Amarantorden

Amarantorden var en hovorden vid drottning Kristinas hov 1653-1654.

Om ordens upphov talar drottningen själv i en i Rom författad uppsats "Information de la frairie d'Amarante". I stället för de vanliga kostymbalerna ("Värdshus"; wirtschaft) beslöt drottningen på trettondagen 1653 att ge en utomordentlig fest, med gudar och gudinnor, herdar och herdinnor, "efter Augusti exempel". Festsalen föreställde Arkadien och drottningen var herdinnan Amaranta och serverade själv "gudarna". Slutligen, efter att hon mitt under festen klätt om sig, lät hon gästerna dela mellan sig hennes dyrbara kostym och bildade ett "frairie appelée du nom de geselschaft" och delade ut till de herrar och damer som blev medlemmar, Amarantas dubbelinitial i diamanter, omsluten av en corona civica ("medborgarkrona") med inskriften: Dolce ne sarà la memoria ("Ljuvt skall minnet härav vara").

16 herrar och 16 damer, "av dem som deltog i hennes intimaste förlustelser", upptogs i sällskapet, vars privilegium det var att om lördagarna supera med drottningen på Ulriksdal för att "lära känna och beundra denna furstinnas känslor". Bland medlemmarna har man särskilt ihågkommit spanske ambassadören Antonio Pimentel, vars födelseorts namn, Amarante, man satt i förbindelse med drottningens herdinnenamn vid festen.

1760 återupptogs tanken på en ett svensk ordenssällskap, och Stora Amaranther Orden instiftades, inspirerad av drottning Kristinas orden.

Se även

• Amaranten

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Amarant-orden, 1., 1904–1926.