Browning Automatic Rifle

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rifle, Caliber .30, Automatic, Browning, M1918
Army Heritage Museum B.A.R..jpg
M1918A2 BAR.
Typ Lätt kulspruta
Ursprungsplats USA
Tjänstehistoria
I tjänst 1918–tidigt 1970-tal (USA)
Använts av Se Användare
Krig Första världskriget
Andra världskriget
Andra kinesisk-japanska kriget
Kinesiska inbördeskriget
Koreakriget
Palestinska inbördeskriget
Indokinakriget
Grisbuktsinvasionen
Vietnamkriget
Kambodjanska inbördeskriget
Turkiska invasionen av Cypern
Thai-laotiska gränskriget
Produktionshistoria
Designer John Browning
Designad 1917
Tillverkare Colt's Patent Firearms Manufacturing Company
Winchester Repeating Arms Company
Marlin-Rockwell Corporation
New England Small Arms
Royal McBee Typewriter Company
International Business Machines
Carl Gustafs stads gevärsfaktori
Państwowa Fabryka Karabinów
Producerad 1917–1950-talet
Antal tillverkade 100 000+ (M1918)
Varianter Se Varianter
Specifikationer
Vikt 7,25 kg (M1918)
Cirka 11 kg (M1922)
6,0 kg (Colt Monitor)
8,4 kg (M1918A1)
8,8 kg (M1918A2)
9,0 kg (wz. 1928)
Längd 1 194 mm (M1918, M1922, M1918A1)
1 215 mm (M1918A2)
1 110 mm (wz. 1928)
Piplängd 610 mm (M1918, M1922, M1918A1, M1918A2)
611 mm (wz. 1928)
458 mm (Colt Monitor)

Patron .30-06 Springfield (7,62x63mm)/.303 British (7,7 x 56 mmR)/7,92 × 57 mm Mauser
(M1918, M1922, M1918A1, M1918A2)
7,92 × 57 mm Mauser (wz. 1928)
6,5 × 55 mm (Kg m/21, m/37)
Mekanism Gaslås med tippande slutstycke
Eldhastighet 500–650 skott/min (M1918, M1922, M1918A1)
500 skott/min (Colt Monitor)
300-450 eller 500-650 skott/min (M1918A2)
600 skott/min (wz. 1928)
Utgångshastighet 860 m/s (M1918, M1922, M1918A1, M1918A2)
853 m/s (wz. 1928)
Effektiv räckvidd 90-1 300 m siktesjusteringar (maximal effektiv räckvidd)
Maximal räckvidd Cirka 4 000-4 500 m
Frammatning 20-patroners avtagbara magasin
Riktmedel Bakre: blad; Främre: korn
784 mm siktesradie (M1918, M1922, M1918A1)
782 mm (M1918A2)
742 mm (wz. 1928)

Browning Automatic Rifle (BAR) är ett kulsprutegevär som utvecklades 1918 av John Moses Browning för att öka de amerikanska skyttegruppernas eldkraft med ett bärbart automatvapen och som en ersättning av de franska Chauchat-kulsprutegevären som hade en liknande funktion men som var mindre mekaniskt pålitliga. BAR M1918 användes i liten skala i slutet av första världskriget och tillverkades av Colt, Marlin och Winchester. Dessa fabriker hann tillverka cirka 85 000 BAR M1918 innan freden kom. En variant av BAR, M1918A2, användes under andra världskriget och Koreakriget av amerikanska trupper. BAR användes även i liten skala i inledningsskedet av Vietnamkriget. Olika varianter av BAR har dessutom exporterats och licenstillverkats av ett antal länder. Även om BAR var mekaniskt pålitlig, så drogs den med vissa nackdelar jämfört med andra liknande vapen som användes från och med andra världskriget och framåt: magasinet höll endast 20 patroner och pipan kunde inte bytas snabbt i fält. Detta ledde till att BAR-skyttar hade svårt att upprätthålla understödjande eld under längre stund.

Svenska BAR[redigera | redigera wikitext]

1921 tillsattes en kommitté i Sverige för att utvärdera erfarenheterna från första världskriget och vad det motiverade för nyanskaffningar av vapen. 400 exemplar av BAR köptes in från USA, och senare licenstillverkades även vapnet vid Carl Gustav Stads Gevärsfaktori med beteckningen kulsprutegevär m/21 (kg m/21). Största skillnaden med amerikanska BAR var kalibern 6,5 mm och en löstagbar pistolkolv. kulsprutegevär m/21 användes i Hemvärnet fram till 1960-talet. År 1937 utformades en ny variant av kg m/21 med snabbt utbytbar pipa och bärhantag på sidan i stället för handskydd kring pipan som fick namnet kg m/37. Vissa vapen hade även uttag för bakre benstöd på kolven.[1] Under andra världskriget gjordes även försök med en bandmatad kg m/37. Kg m/37 användes inom försvarsmakten fram till 1970-talet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kjellander, Bo, red (1990). Hemvärnet 1940-1990: en jubileumsbok. Stockholm: Rikshemvärnsstabens historiekomm. Sid. 265-266. Libris 7678621. ISBN 91-7970-925-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]