Coldplay

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Coldplay
Coldplay-3.jpg
Coldplay, från vänster till höger: Jonny Buckland, Will Champion, Chris Martin och Guy Berryman
Bakgrund Storbritannien London, England
Genre(r) Alternativ rock, post-britpop, artrock
År som aktiva 1996 – nutid
Skivbolag Parlophone, Capitol, EMI
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
Chris Martin
Jonny Buckland
Guy Berryman
Will Champion
Logotyp
Coldplaylogo2014.png

Coldplay är en brittisk rockgrupp som bildades i London, England, 1996. Gruppen består av sångaren/pianisten/gitarristen Chris Martin, sologitarristen Jonny Buckland, basisten Guy Berryman, och trummisen/multi-instrumentalisten Will Champion. Coldplay har sålt över 50 miljoner album,[1] och är också kända för sina hitsinglar "Yellow", "The Scientist", "Speed of Sound", "Fix You", "Viva la Vida" och den Grammy Award–belönade "Clocks".

Coldplay blev kända över hela världen med singeln "Yellow", som följdes upp av deras debutalbum Parachutes (2000), som nominerades till Mercury Music Prize. Albumets uppföljare A Rush of Blood to the Head (2002), tilldelades flera priser som NMEs "Album of the year". Deras nästa skivutgivning, X&Y (2005) fick ett något mindre entusiastiskt men fortfarande ett allmänt positivt mottagande. Bandets fjärde studioalbum Viva la Vida or Death and All His Friends (2008), producerades av Brian Eno och släpptes återigen till i hög grad positiv kritik. Alla Coldplays album har uppnått kommersiell framgång. [2][3]

Coldplays tidigare material jämfördes med band som Radiohead, Jeff Buckley, U2, och Travis.[4] Sedan utgivningen av Parachutes har Coldplay inspirerats av andra artister, däribland Echo and the Bunnymen,[5] Kate Bush och George Harrison[6] för A Rush of Blood to the Head, Johnny Cash och Kraftwerk för X&Y och Blur,[7] Arcade Fire och My Bloody Valentine för Viva la Vida.[8] Coldplay har varit aktiva anhängare av ett flertal sociala och politiska kampanjer, som Oxfams Make Trade Fair och Amnesty International. Gruppen har också uppträtt vid diverse välgörenhetsprojekt som Band Aid 20, Live 8, och Teenage Cancer Trust.[9] Coldplay har även medverkat i flera låtar inom hiphop med artister som till exempel Jay-Z och Joe Budden.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bildandet och de första åren (1996–2000)[redigera | redigera wikitext]

Bandmedlemmarna möttes vid University College London (UCL) i september 1996. Chris Martin och Jonny Buckland var bandets första medlemmar, och möttes under sin insparksvecka. Under resten av collegeåret planerade de ett band, och deras insatser kulminerade i en grupp kallad Pectoralz.[10] Senare anslöt klasskamraten Guy Berryman. 1997 uppträdde gruppen, som hade bytt namn till Starfish, för lokala arrangörer från Camden på små klubbar. [11] Martin hade även rekryterat sin gamle skolkamrat Phil Harvey, som studerade klassiska språkOxford, och Martin lät honom bli bandets manager. [12] (Idag betraktar Coldplay Harvey som gruppens femte medlem.[13]) Bandets uppställning var komplett när Will Champion gick med i bandet för att utföra slagverksuppdrag. Champion hade spelat piano, gitarr, bas, och tin whistle under sin uppväxt; han lärde sig spela trummor snabbt, trots att han inte hade någon tidigare erfarenhet. [10] Bandet beslöt sig till slut för namnet "Coldplay" som föreslogs av Tim Crompton, en lokal student som hade använt namnet för sin egen grupp. [13][14]

Under 1998 släppte bandet 500 kopior av Safety EP.[15] De flesta skivorna gavs till skivbolag och vänner; bara 50 kopior kvarstod för försäljning åt allmänheten. I december skrev Coldplay under ett skivkontrakt hos det självständiga skivbolaget Fierce Panda.[15] Deras första utgivning var den tre-spåriga Brothers and Sisters EP, som de hade spelat in under fyra dagar i februari 1999.[15]

