Girolamo Cardano

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Girolamo Cardano

Girolamo Cardano, även Hieronymus Cardanus, född 24 september 1501 i Pavia, död 21 september 1576 i Rom (självmord), var en italiensk uppfinnare och matematiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Cardano blev 1534 professor i matematik i Milano och 1562 i medicin i Pavia samt uppehöll sig de sista åren av sitt liv i Rom. Det påstås, att han en gång avslog en inbjudan från kungen av Danmark att överta en professur i Köpenhamn, men han tackade nej på grund av det hårda klimatet och landets religion. Enligt vissa uppgifter begick han självmord genom svält för att hans astrologiska beräkningar om sitt dödsår skulle stämma. Enligt beräkningarna skulle han inte leva till sin 75-årsdag.

Rön och uppfinningar[redigera | redigera wikitext]

Sina naturvetenskapliga rön och filosofiska åsikter offentliggjorde Cardano främst i skrifterna De subtilitate libri XXI (1550) och De rerum varietate (1557). Han uppfann ett sätt att hänga upp föremål vid ett stöd, så att de inte deltar i stödets rörelser, cardansk upphängning. Denna användes på fartyg för att hänga upp exempelvis kompasser och barometrar.

Cardano ritade 1545 en bild på en ledad roterande axel. Cardanos uppfinning, som sedan kom att kallas kardanknut, möjliggjorde att överföra en roterande kraft från en kraftkälla till en axel som inte ligger i rak linje med kraftkällans axel. Det är inte känt om Cardano framställde en fungerande modell, vilket Robert Hooke gjorde 1676.

Cardanus publicerade lösningen av en tredjegradsekvation med en obekant, en så kallad kubisk ekvation, men han fick sannolikt idén till lösningen av matematikern Tartaglia. Lösningsformeln kallades dock Cardanos formel. Lösningen publicerades i hans mest berömda verk, Ars magna 1545

Källor[redigera | redigera wikitext]