Emilie Högqvist
| Emilie Högqvist | |
Emilie Högqvist. Efter en oljemålning av Axel Johan Fägerplan.
|
|
| Födelsenamn | Emilie Sophie Högqvist |
|---|---|
| Född | 29 april 1812 Stockholm, Sverige |
| Död | 18 december 1846 (34 år) Turin, Italien |
| År som aktiv | 1822–? |
Emilie Sophie Högqvist[1], född 29 april 1812 i Stockholm, död 18 december 1846 i Turin i Italien, var Sveriges första bemärkta skådespelerska och under 10 år älskarinna till Oscar I. Hon kallades "den svenska Aspasia".[2]
Emilie Högqvist var dotter till hovstallmästaren hos greve De Geer, Anders Högqvist och Anna Beata Hedvall. Hennes bror Jean Högqvist (1814-1850) var en berömd skådespelare.
Högqvist började sin karriär som elev vid operabaletten 1821-26 och var därefter anställd vid Bergengrenska teatersällskapet 1826-28.[3] 1828 antogs hon som aktriselev vid Kungliga teatern. Hon var från 1831 verksam där, och bortsett från den hyllade rollen i Schillers Orleanska jungfrun, spelade hon huvudsakligen komedier. Hennes karriär började på allvar efter 1834, då teatern letade efter en ersättare för Sara Torsslow, som lämnat teatern efter en strejk; Charlotta Eriksson fick först ta över Sara Torsslows roller, men då deras spelstil skilde sig mycket var hon inte lämpad för dem, och Emilie Högqvist fick då sin chans. Vid denna tid hade hon en lön på 1.200; som jämförelse kan sägas, att en skådespelerskas minimilön var 200, och att de högst betalda skådespelerskorna, Henriette Widerberg och Christina Enbom, hade 1.600 respektive 1.500.
Hon hade redan på den tiden många älskare, bl.a. den brittiska ambassadörens son, John Bloomfield, med vilken hon i oktober 1833 fick en dotter, Tekla. Hon bodde först i Villa Framnäs vid Djurgårdsbrunnskanalen, och från 1836 hade hon en elegant våning vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm, där hon höll salong för den tidens skalder och konstnärer.
Mest känd är Emilie Högqvist för att hon under ungefär tio år var älskarinna till kronprins Oscar, sedermera Oscar I, som hon även fick två söner med: Hjalmar född 1839, död 1874 i London, och Max född 1840, död 1872 i Kina, kallade "prinsarna av Lappland". Det var stor skandal och hovet trädde emellan — de båda sönerna gömdes undan i Hamburg och hennes och kronprins Oscars förhållande fick ett abrupt slut. Deras kärlekshistoria filmades 1939 — Filmen om Emelie Högqvist med Signe Hasso och Georg Rydeberg i huvudrollerna.
I slutet av sitt liv hade hon en mycket nära relation med Emil Key, vilket framgår av efterlämnade brev [4].
Från 1842 vistades hon under längre tider i Italien och vid Karlsbad[5] i nuvarande Tjeckien för att bättra sig efter lungsot och möjligen cancer. Emilie Högqvist dog där i december 1846 och ligger begravd i Turin. Hennes plats på Dramaten övertogs av Zelma Hedin, som fyllde hennes "fack" inom rollistan.
Källor [redigera]
- ^ Namnet stavas olika i olika källor, Emilie är den stavning som används i NE [1] och Anteckningar om svenska qvinnor [2]. Nordisk familjebok [3] skriver Sofia Emilia med Emilie i parentes. I andra källor stavas namnet Emelie.
- ^ Focus, Almqvist & Wiksell 1970
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 13. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 778
- ^ Minnen av och om Emil Key - utgivna och utfyllda av Ellen Key (1915), Band I, Kapitel X (Emilie Högquist)
- ^ Minnen av och om Emil Key - utgivna och utfyllda av Ellen Key (1915), Band I, sida 285
- Emilie Högqvist i Wilhelmina Stålberg, Anteckningar om svenska qvinnor (1864)
- Personakt för Emilie Högqvist, Född 1812
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Emilie Högqvist.
