Gunnis punggrävling
| Gunnis punggrävling Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Grävlingpungdjur Peramelemorphia |
| Familj | Punggrävlingar Peramelidae |
| Släkte | Australiska näspunggrävlingar Perameles |
| Art | Gunnis punggrävling P. gunnii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Perameles gunnii | |
| Auktor | Gray, 1838 |
| Utbredning | |
 Utbredning (grön), återintroducerad (röd) | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gunnis punggrävling (Perameles gunnii) är ett litet pungdjur i familjen punggrävlingar som förekommer i sydöstra Australien och på Tasmanien.
Dess förekomst på det australienska fastlandet är begränsad till några få platser i de sydvästra delarna av delstaten Victoria. Att den här punggrävlingen finns på fastlandet idag beror på att den återintroducerats.[1] Orsaken till att den en gång försvann från fastlandet var troligen predation av införda rovdjur som rödräv och att dess habitat förstördes av införda betande djur som får och kaniner.[1] Av IUCN är den rödlistad som Sårbar (VU). Den större populationen finns på Tasmanien, på fastlandet finns endast några hundra djur.[1]
Gunnis punggrävling lever på gräsmarker och i öppna skogar och har ett liknande levnadssätt som andra punggrävlingar, det vill säga den är främst nattaktiv.[2] Dess föda är varierad, bland annat insekter och andra ryggradslösa djur men även olika växtdelar.[2] Honorna är dräktiga i 12 dagar och kan få upp till 5 ungar. Oftast föds dock bara 2 eller 3 ungar.[3] När ungarna är 60 dagar gamla har de blivit avvanda. Könsmognaden nås vid 3 månaders ålder hos honor och hanar blir efter cirka 5 månader könsmogna.[3]
En fullvuxen individ har en kroppslängd (huvud och bål) på 27–35 centimeter och vikten är 0,5-1,5 kilogram. Svansen är 7–11 centimeter lång.[2] Pälsen är brunaktig till gråaktig och på den bakre delen av kroppen har djuret 3 eller 4 vita streck.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Perameles gunnii på IUCN:s rödlista, läst 9 september 2010.
- ^ [a b c d] John Rodger (27 november 2007). ”Eastern barred bandicoot”. ARKive. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121019212814/http://www.arkive.org/eastern-barred-bandicoot/perameles-gunnii/. Läst 29 mars 2013.
- ^ [a b] E. Lancaster (12 april 2001). ”Perameles gunnii” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Perameles_gunnii/. Läst 29 mars 2013.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Schou, Per (red.). Djur: illustrerad guide till världens djurliv, Globe Förlaget, 2007. ISBN 0-7513-3427-8.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Gunnis punggrävling.
|