James Cook
Från Wikipedia
James Cook, född 27 oktober 1728 i Marton nära Middlesbrough, Cleveland (i dåv. North Yorkshire), död 14 februari 1779 på huvudön Hawaii, Hawaii, var en brittisk kommendörkapten, navigatör och upptäcktsresande som utforskade Kanadas kust (1759, 1763-67) och genomförde tre expeditioner till Stilla havet (1768–71, 1772–75, 1776–79).
Innehåll |
[redigera] Cooks tidigare liv
Cook var son till en Lantarbetare från Skottland. När James fortfarande var ett barn blev fadern rättare på ett gods. Cook visade tidigt begåvning och faderns arbetsgivare betalade hans utbildning tills han var tolv år gammal. De tidiga tonåren tillbringades i jordbruket med fadern, men en kort lärlingsperiod i en affär norr om Whitby gjorde att han kom i kontakt med skepp och hav.[1]
Vid arton års ålder blev han lärling hos redaren John Walker från Whitby och arbetade inom nordsjöhandeln. Under denna tid bedrev han även självstudier inom matematik och blev slutligen styrman. 1755 blev han erbjuden sjökaptensposten på en bark, ett utmärkt karriärtillfälle, men valde istället att ta värning som frivillig sjöman i Royal Navy.[1] Inom kort blev han befordrad till understyrman och efter fyra års tjänst till flaggstyrman.
Under det brittisk-franska sjuårskriget (1756-63) blev han chef på ett erövrat fartyg och deltog vid belägringen av Louisburg i Nova Scotia och ett framgångsrikt sjöanfall mot Quebec. Han utforskade Saint Lawrencefloden vilket bidrog till general Wolfes framgånsrika landstigning där. Efter kriget utnämndes han till "marine surveyor of the coast of Newfoundland and Labrador" (officiell sjömätare för Newfoundland) och chef på skonaren Grenville i vilken han utforskade Newfoundlands kust. Under vintrarna arbetade han med sina sjökort.[1]
[redigera] Expeditionerna till Stilla havet
[redigera] Första expeditionen (1768–1771)
Initiativet till första expeditionen togs av Royal Society. Cook, som vid 40 års ålder fortfarande var en ganska okänd person, befordrades från flaggstyrman till löjtnant och blev fartygschef på barken HMB Endeavour. Expeditionen gick ut på att transportera medlemmar av Royal Society till Tahiti så de kunde observera Venus passage över solen. Sedan skulle man söka efter Terra Australis, en kontinent som dåtidens filosofer trodde fanns på södra halvklotet som motvikt till landmassorna på nordsidan av jordklotet. Ledare för vetenskapsmännen var den då 26-årige Joseph Banks; han assisterades av den svenske botanikern Daniel Solander, astronomer och konstnärer.[1]
När expeditionen kommit till Tahiti och utfört sitt huvuduppdrag började segla åt syd och sydväst. Man fann New Zealand vars kuster kartlades på sex månader. Därefter korsade man Tasmanska Havet och kom till Australiens sydöstkust varefter man seglade norrut och utforskade Australiens östkust. Efter att ha seglat till Batavia (Jakarta) för att proviantera återvände man till England.[1]
[redigera] Andra expeditionen (1772–1775)
Vid andra resan (1772 – 1775) var han den förste som passerade södra polarcirkeln och fann Sydgeorgien och Sydsandwichöarna. Det var andra gången någon seglade österut världen runt.
Huvudsyftet med expeditionen var att hitta Terra Australis. Cook hade genom att segla söder om Nya Zeeland visat att Nya Zeeland inte var en utstickare av en större kontinent. Man visste, då Cook kartlagt Australien, att det rörde sig om en kontinent men medlemmarna i Royal Society trodde att man skulle finna en större kontinent längre söderut. Sålunda färdades man söder om Australien och den 17 januari 1773 blev han den förste som passerade södra polcirkeln. I dimmorna kring Antarktis kom man bort från HMS Adventure och fick fortsätta med bara HMS Resolution.[2]
Cook nådde nästan Antarktis, men vände istället norrut till Tahiti för att proviantera. Därefter gjordes ett andra försök att hitta Terra Australis. På hemvägen landsteg han på Vänskapsöarna (Tonga), Påskön, Norfolk Island, Nya Kaledonien och Vanuatu.[2]
[redigera] Tredje expeditionen (1776–1779)
Innan Cook företog sin tredje expedition blev han befordrad från löjtnant till kommendörkapten. I juli 1776 avseglade Cook med skeppen Resolution och Discovery. Syftet med resan var att från Berings sund försöka finna en vattenpassage norr om Amerika. Uppdraget misslyckades men man upptäckte en flera öar i södra Stilla Havet samt Sandwichöarna (Hawaii). Efter att ha stoppats av isen i norr återvände expeditionen till Hawaii för att övervintra. En konflikt med lokalbefolkningen ledde till att Cook dödades på stranden den 14 februari 1779.[3]
[redigera] Eftermäle
Utöver alla sina upptäckter blev Cook känd för att undvika alla sjösjukdomar, som skörbjugg. Genom att använda astronomiska mätningar revolutionerade han sin tids navigationsmetoder.
[redigera] Litteratur / Referenser
- ^ [a b c d e] Encyclopædia Britannica.
- ^ [a b] en:James Cook den 30 mars 2007
- ^ Nationalencyklopedin.
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör James Cook
