Charlotte av Luxemburg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Charlotte
Charlotte av Luxemburg
Storhertiginna av Luxemburg
Regeringstid 15 januari 1919–
12 november 1964
(&&&&&&&&&&&&&045.&&&&&045 år och &&&&&&&&&&&&0302.&&&&&0302 dagar)
Företrädare Marie-Adélaïde, storhertiginna av Luxemburg
Efterträdare Jean av Luxemburg
Gemål Felix av Bourbon-Parma
Ätt Nassau
Far Vilhelm, storhertig av Luxemburg
Mor Maria Anna av Portugal
Född 23 januari 1896
Luxemburg Luxemburg
Död 9 juli 1985 (89 år)

Charlotte, storhertiginna av Luxemburg, född 23 januari 1896, död 9 juli 1985, var regent (storhertiginna) av Luxemburg mellan 1919 och 1964. Charlotte var syssling med sin svenske kollega kung Gustaf VI Adolf. Hon upphöjde hans söner Sigvard och Carl Johan samt deras kusin Lennart till grevar af Wisborg efter att de vid sina giftermål fråntagits sina svenska prins- och hertigtitlar.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Charlotte var dotter till Vilhelm, storhertig av Luxemburg och Maria Anna av Portugal. Hon efterträdde sin syster, Marie-Adélaïde, storhertiginna av Luxemburg på tronen efter dennas abdikation den 15 januari 1919. Hon gifte sig den 6 november 1919 med sin kusin, prins Felix av Bourbon-Parma (1893-1970).

Charlotte tillträdde tronen efter att hennes syster hade tvingats abdikera under den revolutionära stämning som rådde i landet efter första världskriget, där Marie-Adélaïde ansågs ha samarbetat med de tyska ockupanterna. Den 28 september 1919 röstade 77.8% av innevånarna i Luxemburg för en monarki med Charlotte som ämbetsinnehavare: samtidigt begränsades dock monarkens makt i Luxemburg kraftigt genom den nya konstitutionen. Till skillnad från sin syster och företrädare Marie-Adélaïde var Charlotte inte politiskt aktiv. Under 1920- och 30-talen ägnade hon sig mycket åt olika sociala projekt för att lindra fattigdomen. Hon stödde också den urbana utvecklingen och restaurerade många offentliga byggnader, bland annat det storhertigliga palatset.

Tyskland kränkte Luxemburgs neutralitet under andra världskriget och ockuperade landet den 9 maj 1940. Charlotte sammankallade då ministrarna till ett extraordinarie möte och fattade beslutet att placera regeringen under franskt beskydd: hon lämnade därefter landet med regeringen och sin familj kort före de tyska truppernas ankomst. Hon evakuerade till sydvästra Frankrike, där hon upprättade en exilregering. På grund av Tysklands därpå följande framryckning i Frankrike kunde den franska regeringen snart inte längre garantera deras säkerhet, och de fick tillstånd av Spanien att färdas genom landet på villkor att de inte stannade på vägen. De fortsatte därefter till Lissabon i Portugal. Charlotte fick där ett erbjudande av Tyskland att återvända till Luxemburg och kvarstanna i sitt ämbete. På grund av Marie-Adélaïdes exempel, då hon stannat i Luxemburg under den tyska ockupationen under förra kriget och därför anklagats för kollaboration, tackade Charlotte nej till erbjudandet och fortsatt till London, där hon 29 augusti 1940 upprättade en exilregering. Hon började därefter sända radiomeddelanden till Luxemburg via BBC i London, något som gjorde henne till en symbol för det moraliska motståndet mot ockupationen i hemlandet.

USA:s president, Franklin D. Roosevelt skickade ett krigsfartyg för att hämta den storhertigliga familjen till USA, där de erbjöds en fristad, och 1940-1941, fram till attacken på Pearl Harbor, turnerade Charlotte i USA där hon med Roosevelts stöd höll tal mot isolationismen. Hennes barn placerades i skola i Montréal i Kanada. Charlotte återvände 1943 till Storbritannien, där Luxemburgs exilregering nu upprättades permanent. Hon började också från detta år sända regelbundna radiosändningar för att stödja Luxemburgs innevånare mot ockupationen.

Vid krigsslutet 1945 återvände Charlotte med sin familj till Luxemburg och återinstallerades i sitt ämbete. Hon deltog i arbetet med att få fördelaktiga villkor då det gällde att återuppbygga landet genom Marschallhjälpen efter kriget. Därefter ägnade hon sig främst åt representation. 1961 tog hon till exempel som statschef emot USA:s president i Luxemburg.

Charlotte abdikerade 1964 till förmån sin son, Jean. Hon drog sig därefter tillbaka till privatlivet och ägnade sig åt sina kulturella intressen.

Barn[redigera | redigera wikitext]

  1. Jean av Luxemburg, (1921- ), gift med Josephine-Charlotte av Belgien
  2. Elisabeth av Luxemburg, (1922-2011) , gift med Franz Ferdinand von Hohenberg
  3. Marie-Adélaïde av Luxemburg, (1924-2007) , gift med Karl Josef Henckel von Donnersmarck
  4. Marie-Gabrielle av Luxemburg, (1925- ) , gift med Knud Johan Holstein til Ledreborg
  5. Charles av Luxemburg, (1927-1977) , gift med Joan Douglas Dillon
  6. Alix av Luxemburg, (1929- ) , gift med Antoine de Ligne

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från italienskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Marie-Adélaïde
Storhertiginna av Luxemburg
1919-1964
Efterträdare:
Jean