Gusten Lindberg

Wilhelm Mauritz Gustaf "Gusten" Lindberg, född 25 april 1852 i Stockholm, död 15 april 1932 i Solna, var en svensk skulptör.

Han var son till sjökaptenen Wilhelm Lindberg och Maria Lovisa Norrman. Gusten Lindberg började som lärling hos Henrik Nerpin och elev till Frithiof Kjellberg^[1]. Han ingick i den grupp svenska konstnärer som reste till Paris på 1880-talet, där han påverkades av modern, fransk skulptur. Han vistades i Paris 1881-89, där han lärde känna skulptören Per Hasselberg.

Med bland andra Ernst Josephson, Carl Larsson, Eugène Jansson och Richard Bergh ingick han i den kritiska kretsen Opponenterna.

Ett av Gusten Lindbergs mera kända verk är kvinnofiguren Dimman som ursprungligen skapades 1885 i gips i Paris. År 1889 fick han en guldmedalj på världsutställningen i Paris för den. År 1904 högg konstnären en marmorvariant av Dimman som ägs av Nationalmuseum^[2]. Först därefter göts "Dimman" som bronsskulptur, som donerades till Stockholms stad av Fredrik Hagström.^[3] År 1910 restes den på Strömparterren. Ett andra bronsexemplar köptes av göteborgskrögaren Sophus Petersen, placerades 1914 i Lorensbergsparken i Göteborg och stod där fram till 1964. Numera står den på Trädgårdsföreningen.

Bland övriga verk kan nämnas Vågen (1883, Nationalmuseum)^[1], bronsstayetten "Johannes döparen" till dopfunden för Johannes kyrka, Stockholm (1890), Morgonen, Aftonen och fontängruppen Neptunus, alla tre för Hallwylska palatset (1896), samt Komedien (1907, på Dramatiska Teatern)^[1]. Hans nära kontakt med Per Hasselberg förde med sig att Gusten Lindberg efter Per Hasselbergs död utförde dennes staty Näckrosen i marmor.^[4] Lindberg är representerad vid Nationalmuseum^[5], Östersunds museum, Värmlands museum, Göteborgs konstmuseum^[6] och Hallwylska palatset.