M60 (kulspruta)
| M60 | |
 |
|
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Kulspruta |
| Ursprungsland | USA |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1957 - idag |
| Används av | USA, Australien, Colombia, Sydkorea, Malaysia, Filippinerna, Storbritannien, Taiwan |
| Medverkan i krig | Vietnamkriget, Gulfkriget, Irakkriget |
| Produktionshistoria | |
| Specifikationer | |
| Vapentyp | Kulspruta |
| Kaliber | 7,62 mm |
| Piplängd | 560 mm |
| Ammunition | 7,62 × 51 mm NATO |
| Magasin | Bandlådor |
| Låsmekanism | Gaslås, öppet slutstycke |
| Längd | 1 077 mm |
| Vikt | 10,5 kg |
| Eldhastighet | 550 skott/min |
| Mynningshastighet | 853 meter/sek |
| Effektiv räckvidd | 1 100 m |
M60 är en amerikansk kulspruta som introducerades 1957. Kulsprutan har använts i bland annat Vietnamkriget. Vapnet använder patronen 7.62x51mm NATO.
Vapnet introducerades 1957 i USA:s armé och användes fram tills nyligen av alla grenar av USA:s militära styrkor och används även av andra militära förband runtom i världen. Tillverkning och uppgraderingar fortgår löpande även om den har ersatts av nyare modeller, framförallt då M240, i USA-förband och enheter.
Innehåll |
[redigera] M60s vapenfamilj
- För mer information om specifika typer, se Varianter nedan.
Beteckningen är idag skriven utan bindestreck (i.e., M60) trots att den historiskt korrekta benämningen är M-60. Nomenklaturen M60 beskriver endera den första antagna versionen eller den generiska beteckningen på den familj av vapen som utvecklats från den.
De vanligaste variationerna inkluderar M60E1 (en förbättrad version som inte gick till produktionsstadiet), M60E2 (en version utvecklad för att använda fasta sikten som t ex co-axial för bepansrade fordon eller i helikoptrars vapensystem), M60E3 (en lättviktsversion) och M60E4 (ännu en förbättrad version, benämnd Mk 43 Mod 0 hos U.S. Navy).
M60C modifierades för att användas fast monterad på flygplan. Den karaktäriserades av användandet av en elektrisk solenoid för att avfyra samt ett hydrauliskt system för att ladda vapnet. M60D skilde sig från basmodellen genom att använda spadgrepp, ett annorlunda siktsystem samt avsaknad av främre handtag. Den användes vanligtvis som dörrvapen på helikoptrar eller som pintle-monterat vapen på t.ex. Type 88 K1 tank.
Det finns ett flertal varianter mellan typerna och tillverkarna historiskt sett.
[redigera] Översikt
M60 är en luftkyld kulspruta med gaslås som avfyras med öppet slutstycke. Den använder 7,62x51mm NATO patronen och matas via ett sönderfallande band av metalliska länkar. De flesta varianterna har en integrerad hopfällbart bipodstöd och kan även monteras på tripod och andra fasta stöd.
Inom USA:s armé, så har M60 till största delen ersatts av olika versioner av M240, och även av FN Minimi. Den fortsätter dock att användas av alla vapengrenar inom USA:s militär (och även av andra väpnade styrkor) och är fortsatt i produktion.
M60 anses vara effektiv upp till 1 100 meter när den avfyras mot ett ytmål monterad på en tripod; upp till 800 meter när den avfyras mot ett ytmål med integrerad bipod; upp till 600 meter när den avfyras mot ett punktmål; och upp till 200 meter när den avfyras mot ett rörligt mål. Amerikanska marinkåren hävdar att M60 och andra vapen i dess klass är kapabla till stor eldkraft på ytmål upp till 1 500 meter om skytten är tillräckligt erfaren.
