Exorcisten: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
Rad 167: Rad 167:


Scenens kraft, skriver Kermode, kommer från Friedkins frontalangrepp där han centrerar den på filmduken med ljus och accentuerar stötarna med ett stickande ljud. Blatty vädjade till Friedkin att sluta "förstöra filmen"; Friedkin svarade att scenen skulle bli en av filmens största dragplåster. När det visade sig att det blev så fann Blatty det "fruktansvärt deprimerande."{{sfn|Kermode|2003|p=67}}
Scenens kraft, skriver Kermode, kommer från Friedkins frontalangrepp där han centrerar den på filmduken med ljus och accentuerar stötarna med ett stickande ljud. Blatty vädjade till Friedkin att sluta "förstöra filmen"; Friedkin svarade att scenen skulle bli en av filmens största dragplåster. När det visade sig att det blev så fann Blatty det "fruktansvärt deprimerande."{{sfn|Kermode|2003|p=67}}

====Angiografiscenen====
[[Angiografi]]scenen, där en nål sprutar blod från Regans hals,<ref name="Film School rejects">{{Webbref |datum=August 30, 2012 |titel=34 Things We Learned from 'The Exorcist' Commentary |url=https://filmschoolrejects.com/34-things-we-learned-from-the-exorcist-commentary-1f95006de42a/ |hämtdatum=March 3, 2019 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20190306045223/https://filmschoolrejects.com/34-things-we-learned-from-the-exorcist-commentary-1f95006de42a/ |arkivdatum=March 6, 2019 |citat=Friedkin använde sig av riktiga läkare från NYU Medical Center för att steg för steg skildra proceduren med ett arteriogram, vilket är extremt smärtsamt och kräver att patienten är bedövad men vid medvetande. Friedkin hävdar att i många år framöver så användes scenerna som träningsmaterial för radiologer i utbildningen att utföra arteriogram.}}</ref> orsakade publiken mest obehag, enligt Blatty som själv aldrig såg den.<ref name="2000 Austin Chronicle interview" /> Även Friedkin fann att skildringen av "medicinvetenskapens inkräktan på denna lilla flickas oskuld" störde publiken mest, mer än någon av filmens scener av besatthet.<ref name="Friedkin Vice interview" />

Den har kritiserats för att vara "oaptitlig",<ref name="Crist review" /> filmens "mest onödiga scen",<ref name="Danny Peary">{{Bokref |efternamn=Peary |förnamn=Danny |url=https://books.google.com/books?id=GqEqAAAAYAAJ|titel=Guide for the Film Fanatic |datum=1986 |utgivare=[[Simon & Schuster]] |isbn=9780671610814 |sid=143 |quote=The most needless scene — the one that really made viewers sick — has Regan undergoing a bloody arteriography |författarlänk=Danny Peary |hämtdatum=February 23, 2019 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20210428033820/https://books.google.com/books?id=GqEqAAAAYAAJ|arkivdatum=April 28, 2021}}</ref> och "upprörande".<ref name="Film Quarterly">{{Tidskriftsref |efternamn=Dempsey |förnamn=Michael |datum=Summer 1974 |titel=The Exorcist |url=https://www.proquest.com/openview/e54afaf2d0b0c6ce74467657b600117a |tidskrift=[[Film Quarterly]] |volym=27 |nummer=4 |sid=61–62 |doi=10.2307/1211397 |hämtdatum=September 12, 2022}}</ref> Den brittiska komikern [[Graeme Garden]], som har en medicinsk examen,<ref name="WINKLER-2005">{{Webbref |efternamn=Winkler |förnamn=Michael |datum=5 March 2005 |titel=Still Goodies ... but oldies |url=http://www.theage.com.au/news/TV--Radio/Still-Goodies----but-oldies/2005/03/03/1109700605326.html |hämtdatum=September 12, 2022 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20070910195549/http://www.theage.com.au/news/TV--Radio/Still-Goodies----but-oldies/2005/03/03/1109700605326.html |arkivdatum=10 September 2007}}</ref> höll med om att scenen var "verkligen störande"; i sin recension för ''New Scientist'' kallade han det "oansvarigt".<ref name="New Scientist review">{{Tidskriftsref |efternamn=Garden |förnamn=Graeme |författarlänk=Graeme Garden |datum=April 4, 1974 |titel=Film: The Exorcist |url=https://books.google.com/books?id=oEjNaFiTyqUC&pg=PA37 |tidskrift=[[New Scientist]] |utgivare=[[Reed Business Information]] |volym=62 |nummer=892 |sid=37–38 |issn=0262-4079 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20210428033810/https://books.google.com/books?id=oEjNaFiTyqUC&pg=PA37 |arkivdatum=April 28, 2021 |hämtdatum=February 27, 2019}}</ref>

Kritikern John Kenneth Muir skrev i ''Horror Films of the 1970s'' att scenen får sin kraft genom att bara visa vad som händer och inte lägga till något. "Det ser ut, låter och känns helt verkligt ... För en tid är det läkarvetenskapen som besätter Regan, inte djävulen".<ref name="Horror Films of the 1970s">{{Bokref |efternamn=Muir |förnamn=John Kenneth |url=https://books.google.com/books?id=ghmYvJReqIIC&pg=PA267 |titel=Horror Films of the 1970s |datum=2012 |utgivare=McFrarland, Inc. |isbn=9780786491568 |sid=267 |författarlänk=John Kenneth Muir |hämtdatum=October 4, 2022}}</ref> I en artikel från 2021 i ''History of the Human Sciences'' gör Amy C. Chambers från Manchester Metropolitan University en liknande observation.<ref name="Religious response article">{{Tidskriftsref |efternamn=Chambers |förnamn=Amy |datum=May 10, 2021 |titel='Somewhere between science and superstition': Religious outrage, horrific science, and The Exorcist (1973) |tidskrift=[[History of the Human Sciences|Hist. Hum. Sci.]]|volym=34 |nummer=5 |sid=32–52 |doi=10.1177/09526951211004465}}</ref>{{Anmärkning|"Det medicinska utrymmet görs spektakulärt och fruktansvärt i ''Exorcisten'', inte genom presentationen av Regans beteende eller demonen, utan genom den kliniska karaktären av hennes behandling och hur detta kommuniceras genom tagningar och ljud."<ref name="Religious response article" />}} Den finska medieprofessorn Frans Ilkka Mäyrä noterar hur vetenskapen föreslår det andliga här som "de våldsamma rörelserna och ljuden från arteriografiska maskiner når djävulska dimensioner."{{sfn|Ilkka Mäyrä|1999|p=159}} Kermode liknar det vid tortyr, "fruktansvärt sexuellt i sin avrättning".{{sfn|Kermode|2003|p=54}}

Läkare har beskrivit scenen, inte i romanen men tillagd i filmen för att återspegla förändringar i teknik,{{sfn|Kermode|2003|p=54}} som en realistisk skildring av proceduren. Det är också av historiskt intresse, eftersom radiologer alltmer använde en mer avlägsen artär istället för halspulsådern för punkteringen.<ref name="Springer handbook">{{bokref |efternamn=Harrigan |förnamn=Mark R. |url=https://books.google.com/books?id=QrPkX8eCHEIC&pg=PA88 |title=Handbook of Cerebrovascular Disease and Neurointerventional Technique |datum=April 20, 2009 |utgivare=[[Springer Science & Business Media]] |isbn=9781603271257 |sid=88 |hämtdatum=February 23, 2019 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20210428033756/https://books.google.com/books?id=QrPkX8eCHEIC&pg=PA88 |arkivdatum=April 28, 2021}}</ref><ref name="Springer handbook 2">{{bokref |efternamn=Harrigan |förnamn=Mark R. |url=https://books.google.com/books?id=QqdzWT71DL8C&pg=PA304 |titel=Catheter-Based Cardiovascular Interventions: A Knowledge-Based Approach |datum=August 1, 2012 |utgivare=[[Springer Science & Business Media]] |isbn=9783642276767 |sid=304 |hämtdatum=February 23, 2019 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20210228150201/https://books.google.com/books?id=QqdzWT71DL8C&pg=PA304 |arkivdatum=February 28, 2021}}</ref> Det har också beskrivits som den mest realistiska skildringen av ett medicinskt ingrepp i en populär film.<ref name="Esquire Bateson story">{{Webbref |efternamn=Miller |förnamn=Matt |datum=October 25, 2018 |titel=Searching For the Truth About the Actual Murderer in ''The Exorcist'' |url=https://www.esquire.com/entertainment/movies/a23724262/paul-bateson-the-exorcist-murderer-true-story/ |hämtdatum=February 27, 2019 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20181228222538/https://www.esquire.com/entertainment/movies/a23724262/paul-bateson-the-exorcist-murderer-true-story/ |arkivdatum=December 28, 2018}}</ref> I sin kommentar från 2012 till DVD-utgåvan hävdade Friedkin att scenen användes i radiologisk träningsfilm i flera år efteråt.<ref name="Film School rejects" />


