Sigvard Bernadotte

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sigvard
Sigvard Bernadotte, 1944.
Sveriges arvfurste
Hertig av Uppland
Ämbetstid 1907-1934 (fråntagen titeln)
Gemål I. Erica Patzek
II. Sonja Christensen Robbert
III. Marianne Lindberg
Barn
2:a äktenskapet:
Michael Bernadotte (född 1944)
Personnamn Sigvard Oscar Fredrik
Far Gustaf VI Adolf
Mor Margaret av Connaught
Född 7 juni 1907
Drottningholms slott, Ekerö kommun, Stockholms län
Död 4 februari 2002 (94 år)
Stockholm, Sverige
Yrke formgivare, illustratör och industridesigner

Sigvard Oscar Fredrik Bernadotte, född 7 juni 1907Drottningholms slott, Stockholms län, död 4 februari 2002 i Stockholm, var från födseln en svensk prins och blev internationellt erkänd formgivare, illustratör och industridesigner.

Han var son till kung Gustaf VI Adolf och kronprinsessan Margareta och bar fram till sitt giftermål 1934 titlarna Sveriges arvfurste och hertig av Uppland. 1951 fick han titeln greve Bernadotte af Wisborg av storhertiginnan Charlotte av Luxemburg.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från sin äldre bror Gustaf Adolf fullföljde prins Sigvard sin skolgång. Han studerade vid Lundsbergs skola och blev 1926 den första i familjen Bernadotte som tog studentexamen. Hösten 1926 skrev in sig vid Uppsala universitet och blev samtidigt medlem av Uplands nation. Bernadotte läste bland annat konsthistoria för August Hahr och statskunskap för Axel Brusewitz. Bernadotte blev 1929 den första medlemmen av familjen Bernadotte som tog en akademisk examen. År 1929 ritade han ett fönster till kyrkan på Lundsbergs internatskola.

Bernadotte sökte till Konstfack i Stockholm efter sina studier i Uppsala. Han antogs 1930 till Konstfacks dekorativa linje och läste under professor Olle Hjortzberg som ska ha varit en stor influens till den strama och koncentrerade formgivning Sigvard Bernadotte senare skulle bli berömd för. Prinsen ska också ingått i den skara med målare som hjälpte till att dekorera Stockholmsutställningen 1930.

Han utbildade sig även till infanteriofficer, och tjänstgjorde som löjtnant i Svea Livgarde under andra världskriget.[1]

Han var hela tiden intresserad av teater och skapade flera skisser till teaterdekorer. Han studerade senare teater i München och arbetade som regiassistent vid UFA i Berlin. Han var senare också anställd på filmbolaget Metro-Goldwyn-Mayer i Culver City, och han har även satt några spår i svensk film. Under 1940- och 50-talet producerade han exempelvis många affischer.

Bernadotte Design[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget blev Sigvard Bernadotte konstnärlig ledare hos Georg Jensen i Köpenhamn. 1950 startade han tillsammans med dansken Acton Bjørn designfirman Bernadotte & Bjørn Industridesign A/S. Huvudkontoret fanns i Köpenhamn och filialer i New York och Stockholm. 1964 öppnade han sin egen designstudio Bernadotte Design AB i Stockholm. 1972 stängdes verksamheten på grund av sviktande konjunktur.

Han är en av Sveriges mest kända formgivare och har arbetat med nästan alla typer av formgivning. Sigvard Bernadotte har designat allt från bruksföremål, till exempel konservöppnaren Röda Clara, entreprenadmaskiner till mer exklusiva silverföremål för bland annat Georg Jensen och Nilsjohan. År 1957 formgav han en flaska till Explorer Vodka, flaskan och vodkan togs fram till en exportsatsning till USA, och som 90-åring presenterade han en ny glasservis för firman Fyrklövern.

Bernadotte har gjort mönstret virrvarr. [2]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Äktenskap och prinstiteln[redigera | redigera wikitext]

Bernadottes grav på Kungliga begravningsplatsen vid Hagaparken i Solna.

I enlighet med dåvarande § 5 Successionsordningen förlorade Sigvard Bernadotte arvsrätten till den svenska tronen då han 8 mars 1934 gifte sig med den icke-kungliga tyskan Erica Patzek (1911-2007). Samtidigt fråntogs han sitt apanage, sina titlar och sina ordnar. Beslutet som fråntog honom hans kungliga titlar fattades i konselj och lyder:[3]

Genom sitt sålunda utan Konungens samtycke och med enskild utländsk mans dotter ingångna äktenskap har Hans Kungl. Höghet Hertigen av Uppland jämlikt paragraf 44 regeringsformen[A 1] och paragraf 5 successionsordningen[A 2] förverkat sin arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Tillika har han gått förlustig de titlar och de företrädesrättigheter han i sin egenskap av Arvfurste hittills åtnjutit.

