Epinephelus lanceolatus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Epinephelus lanceolatus
Status i världen: Sårbar[1]
GiantGrouper018.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Abborrartade fiskar
Perciformes
Familj Havsabborrfiskar
Serranidae
Släkte Epinephelus
Art E. lanceolatus
Vetenskapligt namn
§ Epinephelus lanceolatus
Auktor (Bloch, 1790)[2]
Georgia Aquarium - Giant Grouper.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

Epinephelus lanceolatus är en art i familjen havsabborrfiskar som finns i Indiska oceanen samt Stilla havet. Den är den största benfisk som uppehåller sig kring korallrev.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten är en mycket stor fisk med en kraftig, förhållandevis långsträckt kropp. Huvudet har stor mun[3] och konvex panna. Ryggfenan har 11 taggstrålar följda av 14 till 16 mjukstrålar, analfenan 3 taggstrålar och 8 mjukstrålar, medan bröstfenorna endast har mjukstrålar, 18 till 20 stycken. Stjärtfenan är rundad. Vuxna fiskar har mörkbrun kropp med svagt, spräckligt mönster. Fenorna, som har flera svarta fläckar, mörknar med stigande ålder. Ungfiskarna är först gula med oregelbundna, breda, svarta tvärband på kroppen, för att senare få oregelbundna vita till gula prickar på de svarta banden, och svarta prickar på fenorna.[4] Som mest kan arten bli 270 cm lång och väga 400 kg, men håller sig vanligen under 190 cm.[5]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Epinephelus lanceolatus kan gå ner till 100 meters djup, även om den är vanligare i grunda vatten. Den uppehåller sig gärna i grottor, kring klipprev, korallrev, i hamnar och flodmynningar med bräckt vatten. Födan består av languster, krabbor, benfiskar, rockor och mindre hajar.[6]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Inte mycket är känt om artens biologi, men den antas bli könsmogen vid en längd av 105 – 110 cm [1] och leka under sommarmånaderna.[6]

Betydelse för människan[redigera | redigera wikitext]

Arten betraktas som en läcker matfisk, och anses också i en del områden ha medicinsk betydelse, och är därför lokalt kraftigt fiskad; i vissa områden är den mer eller mindre utrotad.[1][1] Det förekommer även rapporter om attacker mot människor.[5]

Status[redigera | redigera wikitext]

Epinephelus lanceolatus är klassificerad som sårbar ("VU", underklassificering "A2d") av IUCN, och beståndet minskar. Främsta orsaken är överfiske.[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar Indiska oceanen och Stilla havet från Röda havet över Algoa Bay i Sydafrika och västerut till Pitcairnöarna, Hawaii och Mikronesien, norrut till södra Japan och söderut till Australien (den tropiska, norra delen av kusten och söderöver till södra Western Australia och södra New South Wales[3]).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Shuk Man, C. & Ng Wai Chuen 2005 Epinephelus lanceolatus (på engelska). Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2012-03-02.
  2. ^ 551069 ”Epinephelus lanceolatus (Bloch, 1790)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value= 551069. Läst 2012-03-02. 
  3. ^ [a b] Mark McGrouther (2010-04-10). ”Queensland Grouper, Epinephelus lanceolatus (Bloch, 1790)”. Australian Museum. http://australianmuseum.net.au/Queensland-Groper-Epinephelus-lanceolatus-Bloch-1790. Läst 2012-03-02. 
  4. ^ Phillip C. Heemstra, John E. Randall (1993). ”FAO Species Catalogue - Vol 16. Groupers of the World” (på engelska) (FTP, 850 kB). FAO. sid. s. 174-175. ftp://ftp.fao.org/docrep/fao/009/t0540e/T0540E26.pdf. Läst 2012-03-02. 
  5. ^ [a b] Capuli, Estelita Emily (2011-11-15). Epinephelus lanceolatus (Bloch, 1790) Giant grouper” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Epinephelus-lanceolatus.html. Läst 2012-03-02. 
  6. ^ [a b] ”Queensland grouper (Epinephelus lanceolatus)”. ARKive - Images of Life on Earth. http://www.arkive.org/queensland-groper/epinephelus-lanceolatus/#text=All. Läst 2012-03-02.