Alexander Graham Bell

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alexander Graham Bell
Alexander Graham Bell, cirka 1910.
Född 3 mars 1847
Edinburgh, Skottland, Storbritannien
Död 2 augusti 1922 (75 år)
Beinn Bhreagh, Nova Scotia, Kanada
Utbildning University College London
University of Edinburgh
Yrke/uppdrag uppfinnare, dövlärare
Föräldrar Alexander Melville Bell

Alexander Graham Bell, född 3 mars 1847 i Edinburgh, Skottland, död 2 augusti 1922Beinn Bhreagh nära Baddeck, Nova Scotia, var en skotsk-kanadensisk uppfinnare och dövlärare. Han var son till Alexander Melville Bell.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Alexander Graham Bell var professor i Boston i talorganens fysiologi. Han var under hela sitt liv intresserad av att hjälpa hörselskadade och döva människor. Tillsammans med fadern arbetade han med talmetoder och den av honom utvecklade fonetiska skriftens utveckling. För att göra talet än mer synbart för de dövstumma konstruerade han en liten med gummimembran överspänd pappcylinder, något som blev fört till uppfinnande av en mikrofon. Han lämnade den 14 februari 1876 in en patentansökan om telefonen. Telefonen blev snabbt en succé och redan 1878 kunde han sätta upp den första telefonväxeln i New Haven, Connecticut i USA. Han startade tillsammans med sin svärfar Gardiner Greene Hubbard och ytterligare en finansiär Thomas Sanders telefonföretaget "Bell Telephone Company, Gardiner G.Hubbard, Trustee" som senare blev Bell System.[2]

Tillsammans med sin assistent Charles Sumner Tainter uppfann Bell även fotofonen, en anordning för att överföra ljud med en ljusstråle.

Till främjande av dövundervisningen grundade Bell ett flertal institutioner, bland annat Volta Bureau i Washington.

Den 1 november 1877 meddelas att "Herr Civilingeniör J.S.K Hapstock af Kristiania er bleven antaget som Generalagent för Norge, Sverige og Danmark for den af mig opfundne Telefone, og alle de, der i disse Lande önske samme indfört, ville behage att henvende sig till ham. p. t. London 1ste Novbr. 1877 A. Graham Bell."

2001 kom den amerikanska kongressens representanthus fram till att det inte var Bell som uppfunnit telefonen. Representanthuset ansåg att den riktiga uppfinnaren till telefonen är USA-italienaren Antonio Meucci. Kanadas parlament utfärdade dock en motresolution som erkände Bell som telefonens uppfinnare. Då hade redan sedan länge Charles Bourseul enligt vissa ansetts som telefonens uppfinnare 22 år tidigare.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Alexander Graham Bell Laboratory Notebook, 1875-1876”. World Digital Library. 1875-1876. http://www.wdl.org/en/item/11375/. Läst 22 juli 2013. 
  2. ^ Iardella, Albert B (1964) (på Engelska). Western Electric and the Bell System - A Survey of Service. Western Electric Company. sid. 7-9. http://www.westernelectric.com/history/WEandBellSystemBook.pdf 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]