Richard Bergh

	Richard Bergh
	Richard Berg, foto från 1904.
Född	28 december 1858; Stockholm
Död	29 januari 1919 (60 år)
Nationalitet	Sverige
Fält	Måleri
Utbildning	Konstakademin

Sven Richard Bergh, född 28 december 1858 i Stockholm, död 29 januari 1919 i Saltsjö-Storängen, var en svensk konstnär, konstskriftställare och museiman. Han utnämndes år 1915 till överintendent för Nationalmuseum och han var starkt engagerad i Konstnärsförbundet.

Richard Bergh var son till konstnärerna Edvard Bergh och Amanda Helander. Bergh fick sin utbildning i Stockholm, först hos Edvard Perséus, sedan mellan 1878 till 1881 på Konstakademin, där han mötte Nils Kreuger och Karl Nordström. Hans härifrån tidiga verk består till mestadels av akademiskt målade scener ur den svenska historien. 1881 kom Bergh till Frankrike för att i Paris studera med Jean-Paul Laurens och vid Académie Colarossi (1881-1884). Han debuterade på Parissalongen 1883.

Vid 1885 blev Bergh tillsammans med Ernst Josephson och andra nordiska konstnärer i konstnärskolonierna i Paris och Grez-sur-Loing en av de främsta förespråkarna för Opponenterna. Det var en rörelse som motsatte sig de konservativa tendenserna inom Konstakademin. Påföljande år grundande de Konstnärsförbundet där Bergh kom att bli dess sekreterare.

Bergh skapade främst porträtt och landskap. Under sin vistelse i Frankrike drogs han mot Naturalism och plein-air måleriet, utan att vara influerad av impressionismen, utan snarare visa på släktdrag med Jules Bastien-Lepage. Hans 1880-tals måleri präglas av den rådande realismen och inslag av romantikens strömningar. Karaktäristiskt för Berghs här tidiga porträtt är "Konstnären Nils Kreuger" (1883; Statens Museum for Kunst, Köpenhamn), ett verk han även debuterade med på salongen samma år. Han målade också 1885 fästmöporträttet av Helena Klemming, som han efterföljande år gifte sig med och målade det välkända hustruporträttet. Mot slutet av åttiotalet utvecklar han en mer känslosam och nästintill morbid ton i sina verk. Under vintern 1886 arbetade han med "Hypnotisk seans" i Paris. Hustrun Helena stod som modell för den symboliska målningen "Flickan och Döden" (1888; Prins Eugens Waldemarsudde), innan hon 1889 avled av en obotlig sjukdom. Berghs porträtt från denna tid visar på en liknande utveckling med psykologiska övertoner, som i de dystra tillika gripande porträttskildringarna av Eva Bonnier (1889; NM), August Strindberg (1905; Bonniers porträttsamling) och av Gustaf Fröding, det senare en lika fängslande som träffande bild av en tragisk diktargestalt. 1890 gifte han om sig med Gerda Winkrans. I en privat diskussionsklubb gör makarna Bergh Ellen Keys bekantskap, vars vänskap blir mycket betydelsefull.

Bergh begav sig 1893 till Varberg, för att där tillsammans med Nils Kreuger och Nordström etablera en konstnärskoloni som senare kom att bli känd som Varbergsskolan. Han koncentrerade sig på landskapsstudier och hela gruppen utvecklade en förhöjd medvetenhet om ljusets och landskapets förmåga att ge en känsla av mystik och romantik. Känslan för det nordiska landskapet, den nationalromantik som utvecklades stärktes bara än mer i kontrasten som Bergh mötte under sin utlandsvistelse i Italien 1897-1898. Ett exempel där han lät sig inspireras av det nordiska ljuset är även ett av hans mest kända "Nordisk Sommarkväll". Miljön är hämtad från Ekholmsnäs gård på Lidingö där Prins Eugen och sångerskan Karin Pyk ifrån en balustrad ser ut över Kyrkviken som badar i en guldskimrande aftonstämning. Tavlan förenar den italienska Renässansens komposition, med motiv från tidig 1800-tals tysk romanticism och kontemporär symbolistisk tendens från Pierre Puvis de Chavannes och Paul Gauguin. Främst har den setts personifiera andan i den svenska nationalromantiken. År 1904 bosatte sig Richard Bergh i Storängen, Nacka, där han uppdragit åt arkitekten Albin Brag att rita en villa på Värmdövägen 215. Villan är utpräglat nationalromantisk i stilen och har en rymlig ateljé med stor takhöjd.

Richard Bergh var en av förgrundspersonerna inom svenskt konstliv under en lång tid och gjorde även stora insatser för en yngre generation konstnärer genom den målarskola Konstnärsförbundet bedrev i Stockholm och där Bergh själv undervisade. 1915 blev han överintendent och chef för Nationalmuseum, där han inledde ett genomgripande, framgångsrikt omdaningsarbete som han var starkt engagerad i under sina sista levnadsår. Här kom han att modernisera utställning- och konstköps-riktlinjerna, och uträttade stordåd för den svenska konsten. Han var också en lysande skribent och ägnade sig flitigt åt att i artiklar och essäer behandla nya riktningar i tidens konstliv. Sin inställning till konsten formulerade han i Hvad vår kamp gällt (1905), essäsamlingen Om konst och annat (1908), och i skriften Konstmuseet som skönhetsvärld slår han fast att "konstmuseet ska vara som ett skönhetens hem öppet för hela folket".

Han är representerad på Bonniers porträttsamling, Göteborgs konstmuseum, Nationalmuseum, Thielska galleriet, Malmö konstmuseum, jämte en mängd andra museer.

Richard Berghs väg i Södra Ängby, Stockholm är uppkallad efter honom.

Konstnärsförbundets styrelse målad av Richard Bergh 1903. Från vänster ser vi Christian Eriksson, Eugène Jansson, Nils Kreuger, Karl Nordström (ordförande), Robert Thegerström och Richard Bergh

Ateljéfotografi med några av ledarna för Opponenterna. Stående från vänster: Carl Larsson och Ernst Josephson. Sittande från vänster: Richard Bergh, August Hagborg och Per Hasselberg.