Anatolij Lunatjarskij
Anatolij Vasiljevitj Lunatjarskij (ryska: Анато́лий Васи́льевич Лунача́рский), född 23 november 1875 i Poltava, död 28 december 1933 i Menton, Frankrike, var en sovjetisk politiker och författare.
Som folkkommissarie för undervisningsväsendet 1917–1929 försökte Lunatjarskij bygga broar mellan marxismen och den övriga forskarvärlden och till kulturpersonligheter från tiden före oktoberrevolutionen.
Han skrev en mängd artiklar om litteratur, teater, musik, måleri och liknande, och en rad teaterpjäser. Bland hans verk kan nämnas Faust och staden (1918), Oliver Cromwell (1920) och Foma Kampanella (1922). Efter andra världskrigets slut 1945 uppfördes Lunatjarskijs pjäs Den befriade Don Quijote (1925) på Volkstheater i centrala Wien.
År 1933 blev han utnämnd till ambassadör i Spanien, men avled på väg till Madrid. Samma år brände nationalsocialister Anatolij Lunatjarskijs kulturpolitiska skrift om arbetarklassens kulturuppgifter,[1] tillsammans med den tyska utgåvan av hans pjäs Der befreite Don Quichote under de landsomfattande bokbålen i Nazityskland.
Litteratur[redigera]
- Arbetarklassens kulturuppgifter (Stockholm: Fram, 1920) 44 s.
Fotnoter[redigera]
- ^ Kulturaufgaben der Arbeiterklasse. Allgemeine Kultur und Klassenkultur (Berlin, Verlag Die Aktion 1919) 29 s.
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Anatolij Lunatjarskij
- Böcker av och om A. Lunatjarskij på svenska bibliotek. Libris.
- Store norske leksikon, snl.no, artikeln "Anatolij Vasiljevitsj Lunatsjarskij", läst 2010-08-20, CC-by-sa