Ansgar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om aposteln. För namnet, se Ansgar (namn)
Ansgar, målning av Siegfried Detlev Bendixen.
Ansgar på en etsning av Hugo Hamilton (1830)

Ansgar, "Nordens apostel", föddes den 8 eller 9 september 801 och dog i Bremen den 3 februari 865.[1] Han var en tysk benediktinmunk, missionär och ärkebiskop av Hamburg-Bremen, vilket då också innefattade Norden. Ansgar blev efter sin död helgonförklarad och hans levnadsöden skildras i legenden Vita Anskarii nedskrivna av Rimbert, hans lärjunge och efterträdare på ärkebiskopsstolen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barn- och ungdomsåren[redigera | redigera wikitext]

Ansgar som hade tyska föräldrar föddes året 801 i Picardie i Frankrike.[2] Hans mor dog då han blott var fem år gammal och kort därefter lämnade hans far honom som oblat, sannolikt till benediktinklostret Corbie vid floden Somme strax söder om Amiens, där han utbildades och blev föreståndare för en avdelning inom skolan. Året 822 skickades han till det nygrundade klostret Corvey vid floden Weser i Sachsen för att som munk leda den nya klosterskolan och dess undervisning.

Uppdraget som missionär[redigera | redigera wikitext]

Den år 826 döpte danske kungen Harald Klak bad om missionärer och Ansgar åkte frivilligt till Danmark, från Köln med båt över Rhen förbi Dorestad och Friesland. Men Harald Klaks ställning var inte stark i Danmark och Ansgar stannade söder om Elbe, där han inrättade en skola för danska pojkar. När Ludvig den fromme, karolingisk kejsare, år 829 besöktes av två sändebud från sveakungen, som menade att det var flera i deras hemland som ville övergå till den kristna tron, utsåg han Ansgar att sprida tron. Ansgar och hans medhjälpare munken Witmar följde med en konvoj av köpmän, men halvvägs blev de överfallna av vikingar, och de måste ta sig till Birka till fots. Det bildades en liten församling med Birkas hövitsman Herigar som främsta namn. I Birka förkunnade Ansgar kristendomen omkring 829–831. Som svensk kung anges för denna tid Björn i Ansgarsvitan. Framgången var dock blygsam, och sveakungens inbjudan får nog betraktas som en vänlig gest till den djupt kristne kejsaren.

Biskopsämbetet[redigera | redigera wikitext]

Efter att Ansgar hade återvänt från Skandinavien, utnämndes han 831 till biskop för det nygrundade ärkestiftet Hamburg. På grund av inrikes strider försvagades dock Frankerriket. Efter Ludvigs död härjade den danska kungen Hårik i Hamburg 845, och denna utpost övergavs som biskopssäte. Stiftet slogs ihop med Bremen, som blev Ansgars nya biskopssäte.

Cirka 851–853 återvände Ansgar till Birka, där nu kung Olof regerade. Vid denna tid ska situationen för den kristna missionsverksamheten ha försvårats. Den kristna församlingen i Birka hade kommit i konflikt med den hedniska befolkningen och hade upplösts. Ansgar var därför tvungen att återupprätta församlingen.

Två kyrkklockor sändes till Birka av abboten i tyska Fulda, (död 856), men man vet inte om de kom till användning.[3][4]

Ansgarsmonumentet, ett stenkors till Ansgars minne, restes året 1834 på Björkö, Ekerö kommun, där Birka låg. Formgivningen som keltiskt kors är dock missvisande, eftersom det associerar till de senare missionärerna från de brittiska öarna, vilka var Ansgars "konkurrenter" i kristnandet av Norden.

Även om Ansgar var den förste kände missionären i Sverige, och flera gravar med kristna kors har hittats i Birka, så anses ändå hans arbete inte ha fått någon bestående betydelse för Sveriges kristnande. Ärkebiskop Unni av Hamburg fann inga spår av Ansgars församling vid sitt besök i Birka år 935.

Källor[redigera | redigera wikitext]

S:t Ansgar vakar över sin katolska kyrka Kleiner Michel i Hamburg.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin
  2. ^ Vikngatidens ABC, red. Carin Orrling, Statens Historiska Museum, 1995, ISBN 91-7192-984-3
  3. ^ Eric Larsson, Gustavi domkyrkas klockor, En historisk återblick, 197, s. 5.
  4. ^ Fornvännen: 1912, s. 71-73.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]