Facit (företag)

Från Wikipedia
Version från den 30 november 2017 kl. 18.40 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.6.1))
Facits logotyp.

Facit AB var en industrikoncern med huvudkontor i Åtvidaberg. Företagets moderbolag Åtvidabergs industrier tillverkade från början träprodukter (möbler, inredningar, karosser, komponenter) men från 1940-talet dominerades företagets produktion av kontorsmaskiner. Facit fick under 1930-talet stora framgångar med räknemaskiner och köpte upp svenska tillverkare som Halda och Original-Odhner. Bolaget växte sedan kraftigt efter andra världskriget med försäljning över hela världen. Bolaget hamnade i början av 1970-talet i en djup ekonomisk kris som en följd av teknikskiftet till elektroniska maskiner och köptes upp av Electrolux 1972.

Historik

AB Åtvidabergs industrier

Kontorsmöbler tillverkade vid Åtvidabergs Industrier.

Facit hade sitt ursprung i det 1906 bildade AB Åtvidabergs förenade industrier, vilka tillverkade bland annat kontorsmöbler. Theodor Adelswärd började utveckla brukssamhällets industri och startade bland annat den första tillverkningen av speciellt anpassade kontorsmöbler i Sverige (så kallade amerikanska kontorsmöbler) samt sågverk, mejeri och Adelsnäs trädgårdsskola. Verksamheten, med undantag för baroniets jord- och skogsegendomar, samlades i Åtvidabergs Förenade Industrier som Adelswärd grundade 1906. Detta företag gick i konkurs redan 1922, men rekonstruerades av Sydsvenska banken (från 1935 Skånska banken). Elof Ericsson utsågs till VD och bolaget fick namnet Nya AB Åtvidabergs Industrier som senare blev AB Åtvidabergs Industrier. I samband med detta övertog man också ett mindre företag i Solna, AB Facit, vilket tillverkade räknemaskiner.[1]

Åtvidaberg tillverkade under 1930-talet även träkarosser till AB Volvo. Bolaget hade först startat tillverkning av trähjul till Volvo men tillverkningen fick överges när metallfälgar tog över marknaden. Även karosstillverkningen kom senare att minska då stålkarosser tog över. För att kompensera detta drev Elof Ericsson igenom ett avtal med Volvos stålkarossbolag i Olofström om samarbete. Åtvidabergs Industrier kom även att tillverka delar åt General Motors.[2] Elof Ericsson slöt även kartellavtal med andra svenska parkettgolvstillverkare för att hålla uppe priserna. Åtvidabergs tillhörde de stora svenska tillverkarna men parkettgolvens försäljning minskade när linoleumgolv blev populära. Åtvidabergs tappade även marknadsandelar inom kontorsmöbler när träskåp ersattes av metallskåp. Efter andra världskriget fasades trämöbeldelen ut, bland annat när beställningarna från Volvo och Electrolux minskade.[3]

Genombrottet som räknemaskinstillverkare

Facit-räknemaskin från 1954.

Facit AB var från början ett dotterbolag till Åtvidabergs Industrier med tillverkning på Alströmergatan i Stockholm. Facit AB tillhörde från början försäljningsagenturen Axel Wibel AB i Stockholm. När bolaget gick i konkurs gavs Åtvidabergs Industrier möjlighet att ta över verksamheten med tillverkning av räknesnurran Facit Standard.[4] Räknesnurran Facit Standard hade utvecklats av Karl Rudin som genom sin uppfinning lade grunden för Åtvidabergs Industriers senare framgångar. Maskinen var till en början ingen ekonomisk framgång för bolaget. Åtvidabergs blev samtidigt generalagent för flera ledande utländska tillverkare som amerikanska Royal skrivmaskiner och Brunsviga räknemaskiner från Tyskland. Brunsviga tillverkade bland annat Odhner-maskiner på licens. Besparingar inom Facit gjordes genom att produktionen flyttades till Åtvidaberg och efterhand gick bolaget ekonomiskt bättre men länge såg Elof Ericsson skeptiskt på Facit och det var nära att den såldes till Brunsviga.[5]

Den 1932 introducerade modellen Facit T och den elektriska varianten blev genombrottet för Facit som räknemaskinstillverkare. I början av 1940-talet går räknemaskinstillverkningen om möbeltillverkningen i antalet anställda. De följande åren kom Åtvidabergs Industrier genom en rad uppköp av andra företag att bredda sin tillverkning av kontorsmaskiner: Halda 1938 (skrivmaskiner), Original-Odhner 1942 ("räknesnurror" eller mekaniska multiplikations- och additionsmaskiner). I och med köpen av Halda i Svängsta och Original-Ohdner i Göteborg hade Åtvidabergs Industrier ett komplett program av kontorsmaskiner: additions- och multikplikationsmaskiner samt skrivmaskiner.[6] 1943 följde köpet av Överums bruk.[7]

Elof Ericsson (1887-1961).

