Alnön

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 62°25′53″N 17°24′57″Ö / 62.43139°N 17.41583°Ö / 62.43139; 17.41583
Alnön
Ö
Alnön är en vulkaniskt bildad ö utanför Sundsvall, där bland annat den unika bergarten alnöit återfinns.
Alnön är en vulkaniskt bildad ö utanför Sundsvall, där bland annat den unika bergarten alnöit återfinns.
Land  Sverige
Kommun Sundsvall
Koordinater 62°25′53″N 17°24′57″Ö / 62.43139°N 17.41583°Ö / 62.43139; 17.41583
Längd 15 km
Bredd km
Area 65 km²
Alnöbron över Alnösundet förbinder Alnön med fastlandet, och var Sveriges längsta bro från invigningen 1964 fram till 1972.

Alnön[1][2] (inofficiellt även Alnö[3]) är en 65 km² stor ö utanför Sundsvall. Ön, som är Sveriges 13:e största, är 15 km lång och 6 km bred på bredaste stället.

Ön Alnön ingår i kommundelen,[4] postorten och socknen Alnö, som även omfattar Rödön med flera mindre öar. Fast befolkning finns idag endast på Alnön, och uppgår till 8 417 (per den 2010-12-31). Sommartid mer än fördubblas antalet boende på ön[källa behövs].

Bebyggelsen är utspridd, men har sin största koncentration längs Alnösundet, särskilt nära brofästet i Vi eller Alnö centrum (4 997 invånare per 2010-12-31), där samhällsservice i form av bland annat butiker, restauranger, bensinmackar, gym, bibliotek, apotek, tandvård, sjukvård och veterinär finns. Övriga tätorter och småorter är Ankarsvik (956 inv.), Gustavsberg (249 inv.), Hartungviken (245 inv.), Hovid (225 inv.), Hörningsholm (178 inv.), Röde och Båräng (193 invånare).

Alnön är känd för sin jakt på vilt då det är väldigt tätt med vilda djur. Den 31 augusti 2009 sköts en björn i Säter på norra ön.[5]

Alnöbron, invigd 1964, var med sina 1 042 meter Sveriges längsta bro fram till 1972 då Ölandsbron byggdes. Det tog en arbetsstyrka på 40-55 man 3,5 år att bygga den 9,4 meter breda bron över Alnösundet. Den är cirka 42 meter hög och har cirka 40 meter fri segelhöjd. Bron ersatte tidigare färjetrafik, och möjliggör att en stor del av Alnöns befolkning arbetar i Sundsvall.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Norra Alnön[redigera | redigera wikitext]

På norra Alnön, 2,5 km norr om Alnöbron, står Alnö gamla kyrka (från 1100-talet) och Alnö kyrka (byggd 1893) sida vid sida. Alnö gamla kyrka är en populär bröllopskyrka. I Alnö nya kyrka finns Alnöfunten, en unik dopfunt i trä från 1100-talet. Dopfuntens yttre ornamentering innehåller en blandning av såväl fornnordisk som kristen symbolik. I anslutning till kyrkorna, på Kyrktunet (eller Tunet), ligger också Alnö hembygdsgård med Sågverksmuséet och Café Tunet. Här anordnar även Alnö hembygdsförening ett välbesökt midsommarfirande varje år.

Vid Stornäset ligger ett av öns tre naturreservat samt Stornäsets vandrarhem. Projektet att bygga en golfbana vid Stornäset har pågått i många år. Några kilometer längre norrut, vid Hörningsholm, hittar man byggnadsminnet Tors lokal, Sveriges första Folkets Hus på landsbygden. På norra delen av ön finns flera fornlämningar, som gravkullar. På norra delen finns det en fin badvik, Slädaviken.

Öns högst belägna gård, Smedsgården, har anor från 1600-talet. Gården ligger mycket vackert med utsikt över kulturskyddad mark med fornlämningar och en rik flora. Där finns även en närbelägen geologisk lokal med fynd av den för ön unika bergarten alnöit.

På norra Alnön finns både ett riksintresse för naturvård och ett riksintresse för kulturmiljövården (kallat Norra Alnön Y11), det senare inrättat med följande motivering:

Odlingslandskap med lång bebyggelsekontinuitet och däri insprängda industrimiljöer som speglar sågverksepoken och industrialismens genombrott vid 1800-talets senare del då Alnö var "de sexton sågarnas ö".(Kyrkomiljö).