M60 är generellt sett använt som ett understödsvapen och bemannas av en grupp om två till tre man. Gruppen omfattar skytt, laddare och ammunitionsbärare. Vapnets vikt och den mängd ammunition den använder gör det svårt för en enskild soldat att bära och använda. Skytten bär vapnet och beroende på hans styrka och uthållighet mellan 200 och 1 000 patroner. Laddaren bär en reservpipa och extra ammunition och laddar samt identifierar mål för skytten. (Den senare uppgiften på grund av att det kräver att soldaten befinner sig i en utsatt position, gör att laddare ett av de farligaste och minst eftersökta tjänsterna i militären.) Ammunitionsbäraren bär extra ammunition samt en tripod med tillhörande travers och höjdmekanism, om använd, samt hämtar ytterligare ammunition om det krävs. Basammunition buren av gruppen kan variera mellan 600 och 900 patroner och ger teoretiskt cirka två minuter konstant eldgivning vid maximal eldhastighet. Alla grupper bär ofta mer än basammunition, ibland tre gånger mer eller ännu mer. Inom många USA-enheter som använder M60 som squad automatic weapon i Vietnamkriget bar varje skyttesoldat ytterligare 200 länkade patroner för M60:n eller en reservpipa eller ibland båda utöver sitt personliga vapen samt utrustning.
Till skillnad från M240-varianterna som ersätter den, så kan M60 avfyras precist på korta avstånd från axeln på grund av sin design. Detta var ett inledande designkrav och övergripande krav från konceptet med Browning Automatic Rifle. Det kan också avfyras med tripoden, den integrerade bipoden, och andra typer av stöd. Från början togs en experimentell M91-tripod fram för M60n, men en uppdaterad M2 Tripod-design valdes istället och blev kallad M122. M122 kom sedermera att ersättas under 2000-talet av ett nytt stöd, för att med tiden kunna användas tillsammans med M60:n.
M60-ammunitionen kommer i tygbehållare innehållande en pappersbox innehållande 100 redan länkade patroner. M60 bytte från M1-länkar till den annorlunda M13-länken, ett byte från det äldre länksystemet med vilket det inte var kompatibelt. M240 fortsätter att använda M13-länkar. Tygbehållaren är förstärkt för att kunna hängas från nuvarande versionen av matningsplatta. Historiskt använde enheter i Vietnam B3A-burkar från C-rationspacket låsta i ammunitionsboxens påhängsystem för att rulla ammunitionsbälten i en rakare och smidigare matning från laddningsporten för att förbättra matningstillförlitligheten. Senare versioner förändrade ammunitionsboxens fastsättning och gjorde den anpassningen omöjlig.
[redigera] Historik
M60-kulsprutan började utvecklas under sent 1940-tal som ett program för en ny och lättare 7.62 mm kulspruta. Designen inkluderade egenskaper som hade varit framgångsrika i tidigare designer (framförallt den tyska MG42), så väl som egna förbättringar. Den var avsedd att ersätta Browning Automatic Rifle och M1919A6 Browning machine gun när det gällde enheters automatvapenroll. Ett av de vapen som testades mot den under anskaffningsfasen var FN MAG.
Efter misslyckandet med M73 Machine gun som ett koaxialt vapen och dess efterföljare M240, samt varianter av FN MAG (vanligtvis utvecklade från de brittiska versionerna) ersatte också M60 varianter på bepansrade fordon i USA-tjänst.
[redigera] Varianter
Många olika varianter av M60 har utvecklats över åren. De flesta revisioner har haft som mål att rätta de problem som funnits med tidigare designer; emellertid har två versioner (M60C och M60D) modifierats för att användas av flyget.
[redigera] Variant sammanfattning
- T161 — M60s utvecklingsbeteckning innan typklassificering under 1950-talet.
- M60 — Basmodellen, typklassificerad 1957.
- M60E1 — En förbättrad version som inte gick till produktion. Den främsta skillnaden var handtaget som fixerades till pipan samt bortagande av gascylindern och bipoden från pipan.
- M60E2 — Använd i fordon som en koaxial kulsruta som avfyrades elektriskt.
- M60B — Använd på helikoptrar under 1960- och 1970-talet; ej permanent monterad.
- M60C — Fast monterad på flygplan under 1960- och 1970-talet; elektriskt avfyrad och hydrauliskt laddad.
- M60D — Ersatte M60B; en pintle-monterad version använd framförallt i beväpningssubsystem för helikoptrar, men även i andra roller.
- M60E3 — En uppdaterad, lättviktsversion som började användas under 1980-talet.
- M60E4 (Mk 43 Mod 0/1) — En förbättrad modell från 1990-talet och liknar E3, men har många förbättringar. Den har undervarianter i sin tur, och används av U.S. Navy (som Mk 43 Mod 0/1). Mk 43 Mod 1 är en specialiserad version med extra tillbehör som t ex extra skenor för tillbehör.
