Daceton armigerum

Från Wikipedia
Daceton armigerum
D. armigerum-arbetare från Brasilien.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljVespoidea
FamiljMyror
Formicidae
UnderfamiljEttermyror
Myrmicinae
SläkteDaceton
ArtDaceton armigerum
Vetenskapligt namn
§ Daceton armigerum
Auktor(Latreille, 1802)
Hitta fler artiklar om djur med

Daceton armigerum[1] är en myrart som först beskrevs av Pierre André Latreille 1802. Daceton armigerum ingår i släktet Daceton och familjen myror.[2][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2] Arten är spridd i norra Sydamerika och har påvisats i torra områden och översvämmade skogar i Bolivia, Brasilien, Colombia, Ecuador, Franska Guyana, Guyana, Peru, Surinam, Trinidad och Venezuela.[4]

Daceton armigerum är den enda ettermyran, där de vinglösa arbetsmyrorna kan glidflyga och har viss förmåga att manövrera i luften. Glidflygande myror utgör ett unikum då de är de enda kända insekterna som kan glidflyga utan vingar och de är de enda djuren som glidflyger baklänges. De utnyttjar förmågan när de faller ned från en gren och kan då styra så att de landar på trädstammen.[5]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ (2001) , website, Hymenoptera Name Server
  2. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (6 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/daceton+armigerum/match/1. Läst 24 september 2012. 
  3. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  4. ^ Azorsa, Frank; Sosa-Calvo, Jeffrey (2008). ”Description of a remarkable new species of ant in the genus Daceton Perty (Formicidae: Dacetini) from South America.”. Zootaxa 1749: sid. 27–38. http://www.mapress.com/zootaxa/2008/f/zt01749p038.pdf. 
  5. ^ Yanoviak, S. P., R. Dudley & M. Kaspari (2005) Directed aerial descent in canopy ants, Nature, nr:433, sid:624-626

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]