Följande uttryck för riksintresset angavs i samband med motiveringen:

Välbevarade bymiljöer, gravfält och storhögar från järnålder samt strategiskt lokaliserad tidigmedeltida kyrka och eventuell kastallämning. Omedelbart intill ligger monumental 1890-talskyrka, ritad av Ferdinand Boberg. I norra delen av miljön vittnar bl.a. bebyggelsen i Hörningsholm, Nacka, Erikdal, Hovid och Johannesvik om den koncentration av sågverk som uppstod i området under 1800-talets senare del. Landets första föreningslokal Folkets hus på landsbygden byggdes här 1896, Tors lokal i Hörningsholm.[6][7]

Södra Alnön[redigera | redigera wikitext]

På södra Alnön finner man flera fina badvikar som Bänkåsviken, Tranviken, Havstoviken, Hartungviken och Grönviken. Sommaridyllen Spikarna, ett fiskeläge med sjöbodar, fiskestugor, kapell och kafé, är beläget på södra delen av ön. Alnön har även ett inomhusbad, Alnöbadet, beläget i Vi.

Spikarö Kapell, byggt 1958, drivs av Spikarö kapellförening och har gudstjänster och musikkvällar under sommaren. Kapellet är också populärt för bröllop och barndop. Restaurang Piren inryms i ett av Alnös 19 före detta sågverk, beläget i Karlsvik. Restauranger finns också i Tranviken och i Vindhem, som även har en av Alnös fyra småbåtshamnar.

Sågverksmonumentet, minnet över sågverkstiden år 1860 till år 1963, är placerat på Hötorget i Alnö centrum i Vi.[8][9]

I Gustavsberg på södra Alnö finns Schymbergsgården. Denna gård är sångerskan Hjördis Schymbergs (1909-2008) barndomshem och donerades till stiftelsen 1999 med syftet att åter fylla den med sång, musik och kulturellt liv.

Sundsvalls Segelsällskaps hamn ligger i Vindhem på Alnöns sydvästspets. Norrlands kappseglingscentrum. Här finns också Restaurang Vindhem som har haft omnämnande i White Guide 2010, 2011, 2012 och 2013.

Kommunal service[redigera | redigera wikitext]

Skolorna på Alnö är Kyrkskolan F-3 på norra Alnö, Uslands skola F-6 strax söder om Vi, Ankarsviks skola F-6 på södra Alnö och Vibackeskolan F-9 i Vi. Utöver dessa finns friskolan Kunskapsakademin 4-9. Flera förskolor finns: Fyrens förskola, Lillbäckens förskola, Rönnbackens förskola, Sagogårdens förskola, Vibacke förskola, Ängens förskola, Äppellunda förskola, Lanternans förskola och Ögårdens förskola. Samtliga förskolor ligger i eller kring Vi, förutom Rönnbackens förskola som ligger på norra Alnö och Lanternans förskola som ligger i Ankarsvik på södra Alnö. I anslutning till Vibackeskolan finns Alnö fritidsgård. På Alnö finns även äldreboende, servicehus och gruppboenden.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet omnämns i Hälsingelagen i början av 1300-talet som Alnø.[10]

Enligt en tidig ortnamnstolkning har socknen uppkallats efter byn Alla (omnämnd 1543) eller Malla (1545), som då tillhörde socknen, och är identisk med dagens Ala i Hässjö socken norr om ön.[11] En äldre muntlig tradition är att namnet sägs vara taget av den myckna alskog som växer här, varför också sockensigillet visar en al. [12] En senare tolkning är att namnet är släkt med dialektordet ala, 'växa', och kan betyda 'den uppsvällda ön' med syftning på öns branta stränder.[10]

Alnön åsyftar i officiell statistik ön och Alnö orten, även om denna distinktion inte efterföljs konsekvent i andra källor. Ordet "Alnö" är och har åtminstone sedan slutet av 1800-talet varit mer frekvent än "Alnön" i svenskt skriftspråk.[13]

Genitivformen Alnö används i äldre fasta uttryck, exempelvis Alnö centrum, medan man i lösare språkliga konstruktioner använder genitivformen Alnös om orten och Alnöns om ön, exempelvis i "Alnös skärgård", "Alnöns nordslinga" eller "Alnöns befolkning".

Historia[redigera | redigera wikitext]

Geologisk historia[redigera | redigera wikitext]

Alnön bildades för cirka 570 miljoner år sedan genom vulkanisk verksamhet i området. På grund av dess vulkaniska historia innehåller Alnöns berggrund sällsynta mineral, bland annat den världsunika alnöit. På norra delen av Alnön finns flera intressanta geologiska lokaler. Man har även hittat mycket små mängder diamant på Alnön.

Sågverkstiden[redigera | redigera wikitext]

Alnön har ett idealiskt läge mellan Indalsälven och Ljungan och med perfekta hamnar i Alnösundet. Här byggdes sågverken tätt. Som mest var 16 sågar i gång samtidigt. När Elias Sehlstedt blickade ut över Alnön från Sundsvall inspirerades han till den berömda frasen "Och hela hamnen som en spegel låg. Och såg vid såg jag såg, hvarthelst jag såg" (1852).

Nacka Sågverk, vid Klingefjärden, Alnön, Medelpad.