I slutet av 1930-talet kunde koncernchefen Elof Ericsson även bli ägare till bolaget genom en nyemission som han förmådde ägaren Skånska banken att göra. Förutom de egna röststarka aktierna tilldelade Ericsson även närstående personer inom bolaget aktier och säkrade det egna inflytandet. Ägarfamiljer i bolaget blev förutom Ericsson även familjen Roos från Skånska banken samt senare familjen Agrell efter övertagandet av Addo. Familjen Ericsson bildade också ägarstiftelser för att säkra familjens inflytande i bolaget.[8]

Facit Electronics

Facit noterade i början av 1950-talet den påbörjade elektrifieringen av kontorsmaskinsmarknaden. Den tilltagande datoriseringen ledde till en satsning på stordatorer. Facit tog över personal från BESK-projektet och kom att bygga elva stordatorer innan satsningen lades ned 1962. BESK-projektet hade bedrivits av den statliga Matematikmaskinnämnden 1953 och var då världens snabbaste dator. Facit rekryterade Edy Velander från Ingenjörsvetenskapsakademin till bolagsstyrelse i satsningen på datorer.[9] Verksamheten samlades i bolaget Facit Electronics som bildades 1960.[10] Även byrådirektören Erik Stemme från Matematikmaskinnämnden värvades och var 1956–1963 överingenjör på Facit Electronics och utnämndes 1963 till professor i datateknik vid Chalmers. Facit började 1958 att tillverka transistorbaserade datorer, Facit EDB och Facit EDB-3, som var programvarukompatibla med BESK. Facit EDB tillverkades i tio exemplar och var Sveriges första serietillverkade dator. Fyra exemplar fanns på Facits ADB-centraler i Stockholm, Göteborg, Solna och Düsseldorf.[11] Facit Electronics som haft sin verksamhet i Solna integrerades i moderbolaget Åtvidabergs industrier 1962 och bolaget valde att lägga ner satsningen på stordatorer 1963.[12]

Världskoncern

Odhner 200 tillverkades 1955-1967.

Bolagets mest framgångsrika period följde efter andra världskriget med export världen över. Facit kunde dra nytta av att de amerikanska bolagen koncentrerade sin verksamhet till hemmamarknaden och att de tyska konkurrenterna inte återhämtat sig efter andra världskriget. Sedermera skulle konkurrensen hårdna då de tyska bolagen kom tillbaka och de amerikanska åter satsade på världsmarknaden. Samtidigt strävade Facit efter att kunna etablera sig på USA-marknaden. Bolaget hade cirka en procent av marknaden i USA men likväl var det 16 procent av bolagets export.[13] De viktigaste marknaden i Västeuropa var Västtyskland, Frankrike och Italien och Facit startade tillverkning i Düsseldorf.[14] Sydamerika och främst Brasilien var en viktig marknad för bolaget. Bolaget satsade på marknader som inte var lika utvecklade som den amerikanska och de västeuropeiska med idén om längre produktionscykler för Facits mekaniska maskiner som alltmer kände av konkurrensen från andra tillverkare.

1957 tog Gunnar Ericsson över som koncernchef då han efterträdde Rolf Dencker. 1957 var Facit Europas näst största tillverkare av kontorsmaskin efter italienska Olivetti med fem enheter: moderbolaget Åtvidabergs industrier med dottebolagen: AB Åtvidaberg-Facit, Original-Odhner, Halda och Överums bruk.[15] Ericsson satsade på att etablera Facit som koncernens stora varumärke och gick emot den tidigare idén om att ha flera varumärken inom koncernen även om de flera varumärkena levde kvar. 1959 inleddes projektet med en ny stor fabrik utanför Åtvidaberg i Örsätter som invigdes 1968.[16] Fabriken omfattade 45 000 kvadratmeter och kostade 35 miljoner att bygga.[17]

I början av 1960-talet hade AB Åtvidabergs Industrier vuxit till en världskoncern med dotterbolag i över 100 länder och 8 000 anställda. Dotterbolaget AB Åtvidaberg-Facit hade vid denna tidpunkt uppnått en helt dominerande ställning inom koncernen, vilket medförde att AB Åtvidabergs Industrier 1965 ändrade namn till Facit AB.[18] Följande år köpte man också genom en snabb affär upp konkurrenten Addo i Malmö. Produktionen bestod fortfarande till största delen av mekaniska kontorsmaskiner, men stora ansträngningar gjordes också för att tillverkning av elektroniska maskiner, bland annat datorer, skulle bli möjlig. Men fortfarande var de olika bolagen mycket självständiga och hade egna försäljningsorganisationer och egen forskning- och utveckling förutom själva produktionen. Facit-bolagen konkurrerade ofta med varandra med snarlika produkter då bolagets aktiviteter inte samordnades. Gunnar Ericsson försökte omstrukturera verksamheten men stötte på motstånd från dotterbolagscheferna.[19][20]

