Signe Hasso

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Signe Hasso
Signe-hasso.jpg
Född Signe Eleonora Cecilia Larsson
15 augusti 1915
Stockholm
Död 7 juni 2002 (86 år)
Los Angeles, USA
Andra namn Signe Larsson
Aktiva år 1927–1998
Make Harry Hasso (1933–1941)
IMDb

Signe Eleonora Cecilia Hasso, född Larsson den 15 augusti 1915[1] i Kungsholms församling, Stockholm, död 7 juni 2002 i Los Angeles, Kalifornien, var en svensk-amerikansk skådespelare, författare och kompositör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Signe Hasso debuterade redan som tolvåring på Dramatiska Teatern i Stockholm. Sin första spelfilm gjorde hon 1933, och den bar titeln Tystnadens hus. Vid inspelningen av filmen mötte Signe den tyske filmfotografen Harry Hasso, som blev hennes förste man. Hasso reste till Hollywood 1940, och 1948 blev hon amerikansk medborgare. Redan 1950 hade hon hunnit spela med i fjorton filmer i Hollywood. Då gjorde hon ett gästbesök i sitt gamla hemland för att medverka i Ingmar Bergmans Sånt händer inte här. Under sin karriär gjorde Signe Hasso över 60 filmer, och hade motspelare som Dick Powell, Bob Hope, Spencer Tracy och Gary Cooper. Hon är en av sex svenska stjärnor som hedrats med just en stjärna på Hollywood Walk of Fame. År 1989 blev Signe Hasso årets svensk-amerikan. Hon gjorde comeback med filmen One Hell of a Guy mot skådespelaren Rob Lowe.

Hon mottog Teaterförbundets De Wahl-stipendium 1935 och det första nordiska Gösta Ekmanpriset 1939. På 1960-talet turnerade Hasso med musikalen Cabaret i USA. Hon tilldelades Vasaorden 1972.

Hasso skrev också ett antal böcker och musik till bland annat Alice Babs. Romandebuten kom 1977 med Momo som skildrar hennes uppväxt i mellankrigstidens Stockholm, med vilken hon vann en romantävling.

Signe Hasso avled på Cedars-Sinai Medical Center i Los Angeles i USA. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[2]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Romaner[redigera | redigera wikitext]

  • Momo (1977)
  • Kom slott (1978)
  • Inte än (1988)
  • Om igen (1989)
  • Tidens vän (1990)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ericson Uno, Engström Klas, red (1991). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 8, Hagen-Högl. Höganäs: Bra böcker. sid. 101. Libris 7665086. ISBN 91-7752-266-4 (Wiken (Bra böcker) 
  2. ^ Hitta graven

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]