Carl Olof Cronstedt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carl Olof Cronstedt
Carl Olof Cronstedt.jpeg
Information
Född 3 oktober 1756
Helsingfors
Död 7 april 1820 (63 år)
Helsingfors
I tjänst för Sverige
Tjänstetid 1765 - 1808
Grad Viceamiral (1801)
Befäl Arméns flotta (1773-1801)
Sveaborgs garnison (1801-1808)
Slag/krig Nordamerikanska frihetskriget

Gustav III:s ryska krig

Finska kriget

Utmärkelser Samtliga förlustigade 1809
Kommendör med stora korset av Kungl. Svärdsorden (KmstkSO)
Riddare med stora korset av Kungl. Svärdsorden (RmstkSO)
För personen med samma namn som levde 1800-1883, se Carl Olof Cronstedt d.y.

Carl Olof Cronstedt den äldre. född 3 oktober 1756Botby gård (nu del av Helsingfors), död 7 april 1820 på Hertonäs vid Helsingfors. Cronstedt var en svensk viceamiral, kommendör av Svärdsorden, statssekreterare samt kommendantSveaborg

Son till majoren Johan Gabriel Cronstedt och Hedvig Juliana Jägerhorn af Spurila.

Cronstedt är främst känd för Sveriges genom tiderna största marina seger i Slaget vid Svensksund 1790 samt hans omtvistade, kapitulation på Sveaborg den 3 maj 1808. Eller som det står poemet Sveaborg i Fänrik Ståhls sägner:

O liv! Den man, vars skuld det var, Att denna tårflod rann, En gång den skönsta lager skar, Som någon hjälte vann: Den svenska flottans största glans, Dess seger vid Svensksund, var hans.
Tag allt vad mörker finns i grav, Och allt vad kval i liv, Och bilda dig ett namn därav, Och det åt honom giv; Det skall dock väcka mindre sorg, Än det, han bar på Sveaborg

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Cronstedt växte upp i Finland, på Botby gård. Han började sin militära karriär som nioårig volontär i prins Fredrik Adolfs regemente 1765. Han blev 1773 fänrik vid Arméns flotta där han 1777 blev kapten, 1783 major och 1788 till överstelöjtnant. Cronstedt deltog i det nordamerikanska frihetskriget, men tillbringade största delen i fångenskap. Han förde befäl i Gustav III:s ryska krig och var där ansvarig för den svenska segern i andra slaget vid Svensksund år 1790 under Gustav III:s ryska krig. Efter denna seger blev Cronstedt utnämnd till generaladjutant hos kungen och överste i armén samt statssekreterare för sjöärendena. Dessa befordringar följdes av hans utnämning till chef för Sveaborgs eskader den 9 december 1790, konteramiral 1793, viceamiral vid skärgårdsflottan 1801. Cronstedt föll i onåd hos Gustav IV Adolf och som en följd därav utnämndes han samma år till kommendant på fästningen Sveaborg 1801 utanför Helsingfors.

Under det finska kriget (1808 - 1809) ansåg även Cronstedt att kriget mot stormakten Ryssland var meningslöst – defaitismen var utbedd bland svenska officerare – och var besviken över kungens ovilja att träda till undsättning när Sveaborg belägrades 1808. I vilken mån den isolerade fästningen hade kunnat försvara sig mot ryssarna råder det delade meningar om, men klart är att fästningarnas strategiska betydelse i och med Napoleonkrigen klart hade minskat.

För förlusten av Finland och i jakten på syndabockar skulle flera officerare ställas inför rätta, bland dem Cronstedt. I dåtida svenska kretsar tolkades kapitulationen av Sveaborg som landsförräderi, men tack vare ingripande från den ryske tsaren utlystes en allmän amnesti och därmed avbröts även denna rättsprocess. Cronstedt förklarades förlustigad (förlorade rätten till) sin svenska officersgrad, sitt svenska adelskap samt sina svenska ordnar, dock övergick aldrig Cronstedt själv i rysk tjänst utan fortsatte att bära svenska ordnar ända till sin död på Hertonäs gård i Helsingfors 1820. . [1]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Cronstedt invaldes 1801 som ledamot nummer 300 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han uteslöts år 1809.

Barn[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.cronstedt.com/family/biographies.htm