Ansgar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om aposteln. För namnet, se Ansgar (namn)
Ansgar, målning av Siegfried Detlev Bendixen.
Ansgar på en etsning av Hugo Hamilton (1830)

Sankt Ansgar, född 8 eller 9 september 801, död 3 februari 865[1] i Bremen, var en tysk benediktinmunk, missionär, helgon och ärkebiskop av Hamburg-Bremen, vilket då också innefattade Norden. Han kallas även Nordens apostel. Ansgars biografi skrevs av hans efterträdare som ärkebiskop, Rimbert, i Vita Anskarii.

Ansgars mor dog då han bara var fem år gammal. Kort därefter lämnade hans far honom som oblat till benediktinklostret Corbie vid Somme öster om Amiens. Därifrån skickades han till det nya kloster Corvey i Sachsen vid dess grundande år 822.

Den år 826 döpte danske kungen Harald Klak bad om missionärer och Ansgar åkte frivilligt till Danmark, från Köln med båt över Rhen förbi Dorestad och Friesland. Men Harald Klaks position var inte stark i Danmark och Ansgar stannade söder om Elbe, där han inrättade en skola för danska pojkar. När Ludvig den fromme, karolingisk kejsare, år 829 besöktes av två sändebud från sveakungen, som menade att det var flera i deras hemland som ville övergå till den kristna tron, utsåg han Ansgar att sprida tron. Ansgar och hans medhjälpare munken Witmar följde med en konvoj av köpmän, men halvvägs blev de överfallna av vikingar, och de måste ta sig till Birka till fots. Det bildades en liten församling med Birkas hövitsman Herigar som främsta namn. I Birka förkunnade Ansgar kristendomen omkring 829–831. Som svensk kung anges för denna tid Björn i Ansgarsvitan. Framgången var dock blygsam och sveakungens inbjudan får nog betraktas som en vänlig gest till den djupt kristne kejsaren.

Efter att Ansgar hade återvänt från Skandinavien, utnämndes han 831 till biskop för det nygrundade ärkestiftet Hamburg. På grund av inrikes strider försvagades dock Frankerriket. Efter Ludvigs död härjade den danska kungen Hårik i Hamburg 845, och denna utpost övergavs som biskopssäte. Stiftet slogs ihop med Bremen, som blev Ansgars nya biskopssäte.

Cirka 851–853 återvände Ansgar till Birka, där nu kung Olof regerade. Vid denna tid ska situationen för den kristna missionsverksamheten ha försvårats. Den kristna församlingen i Birka hade kommit i konflikt med den hedniska befolkningen och hade upplösts. Ansgar var därför tvungen att återupprätta församlingen.

Två kyrkklockor sändes till Birka av abboten i tyska Fulda (som dog 856), men vi vet inte om de kom till användning.[2][3]

Ett stenkors till Ansgars minne (Ansgarsmonumentet) restes år 1834 på Björkö, Ekerö kommun, där Birka låg. Formgivningen som keltiskt kors var missvisande, eftersom det associerar till de senare missionärerna från de brittiska öarna, Ansgars "konkurrenter" om att kristna Norden.

Även om Ansgar var den förste kände missionären i Sverige, och flera gravar med kristna kors har hittats i Birka, så anses hans arbete idag inte ha fått någon bestående betydelse för Sveriges kristnande. Ärkebiskop Unni av Hamburg fann inga spår av Ansgars församling vid sitt besök i Birka år 935.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin
  2. ^ Eric Larsson, Gustavi domkyrkas klockor, En historisk återblick, 197, s. 5.
  3. ^ Fornvännen: 1912, s. 71-73.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]