Alnös storhetstid började med sågen på Eriksdal på 1860-talet. Även om sågverken på ön inte var de största innebar lokaliseringen av de 18 sågverken en stor omvälvning för ön. 1850 hade ön 950 invånare, 1900 var innevånarantalet 6 841. Kring varje sågverk växte det upp ett litet samhälle, dit arbetarna kom från olika håll i Sverige och Norden. Det byggdes i rask takt upp arbetarbaracker av mer eller mindre undermålig kvalitet. Hygienen var ofta under all kritik på grund av trångboddhet.

Nykterhetsrörelsen och frikyrkorna fick ett starkt fäste på ön. Bland öns första baptister hände att de förlorade sina arbeten efter att ha låtit sig vuxendöpas.[14] Sågverkspatronerna hade emellertid i allmänhet inget emot att deras arbetare engagerade sig för kyrka och nykterhet, men det blev stridigheter då de frikyrkliga var drivande för att organisera Sundsvallsstrejken. Ytterligare motsättningar uppstod då det blev tal om att arbetarna ville ha föreningsrätt att organisera sig fackligt. 1896 bildades en avdelning av Svenska sågverksindustriarbetareförbundet vid Hörningsholms sågverk, vilket var den första avdelningen i Sundsvallsdistriktet. 1897 invigdes landets 3:e Folkets hus beläget just på Hörningsholm, Tors lokal.

Platsen är föremål för ett saneringsprogram.[15]

Lista över sågverk
Stornäset 1897 - 1924
Hörningsholm 1882 - 1930
Nacka 1874 - 1932
Eriksdal 1860 - 1931
Hofsudde - Hovid 1860 - 1943
Johannesvik 1874 - 1934
Rödestrand 1874 - 1884
Nyvik 1869 - 1940
Rökland 1875 - 1877
Gustafshamn 1893 - 1940
Wii 1882 - 1905
Alvik 1869 - 1950
Strand 1871 - 1923
Gustafsberg 1874 - 1930
Lervik 1920 - 1963
Carlsvik 1882 - 1963
Myrnäs 1883 - 1940
Ankarsvik 1882 - 1934
Utvik 1891 - 1931

Källa: (bland annat) Sågverksfolket (2001)

Sveriges industrialisering inleddes enligt vissa historiker med att ångsågar byggdes längs Norrlandskusten, varav den första startades i Tunadal 1849, vars sågverk ligger vid Alnösundet men på fastlandet. Ett fyrtiotal rektangulära pråmar (s.k. läktare), har på senare tid återfunnits på Alnösundets botten, i Fillaviken utanför Tunadal. Den äldsta är byggd av virke från någon gång under perioden 1788–1828, och finns på en karta från 1871. Pråmarna har bland annat använts för läktring (lastning eller lossning) av fartyg uppankrade på redd­en, innan betongkajer anlades vid mitten av 1900-talet. [16][17]

Sport[redigera | redigera wikitext]

Profiler[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges nationalatlas: Naturobjektet Alnön
  2. ^ Lantmäteriet
  3. ^ http://www.sundsvall.se/Bygga-bo-och-miljo/Kommunens-planarbete/Detaljplaner/Planutstallningar-och-samrad/Alno/
  4. ^ Openstreetmap: Alnö kommundel, accessdatum 2014-04-21.
  5. ^ Dagbladet.se
  6. ^ Riksintressen Västernorrland, Rikantikvarieämbetet 2009-09-09
  7. ^ Lars Göran Spång, Loggbok, Underlag till skriften "Norra Alnön - ett riksintresse", Alnö socken, Medelpad Murberget länsmuseum Rapport 2013:4
  8. ^ ”Om Alnö”. alnö.nu. http://www.alno.nu/index.php/om-alnoe. 
  9. ^ Pettersson, Lars (2011). ”Sågverksmonumentet på Alnö”. Lubrikatorn 2011:3,: sid. 8-9 : ill.. 0282-4671. ISSN 0282-4671.  Libris 13763104
  10. ^ [a b] Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 21
  11. ^ Johan Nordlander, Medelpads äldre byanamn, 1903. Ur Johan Nordlanders Norrländska samlingar, Första serien 1-6, sid 226.
  12. ^ Abraham Abrahamsson Hülphers, Samlingar til en Beskrifning öfwer Norrland. Första samlingen om Medelpad. Westerås 1771. (Refererad av Johan Nordlander.)
  13. ^ Enligt träffstatistik på http://Runeberg.org (i huvudsak 1800-talsskällor), http://books.google.com, http://news.google.com, med flera källor.
  14. ^ Yngve Dahg, Läseriet i Norrland och döparrörelsens vägröjare i Dalarna och på Västkusten: en studie, 1980.
  15. ^ Dagbladet - 700 platser i Sundsvall kan vara förorenade
  16. ^ Trettio fyrkantiga fartyg i fillaviken - arkeologisk förstudie, Förhistoriska museet 2009.
  17. ^ Vrakdykningar i Tunadal, Mittnytt 2010-05-11.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]