Abd ül-Hamid II

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Abd ül-Hamid II
Abdül Hamid II

Abd ül-Hamid II, född 22 september 1842 i Topkapipalatset, Istanbul, död 10 februari 1918 i Istanbul, var sultan av det Osmanska riket från 31 augusti 1876 till 27 april 1909.

Han var den andre sonen till sultan Abd ül-Mecid I och efterträdde sin äldre broder Murat V som sultan 1876 efter att denne blivit avsatt på grund av psykisk sjukdom. Abd ül-Hamid stod i början under den reformvänlige Midhat Paschas inflytande och styrde efter dennes fall (februari 1877) utan egentlig hållning och under mäktiga gunstlingars (såsom Mahmud Damads) inflytande. Därav följde under kriget mot Ryssland åren 1877 till 1878 ständiga ombyten av befälhavare och ändringar i krigsplanerna och efter dess olyckliga utgång täta ministerombyten.

Genom en utomordentlig kraftansträngning satte Abd ül-Hamid sig efter en tid själv in i ärendena och tog regeringen i egen hand samt befriade sig alltmera från gunstlingarnas inflytande. Han inkallade tyska ämbetsmän, med vilkas hjälp han år 1881 genomförde en finansreform, som reducerade statsskulden. Genom tyska officerare lät han utarbeta en ny militärlag, som trädde i kraft år 1887. Abd ül-Hamid bemödade sig om en europeisk fredspolitik och lyckades höja sin prestige. Han levde strängt innesluten i sitt palats och blev med tiden återigen mera beroende av sin omgivning. 1909 avsattes han i en statskupp ledd av reformrörelsen ungturkarna, i samband med ett nedslaget uppror i Konstantinopel. Han efterträddes av Mehmet V.

Han hölls i förvar i Saloniki till hösten 1912, då han under Balkankriget, på grund av att grekiska armén närmade sig, fördes till Konstantinopel. Sina sista år, efter 1915, tillbringade han i Magnesia i Mindre Asien; han avled i lunginflammation 10 februari 1918.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Murad V
Osmansk sultan
18761909
Efterträdare:
Mehmet V