Anders Wijkman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För landshövdingen med samma namn, se Anders Wijkman (1873–1954).
Anders Wijkman

Anders Ivar Sven Wijkman, född 30 september 1944 i Stockholm, är en svensk författare och samhällsdebattör, tidigare politiker.

Partipolitiskt engagemang[redigera | redigera wikitext]

Wijkman var ordförande för Fria Moderata Studentförbundet 1968-1970 och riksdagsledamot för Moderaterna 1971-1978. 1978 gjorde han ett långt avbrott från partipolitiken då han blev generalsekreterare för svenska Röda Korset. 1986 var Wijkman på förslag som Ulf Adelsohns efterträdare som partiledare, men han tackade nej, bland annat med hänvisning till Moderaternas bristande miljöpolitik.

1999 invaldes han som ledamot i Europaparlamentet för Kristdemokraterna och satt där i två mandatperioder fram till 2009 (se mer i separat stycke längre ned).

Röda korset[redigera | redigera wikitext]

1978 blev Wijkman generalsekreterare för svenska Röda Korset. Där verkade han i tio år och initierade en rad nya program och aktiviteter. Utredningen "Prevention better than cure" 1984 argumenterade starkt för ökad satsning på katastrofberedskap och prevention. Något år senare fick Wijkman Rödakorsstyrelsens stöd för ett nära samarbete kring HIV/aids-prevention med Noaks ark. Under tiden som chef för svenska Röda korset innehade Wijkman ett antal positioner inom internationella Röda korset, bland annat som ordförande i dess Disaster Relief Commission 1981-89.

Naturskyddsföreningen och FN[redigera | redigera wikitext]

Efter Röda Korset valdes Wijkman 1989 till generalsekreterare i Naturskyddsföreningen. Där hade han ansvar för att bl a förbereda föreningens deltagande i Rio-konferensen 1992. Efter Naturskyddsföreningen blev Wijkman 1992 generaldirektör och chef för Styrelsen för U-landsforskning (SAREC), en befattning han upprätthöll tills SAREC blev en del av SIDA hösten 1994.

Efter SAREC blev Wijkman utsedd till biträdande generalsekreterare i FN och policy director i FN:s utvecklingsprogram (UNDP). I denna roll hade han huvudansvar för att integrera sociala och miljömässiga hänsyn i utvecklingspolitiken inom UNDP. Wijkman lämnade sin tjänst med utgången av 1997.

Kristdemokraterna[redigera | redigera wikitext]

Inför valet till Europaparlamentet 1999 gick Anders Wijkman med i Kristdemokraterna och blev som deras toppkandidat invald i parlamentet. Han omvaldes 2004. Under mandatperioden 2004-2009 arbetade Wijkman i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, det tillfälliga klimatutskottet samt utskottet för utveckling. Bland viktigare rapporter som Wijkman haft ansvar för märks "Winning the battle against climate change" år 2005, European Consensus on Development år 2005, Global Climate Change Alliance år 2008 samt hållbarhetskriterier för biobränslen år 2008.

Wijkman om tillväxt och miljö[redigera | redigera wikitext]

Wijkman har engagerat sig hårt i arbetet för att förändra ekonomins ramverk, allt med syftet att minska den stora och ökande spänningen mellan en snabbt ökande global ekonomi - och befolkning - och naturen. Ekonomisk tillväxt, som traditionellt brukar mätas via BNP, är självklart viktigt - i dagens läge inte minst för fattiga länder. Genom tillväxten ökar normalt den materiella standarden, vilket vid en hygglig inkomstfördelning ökar förutsättningen för att människorna i resp länder skall få ett bättre liv materiellt sätt. Men tillväxten i form av BNP är bara ett kvantitativt mått och egentligen främst en måttstock på aktivitetsnivån i ekonomin. BNP som begrepp var aldrig tänkt att utnyttjas som ett mått på välfärdsutvecklingen och passar dåligt för detta. En tillväxt som förstör skogar, odlingsmark, färskvatten med mera, eller som bidrar till ett mera instabilt klimat, är enligt Wijkman starkt negativ. Då kan man istället tala om en tillväxt som är "oekonomisk", dvs nyttan är mindre än den skada som vållas. En tillväxt som bara gör de rika rikare ser han också som olycklig. Utmaningen är sålunda att nyansera tillväxtdebatten och rikta fokus på de sociala och miljömässiga konsekvenserna. Mycket ska växa i framtiden - som tex investeringar i hållbar infrastruktur, förnybar energi etc - men omsättningen av energi och material kan inte fortsätta öka okontrollerat på en ändlig planet. Wijkman vill se en utveckling med kvalitativa förtecken.

Denna problematik - och mycket annat - behandlas i den bok Den stora förnekelsen han skrev 2011(tillsammans med Johan Rockström). I boken görs en genomgång av de allvarligaste hoten mot planeten - i form av ett mera instabilt klimat, överutnyttjade ekosystem samt utarmning av vissa ändliga resurser. Ett nytt forskningsområde - Planetens gränser - beskrivs och diskuteras ingående. I boken presenteras en rad förslag syftande till att skapa harmoni mellan den ekonomiska utvecklingen och naturresursbasen. Ett viktigt förslag rör en omställning från dagens i stort linjära resursflöden - en "köp och släng"-ekonomi - till en cirkulär ekonomi där produkterna har längre livslängd och där ingående material återvinns och återanvänds maximalt. Enligt Rockström och Wijkman skulle en sådan ekonomi dra ned på efterfrågan på både energi och material, minska CO2-utsläppen och därtill skapa många nya jobb genom den serviceekonomi som behöver skapas lokalt. För att hjälpa en sådan utveckling på traven föreslås en skattereform, där skatten på vanliga inkomster tas bort och skatt istället införs på användningen av jungfruliga råvaror. En sådan reform skulle leda till en helt annan aktivitet i näringslivet. Fokus skulle riktas mot att använda energi och råvaror mera effektivt - en vidgning av produktivitetsbegreppet. [1]

Andra uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Wijkman är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) samt ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA). Han är en av två ordförande - co-president - i Romklubben. Wijkman är sedan 2012 ordförande i ÅtervinningsIndustrierna. Wijkman har skrivit ett antal böcker på teman som "disaster prevention", HIV/aids-epidemin och hållbar utveckling. Hans senaste bok Bankrupting Nature - också tillsammans med Johan Rockström - kom ut på Routledge 2012.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wijkman, Anders, Gör upp med myten om tillväxten, Effekt/Klimatmagasinet, nr 1 2009

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Ulf Adelsohn
Fria Moderata Studentförbundets förbundsordförande
1968–1970
Efterträdare:
Per-Magnus Emilsson