1646 bildades Hudiksvalls län (blått) och Härnösands län (gult). Dessa sammanslogs 1654 till
Västernorrlands län (både gult och blått), som 1762 delades i
Gävleborgs län (blått) och
Västernorrlands län (gult). Mellan 1646 och 1762 förändrades dock Västernorrlands län flera gånger. När
Jämtlands län grundades 1810 fick det även Härjedalen. Dagens länsgränser kan ses i rött.
Kommunindelningen i Västernorrlands län 1952. Notera att länsgränsen har ändrats sedan dess. De dåvarande landskommunerna
Fjällsjö och
Tåsjö har överförts till
Jämtlands län.
Y:et, skulptur föreställande Västernorrlands länsbokstav.
Västernorrlands län är ett av Sveriges län, beläget i mellersta Norrlands östra del, vars residensstad är Härnösand. Länet tillhör den informella Mittsverigeregionen, som utgör en del av Nedre Norrland. Västernorrlands läns valkrets utgör valkrets vid riksdagsval i Sverige.
Av Sveriges 21 län är Västernorrland det till ytan sjätte största, folkmängdsmässigt det sjätte minsta. Av Norrlands fem län är Västernorrland det till ytan såväl som folkmängden näst minsta, men samtidigt det näst folktätaste. Länets folkmängd minskade med 10,9% åren 1970 till 2005, vilket gör Västernorrland till det län med svagast befolkningsutveckling under den perioden.[2]
Länet omfattar Medelpad i sin helhet samt större delen av Ångermanland. Dessutom ingår mindre delar av Hälsingland (som en mindre del av Attmars socken tillhör) och Jämtland (området runt Överturingen). De ångermanländska församlingarna Tåsjö, Bodum och Fjällsjö församlingar i Strömsunds kommun ingår dock i Jämtlands län. Ångermanland omfattar även Nordmalings kommun, Bjurholms kommun samt större delen av Hörnefors församling i Umeå kommun som dock ingår i Västerbottens län.
Länet består av följande kommuner ordnade i avtagande storleksordning, enligt SCB 31 december 2011:
Residensstadens kommun är i fet stil
Största tätorter [redigera]
De största tätorterna i länet enligt SCB år 2010:
Residensstaden är i fet stil
Blasonering: Kluven sköld: I, Ångermanlands vapen, fält II Medelpads vapen
Innan det nuvarande vapnet fastställdes 1941 använde länsstyrelsen olika varianter, bland annat med landskapsvapnen i olika sköldar.
Sågverksepoken gav länet avsevärt snabbare befolkningsutveckling än landet i övrigt under 1800-talets sista decennier. Länet har uppvisat en svagare befolkningsutveckling än landet i övrigt sedan 1930-talet till följd av nettoutflyttning. Folkmängden var som störst kring år 1960, och har sedan dess minskat med 16,4% fram till år 2012, vilket innebär att Västernorrland är det av landets län som har haft svagast befolkningsutveckling sedan 1960.
| Befolkningsutvecklingen i Västernorrlands län[3][4] |
|
| År |
|
|
Folkmängd |
Del i rikets folkmängd |
| 1805 |
|
59684 |
2,47 % |
| 1810 |
|
60500 |
2,54 % |
| 1815 |
|
63123 |
2,56 % |
| 1820 |
|
67087 |
2,6 % |
| 1825 |
|
72237 |
2,61 % |
| 1830 |
|
78421 |
2,72 % |
| 1835 |
|
83920 |
2,77 % |
| 1840 |
|
85875 |
2,74 % |
| 1845 |
|
93775 |
2,83 % |
| 1850 |
|
99558 |
2,86 % |
| 1855 |
|
107631 |
2,96 % |
| 1860 |
|
116669 |
3,02 % |
| 1865 |
|
127524 |
3,1 % |
| 1870 |
|
134598 |
3,23 % |
| 1875 |
|
150234 |
3,43 % |
| 1880 |
|
169195 |
3,71 % |
| 1885 |
|
184884 |
3,95 % |
| 1890 |
|
208763 |
4,36 % |
| 1895 |
|
217220 |
4,42 % |
| 1900 |
|
232311 |
4,52 % |
| 1905 |
|
240873 |
4,55 % |
| 1910 |
|
250512 |
4,54 % |
| 1915 |
|
259826 |
4,55 % |
| 1920 |
|
265227 |
4,49 % |
| 1925 |
|
273220 |
4,51 % |
| 1930 |
|
278562 |
4,54 % |
| 1935 |
|
282103 |
4,51 % |
| 1940 |
|
275474 |
4,32 % |
| 1945 |
|
278707 |
4,18 % |
| 1950 |
|
283750 |
4,03 % |
| 1955 |
|
289365 |
3,97 % |
| 1960 |
|
285676 |
3,81 % |
| 1965 |
|
277467 |
3,57 % |
| 1970 |
|
273456 |
3,38 % |
| 1975 |
|
268034 |
3,27 % |
| 1980 |
|
267935 |
3,22 % |
| 1985 |
|
262314 |
3,05 % |
| 1990 |
|
261155 |
3,05 % |
| 1995 |
|
258290 |
2,92 % |
| 2000 |
|
246903 |
2,78 % |
| 2005 |
|
243736 |
2,69 % |
| 2010 |
|
242625 |
2,58 % |
| 2012 |
|
241981 |
2,53 % |
Medelpad och Ångermanland räknades ända in på 1300-talet som en del av landskapet Hälsingland och löd således under Hälsingelagen. Landsdelen Norrland nämns i skrift första gången 1434. Västernorrland (Wester Norlanden) omfattade från 1500-talet de norrländska landen - även lappmarkerna - på den svenska, västra sidan av Bottniska viken, medan Östernorrland var en benämning på det finska Österbotten.[5]
Ett första Västernorrlands län bildades som ett resultat av 1634 års regeringsform. Därefter har det hela tiden (utom åren 1646–1654) funnits ett län med detta namn, men det har haft olika omfattning under olika tidsperioder. Här lämnas en översikt över Västernorrlands län genom tiderna. Under de perioder då Hudiksvall var residensstad kallades länet även för Hudiksvalls län, och när Gävle var residensstad kallades det även för gävleborgska länet.[6] [7]
- 1634–37. Hälsingland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten samt Ångermanna, Ume, Pite, Lule och Torne lappmarker. Residensstad: Hudiksvall.
