Finsk grammatik

Uttal

Uttalet av finska överensstämmer huvudsakligen med skriften. Uttalet av u motsvaras dock av svenskans o (som i bok, inte som i korv), medan o motsvaras av å.

Bokstaven N ljuder olika beroende på positionen i ett ord:

• N före K uttalas NG, till exempel kenkä [kengkä] och onko [ongko].
• N före P uttalas M, till exempel onpa [ompa].
• N före L uttalas L, till exempel samanlainen [samallainen].
• N före M uttalas M, i detta fall likt mm (lång uttal).

Uttalet för NG är normalt alltid långt, till exempel Helsingin och kengät. Kort ng-ljud återfinns bara i lånord likt signaali, annars uttalas bokstaven G alltid som hårt, dvs till exempel gavel.

Mer om finskans uttalsskillnader gentemot svenska kan läsas på artikeln om finska.

Morfologi

Pronomen

Personliga pronomen

Personliga pronomen
Finska	Svenska
Singular
minä	jag
sinä	du
hän	han, hon
Plural
me	vi
te	ni
he	de
Artigt
Te	Ni

Demonstrativa pronomen

Demonstrativa pronomen
Finska	Svenska
Singular
tämä	den/det här
tuo	den/det där
se	den/det (där, ej i närheten)
Plural
nämä	de här
nuo	de där
ne	de (där, ej i närheten)

Interrogativa pronomen

Interrogativa pronomen
Finska	Svenska
kuka	vem, (av många)
mikä	vilket, vilken (av många)
ken	vem, vilken (av många) - (gammalt eller dialektalt ord)
kumpi	vilken/vilket (av två)
kumpainen	vilken/vilket (av två) - (gammalt eller dialektalt ord)

Relativa pronomen

Relativa pronomen
Pronomen	Exempel	Svenska
joka (syftar tillbaka på en person, ett personligt pronomen eller en sak)	"hän on ainoa, jonka muistan"	"han/hon är den enda som (jag) kommer ihåg"
	"se on ainoa asia, jonka muistan"	"det är den enda saken som (jag) kommer ihåg"
mikä (syftar tillbaka på en sak, ett icke-personligt pronomen eller huvudsatsen)	"se on ainoa asia, minkä muistan"
	"hän ei tullutkaan, mikä suututti minua"	"trots allt kom han inte, vilket retade mig"
kuka (syftar tillbaka på en person eller ett personligt pronomen; vardagligt eller dialektalt)	"hän on ainoa, kenet muistan	"han/hon är den enda som (jag) kommer ihåg"

Reciproka pronomen

Reciproka pronomen
Pronomen	Exempel	Svenska
toinen	"he rakastavat toisiaan"	"de älskar varandra" (plural)
	"he rakastavat toinen toistaan"	"de älskar varandra (var och en)" (dubbel singular)

Reflexiva pronomen

Reflexiva pronomen
Pronomen	Suffix	Exempel	Svenska
itse	plus motsvarande possessivsuffix	"keitin itselleni teetä"	"(Jag) kokade te till mig själv."

Indefinita pronomen

Indefinita pronomen
Finska	Svenska
joka (oböjligt)	varje
jokainen	varje (enskild)
joku	någon (person)
jompikumpi	någondera
jokin	någonting, något (djur, sak)
kukin	envar
kumpainenkin	bägge (ålderdoml. el. dial.)
kumpikin	båda två
mikin	varje sak (dial.)
kenkään	ingen, någon (ålderdoml. el. dial.)
kukaan (nom.), kene+..+kään (oblique)	ingen/någon (person)
→ ei kukaan	ingen (person)
kumpikaan	ingendera
→ ei kumpikaan	inte någondera
mikään	någonting → ei mikään = ingenting
mones (nom.), monente- (oblique)	vilken i ordningen (representerar första, andra, osv.)

