Slaget vid Svensksund

Denna artikel handlar om sjöslaget vid Svensksund 1790. För sjöslaget på samma plats 1789, se Slaget vid Svensksund (1789).

Det andra slaget vid Svensksund
Del av Gustav III:s ryska krig
Ägde rum 9 juli, 1790 Plats Svensksund, nordöstra Finska viken Resultat Avgörande svensk seger
Stridande
Sverige	Ryssland
Befälhavare
Gustav III Carl Olof Cronstedt	Karl av Nassau-Siegen
Styrka
12 500 man 5 skärgårdsfregatter 18 galärer 99 kanonslupar 54 kanonjollar 10 kanonbarkasser 8 mörsarbarkasser 1 brigg	14 000 man 9 roddfregatter 8 chebecker 25 galärer 77 kanonslupar 3 flytande batterier 3 mörsarbarkasser 8 skonare
Förluster
1 skärgårdsfregatt 3 kanonslupar 1 mörsarbarkass 1 kanonjolle 171 döda ca 500 sårade	9 roddfregatter 8 chebecker 16 galärer 3 kanonslupar 3 flytande batterier 20-tal mindre fartyg minst 1 400 man döda ca 6 000 tillfångatagna enligt ryska källor, 800 personer dödades och skadades och över 6.000 togs till fånga

Slaget vid Svensksund, även kallat andra slaget vid Svensksund, var ett sjöslag mellan en svensk och rysk flotta. Det ägde rum 9 juli 1790 som en del av Gustav III:s ryska krig. Det utkämpades mellan flottor som nästan helt bestod av årdrivna fartyg (galär, chebecker, "skärgårdsfregatter", kanonslupar). Det blev också det sista större sjöslaget där galärer deltog.

Den svenska styrkan låg i en defensiv position vid Svensksund i Finska viken medan den ryska styrkan försökte anfalla och med ett slag förinta den svenska skärgårdsflottan. Resultatet var ett katastrofalt nederlag för Ryssland med stora förluster i fartyg och manskap samtidigt som svenskarnas förluster var minimala. Det anses vara Sveriges största marina seger någonsin och var en direkt orsak till att kriget kort därefter avslutades genom ett för Sverige fördelaktigt fredsfördrag.

Upptakt

Den svenska flottan hade bara några dagar innan lyckats bryta sig ut ur Viborgska viken där man varit blockerad av en rysk flotta i det som senare kallats Viborgska gatloppet. Under direkt ledning av svenske kungen Gustav III hade man samlat skärgårdsflottan i Svensksund utanför Kotka i Finland. Örlogsflottan, som bestod av de större segelfartygen, seglade till Sveaborg där den bevakades av den ryska örlogsflottan.

Den 5 juli var de årdrivna fartygen i skärgårdsflottan på plats i Svensksund. Kungen ville ta upp striden igen men många officerare motsatte sig det. Överstelöjtnant Carl Olof Cronstedt som anlänt med sin pommerska eskader stöttade kungen kraftigt. På morgonen inför slaget byttes flaggkaptenen överste George de Frese, som var emot fortsatta strider, ut mot Cronstedt. Den ryska flottan leddes av den tyske prinsen Karl av Nassau-Siegen. Efter en lång rodd var hans styrka framme vid Svensksund den 9 juli. Hans besättningar var trötta. Karl beordade ändå ett anfall.

Förlopp

Den ryska styrkan bestod av runt 32 större och 206 mindre fartyg och ca 14 000 man. Ombord fanns 1 200 kanoner. Svenskarna hade något färre fartyg, drygt 200, 1 000 kanoner och 12 500 man. Den svenska flottan låg i stridslinje i vinkel mellan Mussalö och Kutsalö med skärgårdsfregatter och galärer i centern och mindre kanonslupar och kanonjollar på flyglarna. Därmed kunde fienden beskjutas från två håll. Svenskarna hade dessutom monterat upp batterier på de närliggande öarna.

Striden inleddes på flyglarna. Ryssarna sökte ett avgörande på sin vänstra flygel men svenskarna gick till motanfall och lyckades till sist vid 11-tiden bryta sig igenom med svåra ryska förluster som följd. Bland annat sänktes ryssarnas flytande batteri och många ryska galärer sänktes. Nu kom man även åt att beskjuta de stora ryska fartygen i mitten som nu trängdes allt närmare varandra.

Den svenska vänstra flygeln var mycket stark och vid 15-tiden lyckades den kringgå fienden genom det grunda sundet mellan Kutsalö och Lehmäsaari och anfalla den ryska högern i ryggen. Nassau begick då sitt ödesdigra misstag emedan han beordrade sin högerflygel att möta detta. Denna rörelse i den ryska högra flygeln uppfattades som en reträtt och spred sig till de övriga ryska skeppen och förorsakade omfattande oordning i leden. Den ryska centern som var invecklad i hårda strider stod nu isolerad. Ryska fregatten Nikolai träffades och sjönk på ett par minuter. Samtidigt utsattes den vänstra ryska flygeln under Sjlissov för ett hårt angrepp av den svenska vänstra flygeln. Den ryska flottan sköts sönder och samman och vid 16-tiden började de ryska fartygen att fly. Strider pågick tills mörkret föll. Under reträtten förliste många ryska fartyg och ett stort antal strök flagg. Svenska fartyg förföljde de flyende ryska fartygen ännu nästa morgon.

Konsekvenser

De ryska förlusterna var mycket omfattande och uppgick till ca 60 fartyg, en tredjedel av flottan och cirka 9 500 man varav 6 000 togs tillfånga. Förlusten var en katastrof för ryssarna. Sverige förlorade endast ca 700 man i döda och sårade samt sex galärer.

Det största krigsbytet blev prins Nassaus flaggskepp "Catarina" med prinsens tillhörigheter kvar ombord. Den nya flaggkaptenen Carl Olof Cronstedt, som till väsentliga delar kan tillskrivas segern, befordrades till överste och fick riddartecknet av Svärdsordens stora kors för sina insatser.

Den svenska segern vid Svensksund förändrade radikalt det politiska läget. De avbrutna fredsförhandlingarna kunde återupptas och fred slöts med Ryssland i Värälä i Finland den 14 augusti 1790. Kort därpå kunde den obesegrade kungen återvända till Sverige såsom "fredens återställare".

• 

  Johan Tietrich Schoultz målning Slaget vid Svensksund

• 

  Karta över Svensksund

• 

  "Trofeer från slaget vid Svensksund bäres in i Storkyrkan" i Stockholm, målning av Pehr Hilleström

• 

  Svensksundssten på Skeppsholmen 2009.

Se även

• Slaget vid Svensksund (1789)
• Brita Hagberg

Externa länkar

• En beskrivninga av slaget ur rysk synvinkel (och Viborgska gatloppet) på engelska