Georg von Neumayer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Georg von Neumayer 1905

Georg Balthasar von Neumayer, född 21 juni 1826 i Kirchheimbolanden, död 24 maj 1909 i Neustadt an der Weinstrasse, var en tysk geofysiker, hydrograf och meteorolog.

Neumayer blev filosofie doktor i München, reste som matros till Sydamerika 1850, tog "schifferexamen" i Hamburg, var 1851 navigationslärare i Trieste och Hamburg, 1852-54 åter sjöman och seglade på södra halvklotets hav samt besökte Australien. Då det magnetiska observatoriet i HobartTasmaniens sydkust skulle upphöra, beslöt han att försöka inrätta ett observatorium i Melbourne, som dessutom borde fullfölja Matthew Fontaine Maurys undersökningar i maritim meteorologi och vara utgångspunkt för geofysisk utforskning av Antarktis. Han återvände därför 1854 till Europa, fick starkt stöd för sin plan, återvände 1856 till Melbourne med omfattande vetenskaplig utrustning och grundlade där 1857 det magnetiska och meteorologiska Flagstaffobservatoriet, vars föreståndare han var i nio år. Under dessa år gjorde han även vidsträckta forskningsresor i kontinentens inre.

År 1864 reste han hem för att inrätta ett dylikt institut i Tyskland samt försöka anordna antarktiska upptäcktsresor. Han fick 1872 anställning vid en då inrättad hydrografisk byrå i kejserliga amiralitetet i Berlin, blev 1873 professor, uppsatte tidskriften "Annalen der Hydrographie und maritimen Meteorologie" samt grundlade magnetiska observatoriet i Wilhelmshaven och 1875 Deutsche Seewarte i Hamburg och verkade där som direktor till 1903.

Genom att ge tyska marinen de för navigationen behövliga vetenskapliga och tekniska hjälpmedlen bidrog Neumayer till att göra Tyskland till en stor sjö- och kolonialmakt. Genom Deutsche Seewarte infördes också i Tyskland den moderna meteorologin med dagliga synoptiska kartor och väderprognoser. Han medverkade även i hög grad anordnandet av polarexpeditioner, däribland 1882-83 och 1901 års expeditioner. Bland de många utmärkelser, som han tilldelades kan nämnas ledamotskap av Fysiografiska sällskapet i Lund (1880).

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Discussion of the Meteorological and Magnetical Observations Made at the Flagstaff Observatory, Melbourne (1867)
  • Results of the Magnetic Survey of the Colony of Victoria (1869)
  • Anleitung zu wissenschaftlichen Beobachtungen auf Reisen (1875, tredje upplagan 1906)
  • Wolkenatlas (1890; tillsammans med Hildebrandsson och Köppen)
  • Atlas des Erdmagnetismus (i Berghaus "Physikalischer Atlas", 1891)

Källor[redigera | redigera wikitext]