Indefinita adjektiv

Indefinita adjektiv
Finska	Svenska
ainoa	enda
eräs	en viss
harva	få
usea	flera
itse (icke-reflexivt)	själv
kaikki	allt, allting, alla
molemmat	båda, bägge
moni	många, mången
muu	annan, annat
muutama	några, ett fåtal
muuan	en viss
sama	samma
toinen (icke-reciprokt, icke-numeriskt)	en/någon annan

Substantiv

Kasus

Finska kasus
Kasus	Suffix	Svensk prep.	Exempel	Översättning
Grammatiskt
nominativ		-	talo	hus
genitiv	-n	-s	talon	husets
ackusativ	- eller -n	-	talo eller talon	hus
partitiv	-(t)a	-	taloa	hus (som ett objekt)
Lokativ (internt)
inessiv	-ssa	i	talossa	i (ett) hus
elativ	-sta	från (inifrån, ur)	talosta	från (ett) hus
illativ	-an, -en, etc.	in i	taloon	in i (ett) hus
Lokativ (externt)
adessiv	-lla	på	talolla	på (ett) hus
ablativ	-lta	från	talolta	från (ett) hus
allativ	-lle	till	talolle	till (ett) hus
Essiv
essiv	-na	som	talona	som ett hus
translativ	-ksi	till (förvandling)	taloksi	till ett hus
Marginal
instruktiv	-n	med (hjälp av)	taloin	med huset
abessiv	-tta	utan	talotta	utan (ett) hus
komitativ	-ne-	tillsammans (med)	taloineni	med mitt hus

Finskans kasussystem kan inte direkt överföras på svenska prepositioner då finskan favoriserar internlokativa prepositioner över externa. Jämför svenskans Jag sitter på bussen mot finskans Istun linja-autossa (rakt översatt Jag sitter i bussen). Samtliga kasus uppvisar därutöver även andra funktioner, till exempel tid, sätt och medel. Exempelvis Perjantaina = på fredag (inte som fredag) och Pidän hänestä = Jag gillar honom/henne där ändelsen -stä rent semantiskt snarare motsvarar svenskans om.

Utöver detta kan tilläggas att abessivet, utöver bruket i tredje infinitiven, är begränsat i dagligt språk där det snarare ersätts av prepositionen ilman tillsammans med substantivet i partitiv.

Plural

Det finns tre olika 'plural' i finska.

Nominativ plural

Plural bildas genom att t läggs till böjningsstammen.

Nominativ plural
Finska	Svenska
"koirat olivat huoneessa"	"hundarna var i rummet"
"huoneet olivat suuria"	"rummen var stora"

Efter räkneord

Efter räkneord används partitiv singularis.

Följande nummer
Finska	Svenska
"huoneessa oli kaksi koiraa"	"I rummet fanns två hundar"
"talossa oli kolme huonetta"	"I huset fanns tre rum"

Böjda pluraler

När ett ord i plural är böjt i ett annat kasus än nominativ ersätts plural-t:et med i, varefter man hakar på i stort sett samma ändelser som i singular.

Böjda pluraler
Finska	Svenska
'huone' → 'huoneita'	'(några) rum'
→ 'huoneissa'	'i rum'

Böjda pluraler
Finska	Svenska
'lintu on puussa'	'fågeln är i trädet'
→ 'linnut ovat puissa'	'fåglarna är i träden'

Böjning av pronomen

Böjningar av pronomen
Finska	Kasus	Exempel	Svenska
'minä'	nominativ		'Jag'
'minun'	genitiv		('min, mitt')
		'tämä talo on minun '	'det här huset är mitt '
		'tämä on minun taloni '	'det här är mitt hus'
'minut'	ackusativ	'hän tuntee minut'	'han/hon känner mig'
'minua'	partitiv	'hän rakastaa minua'	'han/hon älskar mig'
'minussa'	inessiv	'tämä herättää minussa vihaa'	'det här väcker ilska i mig'
'minusta'	elativ	'hän puhui minusta'	'han/hon talade om mig'. Idiomatiskt: 'minusta' = 'enligt min åsikt'.
'minuun'	illativ	'hän luotti minuun'	'han/hon litade på mig'
'minulla'	adessiv	'minulla on rahaa'	'Jag har pengar'
'minulta'	ablativ	'hän otti minulta rahaa'	'han tog pengar från/av mig'
'minulle'	allativ	'anna minulle rahaa'	'ge mig pengar'
'minuna'	essiv	'sinuna en ottaisi rahoja'	'om jag var du, skulle jag inte ta pengarna'
'minuksi'	translativ	'häntä luullaan usein minuksi'	'man tror ofta att han/hon är jag'

