Max von Sydow

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Max von Sydow
von Sydow på 2006 års internationella filmfestival i San Sebastián.
von Sydow på 2006 års internationella filmfestival i San Sebastián.
Födelsenamn Carl Adolf von Sydow
Född 10 april 1929 (82 år)
Sverige Lund, Sverige
År som aktiv 1949–
Maka Christina Inga Britta "Kerstin" Olin
(1951–1979)
Catherine Brelet
(1997–)
Betydande roller Antonius Block i Det sjunde inseglet
Jesus i Mannen från Nasaret
Karl Oskar i Utvandrarna
Knut Hamsun i Hamsun
IMDb
Från vänster: Max von Sydow, Povel Ramel och Beppe Wolgers i "De sista entusiasterna" 11 april 1968.
von Sydow efter ett möte om Gustav III på 200-årsdagen av mordet på denne, Dramatens sceningång 16 mars 1992.

Max Carl Adolf von Sydow, född 10 april 1929 i Lund, är en svensk skådespelare och filmregissör som sedan 2002 är fransk medborgare.[1] Han är son till professor Carl Wilhelm von Sydow och friherrinnan Greta Rappe.

Innehåll

[redigera] Biografi

[redigera] Teater och Ingmar Bergman

Efter studentexamen 1947 gick von Sydow på Dramatens elevskola (tillsammans med bland andra Jan-Olof Strandberg, Allan Edwall, Margaretha Krook, Ingrid Thulin, Yvonne Lombard och Jan Malmsjö) 19481951, efter vilken han fick anställning vid stadsteatern i Norrköping-Linköping 19511953. Han återvände därefter hem till Skåne och Malmö stadsteater, där Ingmar Bergman under resten av 1950-talet drog stor nytta av hans dramatiska förmåga t ex i teateruppsättningar som Peer Gynt, Misantropen, Värmlänningarna, Sagan och Faust (de två sistnämnda gästspelade med stor framgång i Paris och London, och 1958 tilldelades han där hedersutmärkelsen Thaliapriset. 1960-72 återvände han till Dramaten, och återkom dit en andra omgång 1988-94.

I de filmer som följde blev han Bergmans särskilde uttolkare av existentiell kamp och grubbel, såsom Vargtimmen, Nattvardsgästerna, Jungfrukällan, Såsom i en spegel, Skammen, En passion, Nära livet, Ansiktet, Beröringen, Smultronstället. Rollen som korstågsfararen som spelar schack med döden i Det sjunde inseglet väckte internationell uppmärksamhet och ledde till att han fick rollen som Jesus i Hollywoodfilmen The Greatest Story Ever Told (Mannen från Nasaret).

[redigera] Vidgad spelplan

Rollen som Jesus blev början till en Hollywoodkarriär, där han sattes i rollfacket religiösa allvarsmän, som i filmerna Hawaii och Exorcisten. Han gjorde en mycket minnesvärd insats som den avskyvärde Kejsar Ming i den kultförklarade filmatiseringen av Blixt Gordon (1980). Han medverkade också i t ex Conan Barbaren, David Lynchs Dune, Woody Allens Hannah och hennes systrar och James Bond-filmen Never Say Never Again.

Han gjorde sedan mer sällan film på svenska men var närmast självskriven som de kraftfulla, rakryggade men kanske egenrättfärdiga männen i Jan Troells filmer Utvandrarna (1971), Ingenjör Andrées luftfärd (1982) och Hamsun (1996). Rollen som den onde biskop Vergérus i storfilmen Fanny och Alexander hade Bergman egentligen avsett för von Sydow, men av detta blev intet, då von Sydows utländska agent yrkat på ett för svenska förhållanden alltför högt gage. Senare har von Sydow sagt att detta var hans yrkeslivs största misstag[2]. Även filmer som Hasse och Tages Äppelkriget och Ägget är löst! medverkade han i.

Mellan filmrollerna har han också spelat teater på Broadway, New York: i rollen som Strindberg i en (mindre framgångsrik) uppsättning av P.O. Enquists Tribadernas natt, 1981 mot Anne Bancroft i pjäsen Duet for One av Tom Kempinski. Han gjorde samma roll i filmatiseringen av pjäsen 1986.

