Ansgar

Denna artikel handlar om aposteln. För namnet, se Ansgar (namn)

Ansgar, målning av Siegfried Detlev Bendixen.

Ansgar på en etsning av Hugo Hamilton (1830)

Ansgar, "Nordens apostel", född 8 eller 9 september 801 i Fouilloy, nära Amiens, död 3 februari 865 i Bremen, var en benediktinmunk, missionär och ärkebiskop av Hamburg-Bremen, vilket då också innefattade Norden. Ansgar blev efter sin död helgonförklarad och hans levnadsöden skildras i legenden Vita Anskarii skriven av Rimbert, hans lärjunge och efterträdare på ärkebiskopsstolen.

Biografi

Barn- och ungdomsåren

Ansgar, som hade frankiska föräldrar, föddes år 801 i Picardie i Frankrike. Hans mor dog då han blott var fem år gammal och kort därefter lämnade hans far honom som oblat, sannolikt till benediktinklostret Corbie vid floden Somme strax söder om Amiens, där han utbildades och blev föreståndare för en avdelning inom skolan. Året 822 skickades han till det nygrundade klostret Corvey vid floden Weser i Nordrhein-Westfalen för att som munk leda den nya klosterskolan och dess undervisning.

Uppdraget som missionär

Den år 826 döpte danske kungen Harald Klak bad om missionärer och Ansgar åkte frivilligt mot Danmark, från Köln med båt över Rhen förbi Dorestad och Friesland. Men Harald Klaks ställning var inte stark i Danmark och Ansgar stannade söder om Elbe, där han inrättade en skola för danska pojkar. När Ludvig den fromme, karolingisk kejsare, omkring år 830 besöktes av två sändebud från sveakungen, som menade att det var flera i deras hemland som ville övergå till den kristna tron, utsåg han Ansgar att sprida tron. Ansgar och hans medhjälpare munken Witmar följde med en konvoj av köpmän, men halvvägs blev de överfallna av vikingar, och de måste ta sig till Birka till fots. Det bildades en liten församling med Birkas hövitsman Herigar som främsta namn. I Birka förkunnade Ansgar kristendomen omkring 829–831. Som svensk kung anges för denna tid Björn i Ansgarsvitan. Framgången var dock blygsam, och sveakungens inbjudan får nog betraktas som en vänlig gest till den djupt kristne kejsaren.

Biskopsämbetet

Efter att Ansgar hade återvänt från Skandinavien, utnämndes han 15 maj 834 till biskop för det nygrundade ärkestiftet Hamburg. På grund av inrikes strider försvagades dock Frankerriket. Efter Ludvigs död 840 härjade den danska kungen Hårik i Hamburg 845, och denna utpost övergavs som biskopssäte. Stiftet slogs 864 ihop med Bremen, som hade blivit Ansgars nya biskopssäte, men påvestolen bestämde att ärkesätet fortsatt skulle vara Hamburg.

Cirka 851–853 återvände Ansgar till Birka, där nu kung Olof regerade. Vid denna tid ska situationen för den kristna missionsverksamheten ha försvårats. Den kristna församlingen i Birka hade kommit i konflikt med den hedniska befolkningen och hade upplösts. Ansgar var därför tvungen att återupprätta församlingen.

Två kyrkklockor sändes till Birka av abboten i tyska Fulda, (död 856), men man vet inte om de kom till användning.

Ansgarsmonumentet, ett stenkors till Ansgars minne, restes året 1834 på Björkö, Ekerö kommun, där Birka låg. Formgivningen som keltiskt kors är dock missvisande, eftersom det associerar till de senare missionärerna från de brittiska öarna .

Sankt Ansgar var den förste kände missionären i Sverige, och flera gravar med kristna kors har hittats i Birka, ändå anses hans arbete inte ha fått någon bestående betydelse för Sveriges kristnande. Ärkebiskop Unni av Hamburg fann inga spår av Ansgars församling vid sitt besök i Birka år 935.

Källor

S:t Ansgar vakar över sin katolska kyrka Kleiner Michel i Hamburg.

• Den svenska historien 1, kap. Ansgar, kristendomens förste förkunnare i Sverige, Alf Åberg, Bonniers 1977, ISBN 91-0-075051-4
• Vikngatidens ABC, red. Carin Orrling, Statens Historiska Museum, 1995, ISBN 91-7192-984-3

Vidare läsning

• Boken om Ansgar. [Skrifter / utgivna av Samfundet Pro fide et christianismo], 0349-4896 ; [10]. Stockholm: Proprius. 1986. Libris 7605047. ISBN 91-7118-555-0 
• Brilioth, Yngve (1930). Ansgar : Sveriges apostel. Stockholm: SKD. Libris 588302 
• Fahlcrantz, Christian Eric (1863). Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter. Bd 1, Ansgarius  : bilder ur nord-apostelns lif. Örebro. Libris 1850545. http://runeberg.org/fcesamlade/1/ 
• Hafström, Gerhard (1965). Ansgar samt Sveriges kristnande. Malmö. Libris 8536472 
• Helander, Sven (1989). Ansgarskulten i Norden. Bibliotheca theologiae practicae, 0519-9859 ; 45. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Libris 7223091. ISBN 91-22-01306-7 
• Janson, Henrik (2012). Recension av Eric Knibbs, Ansgar, Rimbert, and the Forged Foundations of Hamburg-Bremen, Farham och Burlington: Ashgate 2011. Kyrkohistorisk Årsskrift 2012, s. 187-192.
• Kilström, Bengt Ingmar (1965). Till sankt Ansgars åminnelse. [Strängnäs: Strängnäs stift]. Libris 12477924 
• Lindqvist, Sune (1930). Norden och Ansgar. S:t Ansgarius, hans värld och verk ; 1. Stockholm. Libris 2779757 
• Lundberg, Torsten (1930). Till Ansgarsminnet : tvenne kulturhistoriska studier. Malmö: Scania. Libris 1339154 
• Ansgarius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
• Rimbert; Rudberg, Gunnar; Ahnlund, Nils (1965). Ansgars levnad. Verbum ([Ny utg.]). Stockholm: Diakonistyr. Libris 8072255 
• Sagner, Harry (1977). Ansgar, Sveriges apostel. [Stockholm]: [Förf.]. Libris 353451 
• Weibull, Lauritz (1941). ”Ansgarius”. Scandia - Tidskrift för historisk forskning 14 (2): sid. 186-199. ISSN 0036-5483. http://nile.lub.lu.se/ojs/index.php/scandia/article/view/1342/1128. Läst 29 december 2011. 
• Weibull, Lauritz (1940). ”Ansgarii skrift om den påveliga legationen över Norden”. Scandia - Tidskrift för historisk forskning 13 (2): sid. 151-157. ISSN 0036-5483. http://nile.lub.lu.se/ojs/index.php/scandia/article/view/1612/1304. Läst 25 december 2011. 
• Knut B. Westman: Ansgar i Svenskt biografiskt lexikon (1920)

Externa länkar

• Multimedia om Birka och Ansgar i Fotevikens Museums databas.
• Vita Ansgarii, engelsk översättning från Medieval sourcebook
• Wikimedia Commons har media som rör Ansgar.
  Bilder & media