Substantiv- och adjektivstammar

Vokalstammar

Ett ord med en vokalstam har en vokal i slutet av ordet i nominativ, och behåller vokalen i alla former. Stamvokalen kan dock ändras i vissa böjningsformer:

Svenska	stamvokalen	singular	sg. gen.	sg. part.	plural	pl. gen.	pl. part.	Kommentar
fisk	-a	kala	kalan	kalaa	kalat	kalojen	kaloja	a + i blir oj efter a, e och i.
vinkel	-a	kulma	kulman	kulmaa	kulmat	kulmien	kulmia	a + i blir i efter o och u
sommar	-ä	kesä	kesän	kesää	kesät	kesien	kesiä	ä + i blir i
namn	-e	nimi	nimen	nimeä	nimet	nimien	nimiä	e blir i i slutet av ord; e + i blir i
hall	-i	halli	hallin	hallia	hallit	hallien	halleja	i + i blir ej
ljus	-o	valo	valon	valoa	valot	valojen	valoja	En stam med en labial vokal -o, -u, -y, -ö oföränderlig; i blir j mellan vokaler
nalle/gosse björn	-e	nalle	nallen	nallea	nallet	nallejen	nalleja	Oföränderligt -e kan man finna i många nya ord; i blir j mellan vokaler
land, jord	-aa	maa	maan	maata	maat	maiden	maita	En lång vokal blir kort före plurals i
väg	-ie	tie	tien	tietä	tiet	teiden	teitä	De historiskt långa vokalerna ee, oo, öö har blivit diftongerade, men den ursprungliga vokalen finns bevarad i kortformer.

Förändringen av fornfinskans slutliga e till i betyder att stamvokalen av ett ord som slutar på i inte kan bestämmas från endast nominativ; en av böjningsformerna måste konsulteras. Men de flesta gamla ärvda orden som slutar på i är på nedgång som e-stammarna (eller konsonant, se nedan), medan nyare lånord, där i oftast läggs till för fonetiska skäl (som i halli (hall och ruuti (krut)), som hela tiden håller på att minska.

Konsonantstammar

-s substantiv

Vokalisering eller lenition finns som tillägg till någon konsonantgradation, t.ex. kuningas (nominativ) ~ kuninkaan (genitiv) ~ kuninkaaseen (illativ) eller mies (nominativ) ~ miehen (genitiv) ~ mieheen (illativ).

-nen substantiv

Detta är en mycket vanlig klass av vanliga substantiv (t.ex. nainen "kvinna"), många egennamn och många vanliga adjektiv. Genom att lägga till -nen till många substantiv skapas enkelt ett adjektiv (muovi "plast" - muovinen "gjord av plast/plastig", jämför sv. -ig, rand - randig). Det kan också fungera som diminutiv.

Formulären fungerar som om det slutade på -s, förutom i nominativ, där det slutar på -nen. Det är så enkelt som att man tar bort -nen och lägger till -e varefter böjningsändelsen läggs till:

Finska	Svenska
muovisessa pussissa	i plastpåsen
kaksi muovista lelua	två plastleksaker
muoviseen pussiin	in i plastpåsen

Här är en liten lista med ord som används som diminutiv:

Finska	Huvudord	Svenska
kätönen	käsi	en liten hand
lintunen	lintu	en liten fågel
veikkonen	veikko	en gosse
kirjanen	kirja	häfte/bok
kukkanen	kukka	en liten blomma
lapsonen	lapsi	ett litet barn

Diminutivformen existerar mestadels i efternamn som är gamla ord vars innebörd oftast har förvrängts:

Finska	Huvudord	Svenska
Rautiainen	rautio	smed (av en smeds familj)
Korhonen	korho	döv (av en dövs familj)
Leinonen	leino	sorgsen; kan också anses vara en förkortning av Leonard
Virtanen	virta	en familj "med ström"
Jokinen	joki	en familj "med flod"
Järvinen	järvi	en familj "med sjö"
Nieminen	niemi	en familj från en halvö
Mikkonen		Ett gårdsnamn som antagligen är från ägaren med namnet "Mikko"
Martikainen		antagligen från "Martikka" som är ett efternamn från Södra Karelen, besläktat med ryska namnet "Мapтикa" (Martika)
Lyytikäinen		från "Lyytikkä" som har ursprung i det germanska manliga namnet "Lydecke"