== Se även ==
== Se även ==

Versionen från 16 augusti 2023 kl. 17.59

Exorcisten
(The Exorcist)
Exorcisten
Exorcisten
GenreSkräck/Drama
RegissörWilliam Friedkin
ProducentWilliam Peter Blatty
ManusWilliam Peter Blatty
Baserad påExorcisten
av William Peter Blatty
SkådespelareEllen Burstyn
Max von Sydow
Lee J. Cobb
Kitty Winn
Jack MacGowran
Jason Miller
Linda Blair
OriginalmusikJack Nitzsche
FotografOwen Roizman
ProduktionsbolagHoya Productions
DistributionWarner Bros.
Premiär
  • 26 december 1973 (1973-12-26) (USA)
Speltid122 minuter
LandUSA
SpråkEngelska
Budget$12 miljoner
Intäkter$441,3 miljoner
IMDb SFDb Elonet

Exorcisten (originaltitel: The Exorcist) är en amerikansk skräckfilm från 1973 i regi av William Friedkin,[1] efter ett manus av William Peter Blatty, baserad på hans roman med samma namn från 1971.[2] I huvudrollerna ses Ellen Burstyn, Max von Sydow, Jason Miller och Linda Blair. Berättelsen följer en ung flickas demoniska besatthet och hennes mors försök att rädda henne genom en exorcism av två katolska präster. Boken är löst baserad på ett verkligt fall av exorcism som ägde rum 1949.[3][4]

Blatty, som också producerade, och Friedkin, hans val som regissör, hade svårt att rollbesätta filmen. Deras val av relativt okända Burstyn, Blair och Miller, istället för stora stjärnor, mötte motstånd från Warner Bros. chefer. Filmfotograferingen var också svår, då den ägde rum i både heta öknar och kalla studios. Många skådespelare och filmarbetare skadades, några dog och ovanliga olyckor försenade inspelningen. Produktionen tog dubbelt så lång tid som planerat och kostade nästan tre gånger den ursprungliga budgeten. De många missöden har lett till en tro på att filmen var förbannad.

Exorcisten släpptes på 24 biografer i USA den 26 december 1973. Recensionerna var blandade, men publiken köade i långa led under vintervädret; de utsålda föreställningarna var ännu mer lönsamma för Warner, eftersom de hade bokat in filmen i sådana teatrar där de största inkomsterna gick till filmbolaget. Vissa besökare drabbades av negativa fysiska reaktioner, svimning eller kräkningar till de chockerande scener. Många barn tilläts se den, vilket ledde till anklagelser om klassificeringsnämnden hade tillmötesgått Warner genom att göra filmen barntillåten istället för barnförbjuden för att säkerställa den oroliga producenten en kommersiella framgång. Flera städer försökte förbjuda den direkt eller hindra barn från att se den.

Det kulturella samtalet kring filmen hjälpte den att bli den första skräckfilmen som nominerades till Oscar för bästa film, utöver nio andra. Blatty vann Oscar för bästa manus efter förlaga, medan ljudteknikerna vann Oscar för bästa ljud. Den har haft flera uppföljare och var den mest inkomstbringande barntillåtna skräckfilmen fram till Det. Exorcisten har haft ett betydande inflytande på populärkulturen[5][6] och flera publikationer betraktar den som en av de största skräckfilmer som någonsin gjorts.[7]

Handling

Vid en arkeologisk utgrävning i norra Irak hörs adhan, det islamiska böneutropet. Den katolska prästen och arkeologen Lankester Merrin gräver fram en medaljong av Josef från Nasaret och en statyett som representerar Pazuzu, en assyrisk demon. När Merrin förbereder sig för att lämna Irak ser han en stor staty av Pazuzu, och två hundar som slåss.

I Washington, DC, stadsdelen Georgetown, spelar skådespelerskan Chris MacNeil i en film regisserad av hennes vän Burke Dennings. MacNeil hyr ett välutrustat hus med tjänare och hennes 12-åriga dotter Regan.[2] Fader Damien Karras, en psykiater som ger råd till präster vid Georgetown University, besöker sin sjuka mor i New York. Han anförtror en kollega att han känner sig olämplig i sin roll, med hänvisning till en troskris. Chris hör ljud på vinden, och Regan tillskriver dem till sin imaginära vän, "Captain Howdy". I en lokal kyrka hittas en staty av Jungfru Maria vanhelgad.

Chris är värd för en fest. Karras vän fader Dyer förklarar Karras roll som rådgivare och nämner att hans nyligen mamma dog. Regan dyker upp och kissar på mattan. Efter att Chris lagt Regan i säng skakar hennes säng våldsamt. Dyer tröstar Karras, och Karras uttrycker skuld över att inte ha varit med sin mamma när hon dog. Karras drömmer om sin mor, en Josefmedaljong och ett demoniskt ansikte.

Regan blir våldsam. Hon utsätts för flera medicinska tester som inte finner något fysiskt fel på henne. Under ett sjukbesök tar en demon över Regans kropp; den besatta Regan uppvisar onormal styrka. En natt hittar Chris huset tomt förutom en sovande Regan. Dennings hittas död vid foten av en utomhustrappa nedanför Regans fönster. Morddetektiv William Kinderman ifrågasätter Karras och anförtror att Dennings huvud vändes bakåt.

Regans tillstånd förvärras när hennes kropp blir täckt av sår. En läkare nämner exorcism som ett avlägset alternativ, vilket tyder på en möjlig psykologisk fördel. Kinderman besöker Chris och förklarar att den enda troliga förklaringen till Dennings död är att han knuffades från Regans fönster. När Kinderman går penetrerar den besatta Regan sitt underliv med ett krucifix. Till Chris fasa vänder den besatta Regan huvudet bakåt och talar med Dennings röst. Regan låses in på sitt sovrum.

Chris söker upp Karras, som besöker Regan. Under två möten påstår sig den besatta Regan vara djävulen själv, kaskadkräks i Karras ansikte, talar i tungor och reagerar våldsamt när kranvatten stänks på henne, vilket Karras hade hävdat var heligt vigvatten - ett argument för äkta besatthet. Demonen säger att den kommer att förbli i Regan tills hon är död. Desperat anförtror Chris att den besatta Regan dödade Dennings. På natten kallar Chris assistent Karras till huset. De bevittnar orden "hjälp mig" materialiseras på Regans hud. Fortfarande ambivalent drar Karras slutsatsen att en exorcism är motiverad. Hans överordnade ger tillstånd på villkor att en erfaren präst leder ritualen medan Karras assisterar. Merrin[2], som har utfört en exorcism tidigare, kallas.

Merrin anländer till huset och varnar Karras för att demonen attackerar psykologiskt. När prästerna läser från den romerska ritualen förbannar demonen dem. Den fokuserar på Karras, attackerar verbalt hans förlust av tro och skuld över sin mors död. Prästerna vilar tillfälligt och en skakad Merrin tar nitroglycerin mot sin kärlkramp. Karras går in i sovrummet där demonen framträder som hans mamma. Karras visar svaghet och utropar att demonen inte är hans mamma. Merrin kör ut Karras och fortsätter exorcismen själv. Karras försäkrar Chris att Regan inte kommer att dö och går in i rummet igen och hittar Merrin död. Rasande slår Karras den besatta Regan och kräver att demonen tar honom istället. Demonen sliter en medaljong av Josef från Karras hals och börjar besätta honom och befriar Regan. Karras kastar sig ut genom fönstret och tumlar nerför trappan utanför. Chris och Kinderman kommer in i rummet. Chris omfamnar den helade Regan, och Kinderman undersöker scenen. Utanför ger Dyer den döende Karras sista smörjelsen.

