Daniel Tarschys

Från Wikipedia
Daniel Tarschys

Nils Daniel Tarschys, född 21 juli 1943 i Stockholm, är en svensk professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Tarschys doktorerade år 1972 på avhandlingen Beyond the State. The Future Polity in Classical and Soviet Marxism. År 1983 utnämndes han till professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet och 1985 till professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Tarschys var riksdagsledamot för Folkpartiet 1976-1982 och 1985-1994, invald i Stockholms läns valkrets. Han var statssekreterare hos statsminister Ola Ullsten 1978-79. Som riksdagsledamot var han ordförande i Socialutskottet 1985-1991 och Utrikesutskottet 1991-1994 samt ledamot av Europarådets svenska delegation och utrikesnämnden.

Han utnämndes 1994 till generalsekreterare i Europarådet. Under hans tid som generalsekreterare invaldes Ryssland som den 39:e medlemmen i Europarådet. Ceremonin i Strasbourg, när den ryske utrikesministern Jevgenij Primakov lämnade över medlemskapshandlingarna till Tarschys och de båda hissade den ryska flaggan utanför rådets högkvarter, har betecknats som det symboliska slutet på kalla kriget.[1] Han avgick från posten vid mandatperiodens slut 1999, samma år som organisationen firade sitt 50-årsjubileum. Han efterträddes av Walter Schwimmer.[2]

Tarschys har publicerat ett flertal skrifter och rapporter, bland annat stridsskriften Den nygamla vänstern tillsammans med Carl Tham 1967 där det sena 1960-talets vänsterströmningar analyseras och kritiseras.

Tarschys valdes in som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin 16 januari 2008.[3]

Han är gift med Regina Rehbinder och har två döttrar, Amelie Tarschys Ingre och Charlotte Tarschys. Han är son till professorn Bernhard Tarschys och docenten Karin Tarschys samt bror till Rebecka Tarschys, Hedvig Hedqvist och Elisabeth Lindmark. Riksdagsledamöterna Nils och Erik Alexanderson är hans morfar respektive morbror.

1967 hade han posten som sekreterare i Sveriges Elevkårer

Tarschys var ordförande i Bergwallkommissionen.[4]

Företrädare:
Bert Levin
Ordförande i Sveriges liberala studentförbund
1964–1965
Efterträdare:
Arne Granholm
Företrädare:
'
Socialutskottets ordförande
1985-1991
Efterträdare:
Bo Holmberg
Företrädare:
Stig Alemyr
Utrikesutskottets ordförande
1991-1994
Efterträdare:
Karl-Göran Biörsmark
Företrädare:
Catherine Lalumière
Generalsekreterare i Europarådet
1994-1999
Efterträdare:
Walter Schwimmer


Fotnoter

  1. ^ Nationalencyklopedin 1996, Europarådet
  2. ^ Nationalencyklopedin 1999, Europarådet
  3. ^ Två fysiker och en statsvetare invalda i akademien, pressmeddelande 23 januari 2008
  4. ^ ””Kommissionens rapport är förödande””. Magasinet Para§raf. 14 juni 2015. https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/45132-kommisionens-rapport-ar-forodande/. Läst 29 november 2017. 

Litteratur

Externa länkar