Efter att de hade tagit sina examina signade Coldplay under Parlophone för ett femalbumskontrakt under våren 1999. [16] Efter att de hade gjort sitt första framträdande på Glastonbury, gick bandet in i studion för att spela in en tredje EP titulerad The Blue Room. [17] 5 000 exemplar gjordes tillgängliga för allmänheten i oktober,[18] och singeln "Bigger Stronger", spelades på Radio 1. Inspelningssessionerna för The Blue Room var tumultartade. Martin sparkade Champion från bandet för att sedan be honom att återvända, och började på grund av sin skuld dricka. Till slut arbetade sig gruppen fram, och satte upp ett antal regler för att hålla gruppen intakt. Först tillkännagav bandet ett "alla för en"-förhållningssätt: Coldplay var en demokrati och vinster skulle delas rättvist, inspirerat av band som U2 och R.E.M. För det andra skulle bandet sparka den som använde tunga droger. [19]

Parachutes (1999–2001)[redigera | redigera wikitext]

I mars 1999 började Coldplay arbeta på sitt debutalbum, som spelades in vid Rockfield Studios med producenten Ken Nelson. De spelade också på Carling Tour, som visade upp kommande band och artister. Efter att ha släppt tre EP-skivor utan en hitlåt fick Coldplay sin första singel "Shiver" på en topplista. Den släpptes i mars 2000 och nådde plats nummer 35 på UK Singles Chart[20] och bandet fick sin första spelning på MTV. Juni 2000 var en central tidpunkt i Coldplays historia: bandet inledde sin första rubriksatta turné inklusive en spelning i Glastonbury. Bandet släppte även sin genombrottssingel "Yellow".[21] Låten gick upp på plats nummer fyra på UK Singles Chart och gjorde Coldplay kända för allmänheten. [21]

Coldplay släppte sitt första fullängdsalbum Parachutes i juli 2000, som placerade sig på förstaplatsen på UK Albums Chart.[22] "Yellow" och "Trouble" spelades regelbundet på radio i Storbritannien och USA. [23] Parlophone förutspådde från början 400 000 sålda exemplar av Parachutes. Vid jul hade 1,6 miljoner kopior sålts enbart i Storbritannien. Parachutes nominerades till Mercury Music Prize i september 2000.

Efter att ha nått framgång i Europa siktade bandet in sig på Nordamerika, [24] och Parachutes släpptes där i november 2000. Bandet inledde en clubturné i USA tidigt under 2001, som började med en show i Vancouver, som följdes av framträdanden i Saturday Night Live, Late Night with Conan O'Brien, och The Late Show with David Letterman. Medan Parachutes blev en långsamt brännande framgång i USA sålde den till slut dubbelplatina. Albumet fick ett bra mottagande av kritikerna och tilldelades priset "Best Alternative Music Album vid Grammy-galan 2002. [25]

A Rush of Blood to the Head (2001–2004)[redigera | redigera wikitext]

Coldplay återvände till studion i oktober 2001 för att arbeta på sitt andra album, återigen med Ken Nelson som producent. A Rush of Blood to the Head släpptes augusti 2002. Albumet gav flera populära singlar, särskilt "In My Place", "Clocks", och balladen "The Scientist".[6]

Coldplay turnerade från juni 2002 till september 2003 under namnet A Rush of Blood to the Head Tour. De besökte fem kontinenter, däribland spelningar på festivaler som Glastonburyfestivalen,[18] V2003 och Rock Werchter. Många shower innehöll genomarbetat ljus och individualiserade skärmar påminnande om U2s Elevation Tour. [26] Under den förlängda turen spelade Coldplay in en live-DVD och CD, Live 2003, vid Hordern Pavilion i Sydney.[27]

I december 2003 utsågs de till årets bästa artist/band av Rolling Stones läsare. Vid den tiden gjorde Coldplay en cover på "2000 miles", en hit från 1983 av The Pretenders, som släpptes för nedladdning på deras officiella webbplats. Det var den bäst säljande nedladdningen det året, intäkterna för försäljningen donerades till kampanjerna "Future Forests" och "Stop Handgun Violence". A Rush of Blood to the Head vann en grammy för bästa alternativa musikalbum vid Grammygalan 2003. [28] Vid Grammygalan 2004 fick Coldplay priset "Record of the Year" för "Clocks".[25]

X&Y (2004–2006)[redigera | redigera wikitext]

Coldplay live 2005

Coldplay höll sig under 2004 till större delen utanför rampljuset och spelade in sitt tredje album.