MacNeils förbereder sig för att ge sig av och fader Dyer säger adjö. Trots att hon inte har något minne av sin prövning blir Regan rörd av synen av Dyers prästkrage och kysser honom på kinden. När MacNeils åker ger Chris Dyer medaljongen som fanns i Regans rum.

Director's cut

I slutet av nyutgåvan 2000, när Chris ger Karras medaljong till Dyer, lämnar Dyer igen den och föreslår att hon behåller den. Efter att hon och Regan kört iväg stannar Dyer upp högst upp på stentrappan innan han går iväg och stöter på Kinderman, som precis missade Chris och Regans avgång; Kinderman och Dyer börjar en begynnande vänskap.[8][9]

Rollista (i urval)

  Ellen Burstyn  –  Chris MacNeil
  Max von Sydow  –  fader Lankester Merrin, exorcisten
  Jason Miller  –  fader Damien Karras
  Linda Blair  –  Regan Teresa MacNeil
  Lee J. Cobb  –  konstapel William F. Kinderman
  Kitty Winn  –  Sharon Spencer
  Jack MacGowran  –  Burke Dennings
  William O'Malley  –  fader Joseph Dyer
  Barton Heyman  –  dr. Harold E. Klein
  Peter Masterson  –  dr. Barringer
  Rudolf Schündler  –  Karl Engstrom
  Gina Petrushka  –  Willie Engstrom
  Robert Symonds  –  dr. Tanney
  Arthur Storch  –  psykiatern
  Thomas Birmingham  –  fader Tom
  Vasiliki Maliaros  –  Mary Karras, fader Karras mor
  Titos Vandis  –  John, fader Karras morbror
  John Mahon  –  Frank, chef på språklabbet
  Wallace Rooney  –  biskop Michael
  Ron Faber  –  Chuck / Demonen (röst)
  Donna Mitchell  –  Mary Jo Perrin
  Roy Cooper  –  dekanus
  Robert Gerringer  –  senator på festen
  Mercedes McCambridge  –  Demonen (Lamashtu)(röst)

Tillkomst

Bakgrund

Delar av Blattys roman inspirerades av exorcismen 1949 som utfördes på en pojke känd som "Roland Doe" eller "Robbie Mannheim" av jesuitprästen William S. Bowdern. Boken sålde dåligt tills Blatty diskuterade den på The Dick Cavett Show och fängslade publiken med diskussioner om huruvida djävulen existerade.[10] Strax därefter låg romanen högst upp på New York Times bästsäljarlista.[11]

Trots Blattys tidigare erfarenhet av manusskrivning i Blake Edwards filmer hade filmstudior i allmänhet varit ointresserade av att anpassa Exorcisten innan den publicerades.[11] Lew Grade gav ett blygsamt erbjudande för de rättigheter som Blatty senare sa att han skulle ha accepterat på grund av sina svåra ekonomiska omständigheter, men kravet var att han fick producera filmen.[12] Shirley MacLaine, en vän till Blatty,[13][a] hade varit intresserad, men ville att någon annan än Blatty skulle producera.[10] Ett senare avtal om att samproducera med Paul Monash, producenten till Butch Cassidy and the Sundance Kid,[15] kollapsade på grund av manusskillnader och Blattys upptäckt att Monash försökte ta kontroll över filmen.[16]

Manusskrivandet

Blattys manus följer noga handlingen i hans roman, men begränsar berättelsens fokus. Bihandlingar som vanhelgandet av kyrkorna och det efterföljande förhållandet som utvecklas mellan Karras och Kinderman, Karras ansträngningar att övertyga kyrkans byråkrati att godkänna exorcismen och de pågående medicinska undersökningarna av Regans tillstånd, är mindre framträdande i filmen, liksom bifigurer inklusive Chris hushållspersonal, Dennings och Regans far. Den totala tidsramen är komprimerad.[17][18]

Vissa scener, särskilt de med sexuellt innehåll, tonades ner för filmen eftersom en skådespelerska i ungefär Regans ålder förväntades bli engagerad för rollen. Scenen där Regan onanerar med ett krucifix var i boken mer långvarig och tydlig, där Regan allvarligt skadade sig själv men ändå uppnådde orgasm.[17][18] Filmen utesluter också den besatta Regans ständiga diarré, vilket ger hennes rum en stark dålig lukt.[19]

Blatty gjorde också manuset entydigt angående Regans tillstånd. I hans roman uppvägs varje symptom och beteende hon uppvisar som kan tyda på innehav med en hänvisning till ett verkligt fall där samma fenomen visade sig ha naturliga, vetenskapliga orsaker. Utöver Karras inledande professionella skepsis saknas det perspektivet i filmen.[17][18]

Två Oscarstatyetter tilldelades filmen. Dels fick Robert Knudson och Chris Newman en statyett för bästa ljud,[20] dels fick William Peter Blatty en för bästa filmmanus[2] – baserad på dennes roman Exorcisten. Den nominerades även för bästa film, bästa regi, bästa kvinnliga huvudroll till Ellen Burstyn, bästa manliga biroll till Jason Miller, bästa kvinnliga biroll till Linda Blair, bästa foto, bästa scenografi och bästa klippning.

Musik

Förutom Jack Nitzsches musik så används stycket "Tubular Bells" av Mike Oldfield som ledmotiv. Flera stycken av Krzysztof Penderecki, "Fantasia för stråkorkester" av Hans Werner Henze och "Fem orkesterstycken (op. 10)" av Anton Webern.

Rollbesättning

Huvudrollerna, särskilt Regan, var inte lätta att rollbesätta. Även om många av tidens stora stjärnor övervägdes, bestämde sig Blatty och Friedkin slutligen för mindre kända skådespelare till studions bestörtning.[21]

Chris och fader Karras

Miller och von Sydow som Karras och Merrin

Jack Nicholson övervägdes för Karras och Paul Newman var intresserad innan Blatty anställde Stacy Keach.[22] Tre A-listade skådespelerskor – Audrey Hepburn, Anne Bancroft och Jane Fonda – övervägdes för Chris men avvisade alla rollen.[21][23] Friedkin avvisade också Blattys vän Shirley MacLaine eftersom hon hade spelat i The Possession of Joel Delaney, en liknande film.[21] Efter att ha träffat Carol Burnett trodde Friedkin att hon hade spännvidden bortom sin komiska tv-personlighet. Blatty gick med på det, men studion tackade nej till henne.[24] Ellen Burstyn fick rollen efter att hon berättade för Friedkin att hon var "förutbestämd" att spela Chris och diskuterade den katolska uppfostran som hon senare hade avvisat. Studiochefen Ted Ashley motsatte sig kraftfullt att anställa henne men gav efter efter då inga andra alternativ dykt upp.[21][25]

Friedkin hade först talat med Jason Miller, en skådespelare och dramatiker, efter att ha sett en föreställning av hans pjäs That Championship Season, och gav honom en kopia av romanen. Miller hade fått en katolsk utbildning och studerat till jesuitpräst i tre år vid Catholic University of America tills han upplevde en andlig kris som liknade Karras. När han läste romanen sa han till Friedkin "[Karras] är jag". Friedkin svarade att Keach redan hade undertecknat kontraktet, men beviljade hans begäran om en provfilmning. Under filmningen utförde Miller och Burstyn scenen där Chris informerar Karras om att hon misstänker att Regan kan vara besatt. Han filmade sedan Burstyn när hon intervjuade Miller om sitt liv och bad honom recitera mässan som för första gången. Efter att ha sett filmen nästa morgon insåg Friedkin att Millers "mörka utseende, hemsökta ögon, tysta intensitet och låga, medkännande röst" var precis vad rollen krävde. Studion löste sedan ut Keach från kontraktet.[21]

Regan

Blair och Burstyn som Regan och Chris MacNeil.