Han gick därefter under namnet Sigvard Bernadotte.

Äktenskapet med Erica Patzek upplöstes 1943. Han gifte om sig samma år med danskan Sonja Robbert (1909–2004), men de skildes 1961; makarna hade en son, Michael Bernadotte, född 1944. Sigvard Bernadottes tredje hustru, från 1961, var Marianne Lindberg (född 1924).

Under de sista decennierna av sitt liv försökte Sigvard Bernadotte förgäves förmå sin brorson kung Carl XVI Gustaf att återge honom prinstiteln. Från Kungliga Hovstaternas sida hävdade man att kungen inte kunde återställa titlarna då beslutet fattats i konselj och man menade att det för ett återställande krävdes ett regeringsbeslut.[3] Åberopande det tidigare exemplet med prins Oscar Bernadotte som prejudikat valde Bernadotte att från 1983 på eget bevåg kalla sig prins igen[6] och hustrun Marianne för prinsessa, och stämde så småningom svenska staten i Europadomstolen för att detta skulle bekräftas rättsligt. Målet hann inte avgöras innan Bernadotte avled.

Sigvard Bernadotte gravsattes på Kungliga begravningsplatsen.

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Oscar II av Sverige-Norge
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Gustaf V av Sverige
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Sophie av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Gustaf VI Adolf av Sverige
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storhertig Friedrich I av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Victoria av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Luise av Preussen
 
 
 
Prins Sigvard av Sverige, hertig av Uppland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Albert av Sachsen-Coburg-Gotha
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Arthur av Connaught, prins av Storbritannien-Irland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Drottning Victoria I av Storbritannien-Irland, kejsarinna av Indien
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Margaret av Connaught
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Friedrich Karl av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Luise Margarete av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Maria Anna av Anhalt-Dessau
 
 
 

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Ordnar och medaljer[redigera | redigera wikitext]

Prins Eugen-medaljen 1997

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

USA[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Krona eller klave, självbiografi (1975)

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 44 § i 1809 års regeringsform löd: "Ingen prins af det konungsliga huset, det vare sig kronprins, arffurste eller furste, må gifta sig utan konungens vetskap och samtycke. Sker det ändock, hafve han förverkat arfsrätt till riket både för sig, barn och efterkommande."[4]
  2. ^ 5 § successionsordningen löd: "Prins av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats, därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkom­mande. Lag samma vare, om han, med eller utan sådant samtycke, tager till gemål enskild svensk mans dot­ter."[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, 2:a upplagan, 1947
  2. ^ Jessika Jellbom (11 november 2005). ”En invigning med Virrvarr”. Helsingborgs Dagblad. http://hd.se/perstorp/2005/11/10/en_invigning_med_virrvarr/. Läst 18 juni 2011. 
  3. ^ [a b] Ljungqvist, Bengt (5 maj 2001). ”Kungen ändrar sig inte”. Dagens Nyheter: s. 4. 
  4. ^ "Regeringsform 1809." Wikisource, . 19 feb 2012, 21.33 UTC. 30 jan 2014, 19.02 <http://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Regeringsform_1809&oldid=154326>
  5. ^ ”Regeringens proposition 1977/78:71 om kvinnlig tronföljd”. www.riksdagen.se. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/prop-19777871-om-kvinnlig-tr_G10371/?html=true. Läst 30 januari 2014. 
  6. ^ 2002-02-05 Svenska Dagbladet

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Marie Tornehave: Sigvard Bernadottes silverdesign, Bokförlaget Signum (2013)
  • Thomas Lindblad: Sigvard Bernadotte och skandinavisk industridesign, Bokförlaget Atlantis (2010)
  • Tove Gyllenstierna: Designprinsen Sigvard Bernadotte, Bokförlaget Forum (2006)
  • Skandinavisk Design, Taschen GmbH, Köln (2002)
  • Industrial Design A–Z, Taschen (2000)
  • Design Sigvard Bernadotte, Nationalmuseum 5 dec. 1997 - 15 mars 1998, utställningskatalog
  • Svensk Industridesign, Norstedts Förlag (1997)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]