Angående albumets musikaliska influenser sade basisten Guy Berryman att "Vi lyssnade på många olika saker i de tidiga skedena [av X&Y], från Bowie, Eno och Pink Floyd till Depeche Mode, A-ha, Kate Bush och Kraftwerk. Och U2, som vi brukar göra." [29] I maj fick Martin och hans fru, skådespelerskan Gwyneth Paltrow, tillsammans dottern Apple. [30]

X&Y släpptes i juni 2005 både i Storbritannien och i Europa.[31] Det nya, försenade releasedatumet sköts fram till nästa budgetår, vilket i själva verket gjorde att EMI:s aktier sjönk. [32][33] Det blev 2005 års bästsäljande album med försäljningssiffror världen över på 8,3 miljoner. Förstasingeln "Speed of Sound",[34] gjorde sin debut på radio och i musikbutiker på nätet den 13 april, och släpptes som en CD den 23 maj 2005.[35] Albumet debuterade som nummer ett i 30 länder i världen och blev det tredje fortast säljande albumet i brittisk topplistehistoria. Två andra singlar släpptes samma år: "Fix You" i september och "Talk" i december. Den senare är baserad på melodislingan i låten "Computer Love", som släpptes 1981 av det tyska synthpop-bandet Kraftwerk och hade föregående år återupplivats av den norska gitarristen Erik Wollo. Trots den kommersiella framgången blev kritikernas reaktion på X&Y mindre entusiastisk än dess föregångare. Kritikern Jon Pareles från New York Times beskrev Coldplay som "årtiondets mest outhärdliga band".[36] Jämförelser mellan Coldplay och U2 blev vanligare och vanligare.[37] Chris Martin avslöjade senare att de negativa anmärkningarna fick honom att känna sig "frigjord".[38]

Från och med juni 2005 till juli 2006 turnerade Coldplay med sin Twisted Logic Tour, som innehöll spelningar på Coachella, Isle of Wight Festival, Glastonbury och Austin City Limits Music Festival.[39] I juli 2005 uppträdde bandet på Live 8 i Hyde Park i London där de tolkade The Verves "Bitter Sweet Symphony" med Richard Ashcroft på sång.[40] Under september spelade Coldplay in en ny version av "How You See the World" med omarbetade texter till War Childs välgörenhetsalbum Help!: A Day in the Life. I februari 2006 fick Coldplay utmärkelser som bästa band och bästa singel vid BRIT Awards.[41]

Viva la Vida or Death and All His Friends (2006–nutid)[redigera | redigera wikitext]

Chris Martin spelar på en konsert i São Paulo, Brasilien

Bandet började arbeta på sitt fjärde studioalbum Viva la Vida or Death and All His Friends, i oktober 2006 med producenten Brian Eno.[42]

Coldplay tog en paus från inspelningen och turnerade i Latinamerika under vintern/våren 2007, med uppträdanden i Chile, Argentina, Brasilien och Mexiko.[43] Bandet avslöjade att det såg ut som att albumet skulle få latinamerikanska influenser, efter inspelning i kyrkor och andra utrymmen i Latinamerika och Spanien under deras turné. [44] Gruppen tillbringade resten av året med att spela in, mest med Brian Eno.[45]

Martin beskrev Viva la Vida som en ny inriktning för Coldplay, en ändring från deras tre tidigare album som de har beskrivit som en "trilogi". [46]

Han sade att albumet innehöll mindre falsetto eftersom han lät sin rösts lägre register ha företräde. [46] Några låtar som till exempel "Violet Hill" innehåller distade gitarriff och bluesiga undertoner. [46]

