Anders Wijkman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För landshövdingen med samma namn, se Anders Wijkman (1873–1954).
Anders Wijkman

Anders Ivar Sven Wijkman, född 30 september 1944 i Stockholm, är en svensk politiker och samhällsdebattör.

Partipolitiskt engagemang[redigera | redigera wikitext]

Wijkman var ordförande för Fria Moderata Studentförbundet 1968-1970 och riksdagsledamot för Moderaterna 1971-1978. 1978 gjorde han ett långt avbrott från partipolitiken då han blev generalsekreterare för svenska Röda Korset. 1986 var Wijkman på förslag som Ulf Adelsohns efterträdare som partiledare, men han tackade nej, bland annat med hänvisning till Moderaternas bristande miljöpolitik. 1995 var Wijkman på förslag som efterträdare till Bengt Westerberg som partiledare för Folkpartiet.

1999 invaldes han som ledamot i Europaparlamentet för Kristdemokraterna och satt där i två mandatperioder fram till 2009 (se mer i separat stycke längre ned).

Röda korset[redigera | redigera wikitext]

1978 blev Wijkman generalsekreterare för svenska Röda Korset. Där verkade han i tio år och initierade en rad nya program och aktiviteter. Utredningen "Prevention better than cure" 1984 argumenterade starkt för ökad satsning på katastrofberedskap och prevention. Något år senare fick Wijkman Rödakorsstyrelsens stöd för ett nära samarbete kring HIV/aids-prevention med Noaks ark. Under tiden som chef för svenska Röda korset innehade Wijkman ett antal positioner inom internationella Röda korset, bland annat som ordförande i dess Disaster Relief Commission 1981-89.

Naturskyddsföreningen och FN[redigera | redigera wikitext]

Efter Röda Korset valdes Wijkman 1989 till generalsekreterare i Naturskyddsföreningen. Där hade han ansvar för att förbereda föreningens deltagande i Rio-konferensen 1992. Efter Naturskyddsföreningen blev Wijkman 1992 generaldirektör och chef för Styrelsen för U-landsforskning (SAREC), en befattning han upprätthöll tills SAREC blev en del av SIDA hösten 1994.

Efter SAREC blev Wijkman utsedd till biträdande generalsekreterare i FN och policy director i FN:s utvecklingsprogram (UNDP). I denna roll hade han huvudansvar för att integrera sociala och miljömässiga hänsyn i utvecklingspolitiken inom UNDP. Wijkman lämnade sin tjänst med utgången av 1997.

Kristdemokraterna[redigera | redigera wikitext]

Inför valet till Europaparlamentet 1999 gick Anders Wijkman med i Kristdemokraterna och blev som deras toppkandidat invald i parlamentet. Han omvaldes 2004. Under mandatperioden 2004-2009 arbetade Wijkman i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, det tillfälliga klimatutskottet samt utskottet för utveckling. Bland viktigare rapporter som Wijkman haft ansvar för märks "Winning the battle against climate change" år 2005, European Consensus on Development år 2005, Global Climate Change Alliance år 2008 samt hållbarhetskriterier för biobränslen år 2008.

Wijkman om tillväxt och miljö[redigera | redigera wikitext]

Wijkman menar att ekonomisk tillväxt, som traditionellt brukar mätas med BNP, är särskilt viktigt för fattiga länder. Genom tillväxten ökar den materiella basen, vilket i sin tur är förutsättningen för att människorna i landet skall få bättre liv materiellt sätt. Men tillväxten kan ske på olika sätt. En tillväxt som förstör skogar, odlingsmark, färskvatten med mera, eller som bidrar till ett instabilt klimat, är enligt Wijkman förödande. En tillväxt som bara gör de rika rikare ser han också som helt oacceptabel. 2011 kom han därför (tillsammans med Johan Rockström) ut med boken Den stora förnekelsen som bland annat föreslår omfördelning av resurser till u-länder[1] och fenomenet tillväxt i sig kritiseras också i boken.[1]

Enligt Wijkman är ett huvudproblem att hela ekonomin är utformad utifrån förutsättningen att naturen har obegränsade mängder naturresurser och obegränsad förmåga att ta hand om avfall. Dagens ekonomiska system fungerade enligt Wijkman någorlunda väl så länge befolkningen var liten liksom ekonomins totala volym. Detta, menar Wijkman, inte vara fallet längre. Wijkman anser att det, för att rädda världen från den accelererande miljökatastrofen, är det viktigt att, till att börja med, omdefiniera målet för samhällsutveckling. Inte minst måste vi se mer till andra faktorer än BNP, såsom sociala indikatorer, inkomstfördelning och socialt utanförskap. Stora satsningar måste göras på "gröna investeringar", till exempel inom energisparande och förnybar energi. Slutligen behövs också en radikal omställning av skattebasen. Beskattningen bör, menar Wijkman, ske av resursutnyttjandet istället för av arbetet, för att på det sättet såväl skapa jobb som rädda miljön.[2]

Andra uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Wijkman är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) samt ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA). Han är en av två ordföranden i Romklubben samt vice ordförande i styrelsen för Tällberg Foundation. Wijkman har skrivit ett antal böcker på teman som "disaster prevention", HIV/aids-epidemin och hållbar utveckling.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Miljöaktuellt - Bok: Den stora förnekelsen
  2. ^ Wijkman, Anders, Gör upp med myten om tillväxten, Effekt/Klimatmagasinet, nr 1 2009

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Ulf Adelsohn
Fria Moderata Studentförbundets förbundsordförande
1968–1970
Efterträdare:
Per-Magnus Emilsson