Facit var för litet för att kunna bära de stora forsknings- och utvecklingskostnaderna som krävdes jämfört med sina amerikanska konkurrenter och inriktade sig på att försöka hitta allianser. Bland annat inleddes samarbeten med amerikanska Autonetics och Hayakawa (Sharp). Avtalet med Autonetics undertecknades 1960 men blev ingen framgång och inte heller efter att avtalet reviderats och nya satsningar gjorts gav det Facit framgångar.[21] Samtal fördes även med IBM men ledde inte fram till något samarbetsavtal sedan IBM:s stordatorer börjat säljas i Sverige och IBM förklarat sig inte behövs Facits dataprodukter (remsläsare och snabbstans).[22]

Vid mitten av 1960-talet började de digitala räknarna sakta att ta marknadsandelar från de mekaniska räknarna. 1965 såldes 4 000 elektroniska räknare i världen, året därpå uppgick försäljningen till 25 000. 1967 var 15 procent av marknaden digital. Facit försökte hantera hotet genom att samarbeta med det japanska företaget Hayakawa (Sharp). Under åren 1965–67 hade Facit exklusiv rätt att sälja japanernas räknare i sin globala säljorganisation och under sitt starka varumärke. I takt med att Hayakawa byggde upp sin egen säljorganisation runtom i världen blev relationen mellan företagen alltmer ansträngd.[23] Samarbetet blev misslyckat då bolagen kom att priskonkurrera med varandra. Det slutade med att Facit inte lyckades sälja räknemaskinerna som hamnade på bolagets lager. Facit valde aldrig att helt satsa på elektronik utan behöll de mekaniska räknarna – och förmådde inte få fram nya konkurrenskraftiga produkter.[24] Facitfällan blev ett begrepp för när ett företag inte hänger med i ett teknikskifte och sedan blir utkonkurrerat.

Höjdpunkten och Facitkrisen

Facits gamla anläggningar i Åtvidaberg.

År 1970 kom att bli höjdpunkten i Facits historia under ledning av den då mycket kände VD:n Gunnar Ericsson, son till företagets grundare. Antalet anställda i koncernen hade vuxit till 14 000, bolaget fanns i 140 länder och sedan 1957 hade omsättningen växt totalt med 500 procent till omkring 1 miljard kronor. Men 1970 förvärrades det ekonomiska läget för Facit – vinsten minskade med 20 procent och det gick snabbt utför då försäljningsraset accelererade de följande två åren.[25] Situationen våren 1970 beskrevs som "förtvivlad" och bolaget var i skriande behov av personal på utvecklingssidan.[25] 1971–1972 varslades 2500 anställda.[26] Styrelsen hamnade i konflikt om vilka åtgärder som skulle tas. Gunnar Ericsson kom åter att gå in i ett operativt arbete och drev på för att genomföra rationaliseringar av verksamheten, bland annat skulle dotterbolagen bli divisioner. En konflikt i styrelsen ledde till att VD Lennart von Kantzow avskedades redan efter ett år på posten i september 1971.[27] 1971 började bolaget att få allvarliga ekonomiska problem, då de billigare och enklare elektroniska räknarna från Japan började slå undan grunden för de mekaniska kontorsmaskinerna. Som en följd av detta föll omsättningen i hela Facitkoncernen katastrofalt snabbt och redan 1972 hotades Facit av konkurs. 30 oktober 1972 meddelade företagsledningen att 2400 anställda skulle avskedas. 2 november meddelades att bolaget köptes upp av Electrolux.[19]

Electrolux köper Facit

Bolaget köptes av Electrolux 1973 för 80 miljoner. Styrelsen byttes ut efter Electrolux köp, Gunnar Ericsson kvarstod som styrelseordförande till 1978 men den reella makten över bolaget låg hos Electrolux-chefen Hans Werthén och Anders Scharp. Electrolux genomförde sedan flera förändringar efter köpet: Skogsmarken som tillhörde Överums Bruk AB och Åtvidabergshuset vid Norrmalmstorg/Kungsträdgården i Stockholm såldes och Facit-personalen i Stockholm började arbeta på Electrolux huvudkontor på Lilla Essingen. Stora delar av Facits fabriker och anställda fångades upp av Electrolux tillverkning. Tillverkningen av räknare i Åtvidaberg lades ned 1975. Facit kom fortsatt att tillverka skrivmaskiner och datortillbehör (hårdvara).[28] 1983 såldes verksamheten vidare till Ericsson Information Systems. Facit hade då 1 400 anställda i 13 länder varav 350 i Sverige.[29] Inom Ericsson Information Systems omstrukturerades Facit till att ingå i en satsning på Ericsson PC, en verksamhet som dock aldrig lyckades etablera sig på marknaden och 1988 såldes verksamheten återigen: datorverksamheten såldes till Nokia och uppgick i Nokia Data och sektorn för Kontorsutrustning med cirka 2 600 anställda bytte samtidigt återigen namn till Facit och såldes till det norska företaget Design Funktion A/S.[30]