"Violet Hill" valdes ut som den första singeln från albumet, som släpptes på radio den 29 april 2008. [47] Efter sin första spelning på radio var den fritt tillgänglig för nedladdning på Coldplays webbplats från och med 12:15 pm (GMT +0) under en veckas tid, ända tills den blev kommersiellt nedladdningsbar den 6 maj. [48][49]

"Violet Hill" placerade sig på UK Top 10 och US Top 40, och gick högt upp på listorna runt om i världen. Titelspåret "Viva la Vida" släpptes exklusivt på iTunes. Det blev gruppens första låt som gick in på Billboard Hot 100,[50] och blev deras första listetta i Storbritannien, enbart baserat på antal nedladdningar.[51] Den 16 juni började Coldplay sin Viva la Vida Tour med en gratis konsert på Brixton Academy i London.[52] Detta följdes upp två dagar efter med ett 45 minuters uppträdande som sändes live utanför BBC Television Centre.[53]

Den 15 juni 2008 toppade Viva la Vida or Death and All His Friends albumlistan i Storbritannien trots att den bara hade varit tillgänglig för försäljning i tre dagar. Då hade den sålt i 302000 exemplar; BBC kallade albumet för "en av de snabbast sålda skivorna i Storbritanniens historia.[54] I slutet av juni hade den satt ett nytt rekord för det mest nedladdade albumet någonsin. [55][56]

I oktober 2008 vann Coldplay två Q Awards, en för bästa album samt priset Best Act in the World Today. [57]

I en intervju med BBC 6 Music den 30 augusti uppgav Martin att bandet skulle göra en uppföljare till Viva la Vida or Death and All His Friends med en EP kallad Prospekt's March, som skulle släppas runt 26 december (senare ändrat till 25 november), och ett femte studioalbum i december 2009.[58][59]

Den 20 januari 2009 tillkännagavs det att Coldplay hade blivit nominerade till fyra BRIT Awards: British Group, British Live Act, British Single ("Viva la Vida") and British Album (Viva la Vida or Death and All His Friends).[60]

Vid den 51:a årliga Grammygalan den 8 februari 2009, vann Coldplay tre grammisar under kategorierna Song of Year för "Viva la Vida", Best Rock Album för Viva la Vida or Death and All His Friends, och Best Vocal Pop Performance by a Duo or Group för "Viva la Vida".[61][62]

Lagom till jul 2010 släpptes singeln "Christmas Lights". Den blev genast en stor succé.

I en intervju i januari 2011 sade Chris Martin att bandets femte album skulle bli mer personligt. Han sade även att albumet handlade om kärlek, beroende, tvångssyndrom och att arbeta för någon du inte tycker om. I mitten av augusti tillkännagav bandet att deras femte album, Mylo Xyloto, ska släppas den 24 oktober 2011. [63]

Den 3 mars 2014 släppte Coldplay första singeln "Magic", från albumet Ghost Stories som släpptes den 19 maj 2014. [64]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Chris Martin
Guy Berryman

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

EP[redigera | redigera wikitext]

Singlar[redigera | redigera wikitext]

Priser[redigera | redigera wikitext]

Coldplay framför låten "Yellow" live 2006
Grammys
  • 2001 - Bästa alternativa musikalbum (Parachutes)
  • 2002 - Bästa alternativa musikalbum (A Rush of Blood to the Head)
  • 2003 - Årets låt (Clocks)
  • 2009 - Årets låt (Viva La Vida)
  • 2009 - Bästa rockalbum (Viva la Vida or Death and All His Friends)
  • 2009 - Bästa musikframträdande i genre POP (Viva La Vida)
Brits
  • 2001 - Bästa brittiska Grupp/Band i Storbritannien
  • 2001 - Bästa brittiska Grupp/Band i Storbritannien
  • 2003 - Bästa brittiska Grupp/Band i Srotbritannien
  • 2003 - Bästa brittiska Album (A Rush of Blood to the Head)
  • 2006 - Bästa brittiska album (X&Y)
  • 2006 - Bästa brittiska låt (Speed of Sound)
  • 2012 - Bästa brittiska Grupp/Band i Storbritannien

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Coldplay - Viva la Vida”. Contact Music. 2008-06-30. http://www.contactmusic.com/new/home.nsf/albumreview/coldplay-viva-la-vidax30x06x08. Läst 13 februari 2009. 
  2. ^ ”Yahoo! Music: Coldplay chills out Peas, Stripes”. Yahoo!. http://music.yahoo.com/read/news/20352322. Läst 3 september 2008. 
  3. ^ ”Digital Spy: Coldplay album goes platinum in three days”. Digital Spy. http://www.digitalspy.co.uk/music/a100539/coldplay-album-goes-platinum-in-three-days.html. Läst 3 september 2008. 
  4. ^ (Roach 2003, p. 9)
  5. ^ (Roach 2003, p. 18)
  6. ^ [a b] (Roach 2003, p. 98)
  7. ^ ”Coldplay Give Track-By-Track Tour of Viva La Vida”. MTV. http://www.mtv.com/news/articles/1589032/20080609/coldplay.jhtml?rsspartner=rssColdFusion. Läst 3 september 2008. 
  8. ^ (Roach 2003, p. 82)
  9. ^ (Roach 2003, p. 122)
  10. ^ [a b] Ali, Mehreen F. (2005-11-26). ”All That Is Cold play”. Dawn. http://www.dawn.com/weekly/yworld/archive/051126/yworld6.htm. Läst 1 maj 2008. 
  11. ^ (Roach 2003, p. 19)
  12. ^ (Roach 2003, p. 22)
  13. ^ [a b] ”"Newsreel: An appeal to Wikipedia enthusiasts"”. Coldplay.com. 2008-07-25. http://www.coldplay.com/newsdetail.php?id=80. 
  14. ^ Cross, Alan. ”The Ongoing History of New Music - "Coldplay Part 2"”. CFNY-FM 102.1 The Edge. http://cfnyfm.corusradionetwork.com/emmis/OHNM.cfm?rem=8696&pge=1&arc=2. Läst 2008-07-25. 
  15. ^ [a b c] Gundersen, Edna (2003-02-13). ”Coldplay searching for a balance”. USA Today. http://www.usatoday.com/life/music/awards/grammys/2003-02-02-coldplay_x.htm. Läst 4 maj 2008. 
  16. ^ ”Coldplay to Quit”. Daily Star. 2008-01-07. http://www.dailystar.co.uk/posts/view/25893/Coldplay-to-quit/. Läst 5 maj 2008. 
  17. ^ (Roach 2003, p. 26)
  18. ^ [a b] (Roach 2003, p. 28)
  19. ^ du Lac, J. Freedom (2 October 2005). ”Blue-Throated Warbler”. The Washington Post. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/10/01/AR2005100101178.html. Läst 18 oktober 2008. 
  20. ^ (Roach 2003, p. 35)
  21. ^ [a b] (Roach 2003, p. 42)
  22. ^ (Roach 2003, p. 45)
  23. ^ Leahey, Andrew. ”Coldplay > Biography”. Allmusic. http://www.allmusic.com/artist/coldplay-p435023. Läst 18 oktober 2008. 
  24. ^ (Roach 2003, p. 76)
  25. ^ [a b] ”Grammy Award Winners”. Grammy Awards. http://www.grammy.com/GRAMMY_Awards/Winners/Results.aspx?title=&winner=Coldplay&year=0&genreID=0&hp=1. Läst 25 april 2008. 
  26. ^ Wener, Ben (2005-08-22). ”Still a few steps short of greatness”. The Orange County Register. http://www.ocregister.com/ocr/sections/life/life/article_643731.php. Läst 1 maj 2008. 
  27. ^ Danby, Andrew (2003-09-04). ”Coldplay Go Live”. Rolling Stone. http://www.rollingstone.com/artists/coldplay/articles/story/5935495/coldplay_go_live. Läst 25 april 2008. ”Concert album due in November” 
  28. ^ ”Complete list of Grammy Award winners”. USA Today. 2003-02-24. http://www.usatoday.com/life/music/awards/grammys/2003-01-07-grammy-complete-list_x.htm. Läst 1 maj 2008. 
  29. ^ Maclean, Graeme. ”Changing the World at UKULA”. Ukula. http://www.ukula.com/TorontoArticle.aspx?SectionID=2&ObjectID=1455&CityID=3. Läst 24 april 2008. 
  30. ^ ”It's A Girl For Paltrow & Martin”. CBS. 2004-03-17. http://www.cbsnews.com/stories/2004/05/17/entertainment/main617954.shtml. Läst 1 maj 2008. 
  31. ^ ”BBC - Rock/Indie Review- Coldplay, X&Y”. BBC. 2005-11-20. Arkiverad från originalet den 2012-05-25. https://archive.is/uJXr. Läst 25 april 2008. 
  32. ^ ”EMI shares hit by profit warning”. BBC News. 2005-02-07. http://news.bbc.co.uk/1/hi/business/4242293.stm. Läst 23 april 2008. 
  33. ^ ”Coldplay's X&Y is 'album of year'”. BBC News. 2005-12-09. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/4491208.stm. Läst 25 april 2008. 
  34. ^ Morford, Mark (2005-06-17). ”Is Coldplay The New Jesus? Martin & Co. make moms smile and girls swoon and offend no one in their quest to love all puppies”. San Francisco Chronicle. http://www.sfgate.com/cgi-bin/article.cgi?file=/gate/archive/2005/06/17/notes061705.DTL. Läst 25 april 2008. 
  35. ^ Sherwin, Adam (2005-04-30). ”Coldplay's new single breaks sound barrier”. The Times. http://www.timesonline.co.uk/tol/news/uk/article386710.ece. Läst 25 april 2008. 
  36. ^ Pareles, Jon (2005-06-05). ”The Case Against Coldplay”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2005/06/05/arts/music/05pare.html?_r=1&oref=slogin. Läst 24 april 2008. 
  37. ^ Lamb, Bill (2005-06-05). ”Coldplay Discography”. http://top40.about.com/od/discographies/a/coldplaydisc.htm. Läst 3 maj 2008. 
  38. ^ Reynolds, Simon (18 June 2008). ”Coldplay 'liberated' by 'X&Y' criticism”. Digital Spy. http://www.digitalspy.co.uk/music/a101574/coldplay-liberated-by-xy-criticism.html. Läst 18 oktober 2008. 
  39. ^ ”The Daily Wrap 2005 ACL Music Festival”. Austin City Limits. http://www.aclfestival.com/dailywrap/2005/lineup.aspx. Läst 25 april 2008. 
  40. ^ ”BBC - The Live 8 Event - Line Up and Artists”. BBC. http://www.bbc.co.uk/music/thelive8event/lineupandartists/. Läst 25 april 2008. 
  41. ^ ”Brit Awards > 2006”. BRIT Awards. http://www.brits.co.uk/shows/archive-63/. Läst 25 april 2008. 
  42. ^ ”Coldplay Reveal New Album Details, Timbaland Producing Ashlee Simpson, Courtney Love Blamed for Jack Osbourne’s Drug Problem”. Rolling Stone. 2007-09-10. http://www.rollingstone.com/rockdaily/index.php/2007/09/10/coldplay-reveal-new-album-details-timbaland-producing-ashlee-simpson-courtney-love-blamed-for-jack-osbournes-drug-problem/. Läst 24 april 2008. 
  43. ^ Cohen, Jonathan (2007-01-31). ”Coldplay Collects Singles For Vinyl Box”. Billboard. http://www.billboard.com/bbcom/news/article_display.jsp?vnu_content_id=1003540253. Läst 24 april 2008. 
  44. ^ Tyrangiel, Josh (2008-06-09). ”Coldplay, Viva la Vida”. ""171"". Time. ss. 23. 
  45. ^ Montgomery, James (9 June 2008). ”Coldplay Give Track-By-Track Tour Of Viva La Vida, Explain Handclaps, Tack Pianos And The Number 42”. MTV. http://www.mtv.com/news/articles/1589032/20080609/coldplay.jhtml. Läst 18 oktober 2008. 
