Europarådet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Europeiska rådet eller Europeiska unionens råd.
Europarådet
Europeiska flaggan används av Europarådet tillsammans med EU.
Medlemsstater.
Grundad 5 maj 1949
Typ Samarbetsorganisation
Säte Strasbourg,  Frankrike
Betjänad region Europa
Officiella språk Franska och engelska
Generalsekreterare Thorbjørn Jagland
Vice generalsekreterare Gabriella Battaini-Dragoni
President för parlamentariska församlingen Anne Brasseur
Webbplats http://www.coe.int/

Europarådet är en mellanstatlig europeisk samarbetsorganisation med 47 medlemsstater som bildades 1949. Organisationen arbetar i huvudsak med att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsutveckling. Europarådet ska inte förväxlas med vare sig Europeiska rådet, som utgörs av stats- eller regeringscheferna i EU:s medlemsstater, eller Europeiska unionens råd, som är EU:s ena lagstiftande institution. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) har ett nära samarbete med Europarådet, liksom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den parlamentariska församlingen tidigare plenisal, 1967

Utformningen av Europarådet diskuteras efter andra världskrigets slut, och Europas politiker delade sig i två läger. Den ena sidan föredrog att organisationen skulle bestå av de olika regeringarnas representanter, medan den andra istället förespråkade att organisationen skulle bestå av ländernas parlamentariker. Till slut enades man om en kombination genom skapandet av Europarådets ministerkommitté och Europarådets parlamentariska församling. Denna dubbla struktur mellan både regeringar och parlament kopierades sedan av EU, Nato och OSSE.

Europarådets stadgar undertecknades den 5 maj 1949 i London. Första sessionen hölls i september samma år; Winston Churchill höll dess öppningsanförande vid Zürichs universitet, men hade så tidigt som 1943 förespråkat inrättandet av ett europeiskt organ.[1] Då beslutades det att Europarådet skulle upprätta en konvention som säkrade rättigheterna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och den 4 november 1950 undertecknades Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (Europakonventionen) i Rom.

Europakonventionen ligger till grund för Europeiska unionens grundläggande rättigheter, har införts som lag i medlemsstaterna, liksom Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk. För medlemskap i Europarådet krävs numera att staten i fråga ratificerar Europakonventionen. Så var till exempel fallet med de forna Öststaterna.

Institutioner[redigera | redigera wikitext]

Europadomstolen för de mänskliga rättigheternas byggnad i Strasbourg

Europarådets främsta organ är Europarådets ministerkommitté, Europarådets parlamentariska församling, Europarådets kommunalkongress, Europadomstolen för mänskliga rättigheter, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och INGO-konferensen (International Non-Governmental Organisations). Europarådets säte är i Strasbourg.

Europarådets ministerkommitté är Europarådets beslutsfattande organ och består av en representant från varje medlemsstat. Ministerkommittén är ett forum där medlemsstaterna på jämlika grunder formulerar lösningar på utmaningar som rör organisationens verksamhetsområden, och övervakar även implementeringen av Europadomstolen för mänskliga rättigheter domar i medlemsstaterna.

Europarådets parlamentariska församling (PACE) arbetar med frågor som röra hela organisationen, och utgörs av politiskt tillsatta representanter från medlemsstaternas nationella parlament. Parlamentet har 636 ledamöter (318 ordinarie och 318 suppleanter). Europarådets kommunalkongress arbetar med demokratisk utveckling mellan medlemsstaterna på lokal och regional nivå, och består av regionalpolitiker från medlemsstaterna.

Europarådets mest kända organ är Europadomstolen för mänskliga rättigheter, som kontrollerar att medlemsstaterna efterlever Europakonventionen.

Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter är en oberoende institution inom Europarådet óch har bland annat i uppdrag att bidra till att de mänskliga rättigheterna efterlevs i medlemsstaterna.

INGO-konferensen representerar civilsamhället i Europarådet och består av icke-statliga organisationer som på det här sättet kan delta i Europarådets arbete. Det är den enda sammansättningen av icke-statliga organisationer som på ett institutionaliserat sätt kan delta i en internationells organisations arbete.[2]

Den parlamentariska församlingens plenisal, som även användes av Europaparlamentet fram till 1999.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Europarådets sekretariat består av drygt 2 100 anställda och leds av generalsekreteraren, som väljs av Europarådets parlamentariska församling och Europarådets ministerkommitté på en mandatperiod om fem år. Generalsekreteraren och tjänstemännen i sekretariatet är internationella tjänstemän vilket innebär att de inte företräder sina respektive stater i Europarådet utan har lojalitet mot organisationen som sådan. Sekretariatet är indelat i ett antal direktorat som informerar, rapporterar och assisterar Europarådets övriga organ för att möten och förhandlingar ska fungera problemfritt. Sekretariatet finns till hands för att förklara och vidare utveckla de dokument som distribuerats till medlemsstaterna och är behjälpliga till ordföranden i framtagandet av kompromissförslag.