Regissörer som övervägdes för Exorcisten tvivlade på att en ung skådespelerska kunde bära filmen;[26] Mike Nichols hade tackat nej av den anledningen.[21] De första skådespelerskorna som övervägdes hade förekommit i andra framgångsrika filmer och tv -serier. Pamelyn Ferdin avvisades som alltför bekant.[27] Denise Nickerson, som hade spelat Violet Beauregarde i Willy Wonka och chokladfabriken, sa i senare intervjuer att hennes familj tyckte att manuset var för mörkt.[28] Janet Leigh tillät inte att hennes dotter Jamie Lee Curtis fick provspela.[29] Friedkin övervägde äldre skådespelerskor[21] tills Elinore Blair[b] kom in oanmäld med sin dotter Linda, vars meriter främst var inom modellyrket och en enda tvåloperaroll. Friedkin erinrade senare om henne som "[S]mart men inte brådmogen ... söt men inte vacker. En normal, glad 12-årig tjej".[21] Han frågade om hon visste vad Exorcisten handlade om; Hon berättade att hon hade läst boken.[c] "Det handlar om en liten flicka som blir besatt av djävulen och gör en hel massa dåliga saker." Friedkin frågade henne sedan vad hon menade. "han knuffar ut en man genom hennes sovrumsfönster och hon slår sin mamma över ansiktet och hon onanerar med ett krucifix." Friedkin frågade sedan Linda om hon visste vad onani betydde. "Det är som att runka, eller hur?", och hon fnissade lite. "Har du någonsin gjort det?" frågade han. "Visst; har inte du?" svarade hon.[21]

Blair fick rollen efter provfilmning med Burstyn.[21] "Efter alla dessa svåra scener skulle hon trippa runt och fnissa", mindes Blatty. Friedkin sa "det fanns inte någon annan [skådespelerska] jag skulle ha övervägt".[32] Han hade planerat att använda Blairs elektroniskt behandlade röst för Pazuzus dialog. Men i scener med prästerna saknade den den kraft som krävdes, så han valde den erfarna röstskådespelerskan Mercedes McCambridge. Efter inspelningen erkände inte Warners henne förrän efter en skiljedom från Screen Actors Guild.[33] McCambridges namn inkluderades i eftertexterna på alla utom de första 30 utgåvorna, men tvisten förhindrade utgivningen av ett soundtrackalbum med utdrag ur dialog.[34] Warners tvingade enligt uppgift Friedkin att använda Eileen Dietz, 15 år äldre än Blair.[31] Dietz hoppade in för Blair i korsfästelsescenen, knytnävskampen med fader Karras och andra som var för våldsamma eller störande för Blair att utföra. Hon mindes att Friedkin inte gav henne några instruktioner och sa: "Jag spelade inte en liten flicka, jag spelade demonen som ägde en liten flicka." Dietz visas på kameran som Pazuzus ansikte.[35] Blair, som minns att Friedkin berättade för henne att filmen inte skulle lyckas om hon inte var med i så många bilder som möjligt, uppskattar att Dietz är med i 17 sekunder av filmen. Dietz, arg över att hennes bidrag till filmen hade minimerats, hävdade i media att hon hade utfört alla besittningsscener. Warners mätte slutligen hennes skärmnärvaro till 28.25 sekunder.[34]

Biroller

Fotografiet av Pierre Teilhard de Chardin som inspirerade Friedkin till att engagera Max von Sydow

Warners ville ha Marlon Brando i rollen som Lankester Merrin,[36] men Friedkin vägrade.[22] Ett fotografi taget av Philippe Halsman föreställande Pierre Teilhard de Chardin, en av Blattys inspirationer för fader Merrin, inspirerade Friedkin att engagera Max von Sydow istället för Paul Scofield, som Blatty hade velat.[24]

Filmens biroller rollbesattes snabbare. Vid en pjäsföreställning stötte Blatty och Friedkin på Lee J. Cobb, som fick rollen som löjtnant Kinderman.[21] Två präster engagerades. Fader William O'Malley, som hade blivit bekant med Blatty genom sin kritik av romanen, fick rollen som fader Dyer, som han hade ansett klichéartad i romanen.[21] Pastor Thomas Bermingham, en professor i Georgetown som vägleddde Blattys forskning om demonisk besatthet som student, tog rollen som universitetsrektorn.[37]

Jack MacGowran fick rollen som Dennings, som tidigt i produktionen var tänkt att gå till J. Lee Thompson.[38] Senare roller gick till Mary Boylan och pastor John Nicola, en av filmens tekniska rådgivare, i små roller.[30] Den grekiska skådespelaren Titos Vandis, som spelade Karras farbror, täckte ansiktet med en hatt för att undvika associationer med sin roll i Woody Allen-filmen Allt du skulle vilja veta om sex, men varit för skraj att fråga om.[39] Friedkin engagerade Vasiliki Maliaros som Karras mamma efter att ha stött på henne på en grekisk restaurang.[40]

Produktion

Regi

Förutom Nichols hade Warners kontaktat Arthur Penn och Stanley Kubrick för att regissera.[41] John Boorman, som senare regisserade uppföljaren, Exorcisten II, tackade inte bara nej till filmen utan avrådde Warners från att göra den och kallade den "negativ och destruktiv".[42] Blatty avvisade en regissörs idé om att låta filmen utspelas i Salem, Massachusetts, eftersom han ansåg att kontrasten mellan huvudstadens världsliga natur och de övernaturliga aspekterna av handlingen var avgörande för historien.[43] Studion anställde slutligen Mark Rydell för att regissera,[d] men Blatty insisterade på Friedkin, som han var bekant med, eftersom han hade imponerats av The French Connection.[44] Blatty såg Friedkin, en bekant, som "en regissör som kan skänka dokumentärens realism till denna otroliga historia, och ... aldrig kommer att ljuga för mig." Studion tvivlade tills Connection släpptes till kommersiell framgång och fick en Oscar för bästa film.[24][45]

Under pressturné för Connection började Friedkin läsa ett exemplar av romanen Blatty skickade honom. Efter de första 20 sidorna avbröt han sina middagsplaner och avslutade boken och tyckte att historien var så gripande att han inte såg några problem med att bearbeta den till film.[24] Friedkin insåg att filmen borde utvecklas långsamt där publiken såg allt som hände Regan och de misslyckade försöken att behandla hennes tillstånd. En tidig sammandrabbning under produktionen ledde till att Warners berättade för Blatty att han inte kunde vidta några åtgärder mot Friedkin. Efteråt informerade Blatty studion om att han inte längre kunde ha något ansvar för att kontrollera budgeten; medan han och Friedkin försonades översteg produktionskostnaderna snart den ursprungliga budgeten på 4.2 miljoner dollar (20.9 miljoner dollar 2021).[46]

Friedkin manipulerade skådespelarna för att få fram äkta reaktioner. Missnöjd med O'Malleys prestation som Dyer när denne ser till den döende Karras i slutet av filmen, slog han honom hårt i ansiktet för att få fram en djupt högtidlig men bokstavligen skakad reaktion för scenen, vilket förolämpade många katolska filmarbetare.[46] Han avfyrade också lösa skott[22] utan varning för att framkalla chock från Miller för en tagning;[10] Dietz minns att han också gjorde detta under scenen där Regan attackerar läkarna i huset.[35] Friedkin berättade också för Miller att kräket, grötfärgad för att likna ärtsoppa och pumpad genom ett dolt rör, skulle träffa honom i bröstet under projektilkräkningsscenen och övade det på det sättet. Men när scenen filmades träffade soppan hans ansikte, vilket resulterade i hans äcklade reaktion.[47]

Filmteamet tyckte att Friedkin var svår att arbeta med. På den första inspelningsdagen tog han bort en vägg för att skapa utrymme för dollyen att zooma ut från en scen med baconstekning och skickade sedan rekvisitören att leta efter konserveringsfritt bacon, som vid den tiden var svårt att hitta, eftersom han inte gillade hur den böjde sig. En annan teammedlem mindes att han återvände efter tre dagars sjukskrivning för att mötas av Friedkin som fortfarande filmade samma scen.[48] Dietz minns att den största förseningen gällde omtagningar, även av scener som hade varit svåra att iscensätta och filma första gången, till exempel Regans sängskakning. "Folk satsade bokstavligen på vad han skulle filma om härnäst."[35] Han avskedade också och återanställde teamet regelbundet. En teammedlem minns att han såg Friedkin vänligt skaka hand med någon för att sekunder senare säga till en andra person att "få bort den där killen", vilket gav honom smeknamnet "Wacky Willy".[48]