-e substantiv

De äldre -h och -k stammarna har förändrats ganska drastiskt. Dessa konsonanter "överlever" inte i någon paradigm och dessa substantiv slutar på ett oföränderligt -e. Men den tidigare existensen av en konsonant kan i stort sett fortfarande existera i ordböcker i och med att det representerar en svag gradering och varje ord har två stammar; en svag stam "konsonantstam" där slutkonsonanten har assimilerats (används för partitiv singular), och en stark stam "vokalstam" som de flesta suffix tillämpas. Vokalstammen har ett extra -e: perhe "familj" - perhee, perheessä, perheellä osv. som representerar den historiska förlusten av en mittenkonsonant som ibland kan bli hittat i dialekter med ett -h- (t.ex. "rost": ruoste - ruostehena).

I dagens finska beter sig alla som ord som slutar på e som gamla h-stammar. I vissa dialekter har denna h-stam skiftats till s-stammen istället, till exempel österbottnisk finska har venes utvecklats ur veneh som heter veneen (båt) på riksfinska. Illativet ändrar också sin form på konsonantstammen där ändelsen -hen är ändrad till -seen, såsom -hen är genitiv.

Den svaga stammen som finns i "ordböcker" resulterar från en annan historisk förändring där en slutkonsonant har försvunnit. Detta är en viktig böjning eftersom partitivets suffix läggs till direkt på denna stam där konsonanten har assimilerats till ett -t- istället för att försvinna. Andra böjningsändelser har tillägget till den starka stammen/vokalstammen.

-e substantiv
kasus	huone 'rum'	laite 'enhet'
partitiv sg.	kaksi huonetta "två rum"	kaksi laitetta "två enheter"
nominativ pl.	huoneet "rum (flera)"	laitteet "enheter"
inessiv sg.	huoneessa "i rummet"	laitteessa "i enheten"
illativ sg.	huoneeseen "in i rummet"	laitteeseen "in i enheten"

Adjektiv

Konjugation

I finskan böjs adjektiven som substantiven och ett adjektiv måste böjas i antal och kasuset som substantivet böjs i.

Här är några få adjektiv:

Finska	Svenska
"iso"	"stor"
"pieni"	"liten"
"punainen"	"röd"

Och här är några exemplen på hur adjektivet böjs efter substantivets böjningar:

Finska	Svenska
'ison talon edessä	"framför det stora huset"
'kaksi pientä taloa'	"två små hus"
'punaisessa talossa'	"i det röda huset"

Adjektiven böjs på samma regler som substantiven när de böjs efter substantiven.

Formering av komparativ

Komparativformerna av adjektiven bildas genom att lägga till -mpi till böjningsstammen. Till exempel:

Finska	Svenska	Finska	Svenska
'iso'	"stor"	'isompi'	"större"
'pieni'	"liten"	'pienempi'	"mindre"
'punainen'	"röd"	'punaisempi'	"rödare"

Adpositioner

Postpositioner ("efterled") är mycket vanliga i finska språket medan prepositioner ("förled") är relativt sällsynta. Vissa adpositioner kan användas både som prepositioner och postpositioner eller ersättas av kasusändelser som ofta har samma funktion som svenskans prepositioner.

Postpositioner placeras efter huvudorden som oftast står i genitiv: isän kanssa 'med pappa', juhlien jälkeen 'efter festen'. Propositioner som står efter ett personligt pronomen kompletteras med motsvarande possessivsuffix, i vilket fall kan pronomenet självt utelämnas: näen suoraan (sinun) lävitsesi 'jag ser rakt igenom dig', (meidän) kanssamme 'med oss'. Det här gäller inte de postpositioner som kräver ett annat kasus.

