Surinam

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 4°N 56°V / 4°N 56°V / 4; -56

Republiek Suriname
Flagga Statsvapen
ValspråkJustitia - Pietas - Fides
(Latin: Rättvisa - Fromhet - Lojalitet)
Nationalsång: God zij met ons Suriname
Huvudstad Paramaribo
Officiellt språk nederländska
Statsskick republik
 -  President Dési Bouterse
 -  Regeringschef Dési Bouterse
Självständighet från Nederländerna 
 -  Erkänd 25 november 1975 
Area
 -  Totalt 163 270 km² (90:e)
 -  Vatten (%) 1,1%
Befolkning
 -   års uppskattning 491 989[1] (173:eUNIQ28499eafc85f7161-nowiki-00000004-QINU1UNIQ28499eafc85f7161-nowiki-00000005-QINU)
 -  Befolkningstäthet 2,7/km² (190:e)
BNP (PPP) 2005 års beräkning
 -  Totalt $2 898 miljoner (161:a)
 -  Per capita $5 683 
Valuta surinamesisk dollar (SRD)
Tidszon UTC-4
Topografi
 -  Högsta punkt Juliana-toppen, 1 230 m ö.h.
 -  Största sjö W.J.van blommestein Meer, km²
 -  Längsta flod Courantyne, km
Nationaldag 25 november
Nationalitetsmärke SME
Landskod SR
Landsnummer 597
Surinam
Maroi-floden

Surinam (Nederländska: Suriname), formellt Republiken Surinam, är en stat i norra Sydamerika vid Atlanten. Landet gränsar till Brasilien, Guyana och Franska Guyana och är Sydamerikas minsta självständiga land (motsvarar ungefär Tunisiens yta). En stor del av Surinam är bevuxet av tropisk regnskog och där finns en mycket artrik flora och fauna. Landets befolkning uppskattades i juli 2011 till 491 989.[1]

Surinam är tillsammans med grannlandet Guyana, de enda nationerna på det amerikanska fastlandet som tillämpar vänstertrafik.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Surinam var före självständigheten 1975 en nederländsk koloni under namnet Holländska Guyana och senare Nederländska Guyana. Under 1600-talet kämpade Storbritannien och Nederländerna om makten över det som idag är Surinam, och det var slutligen holländarna som lyckades ta kontroll över området och gjorde det till en koloni. Under den fortsatta delen av 1600-talet och även 1700-talet hämtades slavar från Afrika till kolonin och användes framförallt inom jordbruket. Många av dessa slavar lyckades dock rymma in i djungeln och startade där små separatiströrelser som bland annat anföll de odlingar där de andra slavarna hölls fångna och tvingades arbeta. Efter att slaveri avskaffades under 1860- och 1870-talet började man istället importera arbetskraft från bland annat Indien och Indonesien. Som en följd av detta utgörs ungefär hälften av landets nuvarande befolkning av ättlingar till dessa slavar och invandrare, och Surinam är idag ett av de mest mångkulturella länderna i Sydamerika.

När Surinam blev självständigt 1975 flyttade totalt 300.000 människor till Nederländerna, nästan samma antal som befolkningen i själva Surinam nuförtiden. År 1980, fem år efter självständigheten, ersattes den civila regeringen av en militärregim som deklarerade att landet var en socialistrepublik. Militären fortsatte att styra fram till 1987, även om regeringarna formellt var civila. 1987 resulterade internationella påtryckningar i att ett demokratiskt val hölls. 1989 störtades återigen den civila regeringen av militären, men nya demokratiska val hölls 1991 och har sedan dess hållits 1996, 2000, 2005 och 2010.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Klimatet är tropiskt men mildras av passadvindarna.

Surinam är täckt till 94,7 % av tropisk regnskog som indelas i 16 olika skogstyper. Den skogbevuxna arealen minskar eftersom man avverkar skog för att exportera timmer. Skogsavverkningen i Surinam är historiskt låg jämfört med andra länder i regionen. Mellan år 2000 och 2009 minskade Surinams regnskogstäcke med i genomsnitt 0,02 % per år.

Ett annat miljöproblem är att vattendragen i inlandet är förorenade på grund av gruvdriften. Ungefär 75 % av elektriciteten framställs med vattenkraft och resterande av fossila bränslen.

Surinam har många nationalparker, varav en finns med på Unescos världsarvslista. Hela 12 % av landets yta består av nationalparker. Tack vare dessa och en än så länge stor och relativt orörd mängd skog och regnskog har man börjat utvärdera möjligheterna för ekoturism som skulle kunna ge ökade inkomster till landet.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Surinams distrikt

Surinam är indelat i tio distrikt (distrikten): Brokopondo, Commewijne, Coronie, Marowijne, Nickerie, Para, Paramaribo, Saramacca, Sipaliwini och Wanica.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Surinams ekonomi domineras av bauxitindustrin, som står för mer än 15 procent av BNP och 70 procent av exportinkomsterna. Landet exporterar också en stor mängd socker, och landets främsta handelspartner är Nederländerna, USA och olika länder i Västindien. Även Kina då den kinesiska minoriteten säljer varor ifrån det landet.

Surinams ekonomi har under de senaste decennierna präglats av relativt låg tillväxt och instabilitet, med undantag för till exempel den första halvan av 1990-talet då landets ekonomi upplevde ett visst uppsving. De senaste åren har den nuvarande regeringen dels städat upp efter den ganska misslyckade Wijdenbosch-regeringen som styrde under andra halvan av 90-talet och blev avsatt i demokratiska val 2000, dels utlovat och genomfört olika ekonomiska reformer i hopp om att få fart på ekonomin. Den nuvarande regeringen har bland annat upphört att finansiera statsbudgeten med att trycka pengar, vilket man hoppas skall hjälpa till att undvika hög inflation som landet präglades av under bland annat den föregående regeringen. Man har också avskaffat många prisregleringar på olika varor, devalverat valutan med nästan 90 procent för att växelkurserna skall stämma bättre överens med verkligheten samt avskaffat de statliga bensinsubventionerna.

Huruvida Surinam kommer att fortsätta utvecklas ekonomiskt beror framförallt på om regeringen lyckas genomföra fler av de politiska och ekonomiska reformer som har utlovats, bland annat hårdare kontroll av statens utgifter, hålla en låg inflation, underlätta för fler investeringar i landet och utveckla bauxit- och guldgruvorna. Den nederländska staten har, sedan Surinam blev självständigt, bistått landet med ekonomisk hjälp i form av bland annat förmånliga lån för utvecklingsprojekt och rena bidrag. Denna ekonomiska hjälp stoppades dock temporärt under de militärstyren som Surinam har haft under vissa perioder sedan 1970-talet.

Surinam är väldigt urbaniserat; befolkningen bor huvudsakligen längs kusten och främst i huvudstaden Paramaribo (även kallat Par'bo), dessutom bor det många surinameser i gamla kolonialmakten Nederländerna, då invånarna i Surinam fick bestämma om de ville bo i Nederländerna eller i Surinam i samband med självständigheten.

År 2002 levde 70 procent av landets hushåll under fattigdomsgränsen. Detta är dock svårt att mäta då det finns en stor informell sektor i landet, och den stora surinamesiska minoriteten i Nederländerna skickar också pengar till släkt i hemlandet. Försäljning av illegal narkotika inbringar avsevärda summor till Surinam.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 125 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 26 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 72 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 89 av 179

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Surinam, CIA World Factbook, läst 2012-02-03