AGM-142 Have Nap

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
AGM-142 Have Nap
Popeye I
AGM-142 Raptor.jpg
AGM-142
Typ attackrobot
Ursprungsland Israel, USA
Servicehistoria
Brukstid 1985 –
Används av Israel, Indien, Sydkorea, Australien, Turkiet, USA
Produktionshistoria
Tillverkare Rafael Advanced Defense Systems, Lockheed Martin, Turkish Aerospace Industries
Kostnad/enhet 1,5 miljoner USD
Varianter AGM-142A, AGM-142B, AGM-142C, AGM-142D, AGM-142E, AGM-142F, AGM-142G, AGM-142H
Specifikationer
Längd 4,83 meter (15 ft 10 in)
Vikt 1 361 kg (3 000 lb)
Spännvidd 1,73 meter (5 ft 8 in)
Diameter 533 mm (21 in)
Stridsspets sprängladdning eller
I-800 inträngningsladdning
Stridsspetsvikt 340 kg (750 lb)
350 kg (772 lb) (I-800)
Tändrör FMU-124
Målsökare TV eller IIR
Styrsystem radiostyrd
Vapenbärare B-52H, F-4E, F-15E, F-111C
Prestanda
Räckvidd 80 km
Maxhastighet mach 1,2
Precision CEP 3 meter
En israelisk Popeye I.

AGM-142 Have Nap även känd som Popeye (hebreiska: פופא, Karl-Alfred) är en israelisk attackrobot som utvecklats i samarbete med Lockheed Martin i USA.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I slutet på 1980-talet började Rafael Advanced Defense Systems utveckla en robotversion av sin TV-styrda glidbomb Pyramid som fick namnet Popeye.

1988 valde USA:s flygvapen Popeye för att ge B-52 Stratofortress möjlighet att utföra precisionsanfall utan kärnvapen. Den fick från början namnet AGM-142A Raptor, men eftersom det namnet valdes för jaktplanet F-22 Raptor så byttes namnet till Have Nap.

I augusti 1999 inleddes ett samarbete mellan Rafael och Lockheed Martin, PGSUS (Precision Guided Systems, United States), för att tillverka robotarna till australiska flygvapnet och exportmarknaden.

Användning[redigera | redigera wikitext]

I USA används AGM-142 enbart på B-52H. En B-52:a kan bära tre AGM-142; Två under ena vingen och en under den andra vingen tillsammans med den AN/ASW-55 datalänk-kapsel som krävs för att styra robotarna. Det är en väldigt lätt last för en B-52:a och brukar vanligen kompletteras med laserstyrda bomber i de interna bombutrymmena.

I Israel användes roboten ursprungligen på F-4 Phantom II, men senare istället på F-15E Strike Eagle. I Turkiet används roboten, som tillverkas på licens av Turkish Aerospace Industries, fortfarande på F-4 Phantom.

1999 köpte australiska flygvapnet in ett antal robotar för att användas på sina F-111C, men svårigheter med integrationen gjorde att de inte kom i tjänst förrän 2006.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • AGM-142A Ursprungliga produktionsserien med TV-målsökare.
  • AGM-142B TV-målsökaren ersatt med IIR-målsökare.
  • AGM-142C AGM-142A försedd med I-800 inträngningsladdning.
  • AGM-142D AGM-142C med IIR-målsökare.
  • AGM-142E Robot tillverkad av PGSUS för Australien. IIR-målsökare med zoomobjektiv.
  • AGM-142F Robot tillverkad av PGSUS för Israel. IIR-målsökare med zoomobjektiv och kortare fenor.
  • AGM-142G Robot tillverkad av PGSUS för Sydkorea. IIR-målsökare med CCD, men utan zoom.
  • AGM-142H AGM-142G tillverkad för Sydkorea fast med samma zoomobjektiv som AGM-142E/F.
  • Popeye II / Have Lite En kortare och lättare version av Popeye avsedd att bäras av F-16 Fighting Falcon.
  • Popeye Turbo En Förlängd version av Popeye med jetmotor som gör roboten till en kryssningsrobot med räckvidd mellan 350 km och 1500 km. Kan avfyras från ubåtar i undervattensläge.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, AGM-142 Have Nap, 2010-11-21.