Browning Automatic Rifle

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Browning Automatic Rifle
BarM1918VWM.jpg
Beskrivning
Typ kulsprutegevär
Ursprungsland USA
Servicehistoria
Brukstid första världskriget till och med Koreakriget och Vietnamkriget
Medverkan i krig första världskriget, andra världskriget, Koreakriget, Vietnamkriget
Era första världskriget
Produktionshistoria
Designdatum 1917
Varianter M1918, M1922, M1918A1, M1918A2
Specifikationer
Vapentyp kulsprutegevär
Kaliber 7,62 mm
Piplängd 610 mm Kulsprutegevär m/21 612 mm, Kulsprutegevär m/37 610 mm
Ammunition .30-06 Springfield, kulsprutegevär m/21 och m/37 6,5 mm patron m/94 och m/41
Magasin 20 patroner
Låsmekanism Gaslås med tippande slutstycke
Längd 1214 mm
Vikt 8,8 kg oladdad 9,8 kg Laddad, kulsprutegevär m/21 8,7 kg oladdad, kulsprutegevär m/37 9,7 kg oladdad
Eldhastighet 300–650 skott i minuten
Mynningshastighet 805 m/s
Effektiv räckvidd ca 550 meter

Browning Automatic Rifle (BAR) är ett kulsprutegevär som utvecklades 1918 av John Moses Browning för att öka de amerikanska skyttegruppernas eldkraft med ett bärbart automatvapen och som en ersättning av de franska Chauchat-kulsprutegevären som hade en liknande funktion men som var mindre mekaniskt pålitliga. BAR M1918 användes i liten skala i slutet av första världskriget och tillverkades av Colt, Marlin och Winchester. Dessa fabriker hann tillverka cirka 85 000 BAR M1918 innan freden kom. En variant av BAR, M1918A2, användes under andra världskriget och Koreakriget av amerikanska trupper. BAR användes även i liten skala i inledningsskedet av Vietnamkriget. Olika varianter av BAR har dessutom exporterats och licenstillverkats av ett antal länder. Även om BAR var mekaniskt pålitlig, så drogs den med vissa nackdelar jämfört med andra liknande vapen som användes från och med andra världskriget och framåt: magasinet höll endast 20 patroner och pipan kunde inte bytas snabbt i fält. Detta ledde till att BAR-skyttar hade svårt att upprätthålla understödjande eld under längre stund.

Svenska BAR[redigera | redigera wikitext]

1921 tillsattes en kommitté i Sverige för att utvärdera erfarenheterna från första världskriget och vad det motiverade för nyanskaffningar av vapen. 400 exemplar av BAR köptes in från USA, och senare licenstillverkades även vapnet vid Carl Gustav Stads Gevärsfaktori med beteckningen kulsprutegevär m/21 (kg m/21). Största skillnaden med amerikanska BAR var kalibern 6,5 mm och en löstagbar pistolkolv. kulsprutegevär m/21 användes i Hemvärnet fram till 1960-talet. 1937 utformades en ny variant av kg m/21 med snabbt utbytbar pipa och bärhantag på sidan i stället för handskydd kring pipan som fick namnet kg m/37. Vissa vapen hade även uttag för bakre benstöd på kolven.[1] Under andra världskriget gjordes även försök med en bandmatad kg m/37. Kg m/37 användes inom försvarsmakten fram till 1970-talet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hemvärnet 1940-1990 Red. Bo Kjellander s. 265-66

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]