Exempel på vanliga postpositioner:

Postpositioner
Finska	Svenska
päälle	(upp) på (riktning)
päällä	på (läge)
päältä	(ner) från
alle	under (riktning)
alla	under (läge)
alta	från under
ylle	ovanför (riktning)
yllä	över, ovanför (läge)
yltä	från ovanför
sisälle, sisään	in i
sisällä, sisässä	inne i
sisältä, sisästä	(ut) ur
jälkeen	efter
takia	på grund av
kautta	via, genom
läpi, lävitse	igenom
kanssa	med, i sällskap av/med
(genitiv +) keskellä huoneen keskellä	i mitten av, mitt i
vuoksi	för (någons) skull; på grund av
puolesta	för; i (någons) ställe
(partitiv +) vastaan	mot
(partitiv +) kohtaan	gentemot
(partitiv +) varten	för (ett syfte)
(partitiv +) vailla	i behov av, utan
(elativ +) huolimatta	trots

Efter prepositioner står nominalfraser i allmänhet i partitiv: ilman minua 'utan mig', ennen oppituntia 'innan lektionen'. Exempel på vanliga prepositioner:

Prepositioner
Finska	Svenska
ilman	utan
ennen	innan
keskellä (+ partitiv) keskellä huonetta	i mitten av, mitt i
vailla	utan

Verb

Modus

Imperativ

Exempel: Ät ett äpple

Jakande

• syö omena - ät (du) äpplet/ett äpple
• hän syököön omenan - han/hon må äta äpplet
• syökäämme omena - låt oss äta äpplet/ett äpple
• syökää omena - ät (ni) ett äpple (Jämför: Syökää omenaa! - Ät äpple! (allmänt))
• he syökööt omenan - de må äta äpplet

Nekande

• älä syö omenaa - ät (du) inte äpplet/ett äpple
• hän älköön syökö omenaa - han/hon må inte äta äpplet
• älkäämme syökö omenaa - låt oss inte äta äpple
• älkää syökö omenaa - ät (ni) inte äpple
• he älkööt syökö omenaa - de må inte äta äpplet

Infinitiv

Första infinitiv

Det är ordboksformen och slutar på -a eller -ä. Denna form benämns lativ. Den förekommer också i translativ och betyder då för att:

• Emme elä syödäksemme, vaan syömme elääksemme. = vi lever inte för att äta, utan vi äter för att leva.

Andra infinitiv

Formen är som första infinitiv men slutar på -e i stället. Den kan förekomma i genitiv som sättadverbial:

• Tyttö tuli itkien kotiin. = Flickan kom hem gråtande.

I inessiv bildar den ett tidsadverbial, som blir en tidsbisats på svenska:

• Kevään tullessa jäät sulaavat. = När våren kommer smälter isarna.

Ett substantiv i genitiv eller en possessiv ändelse visar vem som är subjektet i tidsbisatsen.

Tredje infinitiv

Tredje infinitivet beskriver handlingar. I svenskan motsvaras det generellt av uppbyggnaden är och.... Det baseras kring att verbets ordstam fogas till -ma/mä och därtill kasusändelsen.

Tredje infinitiv inessiv

Beskriver att någon för närvarande utför en handling. Till exempel:

Kalle är och läser i biblioteket = Kalle on lukemassa kirjastossa

Tredje infinitiv elativ

Beskriver att någon har utfört en handling och förslagsvis nu har återvänt från den. Till exempel:

Kalle återvänder från att ha läst = Kalle palaa lukemasta

Tredje infinitiv illativ

Beskriver att någon har för avsikt att utföra en handling. Till exempel:

Kalle går för att simma = Kalle menee uimaan

Tredje infinitiv adessiv

Beskriver hur någon utför en handling. Till exempel:

Kalle studerar genom att läsa = Kalle opiskelee lukemalla

Tredje infinitiv abessiv

Beskriver hur någon inte utför en handling. Till exempel:

Kalle och Roger hinner utan att springa = Kalle ja Roger ehtivät juoksematta

Räkneord

Grundtal

Grundtalen ett till tio.

Grundtal
Finska	Svenska
nolla	noll
yksi	ett
kaksi	två
kolme	tre
neljä	fyra
viisi	fem
kuusi	sex
seitsemän	sju
kahdeksan	åtta
yhdeksän	nio
kymmenen	tio

För att skapa talen elva till nitton läggs "toista" till entalet: yksitoista, kaksitoista, …, yhdeksäntoista. Tjugo är helt enkelt "kaksikymmentä", det vill säga "två tior" (kymmenen står i partitiv efter tal precis som substantiv vanligtvis gör). Tiotalen blir kolmekymmentä, neljäkymmentä, …, yhdeksänkymmentä.

