ett känt namn bland arkitekter. Genom utställningar och sitt undervisande spred hon sina idéer om arkitektur och formgivning långt före hennes karriär som arkitekt tog riktig fart.[1] Genombrottet kom dock 1993 med en brandstation i Weil am Rhein,[3] som idag är möbelmuseum för det schweiziska möbeldesignföretaget Vitra.

Phaeno Science Centre i tyska Wolfsburg påbörjades år 2000 och stod färdigt 2005. Byggnaden är ett vetenskapshus med vetenskapliga experiment för barn och vuxna. Byggnaden är upphöjd på konliknande strukturer som innehåller entréer, butiker med mera. Byggnaden har ingen direkt anknytning till sin omgivande miljö, men skapar sitt eget landskap med dess dekonstruktivistiska former. Byggnadens organiska former och funktionalitet blir en gemensam tråd med byggnadens innehåll.

Åren efter millennieskiftet hade Hadid nästan 150 personer anställda vid sitt arkitektkontor i London, fullt upptagen med att ta hand om de inkommande uppdragen.[1] På kontoret, och under Hadids ledning, konstruerades sjukhusbyggnader (i Skottland), broar (i Abu Dhabi), biografkomplex (i Barcelona) och ett antal nybyggda museer. Inför sommar-OS 2012 var hon ansvarig för utformningen av den olympiska simanläggningen.[1]

Privatliv och sista år[redigera | redigera wikitext]

Zaha Hadid gifte sig aldrig och hade inga barn, något hon förklarat med orden: "Om [arkitekturen] inte tar över helt, är du inte något att ha. Du måste ägna dig åt den på heltid. Du kan inte kosta på dig att hoppa in och ut.".[1] Hon avled 2016 av en hjärtinfarkt. Zahid vårdades vid tillfället på sjukhus för bronkit.[4]

Arkitektur, eftermäle och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Zaha Hadid var känd för att utmana gränserna för arkitekturen och stadsbyggnadskonsten. Hon verkade på många olika formgivningsfält, inklusive huskonstruktion, inredningsdesign och möbeldesign.[3] Hennes byggnadsritningar inkluderar ofta svepande kurvor och vågformer,[5] och hon gavs smeknamnet "Kurvans drottning" (Queen of the curve).[4]

Hadads nydanande idéer om arkitekturens roll kom bland annat till uttryck i en ny fabrik som hon ritade för biltillverkaren BMW. Där utformades byggnadesplanen så att arbetare och tjänstemän ofta korsade varandras väg.[1]

År 2004 erhöll Zaha Hadid Pritzkerpriset.[3] Hon var då den första kvinnan att få motta priset, som började delas ut 26 år tidigare.[6] Hadid beskrivs ibland som den främst kvinnliga arkitekten i sin samtid.[1] 2010 (för MAXXI[7]) och 2011 (för Evelyn Grace Academy[8]) belönades hon med Stirlingpriset. 2012 fick hon motta Brittiska imperieorden, och 2015 tilldelades hon som första kvinna Royal Gold Medal (utdelad av Royal Institute of British Architects).[5]

Verk och uppdrag (urval)[redigera | redigera wikitext]

Byggnader[redigera | redigera wikitext]

Inredningsuppdrag och formgivning[redigera | redigera wikitext]

  • Restaurang Moonsoon, Sapporo, Japan, 1990
  • Mind Zone, Millennium Dome, London, Storbritannien, 1999-2000
  • Scenografi åt Pet Shop Boys World Tour 1999-2000
  • Scenografi åt Charleroi Dance Company, Belgien, 2000

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] "Zaha Hadid Biography". notablebiographies.com. Läst 30 juni 2016. (engelska)
  2. ^ ”Architect Dame Zaha Hadid dies after heart attack” (på en-GB). BBC News. http://www.bbc.com/news/entertainment-arts-35936768. Läst 31 mars 2016. 
  3. ^ [a b c d e f g h i] "Biography". pritzkerprize.com. Läst 30 juni 2016. (engelska)
  4. ^ [a b] "'Queen of the curve' Zaha Hadid dies aged 65 from heart attack". theguardian.com, 2016-03-31. Läst 30 juni 2016. (engelska)
  5. ^ [a b] "Dame Zaha Hadid awarded Riba Gold Medal for architecture". bbc.com, 2015-09-24. Läst 30 juni 2016. (engelska)
  6. ^ "Announcement". pritzkerprize.com. Läst 30 juni 2016. (engelska)
  7. ^ Heathcote, Edwin (2010-10-03): "Hadid finally wins Stirling Prize". ft.com. Läst 30 juni 2016. (engelska)
  8. ^ Woodman, Ellis (2011-10-02): "Stirling Prize: Zaha Hadid is a worthy winner". telegraph.co.uk. Läst 30 juni 2016. (engelska)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Aaron Betsky och Zaha Hadid: Zaha Hadid - The Complete Work, Rizzoli, ISBN 0-8478-2133-1
  • Helene Binet och Lars Muller: Architecture of Zaha Hadid in Photographs by Helene Binet, ISBN 3-907078-12-8
  • El Croquis, nummer 52, 73 och 103

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]