1990-talet, efter den stora filmrollen som Lassefar i Oscarsbelönade Pelle erövraren (för vilken han också själv nominerades för en Oscar och belönades av Europeiska filmakademin 1988), blomstrade hans karriär på nytt. Han återvände till Dramaten 1988 för att bl a spela Gert Bokpräntare i Strindbergs Mäster Olof, Eugene O'Neill i Lars Noréns Och ge oss skuggorna (även gjord för SVT, där han belönades med det prestigefulla TV-priset Prix Italia för Bästa skådespelare) och huvudrollen i klassikern Swedenhielms och fick fler intressanta filmroller.

1988 debuterade han även som filmregissör med den danska filmen Vid vägen efter Herman Bangs novell med ett gott kvinnoporträtt av Ghita Nørby. Filmen fick Guldbagge för Bästa film och Bästa regi.

I januari 2012 blev von Sydow Oscarsnominerad för sin rolltolkning i filmatisering av Jonathan Safran Foers roman Extremt högt och otroligt nära. [3]

[redigera] Privatliv

Max von Sydow var 1951-1979 gift med Christina "Kerstin" Olin (1926-1998) och är sedan 1997 gift med Catherine Brelet.

År 2002 sade von Sydow upp sitt svenska medborgarskap för att få bli fransk medborgare.[1]

[redigera] Roller: film/TV/teater

[redigera] Regi

[redigera] Teaterroller (Dramaten)

Rollnamn — Uppsättning — Första framträdande

  • Förste konstapeln David Copperfield 1948-12-07
  • Överkonstapel Winchell Släktmötet 1949-05-20
  • Wilhelm av Oranien Egmont 1949-09-10
  • Bumburriflex Sanningens pärla 1949-10-18
  • Biskop Fisher En dag av tusen 1949-12-07
  • Belreddin, köpman + Bödeln Aladdin 1949-12-12
  • Förste mannen Brand 1950-03-01
  • Ivar Munk Ljungby horn 1950-03-06
  • Den dövstumme Tokiga grevinnan 1950-05-05
  • Brukspatron Teodor Fristedt Dunungen 1950-10-06
  • Polischefen Bröderna Karamasov 1951-02-07
  • Harry Grant, kapten på "Britania" Kapten Grant och hans barn 1951-02-15
  • Onkel Tom Onkel Toms stuga 1951-05-22
  • Överjägaren + Länsman + Falkenburgs ande Amorina 1951-06-01
  • Frans Fångarna i Altona 1960-12-01
  • Bastarden Filip, Faulconbridges halvbror Kung John 1961-05-12
  • Victor, en herde Yerma 1961-09-08
  • Reparatör 1 Läckan 1962-02-23
  • Quentin Efter syndafallet 1964-11-06
  • Akilles Troilus och Cressida 1967-05-21
  • Henrik IV Henrik IV 1968-09-13
  • Främlingen Brända tomten 1970-12-04
  • Kaptenen Sol, vad vill du mig? 1971-02-26
  • Medverkande Lyrisk Vårkväll på Moderna museet 1971-05-10
  • Advokaten Ett drömspel 1971-08-25
  • Gregers Werle Vildanden 1972-03-17
  • Gert bokpräntare Mäster Olof 1988-02-27
  • Rolf Swedenhielm senior Swedenhielms 1990-09-14
  • Eugene Och ge oss skuggorna 1991-04-11
  • Medverkande Ja, må hon leva! 1993-12-22
  • Gubben Spöksonaten 1994-02-26

[redigera] Utmärkelser

Han har genom året erhållit en rad utmärkelser, såsom Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium 1955, Svenska Dagbladets Thaliapris 1955, Kvällspostens Thaliapris 1958, Folket i Bilds filmpris 1959 för bästa manliga huvudroll i Ansiktet, Svenska Akademiens teaterpris 1968, Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium 1972, den kungliga medaljen Litteris et Artibus 1978, Teaterförbundets guldmedalj 1986, 1987 års Guldbagge för Bästa manliga roll i Pelle Erövraren samt 1996 års Guldbagge för Bästa manliga huvudroll i Hamsun. Skådespelarpriset vid Venedigs filmfestival för Ingenjör Andrées luftfärd 1982. 2004 fick han särskilt hederspris vid Cannesfestivalen. I januari 2012 Oscarsnominerades von Sydow för sin roll i Extremt högt och otroligt nära. [4]

Han är riddare av Hederslegionen.[5]

[redigera] Referenser

  1. ^ [a b] http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article14127418.ab
  2. ^ Ingmar Bergman stiftelsen
  3. ^ [1]
  4. ^ [2]
  5. ^ Max von Sydow blir riddare, SvD 22 januari 2011.

[redigera] Externa länkar

Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk