Kraftwerk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se kraftverk för anläggningar för elproduktion.
Kraftwerk
Kraftwerk live in Stockholm.jpg
Kraftwerk live i Stockholm, 2004
Pseudonym(er) Organisation (tidigare namn)
Bakgrund Tyskland Düsseldorf, Tyskland
Genre(r) Elektronisk musik, technopop (synthpop), krautrock
År som aktiva 1968–
Skivbolag Kling Klang, EMI, Capitol Records, Astralwerks, Warner Bros. Records, Philips, Vertigo, Cleopatra, Elektra Records
Artistsamarbeten Organisation
Webbplats www.kraftwerk.com
Medlemmar
Ralf Hütter
Fritz Hilpert
Henning Schmitz
Falk Grieffenhagen
Tidigare medlemmar
Stefan Pfaffe
Florian Schneider
Wolfgang Flür
Karl Bartos
Fernando Abrantes
Andreas Hohmann
Klaus Dinger
Klaus Roeder
Michael Rother
Emil Schult

Kraftwerk (efter det tyska ordet för "kraftverk") är en inflytelserik musikgrupp inom den elektroniska och experimentella musiken. Gruppen grundades i Düsseldorf, Tyskland omkring 1970 och är fortfarande verksam. Kraftwerks produktionsbolag heter Kling Klang och gruppens skivor distribueras av bland andra EMI, Capitol Records och Astralwerks.

Några av deras mest uppmärksammade låtar är Autobahn, Radio-Activity, The Model, The Robots och Pocket Calculator.

Kraftwerk anses av många[vem?] ha skapat den moderna elektroniska musiken och ledde, främst under 1970- och början av 1980-talet, utvecklingen inom synth- och electronica-musiken, och många ser deras musik som föregångare till techno. Själva har de kategoriserat sin musik på olika vis genom årtiondena, "acoustical films"(1978)[1], "Technopop" (1986) eller "Alltagsmusik" (2006). På 1970- och 1980-talet talade Hütter om konceptet Kraftwerk som ett "Gesamtkunstwerk" (allkonstverk) [2] och ännu på 2000-talet refererade Hütter till medlemmarna som "Musikarbeiter" (musikarbetare)[3] eller helt enkelt "The Man-Machine".[4] Kraftwerk har varit stilbildande och inspirerat många band.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Bandet under en konsert i Zürich den 3 oktober 1976 med den klassiska uppställningen; Ralf Hütter, Karl Bartos, Wolfgang Flür och Florian Schneider.

Kraftwerk grundades ursprungligen av Ralf Hütter och Florian Schneider. De träffades 1967 på en improvisationskurs på Düsseldorfs musikkonservatorium och kom att starta bandet Organisation tillsammans med ett antal musiker. Bandet spelade in albumet Tone Float och kom att turnera och spela på en mängd festivaler och liknande. I ett övergångsperiod kallade de sig ibland för Organisation och ibland för Kraftwerk. Alfred Mönicks, en av bandets medlemmar, förklarade i en intervju att bandet redan kallade sig för Kraftwerk innan LP:n Tone Float spelades in, det vill säga 1969, men att skivbolaget RCA ansåg att det tyska namnet inte skulle fungera internationellt.[5] I samma intervju berättar han även att Ralf och Florian ville att bandet skulle ge sig ut på en turné till USA och England, men att de andra medlemmarna istället ville slutföra sina studier och därmed hoppade av bandet.

Under namnet Kraftwerk spelade sedan Ralf och Florian tillsammans med andra musiker in två skivor åren 1970 och 1971 med hjälp av Konrad Plank som producent. Dessa båda instrumentella och experimentella album gavs ut på skivbolaget Philips. Musikalbumen kallades kort och gott för Kraftwerk och Kraftwerk 2 och placerade gruppen i den av brittisk press skapade musikgenren krautrock. 1973 kom albumet Ralf und Florian ut och i och med denna skiva närmade de sig en mer melodisk pop och de inkorporerade även en form av rudimentär sång i en av låtarna. Skivan Ralf und Florian kan också ses som startskottet för den image bandet i fortsättningen skulle arbeta med. I och med att duon blev tillfrågad att göra ett TV-framträdande i oktober 1973 för programmet Aspekte i kanalen ZDF hyrde Ralf och Florian slagverkaren Wolfgang Flür som i programmet gjorde sin debut med bandet.[6]

Året därefter kom deras stilbildande album Autobahn, där Ralf, Florian och Wolfgang förstärktes av musikern Klaus Roeder på gitarr och fiol. Den nedkortade singelversionen av titelspåret Autobahn blev en stor försäljningssuccé vilket resulterade i att de 1975 gav sig ut på en lång turné som bland annat tog dem till USA. Medlemmar i bandet under denna turné var förutom Ralf, Florian och Wolfgang även den unge musikern Karl Bartos. Väl tillbaka efter den långa turnén, gick de in i sin studio i Düsseldorf, Kling Klang Studio, och spelade in den dystopiska och mörka skivan Radioaktivität. Titelspåret blev en stor hit i Frankrike och de genomförde ett antal konserter 1976 i Europa och då främst i Frankrike, Nederländerna och Storbritannien.

1977 och 1978 gavs de två albumen Trans Europa Express och Die Mensch-Maschine ut. Dessa anses, tillsammans med Computerwelt från 1981, av många vara höjdpunkten på bandets karriär. Dessa tre skivor kom att bli mycket inflytelserika inom många olika genrer av musik, som exempelvis disco, funk, syntpop och senare hiphop, house och techno. 1981 gav de sig ut på sin andra stora världsturné. Till denna turné hade de byggt om sin studio så att merparten kunde transporteras i moduler vilket gjorde att de verkligen kunde spela sin musik live på scen. Det var till denna turné som bandet först uppträdde med sina idag välkända "robotar" på scenen (se vidare Image och myter). Till denna turné hade de även fått fyra specialdesignade tv-skärmar byggda av Sony som skulle visa synkroniserade filmsekvenser under konserten. Turnén började med att bli försenad på grund av tekniska problem med just denna synkronisering men startade sedan i Italien. Denna turné tog dem genom Europa, till USA, tillbaka till Europa, sedan till Asien, Australien, Indien och tillbaka till Europa där de spelade en mängd konserter i Tyskland.

1983 förekom det rykten om att Kraftwerk skulle komma ut med ett nytt album och visst promotionmaterial läckte ut från skivbolagen om skivan Technopop. Men skivan drogs tillbaka och gavs aldrig ut. Istället gav gruppen samma år ut singeln Tour de France och senare "Tour de France Remix". 1986 kom skivan Electric Cafe som förmodligen till stora delar är baserat på materialet från albumet Technopop som bandet påbörjat 1982 och som skulle ha släppt 1983 men som drogs tillbaka på oklara grunder. I samlingsboxen Der Katalog som gavs ut i oktober 2009 så har exempelvis albumet Electric Cafe bytt namn till Technopop. I slutskedet av produktionen av Electric Cafe lämnade Flür bandet och innan bandet hann ge ut sin samlingsskiva The Mix 1991 så hade även Bartos lämnat bandet. Luckorna efter Flür och Bartos fylldes först ut med Fritz Hilpert och Fernando Abrantes och med denna banduppställning gav de sig ut på sin tredje världsturné. Under pågående turné byttes dock Abrantes ut på scen mot Henning Schmitz som arbetat tillsammans med Kraftwerk som ljudtekniker sedan 1978.

Radioactivity under en konsert i Kiev 2008, med Stefan Pfaffe längst till höger.

Efter en period av mer eller mindre tystnad spelade Kraftwerk i Luton Hoo 1997 på festivalen Tribal Gathering där de bland annat presenterade en helt ny låt. Denna konsert har senare Ralf talat om i termer av en nytändning för bandet. Mellan åren 1999 till 2003 gav de ut två maxisinglar och ett album och de gav sig ut på sin fjärde världsturné 2004-2005 som 2005 resulterade i en liveskiva och en dubbel-dvd som de kallade för Minimum – Maximum.

2006 gjorde bandet ett antal festivalspelningar i Norge, tjeckien, Spanien, Belgien, Italien och Tyskland. De båda låtarna Showroom Dummies och Computer Love hade lagts till låtlistan och detta var första gången som Showroom Dummies spelades live sedan 1981.

2008 genomförde bandet en mindre turné i USA där de bland annat framträdde på den stora utomhusfestivalen Indio Coachella Music Festival i Kalifornien. Under denna turné deltog inte Florian Schneider, utan med på scen fanns istället Stefan Pfaffe som under ett flertal år arbetat med bandets videoprojektioner. I början av år 2009 gavs beskedet att Florian Schneider lämnade bandet.[7] Under en konsert i Düsseldorf den 11 januari 2012 var Stefan Pfaffe utbytt mot Falk Grieffenhagen som arbetat som Kraftwerks animatör och 3D-grafiker sedan 2008.

Konflikten med tidigare medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Efter att Flür och Bartos lämnade Kraftwerk figurerade de båda ganska ofta i musikpressen och fick där svara på frågor om Kraftwerk. På grund av bandets restriktiva hållning till media blev detta den enda information som nådde ut angående varför de båda lämnat bandet och hur tiden med Kraftwerk hade varit. Detta resulterade i en minst sagt kylig relation mellan å ena sidan Ralf och Florian och å andra sidan Bartos och Flür. När så Flür släppte sin självbiografiska bok Ich war ein Roboter om sin tid med bandet tog de resterande kraftwerkarna boken till domstol och krävde att vissa bilder skulle tas bort och att vissa historiska påståenden skulle ändras eller raderas. Parterna gjorde upp och i den senare engelska upplagan hade Flür gått Kraftwerk till mötes. Efter detta råder det någon form av tyst krig mellan parterna där ingen vill uttala sig om den andra annat än i korta kritiska ordalag. Ralf och Florian vidmakthåller i intervjuer att de alltid har varit de två som är Kraftwerk och att de alltid har samarbetat med andra musiker.

Situationen har även påverkat fansen där vissa anser att det var uppställningen Ralf, Florian, Flür och Bartos som var originalet medan en annan skara fans håller med Ralf och Florian och ser tiden med Flür och Bartos som en period i bandets historia. Idag gör Kraftwerk allt för att minimera Flür och Bartos betydelse i bandets musikaliska historia trots att det var denna period som många ser som bandets guldålder. Å andra sidan kan det tilläggas att de båda nuvarande musikerna Hilpert och Schmitz har spelat med bandet längre än Flür och Bartos.

Image och myter[redigera | redigera wikitext]

Kraftwerk under Bestival 2009. Ralf Hütter till vänster och Henning Schmitz till höger.

Kraftwerk har alltid hyllat teknik och haft en sorts retrofuturistisk framtoning. Detta har genomsyrat enskilda låtar och hela album. De har sedan 1973, med bara kortare avbrott, samarbetat med bildkonstnären Emil Schult och tillsammans skapat en för Kraftwerk typisk design baserad på symboler, eller arketypiska bilder som Emil beskriver dem, som till exempel symbolen för radioaktivitet.

Redan under sin första världsturné 1975 beskrev media dem som stela, eleganta och korrekta. I både England och USA emottogs de av pressen med en sorts skräckblandad förtjusning och mer än en gång skrevs det om dem i ljuset av Tysklands historia med nazismen. I en recension i musiktidningen the Sounds skrev exempelvis journalisten Dave Fudger om en konsert på The Roundhouse i London i oktober 1976 "This is what your fathers fought to save you from...". I intervjuer har Ralf sagt att det var dessa kommentarer om deras stelhet som gjorde att de till skivan Trans Europe Express spelade in låten Showroom dummies, det vill säga skyltdockor och på sin nästa skiva The Man-Machine helt tog steget ut och spelade in låten the Robots. Till lanseringen av The Man-Machine 1978 hade de konstruerat fyra stycken dockkopior av sig själva. Dessa dockor, som kallades för robotar, var helt orörliga skyltdockor och förutom att posera för pressen så kom de att dubblera gruppmedlemmarna på scen under låten The Robots under världsturnén 1981.

I och med skivan The Mix och bandets tredje världsturné 1991 så hade bandet uppdaterat skyltdockorna till fjärrstyrda mer robotliknande dockor med rörliga överkroppar och armar. De fyra robotarna utförde en sorts dans under låten The Robots och förekom allt mer i pressmaterial och videor. Det är dessa "robotar" som sedan har följt bandet åt och även förekommer på deras fjärde världsturné 2004-2005.