Sedan 2009 är den norska f.d. stats- och utrikesministern Torbjorn Jagland generalsekreterare.

Europarådets sammanlagda budget uppgår till ca 400 miljoner euro per år, varav den ordinarie budgeten ligger på ca 235 miljoner euro och resten utgörs av olika projekt som är särskilt finansierade.

Inom Europarådet sker ofta sammarbetet mellan medlemsstater genom expertmöten. Under sådana möten förhandlar nationella experter fram förslag till beslut i olika frågor, vilket sedan antas i Europarådets ministerkommitté. Den här typen av expertmöten finns på flera olika verksamhetsområden, bland annat för mänskliga rättigheter, reformarbete av domstolen och demokratifrågor. Det är vanligen i expertgrupperna som Europarådets många konventioner arbetas fram. [3]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Europarådets byggnad

Europarådets kärnverksamhet består av mänskliga rättigheter, demokratiutveckling och rättsstatsprinciper (rule of law). Europarådet arbetar också med många andra områden, som avskaffandet av dödsstraff, jämställdhet, skydd av barns rättigheter, valövervakning och kvalitetskontroll av sjukvård och mediciner. [4]

Europarådet utgör ofta ett första steg i internationellt samarbete i Europa och har satt flera standarder som används för senare processer. Till exempel krävs det att en stat har skrivit under den Europeiska kulturkonventionen för att kunna delta i Bolognaprocessen. En stat måste också vara medlem i Europarådet för att kunna få kandidatstatus till EU.

En stor del av Europarådets verksamhet bygger därför på att ta fram olika internationella konventioner som medlemsstaterna och andra sedan kan ansluta sig till. En konvention brukar förhandlas fram i den eller de expertgrupper som ansvarar för det sakområde till vilket konventionen hör och antas slutligen av Europarådets ministerkommitté. Den mest kända är Europakonventionen för mänskliga rättigheter, men Europarådet har även flera andra konventioner som kring mänskliga rättigheter, t.ex. den Europeiska sociala stadgan och Europarådets ramkonvention om nationella minoriteter. Även Venedigkommissionen som hjälper stater med konstitutionella reformer har en omfattande verksamhet. Flera av konventionerna har även övervakningsmekanismer, som ska granska om medlemsstaterna lever upp till sina åtaganden.

Övriga konventioner och verksamhet i Europarådet är bland annat:


Medlemskap[redigera | redigera wikitext]

Krav för medlemskap[redigera | redigera wikitext]

  Grundarstater
  Senare tillkomna medlemmar

För att en stat ska få bli medlem i Europarådet krävs det att staten

  1. har ett demokratiskt styrelseskick,[6]
  2. är en ”europeisk stat” – var Europas gränser går definieras dock inte – och
  3. respekterar sina medborgares grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Medlemsstater[redigera | redigera wikitext]

Mall:Supranational European Bodies För närvarande finns 47 medlemsstater. När Europarådet bildades den 5 maj 1949 var det från början tio medlemsstater:

Övergripande bild av mellan- och överstatliga organisationer i Europa

Senare har det tillkommit fler medlemsstater:

Europeiska stater som inte är medlemmar i Europarådet[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Council of Europe: Archiving and Documentary Resources”. http://www.coe.int/t/dgal/dit/ilcd/Archives/Selection/Churchill/Default_en.asp. Läst 2015-04-07. 
  2. ^ http://www.coe.int/en/web/about-us/structure
  3. ^ http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/COE/Sverige--Europaradet/Ovriga-konventioner-och-partsavtal--sys
  4. ^ http://www.coe.int/en/web/about-us/achievements
  5. ^ http://conventions.coe.int/Treaty/en/Treaties/Html/196.htm
  6. ^ Landet Kazakstan, som ligger i Asien men har en liten del av sin yta inom Europas gränser, har ansökt om medlemskap i Europarådet men nekats inträde i organisationen med motivering att staten inte uppfyller kriteriet om demokratiskt styrelseskick.
  7. ^ Continuation by the Republic of Serbia of membership of the State Union of Serbia and Montenegro in the Council of Europe: Declaration by the Committee of Ministers of the Council of Europe

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]