Edward Hald

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nils Tove Edward Hald, född 17 september 1883 i Stockholm, död 4 juli 1980 var målare, glaskonstnär och grafiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Edward Hald läste på handelshögskolan i Leipzig och ägnade sig därefter åt arkitekturstudier i Dresden. Han ville bli målare och fick sin konstnärlig utbildning 1907-09 i Köpenhamn, vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm och slutligen hos Henri Matisse i Paris. I sina porträtt och figurmålningar tillämpade Hald en modererad expressionism med klar komposition och fin känsla för linjerytm.[1]

Edward Hald arbetade sedan på Rörstrands porslinsfabrik och Karlskrona porslinsfabrik, där han formgav serviser. Hald bidrog starkt till Rörstrands framgångar på den omtalade Hemutställningen 1917 på Liljevalchs i Stockholm. Hald skapade bland annat serviserna Turbin, Halda, Sommar, Höst, Moln och Korg åren 1917-20.

År 1917 kom Hald till Orrefors glasbruk, där han formgav både konstglas och bruksglas. Tillsammans med sin jämnårige kollega Simon Gate och mästarglasblåsaren Knut Bergqvist experimenterade han med överfångsglas, resultatet blev det s.k. graalglaset (graal från latin gradalis som betyder pokal).

Orrefors presenterade detta och framför allt det nya graverade glaset på konst- och industriutställningen i Göteborg 1923. Det internationella genombrottet kom för honom, Simon Gate och Orrefors glasbruk på världsutställningen i Paris 1925. I England myntades begreppet "Swedish grace" som den svenska varianten av art déco.

Edward Halds mästerverk och en av höjdpunkerna i hans karriär var Himmelsgloben, en 53 cm hög glasglob med ingraverade stjärnbilder som skapades till Stockholmsutställningen 1930. Himmelsgloben finns idag på Nationalmuseum i Stockholm. 1933 till 1944 var han glasbrukets vd där han tvingades till en balansgång mellan de ekonomiska och konstnärliga intressen. Efter 1944 var han konstnärlig ledare på Orrefors.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 315

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Orrefors - etthundra år av svensk glaskonst, Byggförlaget Kultur, 1998