Filmfoto

Owen Roizman, fotograf på The French Connection, arbetade i denna position igen på Exorcisten. Han var ansvarig för att filma varje scen utom den irakiska prologen, som filmades av Billy Williams. Roizman och Friedkin ville att Exorcisten, liksom deras tidigare film, skulle se ut att ha spelats in i tillgängligt ljus. MacNeil-huset var, till skillnad från husinteriörer i skräckfilmer som Psycho, utformat för att se normalt och inbjudande ut, men ljussatt för att ge skenet av en olycksbådande närvaro. För övrigt, sade Roizman, krävde Friedkin "fullständig realism" och "ville se bilder med glas i, speglar på väggarna och alla andra mycket reflekterande ytor som du naturligtvis skulle hitta i ett hus, vi försökte aldrig täcka över någonting, som vi normalt skulle göra för lämplighetens skull vid fotografering. " Detta innebar att köksuppsättningen, med mycket rostfritt stål och glas, var "praktiskt taget omöjlig" att ljussätta förutom de praktiska takarmaturerna och alla andra lampor de kunde klara av att smyga in och dölja. "Vi skulle gå in, slå på strömbrytaren och filma - vilket inte gav oss mycket val."[49]

Filmning och platser

"Exorcist-trappan" sedd norrut, Georgetown, Washington, D.C.

Den huvudsakliga fotograferingen började 14 augusti 1972.[50] Även om filmen utspelar sig i Washington, DC, spelades många interiörscener in i New York City. MacNeil-interiören filmades på CECO Studios på Manhattan[51] och Karras konfrontation av sin farbror spelades in på Goldwater Memorial Hospital, nu platsen för Cornell Tech, på Roosevelt Island i East River mellan Manhattan och Queens; scenerna med Karras mamma på sjukhuset filmades på Bellevue Hospital.[52] Scenen där fader Karras lyssnar på Regans band filmades i källaren till Fordham Universitys Keating Hall,[53] där O'Malley var biträdande professor i teologi.[54]

Filmens öppningssekvenser filmades i och nära Mosul i Irak vid en tidpunkt då USA och Irak inte hade diplomatiska förbindelser; Warners fruktade att Friedkin och hans besättning kanske inte skulle kunna återvända. Han förhandlade fram filmarrangemang direkt med lokala tjänstemän i det styrande Baathpartiet, som krävde att han anställde lokala arbetare som medarbetare[30] och lärde ut filmskapande till intresserade invånare.[55] Den arkeologiska utgrävningsplatsen som visas är Hatra, sydväst om Mosul. Temperaturerna under dagarna nådde 54 ° C, vilket begränsade fotograferingen till gryning och skymning.[56]

Utsidan av MacNeil-huset var ett familjehem på 36th Street och Prospect Street i Washington.[57] Ett mansardtak lades till med hänsyn till vindscenen.[58] De närliggande trapporna vadderades med 13 mm gummi för Karras död. Huset var byggt en aning ifrån trappan, så filmteamet byggde en östlig förlängning med en falsk framsida för att låta stuntmannen som spelade Karras falla direkt ner.[59]

Många platser i Georgetown, på och utanför campus, användes. Burstyns första scen, där hon läxar upp demonstranterna, spelades in på trappan till Healy Hall; hon ses också gå nerför trappan till Lauinger Library. Andra scener använde interiörerna i Dahlgren Chapel och universitetsrektorns kontor, som användes som ärkebiskopens kontor.[60] En scen filmades i The Tombs, en populär lokal pub.[61][62]

Exorcismscenerna

Exorcismscenerna var utmanande att filma. Friedkin ville att sovrummet skulle vara tillräckligt kallt för att skådespelarnas andetag skulle synas, såsom det beskrivs i romanen. Ett kylsystem på 50 000 dollar (249 000 dollar 2021)[30] installerades för att kyla rummet till −29 ° C.[10][49][63] Eftersom den inställda belysningen värmde luften förblev den tillräckligt kall för att filma i bara tre minuter åt gången.[64] På grund av frekventa haverier[30] kunde endast fem tagningar slutföras varje dag; Hela scenen, filmad i manusordning, tog en månad att slutföra.[65]

Det var lättare att filma några av de andra övernaturliga scenerna, som sängen som gungade och gardinerna som blåste eftersom väggarna och taket i rummet kunde flyttas för att rymma en kamera. Efter scenen där taket spricker ersattes det med ett tak fäst vid väggarna, vilket krävde att ett hål gjordes i det för att riggen skulle gå igenom när Regan leviterar, den mest utmanande tagningen i filmen.[49] Blair, som vägde 36 kg, bar en body under nattlinnet med tillhörande krokar.[65]

Roizman hade filmat liknande scener tidigare och målade vajrarna för att matcha bakgrunden så att de inte skulle synas. Detta var svårt att göra i Exorcisten på grund av förändringarna i bakgrunden. "Vi var tvungna att praktiskt taget måla dem bildruta för bildruta", sa han. Medan de flesta regissörer skulle ha nöjt sig med att jämna ut scenen i efterproduktionen, ville Friedkin ha det gjort i längre tagningar.[49]

Friedkin ville inte att några scener i filmen skulle ha "någon form av spöklika ljus som du vanligtvis såg i skräckfilmer", så allt ljus i sovrummet kommer från en synlig källa. Rummets färgschema passade för svartvit film med grå väggar, Regans sängkläder i en neutral beige och prästerna i svart. Vitt, enligt Roizman, skulle ha varit för dominerande. "Genom att tona ner allt så här blev den enda riktiga färgen i rummet hudtonerna", sa han.[49]

Fader Merrins ankomstscen

Fader Merrins ankomstscen filmades på Max von Sydows första inspelningsdag. Scenen där han kliver ut ur en taxi och ställer sig framför MacNeil-huset, silhuett mot en dimmig gatlyktas sken och stirrar upp på en ljusstråle från ett sovrumsfönster, är en av de mest kända scenerna i filmen och användes för filmaffischer och reklammaterial. Den var inspirerad av René Magrittes målning Ljuset imperium från 1954.[66] Friedkin ville visuellt framkalla det språk Blatty använde i romanen för den här scenen och liknade Merrin vid "en melankolisk resenär frusen i tiden", som står bredvid en gatlykta i dimman när han går ut från taxin.[65]

Han gav filmteamet en hel dag för att ljussätta scenen, främst med bågljus och stativmonterade spotlights, och ökade ljusstyrkan hos de befintliga gatlyktorna.[65] Roizman sa att detta var den svåraste av alla filmens nattliga exteriörbilder.[49] För att få ljusstrålen som Friedkin ville ha den, var teamet tvungna att ta ur fönsterramen från fasaden som de hade fäst vid huset för filmning, lägga den bakom fönstret och sedan sätta strålkastaren mellan fönstret och ramen.[67] När de filmade tog vinden fart vilket gjorde det svårt att hålla kvar dimeffekten. Genom att arbeta snabbt kunde han och kamerateamet få bilden[49] och Friedkin tyckte att den första tagningen var tillfredsställande.[67]

Huvudsnurringen

Regan-dockan

Scenerna där den besatta Regans huvud roterar så att hon verkar titta direkt bakåt uppmärksammades av publik och kritiker. "Allt jag kan säga är att sättet du tror att jag gjorde det inte är hur vi gjorde det", sa Friedkin till Castle of Frankenstein vid tiden.[32] Liksom filmens andra specialeffekter gjordes den live. En animerad docka i naturlig storlek av Regan byggdes.

