Max von Sydow
| Max von Sydow | ||||||
Max von Sydow på 2006 års internationella filmfestival i San Sebastián.
|
||||||
| Födelsenamn | Carl Adolf von Sydow | |||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Född | 10 april 1929 Lund, Sverige  |
|||||
| År som aktiv | 1949– | |||||
| Maka | Christina Inga Britta ”Kerstin” Olin (1951–1979) Catherine Brelet (1997–) |
|||||
| Betydande roller | ||||||
| Antonius Block i Det sjunde inseglet Jesus i Mannen från Nasaret Karl Oskar i Utvandrarna Knut Hamsun i Hamsun |
||||||
|
||||||
| IMDb | ||||||
Max Carl Adolf von Sydow, född 10 april 1929 i Lund, är en svensk skådespelare och filmregissör som sedan 2002 är fransk medborgare.[1] Han är son till professor Carl Wilhelm von Sydow och friherrinnan Greta Rappe.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Teater och Ingmar Bergman [redigera]
Efter studentexamen 1947 gick von Sydow på Dramatens elevskola (tillsammans med bland andra Jan-Olof Strandberg, Allan Edwall, Margaretha Krook, Ingrid Thulin, Yvonne Lombard och Jan Malmsjö) 1948–1951, efter vilket han fick anställning vid stadsteatern i Norrköping-Linköping 1951–1953. Han återvände därefter hem till Skåne och Malmö stadsteater, där Ingmar Bergman under resten av 1950-talet drog stor nytta av hans dramatiska förmåga, exempelvis i teateruppsättningar som Peer Gynt, Misantropen, Värmlänningarna, Sagan och Faust. De två sistnämnda gästspelade med stor framgång i Paris och London, och 1958 tilldelades han där hedersutmärkelsen Thaliapriset. Åren 1960–72 återvände han till Dramaten, och återkom dit en andra omgång 1988–94.
I de filmer som följde blev han Bergmans särskilde uttolkare av existentiell kamp och grubbel, såsom Vargtimmen, Nattvardsgästerna, Jungfrukällan, Såsom i en spegel, Skammen, En passion, Nära livet, Ansiktet, Beröringen, Smultronstället. Rollen som korstågsfararen som spelar schack med döden i Det sjunde inseglet väckte internationell uppmärksamhet och ledde till att han fick rollen som Jesus i Hollywoodfilmen The Greatest Story Ever Told (Mannen från Nasaret).
Vidgad spelplan [redigera]
Rollen som Jesus blev början till en Hollywoodkarriär, där han sattes i rollfacket religiösa allvarsmän, som i filmerna Hawaii och Exorcisten. Han gjorde en mycket minnesvärd insats som den avskyvärde Kejsar Ming i den kultförklarade filmatiseringen av Blixt Gordon (1980). Han medverkade också i exempelvis Conan Barbaren, David Lynchs Dune, Woody Allens Hannah och hennes systrar och James Bond-filmen Never Say Never Again.
Han gjorde sedan mer sällan film på svenska men var närmast självskriven som de kraftfulla, rakryggade men kanske egenrättfärdiga männen i Jan Troells filmer Utvandrarna (1971), Ingenjör Andrées luftfärd (1982) och Hamsun (1996). Rollen som den onde biskop Vergérus i storfilmen Fanny och Alexander hade Bergman egentligen avsett för von Sydow, men det blev inte av eftersom von Sydows utländska agent begärt ett för svenska förhållanden alltför högt gage. Senare har von Sydow sagt att detta var hans yrkeslivs största misstag[2]. Även filmer som Hasse och Tages Äppelkriget och Ägget är löst! medverkade han i.
Mellan filmrollerna har han också spelat teater på Broadway i New York: i rollen som Strindberg i en (mindre framgångsrik) uppsättning av P.O. Enquists Tribadernas natt, 1981 mot Anne Bancroft i pjäsen Duet for One av Tom Kempinski. Han gjorde samma roll i filmatiseringen av pjäsen 1986.
Efter den stora filmrollen som Lassefar i Oscarsbelönade Pelle erövraren, som han både Oscarsnominerades för och belönades för av Europeiska filmakademin 1988, blomstrade hans karriär på nytt under 1990-talet. Han återvände till Dramaten 1988 för att bland annat spela Gert bokpräntare i Strindbergs Mäster Olof, Eugene O'Neill i Lars Noréns Och ge oss skuggorna (även gjord för SVT, där han belönades med det prestigefulla tv-priset Prix Italia för bästa skådespelare) och huvudrollen i klassikern Swedenhielms och fick fler intressanta filmroller.