Gruppen är mycket mytomspunnen, och medlemmarna förvissar sig om att hålla sig anonyma för omvärlden. Sedan mitten av 1970-talet har bandet nästan uteslutande representerats av Ralf Hütter i intervjusammanhang. I dessa intervjuer, som inte är så ovanliga som media och myten ibland vill få det att verka, så har han en förmåga att ständigt upprepa samma fraser och historier vilket ger intrycket av att man läser samma intervju om och om igen. För varje ny skiva görs det några tillägg i den officiella historien om bandet och andra fraser faller bort. Detta i kombination med Hütters speciella sätt att uttrycka sig och även rena språkmissförstånd har genom tiderna skapat en rad felaktigheter och rena lögner och en del av dessa förmedlas sedan vidare av bandet själva. En av de mer klassiska myterna är historien om hur bandet spelade på två konserter i olika delar av världen samtidigt. Detta skulle ha genomförts genom att bandet på den ena konserten helt representerades av sina robotar. Denna historia är påhittad och fungerar idag närmast som en faktoid.

Som inspiratörer[redigera | redigera wikitext]

Kraftwerk har varit stilbildande och inspirerat många andra band genom åren. Som exempel var de inspiration för det som skulle komma att kallas techno, som kommer ur Detroit-techno.[8][9] Också kan exempel nämnas där bandet Coldplay fick lov att använda en slinga ur Computer Love till sin låt Talk. Det finns även en rad hyllningsalbum och mängder med covers på Kraftwerks låtar. Exempelvis har Señor Coconut gjort en rad covers i latinamerikansk stil.

Skivutgivning och språkversioner[redigera | redigera wikitext]

Kraftwerk har hittills släppt tolv album varav en är ett remixalbum och en är ett livealbum. Från och med 1975 och plattan Radioaktivität har Kraftwerk låtit göra olika konvolut för den tyska marknaden och för den engelskspråkig marknaden och ibland även för exempelvis spanska och franska marknaden. På skivan Trans Europa Express spelade de dessutom in vissa av låtarna på olika språk beroende på var skivan skulle släppas. Exempelvis spelades låten Schaufensterpuppen in även på engelska och franska. Detta flerspråkiga koncept har de sedan dess fortsatt med och den låt som de sjungit in flest språkversioner av är Taschenrechner som de till och med har sjungit in i en japansk version kallad Dentaku.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Från och med 1975 och albumet Radioaktivität gav Kraftwerk ut sina skivor med tyska titlar för den tyska marknaden och med engelska titlar för den engelskspråkiga marknaden. Flera album och singlar finns utgivna i än fler språkvarianter. Här listas albumen med de tyska titlarna.

Album[redigera | redigera wikitext]

Samlingsskivor (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Maxi-singlar (i urval)[redigera | redigera wikitext]

DVD[redigera | redigera wikitext]

Bandmedlemmar genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Kraftwerk brukar anses vara en kvartett och har så varit sedan cirka 1973. Trots att banduppställningen har verkat statisk har fler personer varit medlemmar i bandet än vad gemene man kanske tror. Bandets absoluta kärna har varit Ralf Hütter och Florian Schneider men ens de har varit medlemmar under bandets alla skepnader. Hütter hoppade av bandet under en kort period i början av 1970-talet efter bandets första album, för att slutföra sina arkitektstudier, men återförenades snart med Schneider igen för att göra det andra albumet, och i slutet av 2008 valde Schneider att lämna Kraftwerk. Han hade inte medverkat på gruppens konserter sedan dess.
Här nedan följer ett försök till en uppräkning från att Ralf och Florian startade Organisation 1968.

1968 - 1971

Organisation (på LP:n Tone Float)
Andra medlemmar som även ingått i Organisation
Kraftwerk
  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument.
  • Florian Schneider: flöjt, elektroniska instrument.

Under denna period spelade Ralf och Florian med dessa musiker i olika formationer.

1971 - 1973

  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument.
  • Florian Schneider: flöjt, elektroniska instrument.

