Elise Hwasser

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elise Hwasser
Miniatyrmålning utförd av Elisabeth Zenaide Arnberg på 1850-talet.
Miniatyrmålning utförd av Elisabeth Zenaide Arnberg på 1850-talet.
Född Ebba Charlotta Elisa Jacobsson
16 mars 1831
Stockholm, Sverige
Död 28 januari 1894 (62 år)
Fiskebäckskil, Sverige
Make Daniel Hwasser
Betydande roller
Jane Eyre, Fanchon i Syrsan, Ladyn of Worsleyhall, Edith, Louise i Gammalt och nytt, Marguerite Laroque i En fattig ung mans äventyr
Elise Hwasser. Foto 1866.

Ebba Charlotta Elisa (Elise) Hwasser, född Jacobsson den 16 mars 1831 i Stockholm, död den 28 januari 1894 i sin villa Västråt i Fiskebäckskil i Skaftö socken, var en svensk skådespelerska, som ansågs vara en av sin tids främsta skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Elise Hwasser blev elev vid Kungliga Dramatiska Teatern 1849 och var anställd som aktris där 1850–1888, som premiäraktris från 1853 och med livstidsengagemang från 1863. 1858 gifte hon sig med sekreteraren vid Kungliga Dramatiska Teatern Daniel Hwasser (född 1817, död 1871), Israel Hwassers bror- och fosterson, känd som Uppsala-"juvenal", tenorsångare, spirituell ordlekare och en estetiskt bildad man, vilken säkert hade inflytande på sin hustrus konstnärsutveckling.

Elise Hwasser var en aktad och mångsidig skådespelerska som utvecklade en realistisk framställning. Redan vid sina första framträdanden blev hon uppskattad. I början var hon mycket använd inom ingénue-facket, inom vilket hon debuterade som Marie i Lilla kusin och ännu in på 1870-talet hade framgång som Fröken Elisabeth och Geneviève i De onyttiga. Vid sidan av sådana älskvärda, naiva och bortskämda unga flickor spelade hon under lång tid första älskarinna inom det högre skådespelet: Shakespeares Ofelia, Desdemona och Julia, Schillers Maria Stuart och Thekla Wallenstein, Goethes Klara i Egmont samt Sigrid i Bröllopet på Ulfåsa och Markisinnan de Maupas i Det besegrade lejonet med flera.

Hon blev känd genom framställningen av en mängd karaktärer ur 1800-talsromanen, vilka på 1850- och 1860-talen var populära, såsom Jane Eyre, Fanchon i Syrsan, Ladyn of Worsleyhall, Edith, Louise i Gammalt och nytt, Marguerite Laroque i En fattig ung mans äventyr med flera, på vilka nedlades en talang, vida överlägsen uppgifternas dramatiska värde. Men Hwasser nöjde sig inte med dessa jämförelsevis lättköpta triumfer: även den höga tragiska konstens lager vann hon genom skapelser som till exempel Hippolyte i Giftbägaren, Myrrha i Sardanapalus, Thusnelda i Fäktaren från Ravenna, Hermione i En vintersaga, Kleopatra i Antonius och Kleopatra, Hjördis i Härmännen på Helgeland samt titelrollen i Fru Inger till östråt.

Tack vare studier och kärlek till konsten utvecklades hon som konstnär och kan sägas ha först på sin senaste tid funnit det för sin individualitet mest egentliga facket, vilket kan betraktas såsom en sammansmältning av de båda närmast föregående och utgörs av äldre karaktärsroller inom det allvarliga borgerliga skådespelet, såsom Grevinnan i Danicheffarne, Löna Hessel i Samhällets pelare, Fru Alving i Gengångare och Fru de Varenne i Prins Panin. Hit bör också, till följd av rollens läggning, räknas hennes förträffliga framställning av Drottning Anna i Ett glas vatten och av Baronessan de Mantes i Osvuret är bäst, där hennes genialiska karakteriseringskonst hade stor framgång. Utöver de olikartade rollerna ovan kan läggas ytterligare 150 ganska betydande, däribland så fordrande uppgifter som Puck i En midsommarnattsdröm, Bjørnsons Maria Stuart i Skottland, Matilda i De nygifta, Inga i Mellan drabbningarna, Dolores i Allt för fosterlandet, Ester Larsson i Skådespelerskan, Nora i Ett dockhem med flera.

Hennes dotter Anna Lisa Hwasser-Engelbrecht blev också skådespelerska.

Rollporträtt[redigera | redigera wikitext]


Roller vid Kungliga dramatiska teatern (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1849 Magdalena Barnhusbarnen, eller världens dom
Johan Jolin[1]
1850 Marie Lilla kusin
Théodore Barrière och Adrien Decourcelle[1]
1851 Ulrika Rosemüller och Finke
Karl Töpfer[1]
1853 Ofelia Hamlet
William Shakespeare
1854 Jane Eyre Jane Eyre
Charlotte Brontë
Maria Stuart Maria Stuart
Friedrich Schiller
1857 Agneta Elfjungfrun
Johan Ludvig Heiberg
Desdemona Othello
William Shakespeare
1859 Thecla Wallensteins död
Friedrich Schiller
1860 Drottning Anne Ett glas vatten
Eugène Scribe
1862 Thusnelda Fäktaren från Ravenna
Friedrich Halm
1864 Katri Daniel Hjorth
Josef Julius Wecksell
Myrrha Sardanapalus
Lord Byron
1865 Sigrid Bröllopet på Ulfåsa
Frans Hedberg
1866 Mathilda De nygifta
Bjørnstjerne Bjørnson
Clärchen Egmont
Johann Wolfgang von Goethe
1867 Inga Mellan drabbningarna
Bjørnstjerne Bjørnson
1868 Maria Stuart Maria Stuart i Skottland
Bjørnstjerne Bjørnson
1871 Hermione En vintersaga
William Shakespeare
1874 Tekmessa Kungarne på Salamis
Johan Ludvig Runeberg
1875 Maria Verrina Maria och Magdalena
Paul Lindau[2]
1876 Cornelia Cajus Gracchus
Adolf von Wilbrandt[3]
Hjördis Härmännen på Helgoland
Henrik Ibsen[4]
Maria Stuart Maria Stuart i Skottland
Bjørnstjerne Bjørnson[5]
1877 Lona Hessel Samhällets stöttepelare
Henrik Ibsen
Fru Inger Fru Inger till Östråt
Henrik Ibsen
1878 Dona Sol Hernani
Victor Hugo
1880 Nora Ett dockhem
Henrik Ibsen
1881 Kleopatra Antonius och Kleopatra
William Shakespeare
Fru Alving Gengångare
Henrik Ibsen
1886 Baronessan de Mantes Osvuret är bäst
Alfred de Musset
Lady Macbeth Macbeth
William Shakespeare


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Elise Hwasser.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Ord och Bild 1894 s. 94
  2. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 6 september 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-09-06/3253/3. Läst 30 juli 2015. 
  3. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 18 mars 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-03-18/3417/3. Läst 11 augusti 2015. 
  4. ^ Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 2 oktober 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-10-02/3580/2. Läst 16 augusti 2015. 
  5. ^ Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 27 oktober 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-10-27/3602/2. Läst 17 augusti 2015. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]