Kritikern Mark Kermode säger att scenens inverkan beror på att publiken inte förväntade sig det så snart efter krucifixscenen. Han tror att dess återkomst under exorcismen lades till vid inspelningen eftersom den varken finns i romanen eller manuset. Blatty har argumenterat mot det och sagt till Friedkin "övernaturligt betyder inte omöjligt". Friedkin satte in en bild på Karras, vilket tyder på att scenen kan ha varit en hallucination. När publiken reagerade starkt sa Blatty att Friedkin "fick mig att framstå som en idiot igen."[68]

Chefen för specialeffekterna, Marcel Vercoutere, byggde latexdockan med hjälp av makeupartisten Dick Smith. De testade dess realism genom att sätta den i framsätet på en taxi och när tillräckligt många tittade vrida på huvudet.[69] Den var så realistisk att Blair kände sig obekväm i dess närvaro.[31] De hade gett dockansiktet förmågan att röra sig och tycktes tala och lagt till en kondom så att halsen skulle bukta ut. Ett rör sattes in för simulerad andning, vilket frambringade de nödvändiga ångmolnen.[49]

Krucifixscenen

Under inspelningen av scenen där den besatta Regan onanerar med ett krucifix, hade Dietz och Friedkin "en lång diskussion om rätt sätt att runka och jag visade honom varför en kvinna måste vrida handleden [mer än en man gör]."[35] Vid den tiden sa Friedkin att scenens makt över publiken kom från dess ovanliga kombination av sex och religion. För många tittare varade det mycket längre än dess 50 sekunder. Han hade filmat mycket mer, men bestämde sig till slut för att det handlade om "hur mycket jag kunde förmå ta med".[32]

Scenens kraft, skriver Kermode, kommer från Friedkins frontalangrepp där han centrerar den på filmduken med ljus och accentuerar stötarna med ett stickande ljud. Blatty vädjade till Friedkin att sluta "förstöra filmen"; Friedkin svarade att scenen skulle bli en av filmens största dragplåster. När det visade sig att det blev så fann Blatty det "fruktansvärt deprimerande."[70]

Angiografiscenen

Angiografiscenen, där en nål sprutar blod från Regans hals,[71] orsakade publiken mest obehag, enligt Blatty som själv aldrig såg den.[45] Även Friedkin fann att skildringen av "medicinvetenskapens inkräktan på denna lilla flickas oskuld" störde publiken mest, mer än någon av filmens scener av besatthet.[72]

Den har kritiserats för att vara "oaptitlig",[73] filmens "mest onödiga scen",[74] och "upprörande".[75] Den brittiska komikern Graeme Garden, som har en medicinsk examen,[76] höll med om att scenen var "verkligen störande"; i sin recension för New Scientist kallade han det "oansvarigt".[77]

Kritikern John Kenneth Muir skrev i Horror Films of the 1970s att scenen får sin kraft genom att bara visa vad som händer och inte lägga till något. "Det ser ut, låter och känns helt verkligt ... För en tid är det läkarvetenskapen som besätter Regan, inte djävulen".[78] I en artikel från 2021 i History of the Human Sciences gör Amy C. Chambers från Manchester Metropolitan University en liknande observation.[79][e] Den finska medieprofessorn Frans Ilkka Mäyrä noterar hur vetenskapen föreslår det andliga här som "de våldsamma rörelserna och ljuden från arteriografiska maskiner når djävulska dimensioner."[80] Kermode liknar det vid tortyr, "fruktansvärt sexuellt i sin avrättning".[81]

Läkare har beskrivit scenen, inte i romanen men tillagd i filmen för att återspegla förändringar i teknik,[81] som en realistisk skildring av proceduren. Det är också av historiskt intresse, eftersom radiologer alltmer använde en mer avlägsen artär istället för halspulsådern för punkteringen.[82][83] Det har också beskrivits som den mest realistiska skildringen av ett medicinskt ingrepp i en populär film.[84] I sin kommentar från 2012 till DVD-utgåvan hävdade Friedkin att scenen användes i radiologisk träningsfilm i flera år efteråt.[71]