Under denna period spelade de ibland tillsammans med.

1973 - 1974

  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Florian Schneider: flöjt, keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Klaus Roeder: gitarr, elviolin.
  • Wolfgang Flür: slagverk.

De fem album som bandet släppt fram till denna tidpunkt var alla producerade av Konrad "Conny" Plank och han hade stort inflytande över dessa album.

1974 - 1989

  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Florian Schneider: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Karl Bartos: synthtrummor, sång (Telephone Call).
  • Wolfgang Flür: synthtrummor.

1990

  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Florian Schneider: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Karl Bartos: synthtrummor, sång.
  • Fritz Hilpert: synthtrummor, ljudeffekter.

1991

  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Florian Schneider: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Fritz Hilpert: synthtrummor, ljudeffekter.
  • Fernando Abrantes: synthtrummor, ljudeffekter.

1991 - 2008

  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Florian Schneider: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Fritz Hilpert: synthtrummor, ljudeffekter.
  • Henning Schmitz: synthtrummor, ljudeffekter.

Från och med 2002 spelar alla fyra laptop (Sony Vaio) och keyboard.

2008 - 2012

  • Ralf Hütter: keyboard, laptop , sång
  • Henning Schmitz: keyboard, laptop
  • Fritz Hilpert: keyboard, laptop
  • Stefan Pfaffe: keyboard, laptop , video-operator

2013 -

  • Ralf Hütter: keyboard, laptop , sång
  • Henning Schmitz: keyboard, laptop
  • Fritz Hilpert: keyboard, laptop
  • Falk Grieffenhagen: keyboard, laptop , video-operator

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

  • Florian Schneider spelar tvärflöjt på albumet Nero in South America utgivet 1970 på skivbolaget Liberty med Klaus Doldingers band Paul Nero Sounds.
  • Omslaget till den tyska gruppen Die Dominas 10" singel I bin a Domina från 1980 som bland annat innehåller låten Herr Ralfi und Herr Karl, är ritat av Ralf Hütter och Karl Bartos.
  • Till myten hör att Ralf Hütter och Florian Schneider-Esleben skall ha gått på en Karlheinz Stockhausen-konsert under inflytande av LSD.[12]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ intervju för radiostationen WSKU Radio, Kent, Ohio, 19 juni 1978
  2. ^ Rock&Folk Magazine, Jean-Eric Perrin, November 1981
  3. ^ Intervju av Richard Kingsmill för radioprogrammet "Triple J", Sydney, Australia, 24 January 2003
  4. ^ intervju för radistationen WSKU Radio, Kent, Ohio, 19 juni 1978
  5. ^ www.Germankraft.de, intervju med Alfred Mönicks, "Schon vor den Aufnahmen hatten wir den Namen Kraftwerk. Nur die Schallplätte trägt den bandnamen Organisation. Das war besser für den englisch/amerikanischen Markt. Im Studio einigten wir uns mit dem Produzenten der RCA auf den Namen. Der Name klang englisch. Nachdem die Platte erschienen war, fragte uns der Ralf und der Florian, ob wir Lust hätten, eine England- und Amerika-Tour zu machen. Butch, basil und ich wir stiegen daraufhin aus der Gruppe aus. Wir drei wollten unser Studium beenden."
  6. ^ Youtube, intervju med Flür i en dansk dokumentär, DK2
  7. ^ www.svd.se
  8. ^ Reynolds, Simon. Generation Ecstasy: Into the World of Techno and Rave Culture Routledge, 1999.
  9. ^ Woodford, Arthur M. (2001). This is Detroit 1701–2001. Wayne State University Press. ISBN 0-8143-2914-4.
  10. ^ [a b] Jahre Jazzkeller Krefeld 1958-2008, Leporello Verlag Krefeld, ISBN 978-3-936783-29-2
  11. ^ Dorothy Iannone, Björn Roth (2001). Dieter and Dorothy. Their Correspondence in Words and Works 1967 - 98. bilgerverlag. ISBN 978-3-908010-53-1 
  12. ^ SvD: Den tyska ljudmaskinen sätter spår

Källor[redigera | redigera wikitext]

Källor för avsnittet Bandmedlemmar genom tiderna i urval:

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]