Birgit Tengroth
| Birgit Tengroth | |
Birgit Tengroth, filmstjärna 1935.
|
|
| Födelsenamn | Eva Birgitta Tengroth |
|---|---|
| Född | 13 juli 1915 Stockholm, Sverige |
| Död | 21 september 1983 (68 år) Ösmo, Nynäshamn, Sverige |
| Andra namn | Birgit Ahlgren-Tengroth Birgit Krag-Tengroth |
| År som aktiv | 1926-1949 skådespelare 1948-1975 författare 1951-1979 journalist och krönikör |
| Make | Stig Ahlgren (1944-1950) Jens Otto Krag (1950-1952) |
| Betydande roller | |
| Sonja Larsson i Sonja Viola i Törst Britt Wikner i Flicka och hyacinter |
|
| IMDb | |
Birgit Tengroth, Eva Birgitta Tengroth, född 13 juli 1915 i Stockholm, död 21 september 1983 i Ösmo, Nynäshamn,[1] var en svensk skådespelare och författare.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Tengroth växte upp på Östermalm i Stockholm och gick i Statens normalskola för flickor. Tillsammans med skolkamraten Sickan Carlsson debuterade hon i radioprogrammet Barnens brevlåda 1925. Hennes första filminsats var i filmen Mordbrännerskan 1926 följt av några mindre barnroller under de kommande åren. Samtidigt var hon elev vid Operans balettskola 1926-1931. Hennes första större filmroll kom 1932 i Per-Axel Branners Hans livs match 1932.
Utöver film spelade hon även teater på bl. a. Blanche, Oscars, Vasan och med Riksteatern. Hon debuterade som författare 1948 med en novellsamling, som väckte uppmärksamhet med sin erotiska frispråkighet och blev grunden till Ingmar Bergmans film Törst 1949.
Hon var 1944-1950 gift med kulturjournalisten Stig Ahlgren och 1950-1952 med den danske handelsministern Jens Otto Krag (sedermera statsminister). Under åren med Krag var hon bosatt i Danmark och USA. I samband med att äktenskapet med Krag närmade sig sin upplösning diagnostiserades hon med cancer och återvände till Sverige. På 1950-talet konverterade hon till katolicismen. På 1960-talet drog hon sig tillbaka och levde som något av en eremit på sörmländska landsbygden, tillsammans med Ahlgren.
Hennes böcker tecknar en bild av en sensibel, temperamentsfull och kanske också i själen olycklig person. Hon var en av Sveriges främsta filmstjärnor men "tröttnade på att vara en blus full med bröst". Hon förverkligade istället en gammal dröm och blev författare, och gjorde stor lycka med sina artiklar i Veckojournalen. Minnesvärda är hennes personporträtt av personer inom samtidens kulturliv: bl. a. en intervju med den franska författaren Colette som blev en lång, kärleksfull artikel fast denna knappt sagt mer än "Ah! les jolies fleurs", och ett bitskt porträtt av Ingrid Bergman, där hon använder sin egen avundsjuka för att skapa svärta i texten.
Redan 1951 engagerades hon som krönikör i veckotidningen Året runt, i vilken hon medverkade regelbundet fram till slutet av 1970-talet. Hon skrev även tidvis för tidningen Vi.
Om sitt olyckliga äktenskap med Krag berättar hon i memoarboken Jag vill ha tillbaka mitt liv (1972) och om sin långa sjukdomshistoria under tiden därefter i Jag trodde du var död (1975).
Filmografi (urval) [redigera]
- 1926 – Mordbrännerskan
- 1927 – Hin och smålänningen
- 1928 – Synd
- 1932 – Bomans pojke
- 1932 – Hans livs match
- 1932 – Pojkarna på Storholmen
- 1932 – Vad veta väl männen
- 1933 – Giftasvuxna döttrar
- 1934 – Atlantäventyret
- 1934 – Sången om den eldröda blomman
- 1935 – Flickornas Alfred
- 1935 – Ungkarlspappan
- 1935 – Ebberöds bank
- 1936 – Annonsera!
- 1936 – Familjens hemlighet
- 1936 – Kungen kommer
- 1936 – Johan Ulfstjerna
- 1937 – Katt över vägen
- 1937 – O, en så'n natt!
- 1937 – Pappas pojke
- 1937 – Dollar
- 1938 – Sockerskrinet
- 1939 – Gläd dig i din ungdom
- 1939 – Gubben kommer
- 1939 – Oss baroner emellan
- 1940 – ... som en tjuv om natten
- 1940 – Karl för sin hatt
- 1940 – Västkustens hjältar
- 1941 – En man för mycket
- 1941 – Så tuktas en äkta man
- 1942 – Kan doktorn komma?
- 1942 – Rospiggar
- 1942 – Jacobs stege
- 1943 – I brist på bevis
- 1943 – Natt i hamn
- 1943 – Katrina
- 1943 – På liv och död
- 1943 – Sonja
- 1944 – På farliga vägar
- 1944 – Skogen är vår arvedel
- 1945 – Mans kvinna
- 1946 – Ödemarksprästen
- 1947 – Dynamit
- 1947 – Krigsmans erinran
- 1948 – Synd
- 1949 – Törst
- 1950 – Flicka och hyacinter
Bibliografi [redigera]
- 1948 - Törst
- 1949 - Nattportier
- 1950 - Julibarn
- 1951 - Jungfruburen
- 1952 - Än lever häxan [artikelsamling]
- 1952 - Livs levande [artikelssamling]
- 1953 - Kalla läppar
- 1956 - Njut av livet, madame!
- 1957 - Den stora glädjen
- 1964 - Snedresa: dikter
- 1972 - Jag vill ha tillbaka mitt liv
- 1975 - Jag trodde du var död!
Priser och utmärkelser [redigera]
Litteratur [redigera]
Tengroth nämns mycket sporadiskt i litteraturen, men bland de verk som försöker teckna ett mer sammanhållet porträtt av henne kan rekommenderas:
- Annalisa Ericson : Lätta bubblor. Stockholm, 1998.
- Jens Otto Krag : Travl tid, god tid. Köpenhamn, 1974 [svensk översättning: Hårda år - men härliga. Stockholm, 1974].
- Bo Lidegaard : Jens Otto Krag: 1914-1961. Köpenhamn, 2001.
- Gustaf von Platen : Min vän Stig Ahlgren: kvickhetens konung. Stockholm, 1997.
- Svenska män och kvinnor: biografiskt uppslagsverk. Band 7. Stockholm, 1954.
Nämnas bör också en radiodokumentär:
- Bara mamma minns väl fortfarande Birgit Tengroth [Sveriges Radio], producerad av Katarina Wikars. Stockholm, 1998.
Externa länkar [redigera]
- Birgit Tengroth på Internet Movie Database (engelska)
- BigganBlogg: anteckningar kring Birgit Tengroth
Källor [redigera]
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Tengroth, Eva Birgitta