Se även

Anmärkningar

  1. ^ Han kan ha baserat karaktären Chris MacNeil på henne: Efternamnet är likartat; Blatty kan ha vänt "Laine" till "Neil".[14] Vid tiden kände Blatty och MacLaine varandra, hon hade även ett gift par från Europa som anställda. Han använde även saker som hon sagt i dialogen.[13]
  2. ^ Till en början föreslog hon sig själv som en sjuksyster.[30]
  3. ^ Blair tillstod detta senare men sa 2021 att hon inte riktigt hade förstått den. Hon fann det "konstigt" att hon skulle göra saker med krucifixet och säga replikerna, som senare dubbades av Mercedes McCambridge, och hon uppskattade inte innebörden av sina handlingar då hon hade uppfostrats inom Congregationalism in the United States.[31]
  4. ^ 1991 sa Rydell: "det skulle aldrig ha hänt."[41]
  5. ^ "Det medicinska utrymmet görs spektakulärt och fruktansvärt i Exorcisten, inte genom presentationen av Regans beteende eller demonen, utan genom den kliniska karaktären av hennes behandling och hur detta kommuniceras genom tagningar och ljud."[79]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ ”William Friedkin - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/william-friedkin. Läst 2 december 2021. 
  2. ^ [a b c d] ”Exorcisten - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/exorcisten. Läst 2 december 2021. 
  3. ^ Cinema of the occult: new age, satanism, Wicca, and spiritualism in film. Rosemont Publishing & Printing Corp.. December 31, 2008. ISBN 978-0-934223-95-9. http://books.google.com/books?id=LylaC3ZxSbAC&pg=PA130&dq=Robbie+Mannheim&cd=3#v=onepage&q=Robbie%20Mannheim&f=false. Läst 4 april 2010. ”Blatty's novel was loosely based on an actual exorcism, and the producers of Possessed claim the film is closer to the "real" story.” 
  4. ^ Dimension Desconocida. Ediciones Robinbook. 2009-04. ISBN 978-84-9917-001-5. http://books.google.com/books?id=7h9huFdnsmcC&pg=PA132&dq=Robbie+Mannheim&cd=5#v=onepage&q=Robbie%20Mannheim&f=false. Läst 4 april 2010. ”La inspiración del exorcista La historia de Robbie Mannheim es un caso típico de posesión, y es la que dio vida a la película El Exorcista.” 
  5. ^ Layton, Julia (8 september 2005). ”How Exorcism Works”. HowStuffWorks. Arkiverad från originalet den 8 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100608024229/http://science.howstuffworks.com/exorcism.htm. Läst 11 augusti 2023. 
  6. ^ ”The Exorcism of Emily Rose (2005)”. Allmovie. 9 september 2005. Arkiverad från originalet den 28 april 2021. https://web.archive.org/web/20210428033809/https://www.allmovie.com/movie/the-exorcism-of-emily-rose-v316830/review. Läst 26 september 2022. 
  7. ^ ”The Cold Hard Facts Behind the Story that Inspired "The Exorcist"”. Strange Magazine. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181003052203/http://www.strangemag.com/exorcistpage1.html. Läst 11 augusti 2023. 
  8. ^ Collins, Brian (8 maj 2012). ”Collins' Crypt: The Exorcist Director's Cut Vs. Theatrical Versions”. Birth.Movies.Death.. Arkiverad från originalet den 16 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200716110801/https://birthmoviesdeath.com/2012/05/08/collins-crypt-the-exorcist-directors-cut-vs.-theatrical-versions. Läst 8 september 2022. 
  9. ^ Kermode 2003, sid. 83.
  10. ^ [a b c d] McDermott, Jim (October 25, 2019). ”The Making of 'The Exorcist'”. America. https://www.americamagazine.org/arts-culture/2019/10/25/making-exorcist. Läst 12 augusti 2023. 
  11. ^ [a b] Larman, Alexander (1 september 2021). ”The man of God behind The Exorcist: why William Peter Blatty couldn't outrun the Devil”. The Daily Telegraph. https://www.telegraph.co.uk/films/0/man-god-behind-exorcist-william-peter-blatty-couldnt-outrun/. Läst 12 augusti 2023. 
  12. ^ Blatty 2015, sid. 29.
  13. ^ [a b] McCabe 1999, sid. 23.
  14. ^ Laycock 2009, sid. 13.
  15. ^ Fort, Benjamin (1974). ”The Exorcist”. Castle of Frankenstein 6 (22): sid. 34. Internet Archive. https://archive.org/details/Castle_of_Frankenstein_022_whole_Vol6n2_1974c2cChersUsedRazor-DREGS. 
  16. ^ Blatty 2015, sid. 32–33.
  17. ^ [a b c] Kench, Sam (29 april 2022). ”How The Exorcist Differs From The Book”. Looper. Static Media. https://www.looper.com/847611/how-the-exorcist-differs-from-the-book/. Läst 12 augusti 2023. 
  18. ^ [a b c] Hurych, Amanda (22 september 2019). ”10 Things In The Exorcist That Only Make Sense If You Read The Books”. Screen Rant. https://screenrant.com/10-things-in-the-exorcist-that-only-make-sense-if-you-read-the-books/. Läst 12 augusti 2023. 
  19. ^ Schnelbach, Leah (24 oktober 2017). ”The Exorcist TV Series Subverts Its Own Troubled Franchise”. Tor.com. https://www.tor.com/2017/10/24/the-exorcist-tv-series-subverts-the-franchise-through-diversity-queerness-and-feminism/. Läst 12 augusti 2023. 
  20. ^ Higgins, Bill; Higgins, Bill (27 februari 2018). ”Oscars Flashback: All Hell Broke Loose When ‘Exorcist’ Was Snubbed in 1974” (på amerikansk engelska). The Hollywood Reporter. https://www.hollywoodreporter.com/movies/movie-news/oscars-flashback-all-hell-broke-loose-exorcist-was-snubbed-1974-1087238/. Läst 2 december 2021. 
  21. ^ [a b c d e f g h i j k l] Ryan Adams (29 april 2013). ”William Friedkin on casting The Exorcist”. Awards Daily. Arkiverad från originalet den 4 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160604131538/http://www.awardsdaily.com/2013/04/29/william-friedkin-on-casting-the-exorcist/. Läst 6 maj 2016. 
  22. ^ [a b c] DallasFilmSociety (19 april 2013). ”William Friedkin, director of THE EXORCIST at the 2013 Dallas International Film Festival.”. Arkiverad från originalet den 7 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160107223512/https://www.youtube.com/watch?v=Nd0dWzj2KmY. Läst 16 juni 2015. 
  23. ^ ”William Friedkin: The Exorcist”. It Happened in Hollywood. The Hollywood Reporter. 1 oktober 2018. Arkiverad från originalet den 29 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190329025151/https://simplecast.com/s/1aa3ff6f?t=7m30s. Läst 25 februari 2019. 
  24. ^ [a b c d] Friedkin, William (26 april 2013). ”'Exorcist' Director William Friedkin Reveals the Struggle to Make the Classic Film”. The Hollywood Reporter. https://www.hollywoodreporter.com/news/general-news/exorcist-director-william-friedkin-reveals-444127/. Läst 13 oktober 2022. 
  25. ^ Emery, Robert J. (2000). The directors: in their own words. TV Books. sid. 258. ISBN 1575001292. https://archive.org/details/directorsintheir00emer/page/258 
  26. ^ Susman, Gary (26 december 2013). ”'The Exorcist': 25 Things You Didn't Know About the Terrifying Horror Classic”. Moviefone.com. Arkiverad från originalet den 27 december 2013. https://web.archive.org/web/20131227173317/http://news.moviefone.com/2013/12/26/the-exorcist-facts/. Läst 19 augusti 2018. 
  27. ^ Nastasi, Alison (21 februari 2015). ”The Actors Who Turned Down Controversial Movie Roles”. Flavorwire. Arkiverad från originalet den 10 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160610135648/http://flavorwire.com/505946/the-actors-who-turned-down-controversial-movie-roles. Läst 9 september 2022. 
  28. ^ Wiseman, Andreas; Evans, Greg (11 juli 2019). ”Denise Nickerson Dies: 'Willy Wonka', 'Dark Shadows' Actress Was 62”. Deadline Hollywood. https://deadline.com/2019/07/denise-nickerson-dies-willy-wonka-the-chocolate-factory-actress-was-62-1202644767/. Läst 9 september 2022. 
  29. ^ Clark Collis (23 januari 2022). ”Jamie Lee Curtis was asked to audition for 'The Exorcist'”. Ew.com. https://ew.com/movies/2018/09/27/jamie-lee-curtis-the-exorcist/. 
  30. ^ [a b c d e] ”The Exorcist (1973)”. AFI Catalog of Feature Films. Arkiverad från originalet den 17 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190217142741/https://catalog.afi.com/Catalog/moviedetails/54970. Läst 27 oktober 2019. 
  31. ^ [a b c] Power, Ed (28 juli 2021). ”'It pushed me over the edge': why The Exorcist made Linda Blair's head spin”. Daily Telegraph. https://www.telegraph.co.uk/films/0/pushed-edge-exorcist-made-linda-blairs-head-spin/. Läst 26 september 2022. 
  32. ^ [a b c] Myers, Steve (1974). ”William Friedkin interview”. Castle of Frankenstein 6 (22): sid. 56–57. https://archive.org/details/Castle_of_Frankenstein_022_whole_Vol6n2_1974c2cChersUsedRazor-DREGS. 
  33. ^ ”The Exorcist actress Mercedes McCambridge dies at 85”. USA Today. 17 mars 2004. Arkiverad från originalet den 14 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120314042005/http://www.usatoday.com/life/people/2004-03-17-mercedes-mccambridge_x.htm. Läst 24 oktober 2013. 
  34. ^ [a b] Kermode 2003, sid. 75.
  35. ^ [a b c d] ”"We argued over the crucifix scene": what it was like being the demon in The Exorcist”. New Statesman. February 5, 2020. Arkiverad från originalet den 2 november 2020. https://web.archive.org/web/20201102194352/https://www.newstatesman.com/culture/film/2020/02/we-argued-over-crucifix-scene-what-it-was-being-demon-exorcist. Läst 28 oktober 2020. 
  36. ^ Coffin, Patrick (1 december 2013). ”The Unbearable Frightness of Being”. Arkiverad från originalet den 17 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150617082158/http://www.catholicworldreport.com/Item/2753/the_unbearable_frightness_of_being.aspx. Läst 16 juni 2015. 
