Sagan om konungens återkomst (film)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sagan om konungens återkomst
(The Lord of the Rings: The Return of the King)
Genre(r) Äventyr
Fantasy
Action
Regissör Peter Jackson
Producent Peter Jackson
Barrie M. Osborne
Fran Walsh
Manus Fran Walsh
Philippa Boyens
Peter Jackson
Skådespelare Elijah Wood
Ian McKellen
Viggo Mortensen
Sean Astin
Cate Blanchett
John Rhys-Davies
Bernard Hill
Billy Boyd
Dominic Monaghan
Orlando Bloom
Hugo Weaving
Liv Tyler
Miranda Otto
David Wenham
Karl Urban
John Noble
Andy Serkis
Ian Holm
Sean Bean
Originalmusik Howard Shore
Produktionsbolag New Line Cinema
WingNut Films
Lord Zweite Productions Deutschland Filmproduktion GmbH & Co. KG
The Saul Zaentz Company
Premiär
17 december 2003 (2003-12-17)



Speltid
  • 201 minuter
  • 264 minuter
    (Extended edition)
Land  USA
 Nya Zeeland
 Tyskland
Språk Engelska
Budget $94 miljoner
Intäkter $1 129 219 252
Föregångare Sagan om de två tornen
Uppföljare Hobbit: En oväntad resa
IMDb SFDb

Sagan om konungens återkomst, (engelska The Lord of the Rings: The Return of the King), är ett amerikanskt-tyskt-nyzeeländskt fantasy-äventyr från 2003 i regi av Peter Jackson med Elijah Wood i huvudrollen. Filmen hade Sverigepremiär den 17 december 2003 och är den tredje delen av tre av Härskarringen. Filmens manus är skrivet av Frances Walsh, Philippa Boyens och Peter Jackson som är baserad på boken Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien.

Filmen belönades med hela elva Oscars, något som bara filmerna Ben-Hur och Titanic hade lyckats med tidigare.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Filmen börjar med en inblick i hur Smeagol, Gollum, fann ringen och sedan blev till den han är i filmerna. Sedan fortsätter den där den förra filmen, Sagan om de två tornen, slutar. Filmens handling överensstämmer inte fullt ut med boken.

Merry och Pippin återförenas då Gandalf, Aragorn, Gimli, Legolas, Théoden och Éomer rider till det raserade Isengård, där enten Lavskägge är herre nu. Pippin finner en palantir, och då han ser i den får Sauron syn på honom. Tack vare Pippin får de en inblick i Saurons planer, och Gandalf och Pippin ger sig av till den vita staden, Minas Tirith.

Minas Tiriths rikshovmästare Denethor tror dock att Gandalf och Aragorn är ute efter att avsätta honom, och litar inte på sin yngste son Faramir. Då staden Osgiliath tas över av orcherna skickar Denethor sin son på ett självmordsuppdrag, att ta tillbaka staden. Den ende som överlever det anfallet är Faramir som dock blir svårt sårad och Denethor tror att han är döende. Då staden attackeras av en enorm armé av orcher, troll och onda män på över 300 000 man vill han bränna sig själv och Faramir levande, men Gandalf och Pippin hindrar honom. Faramir överlever, men Denethor faller brinnande ned från stadens murar.

Théoden, Aragorn, Gimli, Legolas, Éowyn och Merry rider mot Gondor för att hjälpa till i striden. En natt kommer Elrond med bud från Arwen till Aragorn. Elrond har med sig svärdet Narsil, som har smitts ihop och nu heter Anduril. Elrond ger också Aragorn i uppdrag att lägga sig i bakhåll för piraterna från Umbar som tänker sätta in nådastöten i slaget vid Pelennors fält. Aragorn, Gimli och Legolas måste få de dödas kung att följa med dem. Resten av armén fortsätter mot Minas Tirith. Mordors styrkor använder en jättelik murbräcka kallad Grond mot Minas Tiriths portar och stormar in i staden. Då anländer rohirrim. Trots att fienden är 50 gånger fler än vad de är så bestämmer sig Thédoen för att anfalla. Kungen eggar upp ryttarna till ett bärsärkarraseri och rider rakt in Saurons armé från flanken. Orcherna som hela tiden spelat på människornas rädsla förvirras av de dödsföraktande rohirrim och överrumplas fullständigt. En fjärdedel av Saurons armé förgörs i framstöten och en stor del tar till flykten. Men innan Thédon kan rida in och säkra Minas Tirith så anfalls de av Harads soldater på sina jättelika olifanter. Under anfallet attackeras Théoden av häxmästaren av Angmar, han som högg FrodoVäderklint, och hans vingbest. Dock dödas både vingbest och häxmästare av Éowyn med hjälp av Merry. Mitt i slaget anländer Aragorn, Gimli och Legolas med deras armé av döda och gör rent hus. Legolas lyckas med konststycket att ensam fälla en olifant. Aragorn förklarar att de dödas armé har uppfyllt sin ed och de skingras med vinden.

Då slaget på Pelennors fält är avklarat beger sig armén med Aragorn, Gimli, Legolas, Èomer, Merry, Pippin och Gandalf till de svarta portarna för att vända Mordors uppmärksamhet från ringbäraren.

Frodo och Sam har med Gollums hjälp hittat en trappa in i Mordor. Gollum lurar iväg Sam och leder in Frodo i Honmonstrets håla. Honmonstret hinner ifatt Frodo och sticker honom, och då Sam inser att han blivit lurad går han in Honmonstrets håla. Han lyckas skrämma iväg Honmonstret, men när han ser Frodo ligga på marken tror Sam att han är död och tar ringen i besittning.

Frodo plockas upp av ett gäng orcher. Sam följer efter och lyckas rädda Frodo, och tack vare Gandalfs manöver vid svarta portarna kan de ta sig fram till Domedagsklyftan. När Frodo var för svag för att orka fortsätta på egen hand, gav han upp och lade sig ner på marken. Sam som hade krafter kvar och vägrade ge upp fick bära Frodo på ryggen den sista biten till Domedagsklyftan. I Domedagsklyftan sätter Frodo ringen på fingret. Efter ett slagsmål med Gollum faller både ringen och Gollum över kanten. Ringen är till sist borta och med den Sauron. Frodo och Sam plockas upp av Gandalf som kommer på en örn.

Frodo är inte riktigt frisk sedan ringens förintelse, mestadels på grund av häxmästarens svärdsstick. Därför lämnar han Midgård och reser med Bilbo, Gandalf, Elrond, Galadriel och Celeborn till Valinor.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]