  46. ^ [a b c] Serpick, Evan (2008-02-27). ”Coldplay at Work on "Something Different" for Upcoming Album - Chris Martin talks about trilogy and change.”. Rolling Stone. http://www.rollingstone.com/news/story/18915732/coldplay_at_work_on_something_different_for_upcoming_album. Läst 24 april 2008. 
  47. ^ ”News Ticker: Guns N’ Roses, Britney Spears, Coldplay”. Rolling Stone. 2008-04-21. http://www.rollingstone.com/rockdaily/index.php/2008/04/21/news-ticker-guns-n-roses-britney-spears-coldplay/. Läst 24 april 2008. 
  48. ^ ”Coldplay giving away new single”. BBC. 2008-04-28. http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/7370808.stm. Läst 28 april 2008. 
  49. ^ ”Coldplay”. Coldplay. 2008-04-28. http://coldplay.com/song.html. Läst 28 april 2008. 
  50. ^ ”The Billboard Hot 100”. Billboard. http://www.billboard.com/bbcom/charts/chart_display.jsp?g=Singles&f=The+Billboard+Hot+100. Läst 3 september 2008. 
  51. ^ ”BBC News: Coldplay's new single tops chart”. BBC. http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/7468223.stm. Läst 17 juli 2008. 
  52. ^ ”BBC Newsbeat: Coldplay make their live return”. BBC. http://news.bbc.co.uk/newsbeat/hi/music/newsid_7457000/7457396.stm. Läst 17 juli 2008. 
  53. ^ ”BBC News: Coldplay play open air gig at BBC”. BBC. http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/7462168.stm. Läst 17 juli 2008. 
  54. ^ ”BBC News: New Coldplay album tops UK chart”. BBC. http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/7455622.stm. Läst 17 juli 2008. 
  55. ^ ”Most Album Downloads Ever”. Hyper-Stars. http://www.hyper-stars.blogspot.com. Läst 3 september 2008. 
  56. ^ ”Yahoo! Chart Watch: Viva La Download Or Death And All His CDs”. Yahoo!. 2008-06-29. http://new.music.yahoo.com/blogs/chart_watch/9716/week-ending-june-29-2008-viva-la-download-or-death-and-all-his-cds. Läst 3 september 2008. 
  57. ^ Double Q Award win for Coldplay”. BBC News (BBC). 2008-10-06. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/7654844.stm. Läst 2008-12-29. 
  58. ^ Harris, Chris (2008-09-02). ”Coldplay Will Issue EP Of Viva La Vida Leftovers In December, New LP In 2009”. MTV. http://www.mtv.com/news/articles/1593941/20080902/coldplay.jhtml. Läst 3 september 2008. 
  59. ^ Alker, Elizabeth (2008-08-31). ”New Coldplay EP”. BBC. http://www.bbc.co.uk/6music/news/20080831_coldplay.shtml. Läst 3 september 2008. ”Chris Martin reveals new EP title, release date and a fifth studio album for 2009” 
  60. ^ ”Coldplay top nominee at BRIT music awards”. Yahoo. http://news.yahoo.com/s/nm/20090120/en_nm/us_brits_1. Läst 2009-1-21. 
  61. ^ Kreps, Daniel (2009-02-08). ”Plant & Krauss, Lil Wayne, Coldplay Win Big at 2009 Grammy Awards”. Rolling Stone. http://www.rollingstone.com/rockdaily/index.php/2009/02/08/coldplay-lil-wayne-plant-krauss-win-big-at-2009-grammy-awards/. Läst 2009-02-09. 
  62. ^ du Lac, J. Freedom (2009-02-09). ”The Gang's All Here”. The Washington Post. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/story/2009/02/09/ST2009020900133.html. Läst 2009-02-09. 
  63. ^ | = http://www.bbc.co.uk/newsbeat/12128787
  64. ^ http://coldplay.com/newsdetail.php?id=1416

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]