Bovete

Från Wikipedia
Version från den 15 augusti 2017 kl. 08.36 av Caesar (Diskussion | Bidrag) (prioriterar om fakta i inledningen)
Bovete
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningNejlikordningen
Caryophyllales
FamiljSlideväxter
Polygonaceae
SläkteBoveten
Fagopyrum
ArtBovete
F. esculentum
Vetenskapligt namn
§ Fagopyrum esculentum
AuktorMoench

Bovete (Fagopyrum esculentum Moench) är en växt vars frukter används för att göra mjöl och gryn. Namnet till trots är bovete inget sädesslag, utan är nära släkt med rabarber och ängssyra. Namnet kommer från holländskans boekweit som betyder bok-vete, vilket syftar på att kornen liknar bokollon och deras smak och användning påminner om vete.

Kultivering

Bovetet är ursprungligen asiatiskt, men nämns i svensk litteratur redan på 1600-talet. Det har antagits att den fördes till Europa av mongolerna.[1]

Odling

År 2009 var Kina och Ryssland de största producenterna av bovete.[2]

Växten är frostkänslig. I Sverige kan den bara odlas i de södra delarna.

Användning

Bovete har kommit till ny användning eftersom det saknar gluten och är därmed ett alternativ till andra mjöl- eller grynsorter för personer som lider av celiaki.[3]

Mjöl av bovete används i bland annat poffertjes (nederländska plättar), blinier (ryska plättar), japansk soba, bretonska galettes, koreansk memil guksu och italiensk pizzoccheri.

I bovetets skal finns ett färgämne, fagopyrin, som kan framkalla allergiska reaktioner. Genom att skölja bovetet i hett vatten förstörs ämnet.[4]

De högsta koncentrationerna finns dock i bladen. Betande kreatur, som får, svin och nötkreatur som betar bovete kan drabbas av bovetesjuka eller fagopyrism, som i lindrigare fall yttrar sig genom rodnad och ömhet i huden, medan svårare förgiftningssymtom innebär svullnader i ögon och ögonlock, blåsor eller nekrotisering av huden och ljuskänslighet i huden. Symtomen försvinner dock så snart bovete plockas bort från fodret.[5]

Inom raw food-rörelsen är bovete populärt eftersom det innehåller mineraler och alla åtta essentiella aminosyror, samt att det till skillnad från till exempel vete är lättsmält.[6] Fröna behöver dock blötläggas, och den gel som då bildas bör man noggrant skölja bort innan man äter bovetet. Dock tycks det råda viss oenighet kring hur länge de bör ligga i blöt. Enligt danska raw food-förespråkaren Vibeke Amdisen bör de inte ligga i blöt längre än 30 minuter[6], medan svenska Erica Palmcrantz Aziz skriver att de kan ligga över natten.[7]

I Japan blötläggs bovetefrön, i småskalig hantverksmässig produktion, ofta i porösa påsar (vattengenomsläppliga) i strömmande vatten i upp till tio dagar innan dessa torkas och mals för att användas som huvudingrediens till den japanska nudelvarianten soba.

Näringsinnehåll

Näringsämne Näringsvärde
(per 100 g livsmedel)[8]
% av RDI
(kvinnor 31-60 år)
% av RDI
(män 31-60 år)
Protein 11,1 g - -
Fett 2,0 g - -
Kolhydrat 65,3 g - -
Fibrer 5,8 g - -
Vatten 14,0 g - -
Tiamin 0,39 mg 35 % 28 %
Folat 40 μg 35 % 28 %
Fosfor 320 mg 53 % 53 %
Vitamin B6 0,4 mg 33 % 25 %
Järn 3,8 mg 25 % 42 %
Kalcium 18,0 mg 2 % 2 %
Kalium 460 mg 15 % 13 %
Magnesium 180 mg 64 % 51 %
Selen 5,0 μg 13 % 10 %
Zink 2,5 mg 36 % 28 %

Se även

  • Soba (Japanska nudlar gjorda på bovete)

Noter

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1939
  2. ^ ”FAO Statistics Division 2012”. FAO. Arkiverad från originalet den 13 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110713020710/http://faostat.fao.org/site/339/default.aspx. 
  3. ^ ”Vanliga frågor och svar”. Svenska Celiakiförbundet. http://www.celiaki.se/celiaki/vanliga-fragor-och-svar/. Läst 29 mars 2015. 
  4. ^ Sundqvist, Inga-Britt (1997). Vegetariska Kokboken. ICA Förlaget. sid. 91. ISBN 9153411293 
  5. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 878-879 
  6. ^ [a b] Amdisen, Vibeke (2012). Pigg & glad med RAW FOOD. Pagina Förlags AB/Optimal Förlag. sid. 179. ISBN 9789172412323 
  7. ^ Palmcrantz, Erica (2009). RAW FOOD på svenska. ICA Bokförlag. sid. 52. ISBN 9789153434412 
  8. ^ ”Livsmedelsverkets Livsmedelsdatabas version 2012-01-26”. Arkiverad från originalet den 8 september 2012. https://web.archive.org/web/20120908025036/http://www7.slv.se/Naringssok/?epslanguage=sv. 

Externa länkar