Alaskaspov
| Alaskaspov Status i världen: Sårbar[1] | |
_(26191981500).jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning | Vadare Charadrii |
| Familj | Snäppor Scolopacidae |
| Underfamilj | Tringinae |
| Tribus | Spovar Numeniini |
| Släkte | Numenius |
| Art | Alaskaspov N. tahitiensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Numenius tahitiensis | |
| Auktor | Gmelin, 1789 |
| Utbredning | |
 | |
Alaskaspov[2] (Numenius tahitiensis) är en spov som är en av Alaskas tre endemiska fågelarter.
Utseende
Till storlek och form som en småspov men den är något grövre och tyngre och väger cirka 400 gram men ökar till mellan 600 och 750 gram inför sin långa flytt.[3] Den har en längd på cirka 43 cm och ett vingspann på cirka 84 cm och precis som hos de andra spovarna så är honan större och har en något längre näbb. Den har för spovar den typiska långa nedåtböjda näbben som på sommaren har en rosa bas och mörk näbbspets, medan den om vintern är helmörk.
I alla dräkter har den grå ben, vit eller ljust beige undersida och övergump och en ljus stjärt med mörka tvärgående streck. Ovansidan är mörkt brun med inslag av grått och med stora sandfärgade prickar. Den har ett kraftigt ljust ögonbrynsstreck i stark kontrast till sin mörka tygel. Den har mörk hjässa och saknar småspovens ljusa hjässband. Bröstet är streckat i grått och brunt. Dess undre vingtäckare är rödbruna i kontrast till de närmast gråblå pennorna.
Alskaspoven har stråliknande fjädrar där benen möter kroppen och det är dessa som gett arten det engelska namnet Bristle-thighed Curlew.
Utbredning
Världsbeståndet av alaskaspov är ganska litet och man räknar med att det finns cirka 7 000 - 10 000 individer. Den häckar på tundra vid endast två begränsade områden i Alaska; vid utloppet av Yukonfloden och på Sewardhalvön.
Den är en flyttfågel och dess flyttvägar är inte helt utredda. Men man har fastslagit att vissa individer om hösten flyger sydväst över Japan till Hawaii, Laysanöarna, Linjeöarna och Marshallöarna i Oceanien i Stilla havet. Den flyger då minst 4000 km nonstop och ibland upp till 6000 km. Andra flyger diekt söderut över Hawaii till Linjeöarna vid ekvatorn och ögruppen Franska Polynesien cirka 2000 km sydost om ekvatorn. Individerna som flyger den senare rutten och som övervintrar på Franska polynesien tillryggalägger en flytt nonstop på upp till 9700 km.[3]
Beteende
När ungarna är ungefär fem veckor gör föräldrarna sin höstflytt och lämnar ungarna att växa till sig för att sedan själva företa sig höstflytten. Studier har visat att runt 50% av alaskaspovarna på Laysanöarna är flygoförmögna under ruggningen vilket de är ensamma om bland alla vadarfåglar. De juvenila fåglarna stannar året runt i sina vinterkvarter och återvänder till häckningsplatserna vid 3 års ålder.
Historia
1769 blev den känd för vetenskapen i och med att den första alaskaspoven samlades in under James Cooks första resa runt världen. Fågeln hittades på Tahiti men dess häckningsplats förblev okänd i mer än 150 år. Det första boet hittades i bergen den 12 juni 1948 i området vid Yukonflodens nedre delar.
Namn
Dess vetenskapliga namn tahitiensis har den fått av att den först hittades på Tahiti.
Källor
- Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
- David Allan Sibley, National Audubon Society: The Sibley guide to Birds, 2000, ISBN 0-679-45122-6
- Delar av informationen är tagen från Engelska Wikipedias artikel Bristle-thighed Curlew, i september 2006.
Noter
- ^ BirdLife International 2012 Numenius tahitiensis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Anders Wirdheim, Myrspov och alaskaspov; Mästerflygare i fågelvärlden, Vår Fågelvärld, Nr.1, 2007