Mangroveregngök

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Coccyzus minor)
Mangroveregngök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningGökfåglar
Cuculiformes
FamiljGökar
Cuculidae
SläkteCoccyzus
ArtMangroveregngök
C. minor
Vetenskapligt namn
§ Coccyzus minor
Auktor(Gmelin, 1788)
Utbredning
Synonymer
Coccyzus maynardi

Mangroveregngök[2] (Coccyzus minor) är en amerikansk fågel i familjen gökar inom ordningen gökfåglar.[3] Den förekommer i kusttrakter från Florida i USA, Västindien och Mexiko söderut till norra Brasilien.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Mangroveregngöken är en 28–34 cm lång gök. Den är lik gulnäbbad regngök med gråbrun ovansida, stora vita fläckar på undersidan av stjärten och gult inslag i näbben. Mangrovenäbben har dock kraftigare näbb med gult enbart på den undre näbbhalvan, beigefärgad anstrykning på undersidan (gulnäbbad regngök är rent vit) och tydligare mörk ögonmask. Vidare saknar den rött i handpennorna och vita kanter på yttre stjärtpennorna. Sången beskrivs som ett nasalt och omusikaliskt "aan aan aan aan aan urmm urmm". Även ett enstaka "whit!" hörs.[4][5]

Mangroveregngök fotograferad på Kuba.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Mangroveregngöken förekommer lokalt från södra Florida i USA och Västindien till Amazonflodens mynning i norra Brasilien. Den påträffas även i kustområden i Mexiko genom Centralamerika till Colombia. Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Den står dock nära cocosregngöken (C. ferrugineus) och dessa har tidigare behandlats som en och samma art.[5]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Mangroveregngöken hittas som namnet avslöjar i mangroveskogar, men även i vattennära buskage och lågväxta skogslundar. Där födosöker den obemärkt i den täta växtligheten efter fjärilslarver, gräshoppor, spindlar, insektslarver, grodor, skalbaggar, ödlor, fågelägg och fågelungar.[4][6]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Mangroveregngöken häckar mellan maj och juli i södra Florida, i Puerto Rico mars till oktober. Den bygger ett rätt slarvigt bo av kvistar som fodras sparsamt med växtdelar. Boet placeras på en gren eller i en grenklyka i mangrove, ett litet träd eller en buske. Den lägger ett till fyra ägg. Ungarna tros liksom hos andra gökar vara hjälplösa vid kläckning men alerta och aktiva inom några minuter.[5][6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population.[1] Den minskar dock i antal,[7], dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 200 000 vuxna individer.[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Coccyzus minor . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 218. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ [a b c] Payne, R. & Kirwan, G.M. (2020). Mangrove Cuckoo (Coccyzus minor). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54893 16 april 2020).
  6. ^ [a b] Mangrove Cuckoo Faktablad om mangroveregngök på allaboutbirds.org
  7. ^ [a b] Partners in Flight (2019). Avian Conservation Assessment Database. 2019.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]