Facits verksamhet delades därefter upp i olika enheter vilka successivt fann nya utländska ägare. Kvar i Facitkoncernen fanns sedan endast en världsomspännande säljorganisation för datortillbehör. När denna 1997 också såldes, likviderades Facit AB slutligen 1998. Partnertech räknar sig som en arvtagare till Åtvidabergs industrier och Facit.[31]

Facitgubben

Facitgubben fungerade som maskot och PR-symbol för bolaget. Den skapades 1948 av Ivan Hammar, som var ansvarig för PR och varumärken vid företaget. Tanken var att en relativt mänsklig PR-symbol skulle hjälpa till att associera Facits produkter med något positivt. Kontorsarbete uppfattades ofta som något tråkigt och den här sortens marknadsföring skiljde Facit från sina konkurrenter vid den tiden.

Facitgubben designades så att den skulle likna en trollkarl, vilket skulle kommunicera att räknemaskinerna på ett magiskt sätt kunde räkna ut rätt svar. Mer än 1 miljon Facitgubbar tillverkades i Västtyskland på uppdrag av Facit. De stora modellerna användes vid olika mässor och under stora PR-evenemang. Den allra minsta versionen fungerade som nyckelring och normalstorleken på omkring 40 cm kunde synas i många olika sammanhang. Numera är Facitgubben ett samlarobjekt.

Verkställande direktörer

Referenser

Noter

  1. ^ Världskoncernen Facit och industriköpingen Åtvidaberg, Svante Kolsgård
  2. ^ Petersson, s. 48ff
  3. ^ Petersson, s. 142
  4. ^ Facits räknesnurra som blev en världsartikel, Göran Arvidsson
  5. ^ Petersson, s. 66ff
  6. ^ Petersson, s. 75ff
  7. ^ Petersson, s. 108
  8. ^ Petersson, s. 169f
  9. ^ Petersson, s. 191
  10. ^ Petersson, s. 193ff
  11. ^ Tekn. lic. Olle Karlqvist in memoriam.
  12. ^ Facit i den tidiga dataåldern, Göran Arvidsson
  13. ^ Petersson, s. 135ff
  14. ^ Petersson, s. 168f
  15. ^ Petersson, s. 162
  16. ^ Petersson, s. 200f
  17. ^ Örsättersfabriken Bakgrund, genomförande och funktion, Kurt Höckert
  18. ^ Petersson, s. 213
  19. ^ [a b] Att vilja men inte kunna – perspektiv på Facitkrisen, Tom Petersson
  20. ^ I teknikrevolutions centrum – företagsledning och utveckling i Facit 1957–1972
  21. ^ Petersson, s. 203ff
  22. ^ Petersson, s. 202f
  23. ^ Petersson, s. 205ff
  24. ^ Petersson, s. 228ff
  25. ^ [a b] Petersson, s. 249
  26. ^ Petersson, s. 255
  27. ^ Petersson
  28. ^ Petersson, s. 255ff
  29. ^ Ramqvist, Lars (1983). ”Facit AB joins the Ericsson Group”. Ericsson Review (1): sid. 2–. http://www.ericssonhistory.com/global/Ericsson%20review/Ericsson%20Review.%201983.%20V.60/Ericsson_Review_Vol_60_1983_1.pdf. Läst 6 november 2012. 
  30. ^ ”Informationssystem – Från 1 april 1988 Företagskommunikation”. Årsredovisning 1987. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 37. http://ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1987.pdf 
  31. ^ Partnertechs historik Arkiverad 19 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  32. ^ Gunnar Arvidsson: AB Åtvidabergs Industrier som blev Facit http://www.brukskultur.se/uploadedFiles/101_ATV%20IND%20SOM%20BLEV%20FACIT.pdf

Webbkällor

Tryckta källor

  • Petersson, Tom (2012). Fadern, sonen och det heliga företaget: När Åtvidaberg och Facit erövrade världen – och hur de förlorade den. Gidlunds. Libris 13515780. ISBN 9789178448555 
  • Torekull Bertil, red (1982). Med Facit i hand: en reportagebok om ett familjeföretags uppgång och fall [och vad vi kan lära av historien]. Linköping: Östgöta correspondenten. Libris 346804 

Vidare läsning

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Facit_(företag)&oldid=42168498”