- 1637–45. Hälsingland, Medelpad, Ångermanland samt Ångermanna lappmark. Av det nordligare området hade Västerbottens län bildats. Från 1641 utökades Västernorrlands län med Gästrikland, som dittills hade utgjort änkedrottning Maria Eleonoras livgeding. Residensstad: Hudiksvall. År 1646 delades Västernorrlands län upp i Härnösands och Hudiksvalls län och upphörde därför att existera under några år.
- 1654–58. Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Ångermanland och Ångermanna lappmark. Residensstad: Gävle.
- 1658–60. Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Ångermanna lappmark. De västliga landskapen ingick under dessa år i Trondheims län. Residensstad: Gävle.
- 1660–64. Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Härjedalen, Jämtland, Ångermanland och Västerbotten utom Tornedalen samt Ångermanna, Ume, Pite och Lule lappmarker. Torne lappmark ingick under denna period i Österbottens län. Residensstad: Gävle.
- 1664–94. Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Ångermanland och Ångermanna lappmark. Residensstad: Gävle.
- 1694–1762. Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Ångermanna lappmark överfördes 1694 till Västerbottens län. Residensstad: Gävle.
- 1762–1810. Medelpad, Ångermanland och Jämtland utom ett område sydväst om Hundshögen som hörde till Gävleborgs län. Residensstad: Sundsvall till 1778, därefter Härnösand.
- 1810–. Medelpad och Ångermanland, utom Nordmaling och Bjurholm som detta år överfördes till Västerbottens län. År 1974 överfördes de ångermanländska församlingarna Fjällsjö, Tåsjö och Bodum till Jämtlands län, varigenom Västernorrlands län fick den utsträckning som det har idag.
Politiska majoriteter i Västernorrlands län [redigera]
-
Politiska oppositionsledare i Västernorrlands län [redigera]
För allmänna busskommunikationer inom länet ansvarar Västernorrlands läns trafik. Tåg finns endast på linjer ut ur länet, Sundsvall-Stockholm (SJ) och Sundsvall-Östersund (Mittnabotåget). År 2011 kommer länstrafikbolaget Norrtåg ta över dagtågen norrut och västerut (Sundsvall-Östersund och den nya linjen Sundsvall-Örnsköldsvik-Umeå), medan SJ fortsätter med tåg mot Stockholm, år 2011 utökat till sträckan Umeå-Stockholm. Det finns tre flygplatser i länet: Sundsvall, Kramfors och Örnsköldsvik.
Externa länkar [redigera]
- ^ ”Folkmängd i riket, län och kommuner 31 mars 2013 och befolkningsförändringar 1 januari - 31 mars 2013”. Statistiska centralbyrån. 13 maj 2013. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____228187.aspx. Läst 13 maj 2013.
- ^ Statistiska centralbyrån: Folkmängden länsvis vart femte år 1805-2005.
- ^ Statistiska centralbyrån. Sammanställd på regionfakta.
- ^ Statistiska centralbyrån. Historisk statistik för Sverige, statistiska centralbyrån, andra upplagan, 1969.
- ^ Harry Ståhl: Ortnamn och ortnamnsforskning Uppsala 1976, sid 133
- ^ Edlund Lars-Erik, Frängsmyr Tore, red (1995). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 3, [Lapp-Reens]. Umeå: Norrlands univ.-förl.. Sid. 253–255. Libris 1610873. ISBN 91-972484-1-X (inb.)
- ^ Edlund Lars-Erik, Frängsmyr Tore, red (1996). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 4, [Regio-Övre]. Umeå: Norrlands univ.-förl.. Sid. 344. Libris 1610874. ISBN 91-972484-2-8 (inb.)
Sverige
