Anders Ehnmark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Anders Jacob Ehnmark, född 2 juni 1931 i Linköping, är en svensk författare och journalist.

Han har en fil. kand. vid Uppsala universitet 1960 och skrev för Expressen 1956-1972. Han är filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet sedan 1992[1] och hedersledamot vid Södermanlands-Nerikes nation sedan 1988. Ehnmark tilldelades Övralidspriset 2002.

Ehnmark tog i början av 1970-talet anställning på tidningen Norrskensflamman men blev medlem i VPK först på 1980-talet.

När Ehnmark 1995 blev kolumnist i Expressen beskrevs han av tidningen såsom ”berömd för att i årtionden ha gett vänstern ett ansikte – och aldrig funderat på en plastikoperation”.[2]

Han är sedan 1976 gift med journalisten Annika Hagström.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Angola 1962
  • Cuba cubana 1963
  • Guerrilla 1968
  • Rapport från det röda Emilien 1969
  • Exemplet Guinea-Bissau 1973
  • Jag är jävligt optimistisk 1973
  • Tusen fasta viljor 1974
  • Karamellkoket 1976
  • Chez nous 1976 (tillsammans med P.O. Enquist)
  • Mannen på trottoaren 1979
  • Palatset 1979
  • Ögonvittnet 1980
  • Doktor Mabuses nya testamente 1982 (tillsammans med P.O. Enquist)
  • Arvskifte 1983
  • Maktens hemligheter 1986
  • Protagoras sats 1987
  • Slottet 1990
  • Rättvisa och makt 1992
  • Resan till Kilimanjaro 1993
  • Tre essäer om befrielse och frihet 1994
  • Den döda vinkeln 1994
  • Resa i skuggan 1995
  • Minnets hemlighet 1999
  • Frihetens rike 2001
  • Krigsvinter 2002
  • Tal på Övralid 6 juli 2002, 2002
  • En stad i ljus 2005

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Olsson, Claes-Olof (2007). Hedersdoktorer vid Göteborgs universitet under 100 år: 1907-2007. Göteborg: Göteborgs universitet. sid. 141. Libris 10624901. ISBN 9789173603546 
  2. ^ Expressen. 1995-07-04. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]