Per Teodor Cleve

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Per Teodor Cleve

Per Teodor Cleve, född 10 februari 1840 i Stockholm, död 18 juni 1905 i Uppsala, var en svensk kemist, geolog och oceanograf, professor.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Per Teodor Cleve var son till stadsmäklaren och grosshandlaren i Stockholm, Fredrik Teodor Cleve och dennes hustru Ulrika Sophia Glansberg; släkten inkom till Sverige från Tyskland på 1760-talet med kantorn och bokhandlaren F.A. Cleve, Per Cleves farfars far. Per Cleve blev 1858 student vid Uppsala universitet, 1860 amanuens vid universitetets mineraliekabinett, 1863 filosofie doktor, och samma år docent i organisk kemi. 1870 adjunkt vid Teknologiska institutet i Stockholm och var 1874–1905 professor i kemi i Uppsala.

Inom kemin utförde han undersökningar över ammoniakaliska krom- och platinaföreningar och över naftalinderivat, publicerade i Vetenskapsakademiens och Vetenskapssocietetens i Uppsala publikationer. Hans forskningsresultat angående naftalinderivaten fick grundläggande betydelse för kännedomen om en del tjärfärgämnen. Mest betydande är hans många och omfattande undersökningar över de sällsynta jordartsmetallerna. Han upptäckte grundämnena holmium och tulium 1879. Han var också, tillsammans med Abraham Langlet, den förste att bestämma grundämnet heliums atomvikt.

I geologiskt syfte företog Cleve 1868–1869 som letterstedtsk stipendiat en resa till Nordamerika och Västindien, och han upprättade en geologisk karta över de nordöstra Antillerna, vilkas geologi han beskrev i uppsatsen On the Geology of the North-Eastern West India Islands (1872, i Vetenskapsakademiens handlingar). Redan under studenttiden ägnade sig han ivrigt åt studiet av sötvattensalgerna, utgav uppsatser och monografier över desmidiacéerna, zygnemacéerna och i synnerhet över diatomacéerna. Genom mikroskopisk undersökning av de fossila diatomacéerna i nordtyska, danska, finländska och svenska avlagringar skapade han en metod för avgörande av de postglaciala avlagringarnas natur och ålder. Studiet av de pelagiska diatomacéerna förde honom in på oceanografins område, och från 1893 sökte han genom studiet av samtliga planktonorganismer erhålla metoder att utreda cirkulationen i oceanerna.

Cleve blev 1871 medlem av Vetenskapsakademien, 1875 av Vetenskapssocieteten i Uppsala, 1880 av danska och 1892 av norska videnskabsselskabet samt 1882 av Fysiografiska sällskapet i Lund. Han blev hedersledamot av Royal Microscopical Society 1879, av Chemical Society 1883 och av Royal Institution i London 1904. Han erhöll 1894 av Royal Society Davymedaljen och kreerades 1891 till juris hedersdoktor i Glasgow. Han var 1900–1905 ordförande i Vetenskapsakademiens nobelkommitté för kemi. Efter honom uppkallade Adolf Erik Nordenskiöld mineralet cleveit.

År 1874 gifte han sig med författaren Alma Öhbom med vilken han fick barnen Astrid Cleve, Agnes Cleve och Célie Brunius.

Per Teodor Cleve ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Lärobok i kemi (tre band, 1872-75; ny upplaga av band 1, 1877, och av band 2, 1888)
  • Om stenkol (i "Ur vår tids forskning", 1872; andra upplagan 1874)
  • Om korallerna (i "Ur vår tids forskning", 1873)
  • Kort lärobok i oorganisk och organisk kemi för begynnare (1874; fjärde omarbetade upplagan "Lärobok i kemiens grunder", 1899)
  • Kemiskt handlexikon (1883)
  • Qvalitativ kemisk analys (1885; tredje upplagan 1900)
  • Carl Wilhelm Scheele (minnesskrift, 1886)
  • A Treatise on the Phytoplankton (1897)
  • The Seasonal Distribution of Atlantic Plankton Organisms (1901)
  • Les variations annuelles de l'eau de surface de l'ocean atlantique (1901, tillsammans med G. Ekman och O. Pettersson)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Cleve, Per Teodor, 1904–1926.
  • Bohman Nils, red (1944). Svenska män och kvinnor: biografisk uppslagsbok. 2, C-F. Stockholm: Bonnier. Libris 53801