Han debuterade 1988 även som filmregissör med den danska filmen Vid vägen efter Herman Bangs novell med ett gott kvinnoporträtt av Ghita Nørby. Filmen fick Guldbagge för bästa film och bästa regi.
I januari 2012 Oscarsnominerades von Sydow för sin rolltolkning i filmatisering av Jonathan Safran Foers roman Extremt högt och otroligt nära.[3]
Privatliv [redigera]
von Sydow var 1951–1979 gift med Christina ”Kerstin” Olin (1926–1998) och är sedan 1997 gift med Catherine Brelet.
Han sade upp sitt svenska medborgarskap för att bli fransk medborgare 2002.[1]
Rollista [redigera]
Teaterroller (Dramaten) [redigera]
Rollnamn – Uppsättning – Första framträdande
- förste konstapeln – David Copperfield – 7 december 1948
- överkonstapel Winchell – Släktmötet – 20 maj 1949
- Wilhelm av Oranien – Egmont – 10 september 1949
- Bumburriflex – Sanningens pärla – 18 oktober 1949
- biskop Fisher – En dag av tusen – 7 december 1949
- Belreddin, köpman + bödeln – Aladdin – 12 december 1949
- förste mannen – Brand – 1 mars 1950
- Ivar Munk – Ljungby horn – 6 mars 1950
- den dövstumme – Tokiga grevinnan – 5 maj 1950
- brukspatron Teodor Fristedt – Dunungen – 6 oktober 1950
- polischefen – Bröderna Karamasov – 7 februari 1951
- Harry Grant, kapten på "Britania" – Kapten Grant och hans barn – 15 februari 1951
- Onkel Tom – Onkel Toms stuga – 22 maj 1951
- överjägaren + länsman + Falkenburgs ande – Amorina – 1 juni 1951
- Frans – Fångarna i Altona – 1 december 1960
- bastarden Filip, Faulconbridges halvbror – Kung John – 12 maj 1961
- Victor, en herde – Yerma – 8 september 1961
- reparatör 1 – Läckan – 23 februari 1962
- Quentin – Efter syndafallet – 6 november 1964
- Akilles – Troilus och Cressida – 21 maj 1967
- Henrik IV – Henrik IV – 13 september 1968
- Främlingen – Brända tomten 4 december – 1970
- Kaptenen – Sol, vad vill du mig? – 26 februari 1971
- Medverkande – Lyrisk Vårkväll på Moderna museet – 10 maj 1971
- advokaten – Ett drömspel – 25 augusti 1971
- Gregers Werle – Vildanden – 17 mars 1972
- Gert bokpräntare – Mäster Olof – 27 februari 1988
- Rolf Swedenhielm senior – Swedenhielms – 14 september 1990
- Eugene – Och ge oss skuggorna – 11 april 1991
- Medverkande – Ja, må hon leva! – 22 december 1993
- Gubben – Spöksonaten – 26 februari 1994
Utmärkelser [redigera]
Medaljen Litteris et Artibus 1978
Riddare av Hederslegionen 2011[4]
Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium 1955, Svenska Dagbladets Thaliapris 1955, Kvällspostens Thaliapris 1958, Folket i Bilds filmpris 1959 för bästa manliga huvudroll i Ansiktet, Svenska Akademiens teaterpris 1968, Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium 1972, Teaterförbundets guldmedalj 1986, 1987 års guldbagge för bästa manliga roll i Pelle Erövraren och 1996 års guldbagge för bästa manliga huvudroll i Hamsun. Skådespelarpriset vid Venedigs filmfestival för Ingenjör Andrées luftfärd 1982. 2004 fick han särskilt hederspris vid Cannesfestivalen. I januari 2012 Oscarsnominerades von Sydow för sin roll i Extremt högt och otroligt nära.[3]
Referenser [redigera]
- ^ [a b] http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article14127418.ab
- ^ Ingmar Bergman stiftelsen
- ^ [a b] [1]
- ^ Max von Sydow blir riddare, SvD 22 januari 2011.
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Max von Sydow.
- Max von Sydow på Internet Movie Database (engelska)
- Max von Sydow på Svensk Filmdatabas
- Max von Sydow i Libris
- Rollboken, Dramaten
|
||||||||
|
||||||||