  37. ^ Travers & Rieff 1999, sid. 16.
  38. ^ Kermode 2003, sid. 28.
  39. ^ Clagett, Thomas (1990). William Friedkin: Films of Aberration, Obsession, and Reality. Jefferson, NC: McFarland & Company. sid. 113–114. ISBN 0-89950-262-8 
  40. ^ Travers & Rieff 1999, sid. 137–139.
  41. ^ [a b] Kermode 2003, sid. 23.
  42. ^ ”Exorcist II: The Heretic (1977)”. AFI Catalog of Feature Films. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2022. https://web.archive.org/web/20221003110938/https://catalog.afi.com/Film/55889-EXORCIST-IITHEHERETIC?sid=5ef62dbf-4bf5-4bf5-9474-a81fb51a5265&sr=0.4241317&cp=1&pos=0. Läst 1 oktober 2022. 
  43. ^ Dean, Eddie (19 oktober 2015). ”Think 'The Exorcist' Was Just a Horror Movie? The Author Says You're Wrong”. Washingtonian. Arkiverad från originalet den 6 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190306043820/https://www.washingtonian.com/2015/10/19/think-the-exorcist-was-just-a-horror-movie-author-william-peter-blatty-says-youre-wrong/. Läst 12 september 2022. 
  44. ^ Thurman, Trace (26 december 2016). ”'The Exorcist' Was Released 43 Years Ago Today!”. Bloody Disgusting. https://bloody-disgusting.com/editorials/3419056/exorcist-released-43-years-ago/. Läst 9 september 2022. 
  45. ^ [a b] Blatty, William Peter (March 24, 2000). "The Horror, the Horror". The Austin Chronicle (Interview). Interviewed by Marc Savlov. Austin, Texas. Retrieved September 14, 2022.
  46. ^ [a b] Biskind 1999, sid. 216–17.
  47. ^ Meyer, Joshua (6 december 2021). ”The Exorcist's Bizarre On-Set Accident You Can Actually See In The Movie”. /Film. https://www.slashfilm.com/678388/the-exorcists-bizarre-on-set-accident-you-can-actually-see-in-the-movie/. Läst 9 september 2022. 
  48. ^ [a b] Biskind 1999, sid. 217.
  49. ^ [a b c d e f g h] Roizman, Owen (1 februari 1974). ”Owen Roizman on Filming The Exorcist”. American Cinematographer. American Society of Cinematographers. https://ascmag.com/articles/owen-roizman-on-filming-the-exorcist. Läst 18 september 2022. 
  50. ^ Biskind 216.
  51. ^ Kermode 2003, sid. 76.
  52. ^ Kermode 2003, sid. 42.
  53. ^ Hayes, Cathy (2 juli 2012). ”'Exorcist' priest gets the ax from Fordham school for his old school ways”. Irish Central. Arkiverad från originalet den 15 november 2014. https://web.archive.org/web/20141115212602/http://www.irishcentral.com/news/exorcist-priest-gets-the-ax-from-fordham-school-for-his-old-school-ways-161058735-237514061.html. Läst 29 april 2015. 
  54. ^ Larnick, Eric (6 oktober 2010). ”20 Things You Didn't Know About 'The Exorcist'”. Moviefone. Arkiverad från originalet den 13 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160513010727/http://www.moviefone.com/2010/10/06/20-things-you-didnt-know-about-the-exorcist/. Läst 6 maj 2016. 
  55. ^ West, Alexandra (31 augusti 2019). ”The Exorcist (1973)”. Art of the Title. https://www.artofthetitle.com/title/the-exorcist/. Läst 23 september 2022. 
  56. ^ McLaughlin, Katie (31 oktober 2013). ”'The Exorcist' still turns heads at 40”. CNN. Arkiverad från originalet den 11 april 2019. https://web.archive.org/web/20190411204848/https://www.cnn.com/2013/10/31/showbiz/exorcist-40th-anniversary/. Läst 27 september 2022. 
  57. ^ ”Why Do the Exorcist Steps Exist in the First Place?”. The Georgetown Metropolitan. 30 oktober 2015. https://georgetownmetropolitan.com/2015/10/30/in-celebration-of-the-exorcist-steps/. Läst 19 juni 2021. 
  58. ^ Andrews, Hockenhull & Pheasant-Kelly 2015, sid. 165.
  59. ^ Truitt, Brian (7 oktober 2013). ”'Exorcist' creators haunt Georgetown thirty years later.”. USA Today. Arkiverad från originalet den 14 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140214020451/http://www.usatoday.com/story/life/movies/2013/10/07/exorcist-40th-anniversary/2764565/. Läst 24 juni 2014. 
  60. ^ ”The Filming of "The Exorcist"”. https://library.georgetown.edu/exhibition/filming-exorcist. Läst 19 juli 2023. 
  61. ^ Zak, Dan (30 oktober 2013). ”William Peter Blatty, writer of 'The Exorcist,' slips back into the light for its 40th anniversary”. Arkiverad från originalet den 18 april 2016. https://web.archive.org/web/20160418160421/https://www.washingtonpost.com/lifestyle/style/william-peter-blatty-writer-of-the-exorcist-slips-back-into-the-light-for-its-40th-anniversary/2013/10/30/e8c85900-3fda-11e3-a624-41d661b0bb78_story.html. Läst 19 juli 2023. 
  62. ^ Paschall, Valerie (31 oktober 2013). ”Mapping the Filming Locations of The Exorcist”. Curbed. https://dc.curbed.com/maps/mapping-the-filming-locations-of-the-exorcist. Läst 19 juli 2013. 
  63. ^ ”Friedkin's – The Exorcist”. Thefleshfarm.com. Arkiverad från originalet den 20 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120620121320/http://www.thefleshfarm.com/exorcist/exorcist1.htm. Läst 2 augusti 2012. 
  64. ^ Slovick, Matt (16 maj 1996). ”The Exorcist”. The Washington Post. Arkiverad från originalet den 30 september 2018. https://web.archive.org/web/20180930073703/http://www.washingtonpost.com/wp-srv/style/longterm/movies/features/dcmovies/exorcist.htm. Läst 4 mars 2019. 
  65. ^ [a b c d] Friedkin, William (Fall 2008). ”Devil's Playground”. Directors Guild of America. https://www.dga.org/Craft/DGAQ/All-Articles/0803-Fall-2008/Shot-to-Remember-The-Exorcist.aspx. Läst 20 september 2022. 
  66. ^ Faherty, Allanah (14 januari 2015). ”I Never Knew That These Artworks Inspired Some of the Scariest Horror Movies of All Time!”. Arkiverad från originalet den 4 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160604035619/http://moviepilot.com/posts/2583497. Läst 6 maj 2016. 
  67. ^ [a b] Kermode 2003, sid. 130.
  68. ^ Kermode 2003, sid. 68.
  69. ^ Trounson, Rebecca (21 april 2013). ”Marcel Vercoutere dies at 87; special effects wizard on 'The Exorcist'”. Los Angeles Times. https://www.orlandosentinel.com/la-me-marcel-vercoutere-20130421-story.html. Läst 26 september 2022. 
  70. ^ Kermode 2003, sid. 67.
  71. ^ [a b] ”34 Things We Learned from 'The Exorcist' Commentary”. 30 augusti 2012. Arkiverad från originalet den 6 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190306045223/https://filmschoolrejects.com/34-things-we-learned-from-the-exorcist-commentary-1f95006de42a/. Läst 3 mars 2019. ”Friedkin använde sig av riktiga läkare från NYU Medical Center för att steg för steg skildra proceduren med ett arteriogram, vilket är extremt smärtsamt och kräver att patienten är bedövad men vid medvetande. Friedkin hävdar att i många år framöver så användes scenerna som träningsmaterial för radiologer i utbildningen att utföra arteriogram.” 
  72. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Friedkin Vice interview
  73. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Crist review
  74. ^ Peary, Danny (1986). Guide for the Film Fanatic. Simon & Schuster. sid. 143. ISBN 9780671610814. https://books.google.com/books?id=GqEqAAAAYAAJ. Läst 23 februari 2019 
  75. ^ Dempsey, Michael (Summer 1974). ”The Exorcist”. Film Quarterly 27 (4): sid. 61–62. doi:10.2307/1211397. https://www.proquest.com/openview/e54afaf2d0b0c6ce74467657b600117a. Läst 12 september 2022. 
  76. ^ Winkler, Michael (5 mars 2005). ”Still Goodies ... but oldies”. Arkiverad från originalet den 10 september 2007. https://web.archive.org/web/20070910195549/http://www.theage.com.au/news/TV--Radio/Still-Goodies----but-oldies/2005/03/03/1109700605326.html. Läst 12 september 2022. 
  77. ^ Garden, Graeme (April 4, 1974). ”Film: The Exorcist”. New Scientist (Reed Business Information) 62 (892): sid. 37–38. ISSN 0262-4079. Arkiverad från originalet den 28 april 2021. https://web.archive.org/web/20210428033810/https://books.google.com/books?id=oEjNaFiTyqUC&pg=PA37. Läst 27 februari 2019. 
  78. ^ Muir, John Kenneth (2012). Horror Films of the 1970s. McFrarland, Inc. sid. 267. ISBN 9780786491568. https://books.google.com/books?id=ghmYvJReqIIC&pg=PA267. Läst 4 oktober 2022 
  79. ^ [a b] Chambers, Amy (May 10, 2021). ”'Somewhere between science and superstition': Religious outrage, horrific science, and The Exorcist (1973)”. Hist. Hum. Sci. 34 (5): sid. 32–52. doi:10.1177/09526951211004465. 
  80. ^ Ilkka Mäyrä 1999, sid. 159.
  81. ^ [a b] Kermode 2003, sid. 54.
  82. ^ Harrigan, Mark R. (April 20, 2009). Springer Science & Business Media. sid. 88. ISBN 9781603271257. https://books.google.com/books?id=QrPkX8eCHEIC&pg=PA88. Läst 23 februari 2019 
  83. ^ Harrigan, Mark R. (August 1, 2012). Catheter-Based Cardiovascular Interventions: A Knowledge-Based Approach. Springer Science & Business Media. sid. 304. ISBN 9783642276767. https://books.google.com/books?id=QqdzWT71DL8C&pg=PA304. Läst 23 februari 2019 
  84. ^ Miller, Matt (25 oktober 2018). ”Searching For the Truth About the Actual Murderer in The Exorcist”. Arkiverad från originalet den 28 december 2018. https://web.archive.org/web/20181228222538/https://www.esquire.com/entertainment/movies/a23724262/paul-bateson-the-exorcist-murderer-true-story/. Läst 27 februari 2019. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Exorcisten&oldid=53827127”