100 är "sata", 200 är "kaksisataa" och så vidare.

1000 är "tuhat", 2000 är "kaksituhatta" och så vidare.

Talet 3721 i skrift blir alltså "kolme-tuhatta-seitsemän-sataa-kaksi-kymmentä-yksi" (ordet skrivs utan mellanslag; bindestrecken är bara utsatta för tydlighetens skull)

Långa tal (som 32534756) delas in i tusental med mellanrum, som på svenska (32 534 756). Om man skriver ut det i text ska mellanrum finnas på samma ställen (ordet "miljoona" skrivs också separat). 32 534 756 blir alltså "kolme-kymmentä-kaksi miljoonaa viisi-sataa-kolme-kymmentä-neljä-tuhatta seitsemän-sataa-viisi-kymmentä-kuusi" (bindestrecken används återigen bara för tydlighetens skull). Tal kan böjas i kasus; då böjs alla delar av talet utom det oböjliga "toista".

Ordningstal

Ordningstalen 1-19. Första och andra är tämligen oregelbundna, medan elfte och tolfte är mer logiska.

Ordningstal
Finska	Svenska
ensimmäinen	första
toinen	andra
kolmas	tredje
neljäs	fjärde
viides	femte
kuudes	sjätte
seitsemäs	sjunde
kahdeksas	åttonde
yhdeksäs	nionde
kymmenes	tionde
yhdestoista	elfte
kahdestoista	tolfte
kolmastoista	trettonde
neljästoista	fjortonde
viidestoista	femtonde
kuudestoista	sextonde
seitsemästoista	sjuttonde
kahdeksastoista	artonde
yhdeksästoista	nittonde

Syntax

Kasusanvändning

Inre och yttrelokalkasus

Adessiv används när levande varelser har något och inessiv när livlösa ting har något:

• Seijalla on liian ohuet sukat. = Seija har för tunna strumpor.
• Toisessa sukassa on reikä. = Den ena strumpan har ett hål.

Adessiv används för att visa vilken position något har medan inessiv syftar på att föremålet är på sin avsedda plats. Jämför:

• Tavarat ovat laiturilla. = Sakerna är på bryggan.
• Vene on laiturissa. = Båten ligger (förtöjd) vid bryggan.
• Maljakko on pöydällä. = Vasen står på bordet.
• Ruoka on pöydässä. = Maten är serverad.

Obestämd och bestämd tidpunkt

Adessiv används ofta för en obstämd tidpunkt medan essiv för en bestämd.

• Kesällä nousemme usein varhain aamulla. = Om sommaren stiger vi ofta upp tidigt om morgonen.
• Tänä kauniina päivänä voimme olla ulkona. = Denna vackra dag kan vi vara ute.

Satsförkortningar

I stället för en bisats som uttrycker tid, sätt eller mål för handlingen, kan man i finskan göra en så kallad satsförkortning. I stället för ett personböjt verb i bisatsen, har man verbet i andra infinitiv i inessiv eller genitiv respektive första infinitiv i translativ. Personen uttrycks genom genitiv eller possesivändelse om infinitivet är aktiv. Med passivt infinitiv anges inte agenten.

Satsförkortningar som uttrycker tid

De består av andra infinitivet i inessiv. Några exempel:

• Kevään tullessa jäät sulavat. = När våren kommer smälter isarna.
• Tuletteko meille palatessanne? = Kommer ni till oss, när ni kommer tillbaka (på återvägen)?
• Toukoja tehtäessä oli suuria sateita. = När man höll på med vårsådden, kom det mycket regn.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Källor

• Collinder, Björn; B. B. Geijer, H. Aikio (1941). Lärobok i finska språket för krigsmakten. I. Grammatik. Stockholm: Lantförsvarets kommandoexpedition 
• Hall, Lily; Leo Lahti, Rolf Holmberg (1974). Nyt suomea oppimaan. Helsingfors: Söderströms förlag. ISBN 951-52-0184-5