Daniel Tarschys

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nils Daniel Tarschys, född 21 juli 1943 i Stockholm, är en svensk professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Tarschys doktorerade år 1972 på avhandlingen Beyond the State. The Future Polity in Classical and Soviet Marxism. År 1983 utnämndes han till professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet och 1985 till professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Tarschys var riksdagsledamot för Folkpartiet 1976-1982 och 1985-1994, invald i Stockholms läns valkrets. Han var statssekreterare hos statsminister Ola Ullsten 1978-79. Som riksdagsledamot var han ordförande i Socialutskottet 1985-1991 och Utrikesutskottet 1991-1994 samt ledamot av Europarådets svenska delegation och utrikesnämnden.

Han utnämndes 1994 till generalsekreterare i Europarådet. Under hans tid som generalsekreterare invaldes Ryssland som den 39:e medlemmen i Europarådet. Ceremonin i Strasbourg, när den ryske utrikesministern Jevgenij Primakov lämnade över medlemskapshandlingarna till Tarschys och de båda hissade den ryska flaggan utanför rådets högkvarter, har betecknats som det symboliska slutet på kalla kriget.[1] Han avgick från posten vid mandatperiodens slut 1999, samma år som organisationen firade sitt 50-årsjubileum. Han efterträddes av Walter Schwimmer.[2]

Tarschys har publicerat ett flertal skrifter och rapporter, bland annat stridsskriften Den nygamla vänstern tillsammans med Carl Tham 1967 där det sena 1960-talets vänsterströmningar analyseras och kritiseras.

Tarschys valdes in som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin 16 januari 2008.[3]

Han är gift och har två döttrar. Han är son till professorn Bernhard Tarschys och docenten Karin Tarschys. Riksdagsledamöterna Nils och Erik Alexanderson är hans morfar respektive morbror.


Företrädare:
Bert Levin
Ordförande i Sveriges liberala studentförbund
1964–1965
Efterträdare:
Arne Granholm
Företrädare:
''
Socialutskottets ordförande
1985-1991
Efterträdare:
Bo Holmberg
Företrädare:
Stig Alemyr
Utrikesutskottets ordförande
1991-1994
Efterträdare:
Karl-Göran Biörsmark
Företrädare:
Catherine Lalumière
Generalsekreterare i Europarådet
1994-1999
Efterträdare:
Walter Schwimmer


Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin 1996, Europarådet
  2. ^ Nationalencyklopedin 1999, Europarådet
  3. ^ Två fysiker och en statsvetare invalda i akademien, pressmeddelande 23 januari 2008

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]